Pssst. Detta inlägg publicerades redan igår. Men så kraschade mitt webbhotell ett par timmar senare så att bloggen och allt i den försvann i en isande vit snöstorm. När allt kom tillbaka var klockan tillbakavriden ett helt dygn och era kommentarer till detta inlägg borta. (Dem har jag försökt återskapa.) Frågan är bara om det försvunna dygnet gör att jag resten av livet är ett dygn efter alla andra. Himla besvärligt på nyårsafton, t.ex. Slut på pssstet.
Det är inte många man kan kalla kompisar. Men jag brukar utnämna alla som jag gillar till mina kompisar oavsett om de per logisk definition är det eller inte. Tyvärr kan man ha kompisar som man inte gillar också, men dem kan man ju … hm. Vad kan man göra med dem?
Strunt samma. Nu ska jag berätta om mina nya kompisar som jag hittade (åååå vad jag inte kan sluta prata om resan till Italien) när vi åkte till Milano förra helgen.
Ser ni vilka det här är?
Det är Kenneth and the Knutters, förstår ni. Och mina kompisar är de två i mitten: trummisen Benny och sångaren Kenneth. (Som egentligen heter något helt annat och i det civila har ett helt annat yrke.) Bandet låter lite som Status Quo, men är roligare. Kanske lite som Magnus Uggla och Style också. Och jag har aldrig – säger ALDRIG – hört bandnamnet sägas. Så precis som när man bara har läst vissa ord och aldrig hört dem uttalas, kan det bli fel.
(Jag trodde länge att namnet George skulle uttalas ”Je-årrge”, min djefla man sa som barn ”väää-sentligt” [utan att betona e alltså] och ”kinkig” med k-ljud först och inte tji-. Lillasyster Orangeluvan sa ”jascht” om yacht, men det är ju snudd på självklart.)
Så när sångaren Kenneth där ovan hade rabblat några låttitlar och sjungit några strofer för mig när jag var sådär med-öppen-mun-förvånad, skulle jag bara ställa en enkel fråga om rockkarriären eller groupies eller om det var folkparksturnéerna. Och då lät det så här på swinglish:
– Men har Kenneth änd thö Knätters ko…
– KNU! sa Kennet.
– Knu…? sa jag.
– KNU! KNUUUTTERS! sa Kenneth
På något sätt lyckades jag se oberörd och blasé ut och inte rödörad och skamsen och kanske spillde jag ut något eller snubblade på en mattkant för att distrahera lite. Men man ska ju stå stilla i klaveret om man nu har haft omaket att trampa i det. KNU!
{ 18 comments }
