Jag sitter på tåget mot Stockholm, där jag ska gå på en tillställning och serveras Hannah Graaf, Linda Skugge, te, godsaker, mingel, shopping och goodiebag. Förlåt, ”stans maffigaste goodiebag”.
Förmodligen ligger det en bil i godispåsen. Eller ett diamanthalsband. Kanske en päls. (Jag rapporterar senare.)
Det sägs att den förste som använde godispåsesystemet i organiserad form för att göra reklam, var en man som vid mitten av 1800-talet lyckades övertala en skobutik att ge bort skopåsar, med butikens namn påtryckt, till eleverna på en skola. Det funkade så bra att man fortsatte att trycka företagsnamn på kulpåsar, hästpiskor, kalendrar, förkläden – och hästhattar.
Hästhattar? Plötsligt är mitt intresse för goodiebagsarna puts väck.
Tänk vad mycket man kan lära sig.
Uppdatering på kvällskvisten
Den maffigaste goodiebagen i stan innehöll ett nyckelband, fyra plastskedar, två godisprover, barnsalva, mascara, två tidningar, en bok, tre olika teer, vitaminvatten, vällingprover, gojibär, tio plåster, två ätpinnar, disktrasa, energidryck, halsduk, mall till pepparkakshus, omega-3-piller, en reflex och ett hål att mäta för små leksaker i.
Mascaran (som ser ut som en silverpenna) och en svart halsduk (som jag glömde fotografera) hade faktiskt räckt.
{ 1 trackback }
{ 25 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Ååå!
Du ska på samma event som Monas universum!
Ni är väldigt olika, men roliga båda två. Hoppa på henne och hälsa. Hon är jätteblyg egentligen, säger hon.
Antagligen känner du igen henne på stövlarna.
(Nej, jag känner henne inte, men har följt henne ett tag.)
Ojojoj, om jag hade vetat hur hon ser ut hade jag ju hoppat på henne! Ah, vänta, det var en som gick omkring i jätteläckra stövlar med bilder på, liksom broderier. Kan det ha varit denna Monas stövlar?
Det var en absurd tillställning för en som inte har tävlingar, som inte sponsras och som inte har reklam på bloggen. Men kakorna var goda, teet nästan varmt och goodiebagen tung och stor. (Uppdaterar med bilder när jag kommer hem.)
Orangeluvan var med mig på detta studiebesök, där endast en tjej från HSB fick oss att fnissa lite. Nästan allt annat var vähäldigt allvarligt och seriöst.
En sak lärde jag mig i alla fall: folk går omkring och undrar vart leksaksaffären ”Stor & Liten” har tagit vägen och folk säger ”WOW!” och mejlar företagsledningen varje dag nu när Stor & Liten kommer tillbaka efter tio års bortovaro.
Hon har tydligen ett par mörka med mer klatschiga blommor på också. De hade jag missat.
Hade ingen aning om att Stor och Liten varken hade försvunnit eller skulle återkomma.
Låter som McD i Luleå, eller nåt?
Vad gäller stövlar och skodon behöver man här såna med inbyggd sandning, fast på undersidan då, inte på insidan.
Folk är konstiga. Apropå Stor & Liten, alltså.
Folk är både stora och småa. Man kan väl inte säga ”litna”?
OK. Folk är både Stora och Litna. Apropå konstigt, alltså.
Var det Mona som jag stötte på i onsdags kväll då? Nej, onsdag förra veckan var det. Emellertid. En installation eller happening eller vad det var bestod av två ormliknande damer som åmade sej över golvet, mot ett för oss åskådare till en början osynligt mål. Ett tag trodde jag damerna var ute efter just ett par riktigt märkliga stövlar som stod och tittade på (Men krångla inte nu; NATURLIGTVIS var det inte stövlarna som tittade; fatta vad jag menar!) men så var det inte. Stöveldamen var nog Mona, då. Goodie bags kammade man noll med på det ifrågavarande evenemanget. Synd.
Dom märkliga stövlarna var alltså mörka med färgglada blommor på, nåt åt det håll som Cecilia N antyder.
Nämen, här pratas det ser jag! Hej på er! Nej, det var inte jag i onsdags!
Men däremot idag. I mina svarta stövlar med blombroderier i alla möjliga färger. Och en rosa stickad tröja med glitterpaljetter. Vad glad jag hade blivit om någon kommit fram och hälsat! Och jag hade dolt min blyghet väl..
För övrigt drog jag efter att Hannah pratat och det ljumma teet. Förlåt, men jag tyckte det hela sög en aning. Typ mycket. Men kakorna var goda..Dock gav jag bort goodiebagen, fanns inget där för någon med barn över 2 år.
Några skumbilar i goodie-bagen?
Eller gerbilar?
Rosa tröjor med paljetter ser jag inte. Likadant med folk som har snygga naglar eller smutsigt hår: jag ser inte!
Däremot ser jag blommiga stövlar — det var garanterat dem jag pekade på och lade märke till nu ikväll, Mona! (Jag säger nu högt och tydligt till mig själv att höja blicken nästa gång.)
Återkommer med mer info och noggrann redovisning av goodiebagen.
Javisst, Mona: svarta stövlar med broderade blommor i alla de färger! Hur många såna kan det finnas, undrar man.
I en goodiebag (godispåse alltså) vill jag ha marsipan och choklad, helst i kombination och lakrits. Chips, saltapinnar, blodpudding och läppglans. En varm filt och en kopp grönt te. Inget annat.
Sen kan man ju fundera över begreppet hästhatt. Vad är det och behövs den?
När jag nu läste ordet så förstod jag det som att det var nån sorts hatt en människa skulle ha på sig, kanhända nästan en maskeradmask. (Tänk filmen Amadeus.) Eller kanske något man hade när man red, fast då borde det ju heta ridhatt.
Sen såg jag bilden och förstod att det var en sån som vagnshästar har. Men varför har de sådana? Hästar blir överhettade i huvudet av för mycket sol som de inte kan undfly?
Kanske. Naturligt är de väl stäppdjur (alltså inte såna med steppjärn på fötterna även om många tama har järn på fötterna) och på stäppen är det ju inte så mycket träd. Men de kan gå i skugga av varandra ety de är flockdjur. Som vagnshästar i civilserade städer finns det inte så mycket utrymme för egna påhitt. Kanske behövs hatten därför.
Nån som vet?
Eller är det bara nån sorts reklamplats?
Vad bra att du är lika konfunderad som jag över hästarnas solhattar, Cecilia N!
Nu har jag uppdaterat med bild innehållet i godispåsen. Strax efter midnatt (som på julkalendermanér!) kommer jag att berätta om hur själva tillställningen var. Och hur den borde ha varit.
Min primära förhandskunskap om USA har jag genom en tidning som vi kallade Kallijanka. Där hade vissa hästar, mest dom som snart skulle till limfabriken, en hatt med hål för öronen.
Jag har aldrig sett hästar med hatt i verkligheten och jag känner mig lite besviken för det.
En gång när jag födde barn fick man en goodiebag. Den var lite i samma anda, som den du fick nu. Annars har jag inte fått så många goodiebags i mitt liv. Fick dock en i höstas vid en förhandsvisning av filmen ”Jag saknar dig”. Man fick två böcker (den ena var så klart ”Jag saknar dig, jag saknar dig”) och två tablettaskar – precis vad man vill ha i en goodiebag (fast jag hade ju gärna fått godiset INNAN filmen).
Jag har förövrigt planerat att ta det lugnt på jobbet i december i år (HAHAHAHAHAHA – man kan ju ha goda intentioner i alla fall). Jag måste ju orka julkalendern – längtar!
cecila n: Med utgångspunkt i mina blygsamma insikter i hästnaturen tror jag att du har rätt i ditt antagande. Det är lika jobbigt för hästar som för alla andra när det är varmt, och måste hästen jobba dagarna i ända i solgass blir det naturligtvis olidligt för den. All skugga är välkommen i stadsmiljön, som inte innehåller nånting som är bra för en häst.
Men vad står det egentligen på vykortet? Ju mer jag försöker klura ut det, desto mer vill min hjärna att det ska stå ”Sven Hats for Horses”. Kan det verkligen stämma?
Först tänkte jag att det stod: Some hats for horses, men när jag förstorade det mer så förstod jag att det stod Sun hats for horses.
(Det kändes inte som att det fanns någon böj till e-et så jag var fundersam över det.)
cecilia: Nu blev min hjärna jätteledsen. Men din var skarp!
Men du har ju ett skarpare namn!
(Och hade jag hetat t ex Lisen hade jag ju nästan varit ledsen.)
cecilia: När jag bodde I Skövde för många herrans år sen fanns det en massa regementen där och att få se militära fordon rulla genom stan var lika mycket vardagsmat som i vilken militärdiktatur som helst. Eftersom det här var på den tiden då vi hade en värnplikt som faktiskt var i stort sett allmän, fanns det gott om omogna fjunisar i och på militärfordonen (numera är ju alla militärer seriösa stridisar och kriget är inget larv utan fullaste allvar, nej det var sannerligen bättre förr), och dessa grönklädda fjunisar tjoade och väsnades där de drog fram. ”Gäääddaaa!” hände det att de ropade. Till slut var jag tvungen att fråga en insider vad sjutton det betydde. Vederbörande rodnade, skrattade: ”Vassa ben …”
Detta alltså helt apropå.
Het inte Lisen, inte när du redan har ett så himmelskt vackert namn!
Hästhattar i modern tappning! Syns vanligen på hopphästar.
Eller som luva till jul. Den här om julklapparna ska köras ut med släde.
Ha! En renhäst!
dieva: Fast den ger inte mycket till solskydd, den där showhatten.
Lilla luvan över ena örat är ju förtjusande! En sån med horn har jag faktiskt sett i verkligheten. Men om hästen blev ren av mössan är väl tveksamt.