För att inte skrämma iväg er utan till och med få er att känna er tillfreds och invaggade i den tokiga tron att tillvaron endast är vacker och att meningen med lifvet är en sensommarkväll vid sjön, börjar jag med att visa upp en bild från igår:
Tagen med mobilen. Tänk ändå vad vår badsjö är fin. Inte en mögelspor så långt ögat når.
Att jag gick en sensommarpromenad i skymningen var egentligen en flykt hemifrån eftersom hemmet var en puttrande gryta av något okänt. Som lockade till sig bananflugor. (Och hur man får kål på dem läser ni här.)
Idag tog jag tag i problemet. Det luktade surskumt i kylskåpet, men flugorna vällde ut ur skafferiet – sju meter bort. Jag letade och letade och städade av bara farten även frysen – så nu har vi inte längre en renstek med utgångsdatum 2005 där inne. Plötsligt upptäckte jag (efter att ha ägt kylen i flera år) att man kunde dra ut hela understa lådan i kylen. Man bara fläpp, tryckte på en flärpknapp så flupp, föll hela lådan ut. Och si! Vilken skatt!
Gammal sur mjölk! Hurra!
Städa, städa, skura, krafsa, torka – fääärdig! (Och ingen hade jag hemma som kunde hurra och utbrista i hyllningstal och föreslå en skål i champagne.)
Uppmuntrad av luktfyndet, gav jag mig så på skafferiet – som inte borde kunna locka till sig några djur eftersom allt är hermetiskt tillslutet sedan en mjölbaggeincident 1993. Men hu, vad flugorna for och flög. Jag viftade, lyfte på tonfisk (nämen har vi tonfisk), viftade och flyttade på ananas (nämen har vi ananas) samt viftade och skyfflade undan fyra burkar kanel (nämen där var de ju).
Och så äntligen. Fyndet jag gjorde ser bakifrån ut så här och är vanligtvis inte sådant man har i skafferiet:
Vad kan det vara? Jag tycker att det liknar en koskinnsfäll. (När såg jag egentligen en sådan?)
Jag bar ut fyndet till verandan eftersom bananflugorna skulle hinna hänga på. Där ligger den på bordet och kan inte annat. Visst vill man klappa lite på den?
Mjukt och mysigt ser det ju ut att vara där i mitten.
Ja, ni ser rätt. (Alla kaffedrickare tar sig åt hjärtat och hyperventilerar.) Det är kaffefilter med sump. Orsaken att det kan bli på detta vis är att vi i den djefla familjen sällan gör kaffe och att kaffekokaren därför står i skafferiet för att tas fram endast när vi får besvärliga gäster på besök. (Men det är inte jag som har ställt in kokaren med melittan kvar; någon måtta får det ju vara.)
Med detta inlägg gör jag faktiskt en viss kategori människor väldigt glad. Tre gånger har jag idag fått beröm av tre vitt skilda människor för att jag inte är
- väluppfostrad (visslat på bartender har jag)
- finklädd (hoodie och jeans is my middle name)
- städgalen (mer mögel).
Snälla rara … berätta nu om era äckliga saker som ni har hittat hemma.
{ 47 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Hmmmm… Hittat och hittat. Död råtta i trossbotten är nog det äckligaste hitintills. Den hittades aldrig men dess närvaro var mycket påtaglig hela förra vintern. Nuförtiden är den med all sannolikhet mumifierad eller åtminstone torkad. Lukten är i alla fall borta.
Lite småäckligt var det när vi hade en kameleont som åt just bananflugor. Flugorna var rymningsbenägna minst sagt och bildade små kolonier både här och där.
Och ibland undrar jag hur det kommer sig att kylskåpet står kvar och inte vandrar iväg.
Döda råttor och möss i frysen kanske? Men dom hade jag lagt dit själv. Annars är det nog mest i kategorin ”mögligt bröd i skafferiet” och ”konstigt innehåll som morrar i plastburkar i kylen” som hittats efter semesterresor, och faktiskt några (alltför många) gånger då jag inte varit bortrest alls på flera månader…
Bästa sättet att få mig att kolla omedelbums är att varna känsliga personer! Det var en praktfull odling, får jag säga.
Själv minns jag en vällingflaska som rullat in – med viss hjälp av 1 1/2-åring misstänker jag – och lagt sig till ro under trådbackarna i en garderob ganska många månader.
Sex döda möss i proppskåpet på landet, ovanför kylen, vad sägs? Svågern hade tyckt att det sett ut som att det runnit något på det och tyckte det var lite trögt att byta proppar. Oups.
Jag gick runt ganska länge och trodde att vi hade hussvamp i källaren, men när jag äntligen vågade öppna luckan luktade det helt ok där. Däremot luktade den INTE ok i det höganäskrus i skafferiet där moroten låg. Eller skvalpade.
Det här har jag säkert berättat förut, men en god vän till mig undrade varför hennes tonårsson hade en rugbyboll i träningsväskan (när det var fotboll han spelade). Det var dock inte en rugbyboll. Det var en bortglömd kycklingbaguette som liksom hade jäst och blivit alldeles uppsvullen i sitt gladpackomslag. (”En god vän till mig” är inte heller i det här fallet en omskrivning av ”jag”. )
Det där med kaffefilter med möglig sump har jag också hittat – av samma anledning som du, ingen av oss är några stora kaffedrickare och vid någon akutstädning har nån (läs: min sambo. jo, jag lovar) bara slängt in kaffemaskinen i ett skåp och sen… ptja… glömt bort den.
Andra äckliga saker: när vi bodde i en gammal skola från 1887 så tyckte jag det krafsade så märkligt från skafferiet en kväll. Krafs, krafs. Och inte slutade det heller. Så jag öppnade skafferidörrn. Då satt TVÅ av våra katter i skafferiet! Tydligen fanns det en väg in i skafferiet från under huset, och katterna har gått in under huset, hittat vägen in i skafferiet och lagt sig till rätta på handdukarna som låg på nedersta hyllan. Tills de tröttnade, och ville ut/in. Inte så äckligt (ganska gulligt tom), men tanken på vad mer som kunde ta sig in i skafferiet den vägen gjorde att vi inte förvarade mat där något mer.
Mögligt kaffesump tror jag bara jag har träffat på efter en semester då någon eller någon annan slarvat med att få med sumpen i soporna.
Grönvitlurviga citroner, grönvitlurviga, svartmosiga morötter, vätskedrypande isbergssallad. Räcker det?
På tal om att varna känsliga tittare/läsare så utfärdade jag en liknande varning på min blogg i tisdags – men av andra orsaker.
http://www.antasnaque.blogspot.com/2010/o8/rott-och-blatt.html
Jag glömde en halvfull kaffekopp på matbordet och åkte hemifrån en vecka. När jag kom hem möttes jag av det här:
http://30.media.tumblr.com/tumblr_l1dvd2Ajfn1qbnrzzo1_500.jpg
Inte så äckligt, snarare nästan fint.
Mmmmmmmmmm: underbart äckel ni bidrar med! En skvalpande morot!
(Och Catharina — jag har uppfyllt din önskan. Jag kan det, för jag har nycklar till alla funktioner!)
Har en extrakyl som jag inte dagligen använder. Den doft som rutten purjo, rinnande morötter gammal kålrot avger, är inte att leka med.
Härligt att se att man inte är ensam om att vara en slarver.
Min mamma lade ett huvud isbergssallat på köksbänken på landet och åkte därifrån. Sedan kom hon tillbaka några veckor senare. Jag är glad att det inte var jag som fick ta hand om den goo-iga högen.
På träbänken syns fortfarande vissa spår.
”A terrible beauty is born”
W B Yeats
Härmed deklarerar jag högtydligt och lite lätt illamående att jag aldrig kommer att dricka kaffe hemma hos Lotten. *småspyr lite försynt i en papperskorg*
I vår källare finns det mystiska plastburkar som luktar, hm typ surt och skarpt och ganska illa. Pysseliten hävdar med bestämdhet att det är ”surdegsstart” och ”vildjäst” men jag vet bättre. När man gjort luimpen på Gotland känner man igen kemiska stridsmedel när man ser (känner lukten av) dom.
PK, har du problem hemma? Behöver du hjälp? Är hon vildsint?
Jag känner till en kvinna som bara MÅSTE leta mögel på alla hotellrum hon besöker.
Och MÅSTE berätta om det.
Haha, Bengt, lägger hon ut det på sin blogg sedan?
Nu ska jag skvallra på en kvinna jag känner. Jag brukar städa ilsket hemma hos henne någon gång per år, ofta kring jul. Då slamrar jag med dammsugaren och dundrar och svär. Under hennes säng tittar man inte för den är lite låg, men en gång var jag tvungen att se vad i hela helvete det var som inte ville följa med upp i dammsugarslangen.
En död fågel. En halv i alla fall. Inte en liten grå, försynt, utan något i modell större, svart och vitt. Och jag bara undrar, hur kan man ha ett krällande fågelkadaver under sängen som två katter snaskar på utan att märka något? Va?
Att den hamnat där är inte lika konstigt, de där fågelmördarna släpar in lite av varje. Hon har ju en gång hittat en hackspett prydligt paketerad i en tomkartong som stod i hallen. Lite vimmelkantig, men det vara bara att ställa ut lådan så flaxade den iväg och berättade för hackspettspolarna om värsta näradödenupplevelsen.
Det gör hon. Och NJUTER!
Det här med mögeluppmätningar och utfläkningar kommer sig nog av min omögliga barndom. Mögelbrist i barndomen tenderar orsaka möglomani.
Vill ni se världens gulligaste mögelbild? Här är bildtexten:
– Ooooh. Kära nån, sa hon med bekymrad min.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Pesca_con_muffa.jpg
Lotten; Bra att det är natt. Så inte barn ser.
Totalruttnade morötter som jag hade ja, um, glömt.
Och så hade jag ett konstigt kylskåp där vatten från kylväggen samlades under grönsakslådan. Det luktade helvete och jag började leta efter källan. Och när jag drog ut grönsakslådan – mögligt vatten. Trevligt… Inte.
Så jag städade, städade och städade och fick bort det.
Vi hittade en mumifierad vaniljdröm bakom det elektriska elementet, nu när vi målade panelen i sommar. Elektriska element kan man fälla ut från väggen och se där! Ett kaklik. Det kan ha legat där i kanske 15 år. Lyckligtvis luktade det ingenting, men ganska äckligt var det…
Hela familjen Pysseliten hälsade på PK’s bror i hans lilla studentlya, när barnen blev törstiga på mjölk (jag tror att dom blev det en gång i kvarten på den tiden). Inga problem, det skulle finnas ett paket i kylen och barnen kunde själva ta glas ur skåpet.
När jag senare steg in i det lilla pentryt, stod det tre urdruckna mjölkglas med surklumpar hängande utmed insidan.
Apropå surdeg, så är det en hälsosam bakteriekultur! Ibland innehåller den även jästsvampar. PK bör vara orolig, jag är nämligen bakslug!
Niclas, PK kanske behöver hjälp, vad vet jag, men vildsint är jag inte!
Bakslug – när baken räknar ut något på kortare tid än hjärnan? Har kanske Pysseliten norra europas slugaste bak?
Jag — som ju gillar att baka matbröd och har gjort det sedan jag vet inte när — är helt surdegsobevandrad. Framför allt vildjäst! Är det brödens vildvittror eller mer som … älg?
Syrran glömde att slänga blöjpåsen (inkl bajsblöja) innan hon åkte på tre veckors semester med familjen. Det var en varm sommar. Behöver jag säga mer?
Åh. Bajspåsarna har jag helt förträngt. Mången bajspåse har man ju glömt …
Vi hittade förresten en mumifierad, elektrifierad mus i proppskåpet när strömmen gick i vårt 70-talshus i Skåne. Det visade sig att alla sladdar var feldragna och att musens öde räddade oss andra från en stundande elkatastrof.
Å, en mus som gav sitt liv för andra! Musjesus!
När jag bodde i Kalmar berättade en kompis om när hon hade bott på Öland när barna var små. En dag gick tvättmaskinen sönder, så under en period tog hon med använda tygblöjor på bussen över Ölandsbron varje dag och tvättade på jobbet.
Fräscht bajs, men ändå…
I avdelningen gammalt bortglömt äckel så plågades en annan kompis av en hemsk lukt i sitt hus. Det blev värre och värre, så Anticimex tillkallades. Det kom en farbror som gick innanför tröskeln, sniffade två gånger och förkunnade: ”Katt”.
Vilken grej att kunna skriva det på sin CV – ”kan känna igen en död katt på lukten”!
I valet mellan att gräva upp hela huset och att låta en byggfläkt snabbmumifiera kattkadavret valde de det senare.
Nu är det ju så att bajsiga tygblöjor sköljer man av innan man stoppar dem i maskinen (eller i påsen i väntan på maskinen).
Dessutom brukade vi hänga otvättade men använda tygblöjor på tork i väntan på tvätt. Det gjorde att de inte luktade.
(Dessutom kan man i decennier därefter slippa köpa skurtrasor.)
Äckel 1: Sorkhuvud, sorktarm och sorktass under min säng i föräldrahemmet som hittades efter flera dagars lidande på grund av stank.
Äckel 2: Mina föräldrars ryska sommarbarns jättepåse med musslor (oöppnade, alltså inte bara skalen) som hon i smyg hade tagit med från en badplats i närheten, och som hon förvarade högst upp, längst in i en garderob. Hon hade tänkt ta med sig musslorna tillbaka till Ryssland men glömde bort dem … Varje gång jag tänker på det kan jag bokstavligen känna illalukten, och minnet av hur riktigt skitförbannat asäckligt påsinnehållet var när det hittades några veckor senare får mig att vilja kräkas.
Och just det! Äckel 3: Lillebrors bajsiga kalsonger som han försökt att gömma genom att kila fast dem mellan tevebänken och väggen. Det blev i och för sig inte äckligt förrän tevebänken flyttades och kalsongerna hittades fastklistrade (av kalsonginnehållet) på tapeten …
Jag har en kollega som i juli månad glömde sin matlåda med resterna av en gryta (alltså maten inte kokkärlet) trots att jag påpekade innan han gick hem inte skulle glömma matlådan. Dagen efter var han inte på jobbet pga sjukdom. Han stannade borta i tre dagar till. På fredagen sa jag till min andra kollega att vi får nog ta och öppna matlådan och slänga ut resten för där kunde den ju inte stå till efter helgen. Kollegan säger då att han inte vill och jag säger tjäckt (men hur stavas det?) – att det kan väl inte vara så farligt så jag öppnar istället. Herre min dar vilken stank! Det luktade lik och det låg liksom kvar i fikarummet i flera timmar efteråt. Jag klöks lite nu bara genom att tänka på det.
Klöks! Ja och hurra, sådana där kräk-ord har vi pratat om förut!
http://www.lotten.se/2010/05/ovantat-besok.html
Jag har för mig att det finns en konstig låt om bajs på väggen. Eller om det var en död fisk i en brödrost.
Du tänker på En slemmig torsk i en brödrost med KSMB, med citatet ”Jag stoppar upp fingret bakom en tapet. Vad är det jag känner? Jo, en klibbig smet”. Vilken sorts klibb det rör sig om definieras inte närmare.
Jag sjunger som jag vill!
Tunnan och Moroten! (Konstig låt om bajs på väggen.)
http://www.streetdirectory.com/lyricadvisor/song/upuelf/bajs_i_bastun/
(Jag orkar inte göra finlänk idag.)
(Och ska kanske varna läsare som är mer känsliga för stavfel än för bajs att klicka på fullänken.)
Åh, nu minns jag plötsligt sopsäckarna med gammalt midsommarmums (kräftskal, sillrens etc.) som blev stående två veckor i sommarvärmen på Irland -92. De säckarna höll ganska många fluglarver vid liv upptäckte vi när sopbilen äntligen kom och säckarna skulle baxas fram…
Och så hade vår italienska huskompis besök av den raraste och mest försynte man vi skådat. Han medförde ett präktigt fång doftande liljor som blandade sig med denna dödens odör. Mäktigt!
Ååååh, sopsäckar! För många år sedan jobbade jag på en långfilm som utspelade sig i skärgården. Några scener spelades in på en liten ö där vi fick hyra ett litet hus att ha som omklädningsrum mm. När vi kom dit upptäckte vi att frysen hade pajat och innehållet ruttnat under några veckor. Med en heroisk insats tömde vi frysen i två sopsäckar och bar ut den så att man skulle kunna vistas i huset.
När dagen var slut och vi hoppade i våra båtar för att ta oss till fastlandet fick inte sopsäckarna plats. Eftersom hela teamet tydligen var stadsbarn tänkte vi att vi skulle ta hand om soporna nästa dag. Det vi inte förstod var att vi skulle få hjälp med soporna av en måskoloni. Under natten hade de hackat hål i säckarna och spritt hela det stinkande innehållet över hela inspelningsplatsen.
Lyssnar på ”Kajsa och Malena” på spotify och får en nostalgikick rakt i magen. Har inte hört detta på 20 år. Jag var på två av deras konserter i slutet på 80-talet. Undrar om Tant Strul finns på Spottet? *ja, jag gör vad som helst för att slippa tänka på Lottens kaffefilter. rys*
Ska jag rama in en kopia av kaffefiltret och skicka som present till dig, PK?
*myyys*
Tror inte att de behövs Lotten, bilden sitter inetsad på näthinnan och jag kan inte sluta tänka på hur ni har gjort för att få filterhållaren ren igen. Om jag kommer och hälsa på dej någon gång så är det kanske läge att lära sig dricka te. *dubbelrys*
Tack för att du förstod min stökiga association till tapetfingret, Christer! (Min hjärna har liksom inga etiketter eller fack. Allt ligger bara huller om buller.)
Vi ska städa kylskåpet vilket år som helst. Då blir det nog ett specialäckelblogginlägg.