Ni vet hur man i en familj eller i ett äktenskap inte längre behöver kommunicera särskilt tydligt och kan börja fylla i varandras meningar eftersom alla ändå fattar vad man menar eftersom man är en gammal hund som aldrig förnyar sig?
Well. Så är det inte riktigt hos oss.
Sjuttonåringen till sin far, aka min djefla man:
– Kom nu ihåg att du ska ringa till optikern.
– Japp! Vänta, vaddå, varför ska jag det?
– De tog för mycket betalt, bågarna skulle kosta 500.
– Ok! Vilka bågar?
(Att det är han och inte jag eller Sjuttonåringen som ska ringa beror på vem som känner vem mest hos optikern … och på att vissa i familjen älskar att prata i telefon medan andra inte gör det.)
En stund senare plingar det till i min mobil och jag och sjuttonåringen kommunicerar så här:
Vad som hände sedan är typiskt. Den djefla mannen ringer till optikern och pratar en stund, men kommer sedan på att han inte har den blekaste aning om varför han skulle ringa. Han avslutar samtalet. Sedan kommer jag med knäckebröd i munnen:
– *svälj* Ringde du optikern?
– Japp! Åh, får jag smaka? *krask*
Både jag och den djefla mannen är nöjda. Mission accomplished. Jag gör te i köket och skriver en halv artikel. Men sedan sms:ar Sjuttonåringen till mig och frågar hur det var med betalningen. Jag frågar min djefla man:
– Vad sa optikern?
– Va? Vem? Kolla, jag har skrivit tre artiklar på tre timmar! Vet du vad amylas är?
– Japp, la det i Word Feud nyss. Optikern?
– Javisst, nej, de visste inte varför jag ringde.
– Nämen alltså. Pengarna … hade vi fått fel räkning?
– Javisstja! Nej, det vet jag inte. Jag ringer igen!
Observera gärna att allt sådant här sker på ett rasande glatt humör utan någon som helst irritation så länge inte SJ:s biljettköpssystem är inblandat. Måtte bara vår förvirring hålla jämna steg resten av livet. (Vi hade faktiskt fått fel räkning och är plötsligt 1 000 kronor rikare än nyss!)
Vänta nu. Var lade jag knäckemackan?
{ 49 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Ska bara tala om att man om man inte vill printscreena sin Iphone kan göra fejk-konversationer här: http://www.fakeiphonetext.com/
Gissade att ni inte har AT&T som operatör i E-tuna.
Vi brukar kommunicera häääär! Och förvirrat.
Oh, det är såna här rapporter som gör att jag älskar din blogg! För övrigt ska jag lägga länken på minnet. *klick*
Vill du kanske flytta in hos oss, Dieva? Du kan få vara tolk!
Ska vi åka hem snart Pysseliten?
Nu kommer PK och Pysseliten strax att börja avhandla blodpudding eller dylikt.
Jag och sonen satt och pratade för några veckor sedan. I slutet av samtalet var vi överens om att han skulle ta tre kontakter med olika instanser.
En kunde han göra ”på en gång” för det var en kompis. Resten fick vänta till måndag, ety det var fredag.
På måndag gjorde han det ena ärendet. Men ingen av oss kom på vilket det tredje ärendet var. Förrän jag kom på det några kvällar senare när jag stod och borstade tänderna. (Nej, det var inte tandläkaren.)
Nu tror jag han är klar med sina uppdrag.
Det skulle kanske fungera bra. Jag är en utmärkt spindlare, d.v.s. någon som håller redan på olika saker och knyter ihop där det behövs.
Fast den käre maken kanske skulle sakna mig, och katterna, och hästen … men tack för erbjudandet!
Vi åt faktiskt blodpudding igår. Men vi ska kanske äta pankisar eller pasta idag eller vad säger du Pysseliten. Du vill ju inte ha fiskbullarna.
– Min djefla man! Vad tycker du att vi ska äta ikväll?
– Oh, det spelar ingen roll!
– Nej, jag vet, men ge mig en idé bara.
– Men det spelar verkligen ingen roll!
– Men jag vill verkligen bara ha lite input.
– Fast det spelar verkligen ingen roll. Kolla på den här meningen förresten.
– Då blir det palt.
– Nej, inte allt, bara den här meningen!
Som man ser så är igenkänningsfaktorn hög, skönt att höra att det finns fler familjer som har det så här.
Alla familjer har det så här! Jag tror att singlar också kan vara berörda.
Ny dator igen. Så kanske fel ID. Nu med W7. Äntligen säger några – ge mig XP säger jag.
Det där med viss tankspriddhet drabbar inte bara familjen, måste jag erkänna. Var inne på den lokala bokhandeln idag föra att köpa den bok som var slutsåld efter jul. Nu borde den ha kommit in igen, men jag hade tyvärr glömt vilken bok det var, så jag frågade den mångkunniga bokhandlaren om han mindes vilken bok jag hade tänkt köpa, då i slutet av december. Han såg inte alls ut som om han tyckte jag var knäpp, tvärtom, han lade sin panna i medkännande veck och sade att han måste fundera en stund. Hmm… Han lovade höra av sig när han kom på det. Jag också.
Inte längre behöva kommunicera! Lille M och jag skulle nog ta medalj om en sån gren funnes i OS.
Vi drömmer t o m likadant! Häromnatten drömde jag om en tiger som kommit lös från ett zoo och Lille M drömde om en leopard som kommit lös från ett zoo. Nåra djur som rymt från zoo har inte varit på tapeten i våra liv på den tid vi minns; de dök upp hos oss båda alldeles opåkallat alltså. (Fast Lille M missade kanske lite ändå, med sin leopard.)
Funkade tydligen med nya datorn. Ett lättat puh.
Din episod påminner mera om lite naiv godtrogenhet och förväntan att få hjälp i alla lägen.
Som odalmannen som besökte Stockholm och sedan inte kunde hitta hotellet. Han frågade närmaste polisbetjent (det hette så på den tiden): ”Kom du te å se vars ja kom ut i morse?”
Mitt svar var till Karin.
Jag glömde morgondagens jobb på kontoret. Jag tycker att PK kunde ha påmint mig innan vi åkte hem? Nu var jag tvungen att stöka med en massa kommunikation med en kollega för att få hem pärmen.
Kan meddela att även singelhushållet tampas med detta! Vilket är lite oroväckande…
Pysseliten, jag tycker det låter bra att morgondagens jobb är på kontoret. Var dag har nog av sin egen plåga. Eller nåt.
Jag undrar hur det är med snigelfamiljer? Har dom besvär med kommunikationen. Du Pysse, glöm inte att ta med morgondagens jobb med hem.
PK, du borde väl veta? Den påminnelsen kom med snigelfart. Luna, principiellt håller jag med dig, men ibland är det opraktiskt med jobbet på kontoret.
Som sagt: ”Tankspriddhet är en bra egenskap, ett tecken på hög grad av mänsklighet och en förmåga till stark koncentration, om än på något annat.” Ur Handbok för tankspridda av Johan Rapp. http://www.karinenglund.com/2011/12/handbok-for-tankspridda/
SG: Vi kom på det samtidigt bokhandlarn och jag: Det stora tågrånet, var det som var slut på förlaget efter jul!
Bildar sniglar familj? Har fått för mig att dom är lite si och så med det – hermafroditer är dom ju också. Dessutom har många huset med sig. Kan inte bli så många tillfällen till förvirring. Eller?
Måste man använda grisblod om man vill göra blodpudding på egen hand? Blod av kossa? Get?
Skulle det förresten se bättre ut med: Måste jag använda grisblod om jag vill göra blodpudding på egen hand? Det där med man och jag är ju en liten styggelse.
Jag är för övrigt alldeles för lite förvirrad för att vara underhållande i denna sortering av människor. Jag är imponerad! Och underhållen.
Hörni, ser ni vad Jesper skriver — ta åt er alla! Pukor och trumpeter samt lite grisblod!
Jag är själv en stor vän av blodpudding – den svarta tryffeln – och använder sprödstekta blodpuddingstärningar både som dekor och smaksättare i diverse rätter. Framförallt Pytt.
Men, ett mörkt moln har seglat upp på min blodpuddingshimmel. Det har sedan länge varit känt att grisen är mycket nära släkt med människan. Samma fysiologi, helt enkelt.
Det gör att de smittor som människan kan råka ut för också är tillfinnandes i grisblod. HIV och AIDS anmäler sig i funderingar kring detta. Saken kan vara allvarlig och jag har tillskrivit Kapten Konsument i ärendet. Jag hyser en förhoppning att Kaptenen i vanlig ordning reder ut detta hot mot det västerländska samhället (Blutwurst, bodin, black pudding etc) och kanske även den övriga världen.
Japp, grisorgan har sedan länge varit föremål för allehanda fysiologiska experiment innan prov på människa. Däremot är det inte så många sjukdomar som klättrar över artbarriären. Tror inte att hotet är överhängande.
Håller förövrigt med Pysse, det är ibland väldigt opraktiskt med jobbet på kontoret. Man måste ibland jobba hemma för att få arbeta ordentligt.
Snälla Dieva – jag försöker skapa lite panik. Stryp den inte i sin linda!
*visk* Sorry! *visk*
Nämen, HELT rätt, SG! Säkert bra att kolla upp.
Lägger du verkligen Amylas på WF? Du måste ju vara obesegbar
Och här sitter jag och fnissar.
Nej, HeMo,jag är just nu jättebesegrad fem gånger i rad av fem olika personer trots att jag lägger t.ex. FREONER VÄXTHUS POETISK KVÄDE STILETT ITALER ORDLÖS KRETIN KAFTAN PEDAGOG HÄLERI DEVOT och SMÅÖAR.
En kompis i Lund som jag har slagit plättlätt, gav sig fan på att ge tillbaka och iscensatte en hemsk plan där han i chatten klagade över att han satt med enbart konsonanter. Och ”stackarn” fick mig att börja lägga ord som inte gav poängrekord men som var snygga. Sedan slog han till med att byta ut sitt Z som jag fick i sista omgången medan han lade PC på trippelord. Plupp, förlorade jag.
Jag är förmodligen utsatt för en kollektiv komplott, eller hur?
Fast jag har faktiskt glömt var jag gömde de örhängen, som min fru för att få rätt julklapp köpte till sig själv. Jag fick dem i ett ögonblick av kaos och förvirring, varpå min hjärna gjorde ett lappkast och lämnade mig i sticket.
Nu kan jag bara hoppas på att Saida fortfarande lever!
OT
Vad tror ni? Kan det här huset vara något att satsa på? Ligger centralt i Europa. Parkering på gården.
http://www.gke.org/pub/files/Skogsgurras%20kaak%20i%20Paris.jpg
SG: Huset påminner om ett hus PK var spekulant på för några år sedan, men det här verkar onekligen snofsigare med en förmodligen bättre adress! Slå till, så kommer jag på besök! (För det är väl Paris du menar?)
Närmare bestämt den här kåken.
Pysse
Pratat med Hyttis. Hon säger att vi inte har penningar så det räcker. Så det får nog bli sekrutthuset i fortsättningen också. Men jag tycker om idén med monogram på fönstren. Ser trivsamt ut. Och lite egostärkande.
Lotten, skynda – ta en skärmdump på svd:s första sida! Där rapporterar de om en tradgedi! Till din samling av svårstavade ord.
Alltid dessa penningar. Dom har billig fönsterfärg på Panduro.
Jag hann ta en skärmdump fastän jag inte såg det förrän nu!
Och så vill jag också att SG köper SG-huset i Paris. Sedan ska bloggtofsorkestern ha konsert där.
Kvalitetssajt, joråsatt … Men nu har de stavat rätt.
Helt annan fråga:
Torsdag 2 februari kl 18 är jag inbjuden på vernissage på Nordiska museet i Stockholm. Då öppnar utställningen ”Skolslöjd”.
Jag har att erbjuda ett stycke biljett som sällskap till mig. Kostnad: en sängplats en natt.
Jag behöver svar före måndag.
Det är några typer som kallar sig ”Allmänna Sällskapet” som ockuperat huset. Och dom flytt int.
Ska prata med grannen Roger, som Pysse känner, att han smider några förgyllda monogram till våra fönster. Kanske tar bättre om Pysse gör det. Hon är ju kund – jag är bara granne.
Hmm.. Det ser ut att bli tunga grejer. Kanske lika bra att beställa dom i titan?
Hoppa på Cecilia N:s inbjudan! Någon! Och rapportera sedan här! Ni kommer att ha jättekul!
Schysst deal Cecilia N, fel dag tyvärr.
Ajrå, pysseliten. Annars hade det varit trevligt att träffas.
Lika illa här tyvärr, Cecilia N. Gästsängen är upptagen och jag repeterar hela kvällen.
Jag upprepar mitt svar, Niklas.