Jag på julaftonskvällen 2011.
En granne plingade på dörren med sina femåriga dotter i handen.
– Förlåt. Hon … min dotter har en fråga.
– Hej …?
Det här är inte en granne som vi umgås med, så jag blev lite orolig. Folk har plingat på förr, och avhandlat t.ex.:
– Ni har barn på taket!
– Skorna som hänger i trädet där borta, blir de inte förstörda?
– Jag konfirmerades härinne 1985 och kräktes i det där hörnet, får jag komma in och kolla lite?
Jag tittade på den lilla flickan, som helt klart var arg. Men inte ett dugg blyg.
– VARFÖR FÅR NI HA KVAR ERAN GRAN?
– Jaha! Visst är den fin? Vi har kvar den för att den inte har börjat barra än. Och det ser ju så mysigt ut.
– VI FICK INTE HA KVAR VÅRAN GRAN!
Vanligtvis slänger vi precis som alla andra granen så fort det är tillåtet eftersom åbäkena behagar dö tre minuter efter ankomst. De huggs i Danmark i slutet av november och för det första är skogen i Danmark av undermålig kvalitet för det säger min djefla orienterande man, och för det andra så kan väl inte ens granar klara sig på vatten och bröd allena i flera veckor.
Men si, i år fick vi hugga vår gran själva – den 23 december. Den var visserligen en meter för lång upptill och två meter för lång nertill och såg därför ut som en toaborste när vi hade ansat den. Men jädrar vad barren sitter där de ska! Dock är grenarna lite magra, varför endast en bråkdel av alla prydnader kunde slängas på. Och eftersom den som en svimmande tennsoldat strävade efter att stå på näsan mot soffbordet, så förankrade vi den i bokhyllan med presentsnöre inlindat i luciaglitter. (Nej, vi kunde inte vrida på den så att den lutade inåt, mot bokhyllan, eftersom den på baksidan ser ut som en tandborste från Regalskeppet Vasa.)
Julgranen idag. (Faktum är att det INTE är barr på golvet fastän det ser ut så på bilden. Det är små skuggor bara.)
Nu hör jag av barnen att några av deras klasskompisar också har påpekat att vi har glömt att ta bort granen.
– T-j-u-g-o-n-d-a-k-n-u-t! artikulerar de och räknar ut att vår gran har gått flera dagar över tiden.
Det var då tusan till ordningsamma människor. Jag ska installera en åretruntgran, pilutta er!
{ 33 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Vi har våran gran kvar.
AJAJAJ Lotten, utskälld av en femåring.
Jag håller på dig dock (femåring och andra får ursäkta)
jag tycker också att man får ha kvar granen längre än till
den 13 januari.
Jag har ju tipsat flera gånger om blogginlägg som handlar
om skeppsvrak.
Därför tänkte jag denna gång tipsa om ett blogginlägg som handlar om
nybyggnation av träbåtar. Läs inlägget här.. Garanterat inga sekruttbåtar.
Det är ju som att slänga ut sina tulpaner innan dom vissnat! Mina föräldrar hade en gång en julgran som satte nya knoppar! (det var väl något år, som den inte barrade och fick stå kvar länge)
Konventioner, konformism, konkonkon…
Inget för oss fria själar.
Heja Lotten!
Vi har för övrigt inte haft en gran inomhus de senaste tjugo eller trettio åren. Men vi har rätt många utomhus.
Jag hoppas verkligen att du (och alla andra) har läst ”Ej blott i juletid” av Heinrich Böll. Det är en novell som ingår i samlingen ”Doktor Murkes samlade tystnad” (som också måste läsas).
Frid, frid.
Ja, den gillade jag verkligen. Frågan är om det där med tejpbitarna kan förstås i dag när all inspelning sker digitalt?
Lotten! Om någon mera lägger sig i hur ni hanterar er julgran kan du ju svara ”därför att dom har granarna kvar i Paris.” Det är väl en motivering så god som någon och dessutom sann just nu i alla fall. Det var fint med alla lysande och pyntade granar och ljusslingor lite varstans i alla träd.
Lotten, Lotten, du minns väl granen hos grannen mittemot, i vårt kvarter? Slutet av februari nåt år var det väl som du och Ö-Helena förundrade er över den. Dels att den stod kvar, dels över alla dessa miljontals röda julkulor som prydde den och dels att barren verkade sitta kvar. Grannen har alltid kvar sin julgran, med kulor och barr, så där in i – juni är nog den senaste notering vi gjort. Ett år skickade vi ut yngste sonen, som umgås med sonen i julgransfamiljen, att kolla om det verkligen är en levande gran. Jo, det var det. Och när den ligger i rännstenen (i juni, till förbipasserande turisters förundran) kan vi ju själva se att det förhåller sej så.
Heinrich Böll kan känna sen förbisprungen, faktiskt.
P.S. I år kompletterade grannarna sin julutrustning (lysande tomte på balkongen, kransar och julstrumpor och adventstakar i alla fönster) med grankvistgirlander med små lampor i, härs och tvärs över taken och längs väggarna. (Inomhus; det är ju en stadsvåning och inte nån friliggande barre – pun intended.)
Jag slängde just ut Korpus julgran. Eller nej, jag befriade den från kliande pynt och talade vänligt till den förstås. Man ska vara snäll mot träden.
@Ökenråttan: Hos Böll är det frågan om åretruntgran. Läs novellen, det är den värd!
Vi hade också en julgran som sköt nya små ljusgröna skott ett år.
Sen tänker jag så här … Juldagen, annandag jul, trettondag jul. Alltså räknar man från juldagen.
Tjugondag Knut bör ju i konsekvensens namn då betyda tjugo dagar efter Knut, dvs fyrtio dagar efter jul.
(Men när jag nu vände mig om för att konsultera väggalmanackan så sa den elakingen om 13 januari: Tjugondedag jul, Knut. Jag hävdar min teori ändå.)
Eftersom vi alltid hugger vår egen gran ute på ”tomten” så är det sällan som den lämnar huset så tidigt som tjugondaknut.
I år fick jag dock en tillsägning av ene sonen : ”Mamma, julen är sluuuut!” när jag fortsätte tända den.
Så i år åkte den ut redan någon vecka efter tjugondan, kanske lika bra med tanke på att vi glömt göra upp om vem som skulle ansvara för att vattna den i år. Den lämnade nästan alla sina barr på golvet på vägen ut. Himla opraktiskt när dammsugaren inte fungerar. Någon, oklart vem i familjen, har lyckats elda upp en viktig detalj som skapar vacuumet.
I mitt föräldrahem är ett köksfönster åretrunt-pyntat året runt. Det är för det första väldigt praktiskt och för det andra ganska fint. Aventsstjärnor passar alldeles utmärkt ihop med fjädrar, sverigeflaggor, midsommarstänger, tuppar och spöken.
Niklas: Jag har läst den … Oförglömlig. Men Bölls gran är fiktion; vår grannes gran är verklighet.
Men alltså, nu vill jag veta mer om om folket som plingar på och vill avhandla saker.
Angående knut och tjugondagen:
http://blog.svd.se/historia/2012/01/13/tjugondag-knut/
Böllboken borde vi ha — den djefla mannen har älskat honom sedan tonåren. Måste leta. (Böckerna hamnade i oordning när huset brann och just nu tror jag inte att de är ordnade ens efter färg.)
Marianne: Vi bor ju i en f.d. affär, f.d. cinchillafarm, f.d. församlingshem och jag vet inte allt. Många känner liksom att huset och det som händer i det fortfarande tillhör allmänheten. Oftast är det faktiskt jättetrevligt och de får gärna komma in och peka var de har kräkts. Men när det påpekades att barnen satt på taket och jag faktiskt hade satt på dem hjälmar, låtsades jag att jag inte visste att de satt där.
Kåseri om det hela finns här!
Sedan jag 1998 avverkade mitt sista julkalas har jag inte haft inomhusgran
MEN
som skåning har jag ett mångårigt nära förhållande till St Knut
Jag glömde:
”Minnet av Knud Lavard lever kvar på båda sidor om Sundet i form av de s k Knudsgillena i Lund, Malmö, Landskrona, Ystad, Skanör, Östra Tommarp och i Flensborg i Sønderjylland.”
Och jag som trodde att vi hade den ämligaste och krokigaste julgranen i detta land. Den la sig fridfullt ner den 30:e december och vi fann det för gott att återbörda den utomhus. Just nu står den i en av drivorna och väntar på nästa uppgift i grantillvaron (kan ju inte skriva ”livet”). Det blir när jag kvistar den sådär i maj och byter ut den mest ruttna av stolparna i vinbärsbuskarna mot en ny granstör.
Snygg kjol (klänning)! Tips för kommande jular: Man kan angöra granen i taket. Skruva dit en kraftig skruv, typ taklampekrok och fäst granen i den. Kamouflera med toppstjärna och lite glitter. Julgranfot behövs inte när granen väl hänger där, så man kan nöja sig med valfri pyts med vatten i. Och nu kommer det riktigt fiffiga. Med en hänggran slipper man dansa runt granen. Man sätter snurr på granen och kan lugnt stå eller t.o.m. sitta runt den och ändå uppnå en viss dansa-kring-granen-känsla. Se till förankra julgransprydnaderna väl och använd inte levande ljus. Inte elektriska heller om de kräver väggurtag, men det funkar fint med batteridrivna julgransbelysningar. Dem kan man för övrigt också använda i stället för reflexer under den mörka årstiden. Jösses vad bilarna saktar in när de upptäcker något upplyst osymmetriskt i synfältet!
http://www.youtube.com/watch?v=9_9Ob6OPs1Y
Julaftonsklänningen är från tidigt 70-tal och fådd av min svärmor (ergo ”Den blyga” här ovan), Karin.
Och stort tack för takidén — jag tror att jag ska använda just detta arrangemang för min åretruntinstallation.
Försent att svara barnet: Men ni kan få vår! Jag kommer över med den alldeles strax, blir det bra?
Hade varit kul annars.
Vi har ingen gran längre, jag bar ut den fast den inte barrade och fast den fortfarande var jättefin en dag före 20dK. Bara för att triumfera över mannen som har fått för sig att det alltid är HAN som måste bära ut granen, och att jag annars skulle låta den stå till i mars. Det hela var mycket sorgligt och jag hittade senast igår ett fint, väldoftande granbarr i ena jackfickan. Sniff.
Just granen brukar åka på legal tid. Men eftersom det är en raggarjulgran, fastsatt i bokstödet med silvertape, så är det ganska fort gjort. Däremot håller jag styvt på att adventsstjärnan tänds Första Advent, och släckes på Långfredagsmorgonen, eller när lampan slocknar, vilket som kommer först. Det var tidigare inte ett problem, men med nuvarande lågenergilampor har saken ändrat sig. Få se om den klarar ett år till.
Christer (nej, den andre)
Långfredagen?
Jag släcker den när de vise männen kommit fram, dvs trettondagen.
Jag ser det som så att tjugondaknut inte nödvändigtvis är dagen då granen ska kastas ut, men dagen då man ska ha gjort upp en plan för när utkastandet ska skötas. Man kan ju vilja kombinera plundringen med exempelvis ett födelsedagsfirande eller en mer allmän möjlighet för plundrare att närvara. Följdfrågan är ju då när utkastandet som senast tillåts ske. Det kanske myndigheterna får utreda från fall till fall.
Pssssssst. Den står fortfarande! (Och jag som fyller år den 2 februari ser det som ett mål …)
…som flickan sa till biskopen.
Talar vi nu om det kända ölet?
Och hur exakt visste lilltjejen att granen står kvar? Är den mitt framför fönstret? Då borde hon får lära sig lite vett att inte kika in hos grannarna!
(Hur gör man det där bakvända frågetecknet som tydligen betyder ironi?)
Granen står (said the actress to the bishop, yes) fullt synlig ut mot gatan och busshållplatsen. Man måste liksom anstränga sig våldsamt för att inte se spektaklet.
Här kommer tecknet – ⸮ – som man inte kan göra eftersom det inte finns på tangentbord. (Jag snor det på Wikipedia.)