Jag brukar ju lite fisförnämt påstå att illa skrivna böcker läser jag minsann inte. Ett korrfel och jag slänger boken i väggen och fnyser demonstrativt och högt för att sedan klättra upp på mina höga hästar och sitta där med näsan i vädret.
Men ack, så jag far med osanning. Salig Ricky Bruch gav 1990 ut en sanslöst slarvig bokstavssoppa som fascinerar från första sidan. Jag satt där och läste med penna i mungipan och gula notisar flög omkring som höstlöven i oktober medan anteckningsblocket blev fullkladdat med obegripligheter. Helst läste jag med någon i närheten eftersom vissa stycken inte på några villkor kunde njutas i tystnad.
– Lyssna! ”Jag förföljde henne på avstånd för hennes anatomiskt riktiga gångs skull.”
Här är det alltså Ricky som av oklar anledning har kursiverat ”gångs”. Detta förvirrar läsaren såpass att man inte ifrågasätter förföljandet eller undrar hur anatomiskt inkorrekt gång ser ut. Andra gånger använder han versaler på slumpvis utvalda ord. Eller fetstil här och där. Eller – naturligtvis – kursiverade versaler i fetstil.
– Lyssna! ”Jag har aldrig förstått att flyglar är så låga, särskilt då en kvinna och en man befinner sig under detta instrument. Denna lilla halvorgie med den sisuladdade finskan avbröts abrupt likaså musikstycket som vi presterade, då Kenneth skrek till mig att vi var försenade till anläggningen.”
Ricky skumpandes under en flygel? Jahadå – och i sammanhanget låter det både troligt och helt naturligt.
En man med ett skägg skrev så här om ”Gladiatorns kamp”:
Men tro mig: jag har läst boken. Inte här och där och inte bara i början – jag har med stort nöje läst boken från den ena sladdriga pärmen till den andra. Fjärrlånet från Nyköping drog jag ut på i det längsta via bönande mejl även efter att boken var slut. Jag ville liksom hålla i den liiiite längre, bara en liiiiten stund till.
Nu ber jag om ursäkt eftersom jag redan har brutit lagar och förordningar samt en död mans vilja.
Förlåt Ricky, men jag tror att jag hade fått ditt medgivande. Se här Ricky som en normalbyggd 13-åring – på samma bild som Ricky när han är en muskeltränad 19-åring.
Rickys memoarbok är full av rekord, tabeller, statistik, mål för säsongen och kostråd i kombination med dopingerkännanden. Jag – som gillar rekord och jämförelser – granskar gärna siffrorna. Men till min egen förvåning är jag ytterst obekymrad över dopingen. Alla vet det nu: alla dopade sig på 1970-talet. Det kan vara så att alla fortfarande dopar sig – en tanke som gör mig fly förbannad och upprörd. Men när det gäller Ricky Bruch är jag alltså så förlåtande att jag bara rycker på axlarna åt eländet. Ricky själv är inte så bekymrad utan jämför med Frank Anderssons och Björn Borgs smärtstillande sprutor, som ju också borde ha varit doping enligt honom.
En stor del av boken handlar om hur vår genom tiderna absolut främste diskuskastare ägnade ohemult mycket tid åt och pengar på att i hemlighet planera en fritagning av diskuskastarpolaren Wolfgang Schmidt, som var instängd i Östtyskland. Visserligen blev det till slut tyst diplomati (och kanske mutor) som gav Wolfgang tillåtelse att flytta till Västtyskland så sent som 1987, men innan dess hann Ricky i fyra år göra många extremt krångliga resor fram och tillbaka över de tyska gränserna. Hela tiden hänvisar han också till ”bok nummer två” – som jag tyvärr inte har hittat något som helt spår av.
Boken är full av krystade bilder där Ricky Bruch visar musklerna på ett eller annat sätt: han bär polare, han drar i tunga saker, han petar folk i ögonen och lyfter sina fans och han bär omkring på sina fruar.
Ricky Bruch kastade alltså inte bara diskus. Han
- slog diverse rekord i kula och spjut
- bröt arm
- spelade in porrfilmer
- agerade i Ronja Rövardotter
- skrev poesi
- tävlade i kroppsbygge
- var DJ
- gjorde konstiga husaffärer
- hade fritidsgård hemma i sitt hus
- gifte sig, skilde sig, fick barn, adopterade en 16-åring
- hyrde en helikopter och försvann i en vecka på Gotland
- bajsade i brallan när han åkte tåg en gång
- högaktade Birger Buhre (som inte var som andra journalister … som t.ex. Torsten Tegnér … i ”avundsjukans och hyenajournalistikens Sverige”)
- fick en diagnos (”hypokondriskt färgad insufficiens med vissa narcissistiska inslag”)
- brottades med Hoa-Hoa Dahlgren
- fick inte följa med till OS 1984 fastän han klarade kvalgränsen
- blev inte så gammal som han trodde att han skulle bli.
Så. Vad jag vill säga med detta är förmodligen bara det gamla vanliga – att nästa gång någon gnäller på en person som inte följer mönstret men som ändå är en relativt snäll personlighet med begåvning (Patrik Sjöberg? Frank Andersson?) kanske denne någon behöver lite distans till sin egen förträfflighet.
Fotnot
Jag har skrivit om Ricky Bruch så ofta att man skulle kunna tro att jag är lite fixerad, bl.a. här:
När jag inte skrev om hans memoarer men publicerade en nakenbild.
När jag delgav er mina minnen av gamla Superstars.
Dessutom var jag på Breakfast Book Club och kunde inte heller där sluta prata om Gladiatorns kamp.
Visst var det Gunnar Larsson som ’badade’ till sig SM-guld året efter OS-guldet?
Berätta mer, Plastfarfar!
Började läsa och tänkte men var det inte han som… var det inte han som hamnade på en affisch för pappaledighet efter att pappagruppen på socialdepartementet hade bekymrat sig att det gick så trögt med pappornas ledighetsuttag.
Dåvarande biträdande socialminister Camilla Odhnoff beställde en reklamkampanj och pappagruppen undrade förstås ”Hur då?” Det var inte så vanligt på den tiden. ”Ta någon karl och fotografera honom med en bebis” sade Camilla. Det gjorde man, men hon var ändå inte nöjd. ”Tråååkigt” sa Camilla, ”ta nån som jag tänder på.” Och så blev det (inte som jag trodde Ricky utan) den där Hoa hoa som man inte på några villkor får förväxla med Ricky. Förlåt!
Kjell Isaksson(?) planking på 70-talet. Förutom Ricky, vilka är de andra två?
Tänka sej; Ricky B. har aldrig haft någon relevans i mitt liv. Och om jag behöver exempel på taskigt språk behöver jag inte look far. Sorgligt nog.
Om jag hade slängt alla böcker med korrfel i väggen i somras (då jag läste en himla massa) så hade jag inte lyckats avsluta en enda bok. För i ALLA böcker hittade jag korrfel. Vilket är en korrfelsökning med ungefär 100 procent jämfört med sommaren innan. Så vad hände på korrekturläsarfrongen mellan 2010 och 2011? Blev det en plötslig återgång till 1990 och Ricky Bruch-eran?
Jag hade inte den ringaste aning om att karln hette Björn. Var kom Ricky från?
Grov var underarmen sannerligen i januari, inte tu tal om den saken.
Att han hette Björn just när det gäller bokutgivning är en gåta: kanske försökte han som Hans Alfredson ta fram den seriösa sidan när det gällde skrift? (Hasse som rolig, Hans som allvarlig.) Döpt till Björn Richard lär han i alla fall ha varit (enligt inte särskilt tillförlitliga källor).
Örjan — vilka två, vad menar du, vad ska jag ska gissa på, hjälp, jag vill vinna!
Repeterar.
Bilden där Kjell Isaksson (?) ligger på magen (på extremt grov stavhopparribba) bland friidrottskompisar.
De andra två?
Ami: Om korrfel. Lyssnade nyligen med halvt öra på P1. –tydligen har Charlotte Reimerson nyligen publicerat bok om korrfel, med specialinriktning på begravningsannonser.
Begravningsannonser läser vi här i huset. För en tid sen bröt vi fullkomligt ihop över den annons som avslutades med ”Vi gå över daggstänkta berg, fallera”, första versen. ”Och sorger ha vi inga …” Vi såg för oss hur en omätligt rik och grinig arvtant just trillat av pinn och detta var arvingarnas reaktion. Men var det ändå inte lite grovt att visa sin förtjusning just i dödsannonsen?
Charlotte Reimerson. Inte bok. Artikel.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2792&artikel=4745621
Lotten, det stod mellan dig och Daniel (Kapten Konsument). Ni har båda ett intresse för RB, men du har nu dokumenterat det så idogt och övertygande att du får en del av sommarens loppisfynd. Jag tar PM du får RB och de nakna tanterna. OK?
Loppisfyndet: http://www.gke.org/pub/files/Ricky_Brudar_popular_mekanik.jpg
Skynda dig att slå till innan han ångrar sig!
Nakna tanter! Yes!
So be it.
Kolla brevlådan på tisdag.
Och hur nyfikna blev vi andra på vem PM är?
Det är så mycket i detta bås som jag är nyfiken på men inte förstår, så nu måste jag stänga av internet ett tag för att inte dö googlingsdöden.
Säkta, det är Populär Mekanik från femtiotalet – andra hälften av loppisfyndet. Kolla fullänken.
Inte för att det på något sätt har med RB att göra, men beskrivningen av hans skrivsätt fick mig att tänka på en annan otippad skribent.
Det finns en bok som heter The real Frank Zappa book av och med nämnde musiker. Också den är typograferad med hysteriskt mycket kuriv-, fet- och krusivfet-stil. Inte alls oläslig och faktiskt riktigt läsvärd. Ehuru det är uppenbart att Zappa varit mån om att varenda ord verkligen ska gå fram så att ingen, omöjligen kan missa hur han betonade när han skrev ”boken”.
Ricky hit och nakna tanter dit, det viktigaste är ju hur det går på kamerafronten. Jag såg att Rajala hade D90-hus för 5000 pix.
🙂
Några dödsannonser i Charlotte Reimersons smak?
Dödsannons i norrländskt sågverksdistrikt:
Den avlidne sörjes närmast av två bräder.
Och den här tycker jag är precis på pricken vad döden handlar om:
Han kom han såg han segnade.
Oj, f’låt att jag inte är här – måste ut och jaga pengar! Min nya taktik är att jag fångar dem i flykten!
(PK: Kameran is no more. Dead, muerto und tot.)
Tragiskt Lotten. Du får skriva en dödsannons.
”Det sa bara klick.”
”Statyn är gjord av mormor” korrigerades i nästa upplaga av tidningen med ”naturligtvis är den gjord av farmor”.
Eller om det var tvärtom.
Larsson använde formuleringen efter en serie överlägsna lopp i en radiointervju efteråt, minns jag mig ha hört.
”Det sa inte klick” menar du väl?
Dansläraren Jimmy är troligen Jimmy Touré som bland annat drev dansstudio och ett disco i Simrishamn på 80-talet.
Tack Kronfrun! Det är han!
Nä, Niklas, det sa bara ”klick” så dog kameran. Sedan sa det i och för sig klick ungefär 40 gånger när jag hade lagat den, sedan sa det klick för sista gången. Och sedan (härifrån har du rätt) sa det inte klick mer.
Cessi, den va bra. Påminner om Marmorbyn utanför Katrineholm. Den kallade ungarna Mormorbyn rätt många år.
Minns honom från när jag var liten under 70-talet. Han umgicks mycket med min far som jag aldrig visste så mycket om. Men han hde Discotek under 70-talet. Står det något om den vännen i hans memoar? Jag skulle gärna vilja få lite mer info. Om du kan vara snäll och maila till mig vore jg oerhört tacksam! Han ligger numera på dödsbädden och jag har många frågetecken han vägrar besvara.