Jag kan svara på det omedelbart: jag kommer inte att ångra ett endaste dugg när jag dör, för jag kommer att bli senil i 72-årsåldern och då glömma oförrätter, bittra gräl, långsinthet och felval. Jag kommer att flirta med personalen på mitt boende och lägga ut olämpliga nakenbilder på min blogg samt fara ut mot stackars anhöriga som påstår att de är just det.
En sjuksköterska som heter Bronnie Ware har skrivit om vad hennes patienter brukar ångra när de vet att de kommer att dö, och det är om man sammanfattar det i en punkt att de borde ha njutit mer av livet.
Topp fem var:
5. De önskar att de hade vågat vara gladare och lyckligare.
4. De höll tyvärr inte kontakt med sina vänner som de borde ha gjort.
3. De hade velat prata mer om sina känslor – framför allt inte vara så konflikträdda.
2. De borde verkligen inte ha jobbat så mycket som de gjorde.
1. De följde inte sin egen vilja utan gjorde som andra sa.
Slutsatsen är enkel: man väljer faktiskt själv. Konstaterar Bronnie och skriver en bok som blir en bestseller och jag tänker att det var då själva fan att jag inte kom på det själv.
Fast jag är ju bedrövlig på att tala om mina känslor, är mest konflikträdd av alla i hela världen och har förlorat kontakten med flera goda vänner … nej, det hade nog inte blivit en bra bok. Jag hade snurrat in mig i resonemang om hur man slutar vara konflikträdd och då kommer i gräl med allt och alla och om man gör som man själv vill och därmed inte tar hänsyn till andra blir det ju ännu mer bråk och man måste kanske arbeta jättemycket?
När jag sommarjobbade som vårdbiträde, satt jag ofta med de döende. Jag har sett ungefär 25 människor dö, men inte en enda gång sa de något minnesvärt eller ångestfyllt.
Kevin, nydöd.
Men det gjorde Kevin Spacey i L.A. Confidential – när han (titta inte om ni har svaga nerver och läs inte vidare om ni inte vill veta) plötsligt blir skjuten, men hinner se till att han säger något som gör att mördaren kommer att avslöja sig själv.
Och nu till en favorit i repris – listor över
- ovanliga dödsfall
- uppfinnare som dött av sina egna uppfinningar
- folk som dött i dueller
- folk som dog på sin födelsedag.
Imorrn ska jag prata om mina intressanta känslor och inte vara konflikträdd, inte jobba, bara göra som jag själv vill samt vara jätteglad. I övermorgon ska jag be alla som drabbades om ursäkt.
{ 1 trackback }
{ 44 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Härlig början på dagen! Döden. Döden. Kanske snart där – kanske inte.
Jag är numera en sån där odräglig typ som inte bryr sig så mycket om vad grannarna ska säga. Numera. Annat var det förr – en fis inför publik fick mig att sova dåligt i flera dagar.
Det tog Hyttis ur mig. Och även om fisandet kanske inte är det jag i första hand rekommenderar så kan jag rekommendera attityden.
Vår värderade värdinna är ett föredöme i den riktningen. Hänsyn utan kryp. Öppenhet utan skvaller. Hårt arbete – inte av tvång utan av lust. Och mycket mer.
Inte underligt att båset befolkas av så många själar med liknande attityder.
Många av Jan Stenmarks bilder handlar om döden, men här är en favorit (tyvärr kan jag bara hitta den på FB).
Stig Vig från dag Vag hade tydligen den tvivelaktiga smaken att gå ur tiden på min födelsedag.
Hittade du ingen lista på folk som föddes på sin födelsedag?
En av mina döttrar är född på min födelsedag.
Grattis i efterskott, PK!
Och PK:s dotter!
Om man riktigt vill ägna sig åt ämnet kan man skriva deckare. Och i så fall bör man absolut kolla den här bruksanvisningen först. Här är ett kort textutdrag, men den finns också med musik och ruskiga bilder, (bland annat Kevin Spacey-scenen). Inget för känsliga personer och jag skulle nog sätta åldersgränsen vid 25.
But if you want to write a mystery
someone had better die
And if you want the book to sell
you’ve better make it gruesome
And if there isn’t that much blood
you’ve better kill a twosome.
(Är frukost innan ni kollar!)
http://www.youtube.com/watch?v=1LBfECGdGUc&feature=player_embedded
PK: En lista över ”folk som föddes på sin födelsedag” tycker jag låter som en trevlig idé. Lite ohanterlig, kanske?
Kolla på snutten som Karin länkar till — den är förträfflig! Otroligt välgjord. (Men som sagt: inte för svaga nerver före frukost kanske.)
Verkligen Döden Döden. Men varför detta bekymmer med frukost? Eller lunch?
Du anar inte, Skogsgurra. Folk kan bli illamående av de mest triviala hjärnsubstansscener.
Själv kan jag inte äta samtidigt som jag ser på naturfilmer om skorpioner. Mycket överraskande, får jag säga — jag måste ha dött av ett skorpionstick i ett tidigare liv.
Själv har jag problem med själva inmundigandet. Kalvhjärna i vinäger är säkert både gott och nyttigt. Men inget jag klarar av att äta.
Nja Lotten, var det helt nödvändigt att dra till med just 72 år då du anser dig bli senil? Grundar du ditt utttalande på statistik? I så fall borde jag ha fyra månader kvar tills förvirringen drar igång. Dags att börja städa ordentligt?
PK: Grattis i efterskott! Vi kanske ska se till att vi alla vet hur vi vill begravas också? (”Stig Vigs sista önskan” är rubriken i SDS, men det var tammetusan en tidig sista önskan eftersom den uttalades för tio år sedan.)
Hyttfogden: Statistiska resultat från kvinnorna på pappas sida som helt utan undantag går in i dimman vid 72. Man skulle kanske kunna hoppas att min mammas något vitalare släkt (som i och för sig har andra problem) spär ut förvirringsgenerna, men tyvärr: jag är pappa upp i dagen.
Du kunde inte ha valt ett bättre ämne i dag, Lotten. Jag känner mej väldigt trött och matt och torr i munnen; döden känns inte avlägsen, om jag säjer så. Vi var nämligen på nyårs-supé i går kväll. (Det är inte bara våra grannar som är galna när det gäller julen; vi känner nyårsgalningar också.) Vi skulle ha firat nyårsaftonen hos våra kära vänner S och G, men då var vi sjuka här i vårt hus. Därför bjöd dom oss på nyårssupé i går i stället. Hummer och champagne och what not! Flams och trams och sent blev det. Det enda som fattades var fyrverkerierna.
Dog verkligen Tennessee Williams av en ögondroppsflaskkork?
Vilket julkalenderfakta du kommer med, Raggoparden.
Lotten: Du kan få lite av mina gener på kvinnosidan. Min mormor blev 100, min mamma drygt 90 och klara i knoppen in till sista dagen var de båda. Mormors sista ord var en fråga: ”När kommer barna?” och sedan var det slut. ”Barna” var våra två och hennes barnbarnsbarn.
Berömda sista ord
”Ingen fara, de kan inte träffa en elefant på det här avst..”
John Sedgwick
i amerikanska inbördeskriget
Lista på familjemedlemmar som inte fyller år på samma dag som någon annan i familjen:
1) Pysseliten
Den andra listan är fyra gånger så lång.
Shakespeare och jag fyller år på samma dag. I say no more …
Skrev inte jag en kommentar här i förmiddags – om att jag var så nöjd med att Lotten äntligen gör det legitimt för mig att blogga om ett av mina favoritämnen?
Jag tror jag dööööööör!
Gift dig aldrig med en karl som inte gillar att dansa, var en av de kloka saker som min lilla mormor sa till mig när hon var på upphällningen. Och så sa hon att man skulle äta allt man gillar när man är ung, för när man blir gammal och kan strunta i om man går upp ett hekto eller två, då tappar man lusten till sötsaker. Mormor upptäckte busgrogg på äldre dagar och for till New York första gången när hon fyllde sjuttio. En verklig förebild, den tanten!
Busgrogg, busgrogg, vad är busgrogg?
*goooooogling*
”… som blandas på lättöl och sprit. Kanske främst använt av 40-talister. Troligtvis söderslang. Stark och improviserad, gärna blandad i PET-flaska. Drickes med fördel på efterfesten eller vid fyllebad.
FYLLEBAD?
Herrejisses, jag har ju inte varit med om nästan nåt än!
Varför ska man städa innan man lämnar in?
Det kan väl någon annan göra. Jag har ju knappast glädje av det. Nej, det finns roligare saker att göra innan dööööden.
Och inte har jag varit ens i närheten av New York. Å andra sidan kan jag ju vänta till jag är 70, för då har jag två år på mig att minnas hur det var.
Har någon gjort en ”bucket-list”? (En av många länkar) Intressant fenomen tycker jag som planerar ytterst sparsamt och sällan tänker på allt jag inte har gjort.
Busgrogg kan du få hos oss, Lotten.
Jag kör tre varianter. En med lättöl och vodka, en med lättöl och whisky och en med lättöl och gin. Alla lika trivsamma. Men skummet blir lite skumt, så att säga, vid vissa whiskysorter. The famous grouse ger snövitt skum. Fattas bara.
Busgrogg har namnet och den sociala stämpeln mot sig. Om jag blandar motsvarande dryck med cider och calvados och kallar den Eau d’Auge så är den genast accepterad. Men busgrogg lik förbannat. En variant är Eau d’Auge där en kanelstång får dra några minuter i calvan. Den är riktigt riktigt god.
För övrigt har jag alltid varit händelsestyrd och egentligen aldrig planerat något. Så fort man försöker så sätter ändringskommitten igång och jobbar i bakgrunden. Och så blir det som den säger.
Blandas i PET-flaska? Vad är det för busfasoner? Sådant händer inte i vårt civiliserade hushåll. Höga grogglas ska det vara.
Om man beställde starköl på Island för sådär 25 – 30 år sedan fick man lättöl blandat med Svarta döden.
Se där så elegant jag förenade två av dagens ämnen.
Svarta döden serveras även på Hotell Hulingen i Hultsfred. Inte fullt så elegant.
Din knytning, däremot, är mkt elegant.
Det är ju inte klokt vad jag lär mig: svarta döden är något annat än digerdöden.
(Har för övrigt vaknat med en nära-döden-känsla av rivjärn i halsen. Diagnosen är halsflusch, om jag själv får bestämma.)
Vill bara påpeka att någon bloggare blir jag aldrig. När jag igår kväll tappade grytan med den tjocka, krämiga och släta grönsakssoppan i golvet så att det stänkte på väggarna i hela källaren, inte gick jag direkt och hämtade kameran och tog några bilder, la ut som på min blogg och gick i båset här och skrev ”nu har jag lagt ut några bilder på vår kvällsmat, men var har jag lagt kvällsmaten?” eller något sånt. Nejdå, jag gick och hämtade hink och trasa och tillbringade en halvtimma med att städa.
För övrigt så har jag nu kommit en bit på väg med att byta ut lågenegipittlamporna hemma mot lågenergiledlampor. Med ganska gott resultat.
Men PK, om du missade ett så uppenbart bloggämne så är det ju ändå inte helt kört. Det är bara att koka ny soppa, slänga den i golvet och ta bilderna.
På temat busgrogg dyer det upp ett minne från dåvarande DDR. Där serverades så kallad Herrengedeck. Det var 50 % pilsner och 50 % Sekt. Mycket civiliserad dryck. Det leder i sin tur tankarna tll Black Velvet, som inte heller är dumt.
Finns det alltså ingen i båset som både vill och kan gå på vernissage med mig på Nordiska museet nästa vecka och dessutom ge mig en sängplats en natt?
(Eller skriver jag det här nu i ett snart gammalt inlägg som inte läses för att det strax kommer ett nytt? Då får jag väl spamma med det här en gång till i så fall. Eller hur, Lotten?)
Spam away, Cecilia N!
Varför har inte du en liten facebook-dela-knapp? Har det med ”hemlisbloggarfans” att göra?
Tips på spahotell, någon? Det firas en pensionär i vår och jag tänkte bjuda henne på en liten weekendresa åt något håll. Vet inte om hon dricker busgrogg.
It is often said that before you die your life passes before your eyes. It is in fact true. It’s called living.
Terry Pratchett (f. 1948), brittisk författare
@Luna: http://www.sjögården.nu/
Får jag citera Muminmammans ord: Allt som är roligt är bra för magen. Det tror jag på.
Uschäkta en petig människa: PET-flaska på 40-talet?
Nämen nu var jag inte me här; jag fick vin till lunchen och se hur det går då! 40-talister stod det, inte 40-talet. Ajaj.
Men Cecilia N, ett sånt sympatiskt tips! Och i Hsand, dessutom. Inte helt omöjligt att det blir det … isf lovar jag att förvarna. Det är mars-april som gäller. Alternativet är Trondheim, men man kan väl säga att prisläget är lite annorlunda på Hotell Britannia.
Vadå, OT? Äsch. Tillbaks till ämnet – mormor var 10-talist. Och drack busgrogg lika fullt. Hon var dessutom en stjärna på att sätta folk i jobb. Om manliga vänner kom förbi så åkte de ut med gräsklipparn medans kaffet kokade upp.
Min teknik inför döden är att samla på ”Memorable moments”., ett ätt att lägga märke till” Nu är jag lyucklig”
FÖR
Underbart är kort
Det gäller att ta sin chans!
Och nuuuuu kom DN på att det här var intressant. Too late!
http://www.dn.se/nyheter/varlden/det-angrar-doende-allra-mest