Jag har hittat ännu en bok med framtidsvisioner. Den här är från 1983 och ett samarbete mellan illustratören Fred Preston, AD:n Ove Pihl och framtidsforskaren Bengt-Arne Vedin.
Nu kanske ni tänker ”ååååh vilket långt inlägg och vad jättemånga bokstäver, när ska jag hinna läsa det här, gah”. Pilutta er, det är så här det ska vara. Och tolka mig inte som en raljerande fjant: jag är bara glatt överraskad och fascinerad.
Boken inleds med en brasklapp stor som Småland där författarna (uppdat.: det var Bengt-Arne Vedin som skrev) talar om att framtiden naturligtvis ”inte kommer att bli precis som på bilderna” och att jag som läsare gärna får läsa texterna i vilken ordning jag vill. Det handlar om gruvor på havets botten, jordbruk på månen, holografisk tv, rullande trottoarer, luftskepp (ballonger), obemannade robotfabriker och att forskare tror att konstgjorda hjärtan år 2000 kommer att serietillverkas. De är samtidigt skeptiska till några av idéerna, särskilt den rullande trottoaren.
En vision är hur ”datorhallen” kommer att fungera som bystämma där man i en och samma lokal (med ohyggligt högt i tak) har
- spelhall för videospel (!)
- bibliotek för data
- skola för programmerare
- utvecklingssystem för datorsystem.
Boken har dessutom en lösning på det krångliga incheckningsförarandet på världens alla flygplatser: man packar in alla passagerarna i ”containrar” redan inne i stan! Man kliver alltså in i containern i Stockholm och under de 40 minuter (!) som det tar att komma till Arlanda, får man passet synat och biljetten kollad, väskorna incheckade, pengarna växlade och taxfree-handlingen ordnad. Man ska i containern även ha tillgång till telefon, telefax och skrivmaskin för att kunna utnyttja tiden väl. Problem med säkerhetskontrollen? Inte då, det verkar inte finnas någon. Containern skjuts bara tjoff! rakt in i ett flygplansskelett när man kommer fram till flygplatsen.
Själv tycker jag att inlastningen i flygplan är ett stort aber. Skulle man inte kunna öppna hela flygplanstaket som en konservburk och låta oss passagerare kliva på i stora lass istället för i smala led? Hur mycket har passagerarflyget egentligen utvecklats sedan 1950-talet?
”Det nya tåget” är ett deppigt kapitel. För det första antyds att passagerarunderlaget nog är för litet. För det andra upptar korglutningsproblemet nästan resten av texten. Vi får dock veta att det finns monorail i Tokyo och Disneyland, luftkuddetåg i Frankrike och att man skulle kunna ha en hjälpande propeller i aktern. De skriver att man skulle kunna ha tåg som går i rör – som rörpost – mellan t.ex. New York och San Francisco för tyngdkraften kan funka som motor om röret grävs i en parabelformad bana genom jorden. ”Men vem vill investera i att borra sådana tågtunnlar – när USAs järnvägslinjer bara går i konkurs?”
Själv tycker jag idag mest att vi ska prioritera att ha tåg som inte går sönder.
Men så handlar det förstås väldigt mycket om datorer i boken, t.ex.
- läkare som utnyttjar ekolod för att framkalla tredimensionella datoriserade bilder av kroppens inre
- automatiska matinköp där tv och telefon integreras (här nämns inte dator)
- pengar skickas som data och inte som sedlar
- tv-bild på rulle
- elektroniska expressbrev
- minidatorer för fågelmärkning.
Det intressantaste för oss idag är tankarna om ”elektroniska expressbrev” och ”tv-bild på rulle”.
Så här beskrivs frukoststunden:
”Att det ligger en telefonlur på frukostbordet är typiskt. Telefonen – försedd med en knappsats och många andra nyheter – kommer att spela en stor roll i framtiden, ännu mycket större än idag. Kanske är det den elektroniska morgontidningen som får friden att härska bland gröt och juice, eller morgonposten, levererad under natten, utan att brevbäraren behövt anstränga sig.”
(Parentetisk språkkommentar: se kommateringen i meningen ovan. Sådant ser man sällan idag eftersom vi skriver mer med parenteser och tankstreck – men framför allt i kortare meningar.)
Sedan snöar framtidstänkarna in på hur tidningen ska kunna tryckas hemma – med bläckstråleskrivare eller kanske laserstrålar? Strax därpå kopplas tv:n och telefonen ihop (igen) och skapar en ”dataterminal” som man kan använda till att skicka elektroniska brev – ”dock utan bilder”. För det skulle av någon mystisk anledning vara helt omöjligt trots att ju tv:n är inbegripen i sammanhanget.
Det är fascinerande hur man i sin nutid är så fastlåst vid vissa tankesätt att det är komplett omöjligt att se bortom dem trots att de står skrivna på näsan. (Varför jag propsar på att teleportering visst kommer att funka i framtiden.)
Ok, boken slår fast att vi kanske kommer att ha hemmatryckta tidningar och skicka elektroniska expressbrev utan bilder – och drar sedan den helt korrekta slutsatsen att vi ju skulle kunna arbeta hemma mer. Fast det finns ett stort problem. Ack.
”Men fackföreningarna är skeptiska. Arbetet riskerar att bli alltför generaliserat och kontakterna med kollegerna försvinner ju i stor utsträckning.”
Nu till tv-bilden på rulle: för det är ju en iPad! Ok, den kan rullas ihop som en rullgardin och är bra mycket tunnare, men kolla! (Särskilt tryckknapparna till vänster är fina.)
Men hur kommer denna nya uppfinning att påverka oss, tror ni? Jo:
”Kanske börjar vi önska oss att snabbt och enkelt få papperskopior av vad skärmen visar?”
Iiih! Papperskopior! Tänk om! Inte nog med det – i nästa mening sammanfattas nästan allt det som idag sker vid våra datorer, paddor och mobiler:
”Eller kommer vi rent av att ställa nya krav på kreativitet och kvalitet vad gäller själva bildens och programmets innehåll?”
Snacka om framtidsvision: användarna kanske börjar ställa krav.
Uppdatering
Bengt-Arne Vedin meddelar via mejl (hurra!) att Fred Preston inte – som jag trodde efter att ha googlat hans namn – var en 70-årig polismördare utan en australisk konstnär, bosatt i Danmark. Vidare föregicks bokens tillblivelse av allehanda strul och texterna som Bengt-Arne hade skrivit ansågs vara för tekniska:
”På basen av en mängd framtidsstudier och kunskaper om tekniska trender föreslog jag ett antal utvecklingstendenser att illustrera, vill minnas vi siktade på 50 och mina förslag reducerades sedan till 35. Ove var aktiv i denna diskussion och i att översätta mina beskrivningar till instrux för Fred Preston.
Mina texter ansågs dock för tekniska så en duktig copywriter från Trantor-gruppen städslades. Han höll på, och höll på – antar jag, men det blev inget. Så Ove frågade mig om jag inte kunde göra ett (nytt) försök.
Som ej sällan kunde jag efter det att de ursprungliga texterna s a s sjunkit undan se dem med fräscha ögon och själv redigera och skriva lättläst copy. Så texterna är mina, Ove var ett slags övergripande producent precis som sådana agerar i filmproduktioner, utan honom ingen idé, inget team, ingen färdig produkt.”
Det här med elektroniska expressbrev är ju alldeles underbart.
Rolig bok!
Du berättar väl om eventuell respons!
Jag hoppas du inte sårade dem genom att skicka med bilder i expressbrevet.
Nä hu, tänk ändå. Jag låter tillräckligt raljerande här i texten, Niklas. (Vilket alls inte är meningen egentligen. Man är präglad av sin tid och kan inte skåda in i framtiden. Förutom jag då: teleportering!)
Tänk om den 70-årige mördaren ändå är samme person som gjorde bilderna ovan.
Nu har Bengt-Arne Vedin svarat jääääättelångt mitt under en resa i Frankrike!
De lyckades iallafall (tyvärr) pricka in skäggets dystra återkomst.
[…] Lotten har grävt i gömmorna och hittat den fantastiska boken Godmorgon framtid från 1983. Där beskrivs vår tid nu som man trodde den skulle se ut då. Och helt fel hade man inte. Bland annat förutspådde man redan då den digitala tidningen och de elektroniska expressbreven. Läs själva! […]
Själv fascineras jag av att minidatorer för fågelmärkning ens kom på tal. Så stort är knappast fågelmärkning. Men kanske en hobby hos en av de inblandade.
Fast istället för fågelmärkning så har vi ju chippade husdjur.
Fler tips dundrar in — kolla, Star Trek hade också PADDor:
http://memory-alpha.org/wiki/PADD
Åh, det är som i Tillbaka till framtiden 2 (eller 3? minns inte) där de stolt deklarerar, i framtiden alltså, att alla har fax hemma minsann, och det är så man kommunicerar. Och så ser man dessutom att alla tv-apparater är tjock-tv, även om de är större än de var på 80-talet.
Åhåhåh, nu kom jag att tänka på en reklamfilm som gick på tv förr i tiden. Ingen aning om vad det var reklam för, men det sades ofta nåt i stil med att ”allting är större – i framtiden”. Vad nu det har med saken att göra…?
Citronanka: Det var Jim i reklamen (för kontorsutrustning) som sa ”Som vanligt – i framtiden” med skön amerikansk brytning:
http://www.youtube.com/watch?v=1YKbb_AZysE
Det fastnade hemma hos oss, det är nån som säger det varje dag i vår familj.
Shit vad snabb du var, Anna! Jag hann knappt tänka Googl…
Jag var ändå i framtiden, så det var inga problem.
I princip kan vi chipmärka fåglar också men det tror jag inte att vi gör nu.
Hmm. Det kanske skulle spara en del arbete?! Jag kanske ska prata med de ansvariga.
Den Canonreklamen hade helt gått mig förbi. Tur att båset (= påfallande ofta människan Anna) kan bidra till allmänbildningen.
Anna: Kvar i framtiden?
Hur gör man sin toast?
Örjan: Blixtsnabbt.
Chipmärkta fåglar tror jag är svårare att återfånga så att säga. En ring är så tydlig. Inte tänker folk på att sätta nån sorts scanner på en död trut för att se om den är märkt. Men har den en ring så kan folk agera.
(Jag hittade en gång en stor ring på en ö. Det visade sig senare att den suttit på en svan. Svanen var dock väldigt försvunnen när jag fann ringen.)
Förresten, det här med streckkoder. Hur många variationer kan det bli? Är det inte stor risk att saker har samma streckkod fast i olika brancher?
”Prov 47B12” på ett lab har samma kod som ”mellanmjölk, 1 l” eller ”skruv 22E” (eller vad skruvar kan heta), tänker jag. Eller? Finns det nån insatt?
Men tanken med att koppla ihop teven med telefonen var ändå inte så långt ifrån vad som skedde sen. En period i slutet på 80-talet fanns det en fransk liten apparat som hette Minitel (den hette Teleguide i Sverige). Det var en liten bildskärm och tangentbord som man kopplade in på telenätet. Dock blev den en parantes, sen kom World Wide Web och annat än BBSer blev tillgängliga för gemene man.
Maj, fanns den i Sverige? Jag har bara hört om att den fanns i Frankrike.
Jämför detta med läkarnas ekolod:
http://www.ted.com/talks/lang/eng/anders_ynnerman_visualizing_the_medical_data_explosion.html
Cecilia: Jodå, den fanns. Jag hade en på köksbordet ett tag. Men det var inte mycket man kunde göra med den!
aha! Tack!!!!! för länken.
Tror aldrig jag har blivit så imponerad av tekniska framsteg tidigare.
En svensk bildtelefon, men Hedvigs i ”Från A till Ö” var coolare.
aha! Det var riktigt häftigt! Det måste vara tekniken för teleportörens föregångare.
Men! Ser ni inte på fopoll? Vi leder med 1–0 mot Moldavien i EM-kvalet! Zlatan missade en straff! Allt är upprörande!
Och hörni. ”Aha!” har ju det coolaste aliaset hittills. Med ett sådant nick kan man inte vara blasé.
Fopoll? Jo, jag tyckte det var något grönt som flimmrade förbi i rutan.
Jag har inte tid för fopoll, jag planerar morgondagens tågresa. Ni rutinerade tågresenärer, måste jag packa matsäck, en termos med varm dryck, massor av lektyr och godis för att klara resan från Stockholm till Göteborg? Hur är det med korglutningen, bör jag även ta med åksjuketabletter?
Vilken tid åker du, Pysseliten? Jag är på Centralen i tre omgångar imorrn. (Nej, det var verkligen inget svar på din fråga.)
@Pysseliten: Ja. Ja. Ja. Fungerar ibland, annars går det låååångsamt. Ja, om du har fallenhet för åksjuka.
Tack! Tåget går 12:10 och föredraget börjar 16:00.
Men äsch, då är jag inte där alls. Fast jag har minst en timme att slå ihjäl i Göteborg på torsdag kväll, från halv sex ungefär. En öl eller kaffe eller te, någon?
[…] Se på fan: iPad på bild redan 1983! […]
Lotten, om du har ett par timmar över i Knivsta idag, kan jag bjuda på kaff…jag menar te. Pysseliten har nog något teliknande liggandes i någon burk i köket.
Knivsta … Knivsta … räkna räkna räkna … Nope, då hade jag kunnat sitta ner i tre sekunder för att sedan resa mig upp och åka tillbaka in i Stockholm. Men det hade det kanske varit värt?
Med tanke på det kvalitetste PK verkar kunna prestera måste det vara värt det!
Mitt te är i alla fall inte mögligt. Än.
Kanske ett nytt uttryck: ”Inte för allt te i Knivsta”?
Trantorgruppen! Sanslöst! Att man var så Asimovsk fortfarande 1983.
Precis innan jag läste Bengt-Arnes uppdatering tänkte jag på hur en framtidsskildring oundvikligen skildrar samtiden istället, med exemplet i Stiftelsen-trilogin när hela vintergatan är bebodd, men man går till biblioteket på huvudplaneten Trantor för att få fram en önskad information. Man kan kolonialisera hela vår galax, men internet finns inte 🙂
Niklas, som i ”Jag erkänner aldrig, inte ens om ni tvingar mej att dricka allt te i Knivsta.”
Hoppas att teleporteringen blir miljövänlig bara. Och att den inte får folk att låta bli att packa bara för att det är så lätt att svischa över halva jordklotet och hämta necessären. På samma sätt som dagens ungdom (där kom det) har planeringsförmåga som överkörda igelkottar (citat) bara för att det är så lätt att ringa varann.
Ungefär så, PK. Skål!
Lotten du som gillar roliga skyltar bör ta en titt på denna länk.
Om man får tro denna bild så verkar det vanligt att Kineserna både svingar sig i lianer och klättrar omkring nere i Guangzhous tunnelbana. Kineserna har antagligen kollat för mycket på Indiana Jones.
Rosman, vems citat? Och kommer vissa delar av hjärnan att tillbakabildas för att vi (inte bara ungdomarna) slutar att använda dem?
[…] så digital framtidsversion av morgontidningen från ”Godmorgon framtid” […]
[…] förutspår en hel del uppfinningar som finns i framtiden, alltså nu. Så kul!Till exempel så har Lotten gjort ett blogg-inlägg om denna boken 2011. ”Det intressantaste för oss idag är tankarna […]