Som jag visade i en filmsnutt igår, har jag sovit i ett väldigt litet hotellrum utan fönster. Spela roll, liksom – det är väldigt mörkt när jag kommer och väldigt mörkt när jag åker. Och väldigt brunt inne i badrummet.
Åtminstone 17 nyanser.
Min uppdragsgivare antydde att det var bra om rummet var billigt och att det var just Best Western som borde väljas. Och jag lovar: jag klarar mig jättebra utan fönst… Oj! I denna sekund hittade jag ett takfönster! Visserligen är det täckt av snö, men i alla fall!
Rakt ovanför mig: snö! (Det fyrkantiga som speglas i fönstret är datorskärmen.)
Och nu hittade jag en knapp för gardinen där med fuktfläck! Zzzzzz, donk. Pschzzzzzz, donk. Den funkar! Men det kan inte vara ofta någon bor här, kolla tvålen i badrummet har skiktat sig.
Två nyanser av grönt.
Det intressantaste i rummet var dock inte fönsterlösheten, brunfärgen, gammeltvålen eller antalet kvadratmeter. Nej, det var väggarnas inbördes vinkelförhållanden. Huset byggdes något år efter Den Stora Branden 1888 och väggarna är alldeles toksneda. Hur jag än ställde sängen ramlade kuddarna ner på golvet – tills jag gjorde en uppallningsfunktion med stol, ryggsäck och sängbord.
Ett orätt hörn.
Bortskämd som jag är med sängar som är 1,20 eller 2,40 meter breda, fick jag försöka tänka som när jag senast sov i en smal säng … runt 1975. ”Dröm lugna drömmar” sa jag till mig själv och slog knät i väggen. ”Håll in armarna som om du är redo för en charge” tänkte jag och fiskade upp täcket från golvet med ena foten. Men jag sov okej enligt mobilgrejmätaren Sleep Cycle (som jag har beskrivit här) trots att det var såpass lyhört att jag hörde dragkedjor dras upp och ner utanför dörren.
Där mellan fyra och fem stod någon och pratade i korridoren utanför.
Att det tog ett tag att somna berodde inte alls på rummet. Jag bara funkar så – kan inte varva ner effektivt även om jag gör allt annat effektivt. Vi tar och vänder på grafen och stoppar in mina tankar som förklarar varför jag inte bara slappnar av och räknar neråt från 100 och soooomnaaaar:
Så här funkar min insomning. (Klicka!)
Men nu till den stora skandalen och orsaken till att jag verkligen inte på några villkor tänker bo på Best Western igen och varför jag inte kan rekommendera hotellet till andra än mina fiender. Ser ni vad som saknas i burken med köttbullar och prinskorv?
Ingen bacon! Och bara jättekalla ägg! Iiiih!
{ 3 trackbacks }
{ 15 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Det ena gröna är tvål, det andra soap. Står ju på tuben, ju.
Du är med rätta indignerad över fattig förning. Det enda som uppväger bortasovande är lyxen att sätta sig till dukat frukostbord.
Uuuuh! Inget bacon! Prinskorv och köttbullar av den där fisiga sorten går faktiskt inte att äta.
Usch, sådana där mamma Scan-bullar, sånt ger jag till hundarna.
Inget bacon!? Men kalla ägg är ännu värre. Värre än ägg med lite grönt runt gula.
Fisbullarnas lukt kommer, om någon undrar, från talgen som de doppas i.
Det gläder mig att ni liksom jag blir upprörda över frukosten. Och då har jag inte ens berättat att den scramblade äggröran smakade luft. Inget. Verkligen ingenting. Och att brödet var torrt. Och att tevattnet i glaskannor på värmeplatta bara var ljummet. Och att muggarna var på tok för små. Ostskivor vred sig uppåt som för att leta efter fukt medan de pressade kalkonskivorna krullade sig i kanterna …
And I could go on and on …
Och jag läste fiskbullarna… vilket vore ännu konstigare. Stackars Best Western, förrestern.
Luna har förstås rätt i att det är två tvålar i en, fast en är soap. Förrestern!
Vaddå stackars Best Western??? De kan göra något åt det (och bör göra det).
Mer synd om Lotten och övriga kunder som inte fick en anständig hotellfrukost och som knappast kunde göra något åt det. Det är en viktig del av hotellvistelsen tycker åtminstone jag.
Jag (som inte bryr mig om fönster) tycker att frukosten är ALLT!
Lotten har rätt, hotellfrukosten är verkligen allt!!
http://www.thinkgeek.com/homeoffice/kitchen/da14/
Oj då, då måste jag nog gissa på Dan Brown.
Och varför inte en gammal klassiker från ungdomen?
Äggröra förhåller sig till hotellfrukost som hotellfrukost till fönster. Tycker jag.
Oooh, Anna, du låter lite Göran Palmsk!
Den där sottvålen (kul ord att stava) hade vi hemma när jag var liten! (Ouppackad eftersom vi alla väntade på ”rätt tillfälle”.) Bacontvål låter däremot som baconsvål som ju nästan är logiskt.