På Bibliotekskonferensen uppstod frågan om vad biblioteken bör göra sig av med när det gäller dödvikt: sådant som man inte kan släpa på i den nya, digitala eran när man ska lägga fokus på läsplattor, e-böcker, dvd-filmer och liknande. Ska man fortfarande ha en kopieringsmaskin för allmänheten? (Ja, för det finns ingen annanstans.) Annat som några biblioteksanställda ansåg att man kunde leva utan var
- pärmar med papper
- årsböcker för fotboll (och andra idrotter)
- franska frimärkskataloger
- tryckta uppslagsverk.
Som ni förstår tog jag mig åt hjärtat, kved ett kvid och hävde upp min stämma när uppslagsverken kom på tal. SLÄNGA UPPSLAGSVERK? Neeeeeeeeeeeej! Föreläsaren bad mig sitta ner och vara tyst.
Sedan i förmiddags ligger internet nere hemma i huset. Vi är elva personer här som håller på att förgås av längtan och som inte kan begripa hur vi ska klara oss om detta håller i. Telefonsupporten på Tyfon svarar inte annat än ”det är många som ringer just nu, var god försök senare” och våra mejl får vi heller ingen återkoppling på. Och vad händer? Sätter vi oss och myser runt ett brädspel? Diskuterar vi politik över dagstidningen? Slår vi upp saker i uppslagsverken som ju inte alls är slängda utan står kvar i hyllorna? Nej, vi samlas runt min mobil som kan trolla fram några små svaga vågor och enas om att allt var bättre förr.
Till exempel igår.
{ 40 comments… read them below or add one }
Måste man ha en siren på taket för att få använda det bolaget?
Funderar på hur vi gick från slänga uppslagsverk till inget internet.
Undanhållen information?
Vi försökte ge bort ett uppslagsverk till Röda korset. De vägrade ta emot det. Vad de inte visste, var att vi i kartongerna de redan tagit emot hade ena hälften av det. Nåja. Men det var dystert att lämna resten på tippen.
Hmmm! Jag ser för mej en födkrok hädanefter: Jag upplåter min kopieringsmaskin mot pekuniär ersättning. Finns det inga nån annanstans så …
Tryckta uppslagsverk har ju den där extrabonusen att medan man letar efter nåt så hittar man en massa annat intressant på vägen. Gogglar man så hittar man det man söker. Så trist.
Dieva: Vi gick ju från slänga uppslagsverk till inget internet för att hamna i mitt hem med dryga tiotalet tryckta uppslagsverk … som inte används trots försvunnet internet.
Släng inte böckerna, låt dig inspireras av Brian Dettmer http://www.mymodernmet.com/profiles/blogs/the-book-surgeon-15-pieces
Och eventuellt kan jag lära mig hur man gör snygga länkar, du berättade det någon gång men jag har tappat bort det.
Ni som inte har kollat på Book Surgeon (länken här ovan): gör det!
När det gäller snygglänkeriet, så finns den sidan här till höger under ”egna länkar”.
Nu kan det ju vara så att det är mina sökkunskaper som brister, men jag finner att det är långt ifrån allt som jag behöver ta reda på som ligger på nätet.
@Hmm, visst är det så och i arkivsammanhang är det ju bara någon bråkdels procent som digitaliserats. Allt annat är någorlunda beständiga pappersdokument, som bara finns där, oavsett plattformar, systembyten och digitalt åldrande. Och om det inte vore så skrymmande skulle jag önska att alla bibliotek behöll kortkatalogerna, för då kan Internätet gå sönder hur mycket det vill, man hittar ändå det man behöver.
Dievas inledande fundering kunde ställa upp i helgens ordvitstävling!
säkta, det var CeciliaN
Kicki
Jag har också problem. Kanske dags att gå med i Länkarna?
SG, välkommen till ABB (anonymous bookbuyers) eller föreningen anonyma bokköpare, som vi säger medlemmar emellan. Men räkna med att vi inte lägger fingrarna emellan: om en medlem ser dig slinka ut ur en bokhandel med en kasse blir det frågor på det. Och försök inte med att du köpt ut åt en kompis. Erkänn hur det är ställt och träna på att presentera dig: Hej, mitt namn är SG, jag köper för många böcker…
I helgen har jag medelst tåg förflyttat mig mellan Eskilstuna
och Sthlm och sedan tillbaks igen efter övernattning på hotell.
Man kan av det konstatera att tågen går utan förseningar och
att de nya biljettautomaterna nästan utan problem.
Var en som inte ville godkänna resenärernas betalkort men
som tur var så fanns det en fungerande automat precis bredvid.
Den icke fungerade fanns på perrongen vid spår 10.
NU har jag läst Mästaren och Margarita, som var aktuell i senaste Lotten-julkalendern. Märklig bok. Upplysande. När vi bodde i Öknen köpte jag en mössa, gängse gökboetmodell, med ett stort M framtill. På frågor om vad M:et står för har jag sagt att det betyder ”Mössa” eller ”Min mössa”. Eller också är det en fake-Marmani. Emellertid och emedan: I boken har jag nu fått veta att det betyder ”Mästaren”. Hah!
Härligt, Ökenråttan! Jag köpte boken till min äldsta dotter i julklapp, men hon tycks inte kommit ner till den i bokhögen än. Jag får väl låna den före.
NU ÄR DEN HÄR – ÄNTLIGEN!
Äntligen är den här – den leksakskatalog, som den svenska statsfeminismen, genuspedagoger, genusvetare och kvinnliga journalister offrat spaltmil på att efterlysa och önska sig under senare år, leksakskatalogen Egalia:
http://www.metro.se/nyheter/ombytta-konsroller-i-leksakskatalog/EVHlcC!pdtYoj7qfEjdo/
Denna önskedocka bör vara självskriven i katalogens kommande julupplaga:
http://www.malmgrenpaintings.se/1984_delsida.htm
Schlingmann (Sourze-artikel 2007-08-29): ”Bilar åt flickor och dockhus åt pojkar”:
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/05/30/genusmoderaterna-och-svenska-politiker/#comment-8666
Jaa. Vad gör man inte för ett bättre sälj – eller en regeringspost?
Ökenråttan:
Vilken öken handlar det om? Låter som Sandlådan aka Saudi.
Karin:
Jag har inga problem med bokköp. Det finns dom som har det mycket värre. Ta Smörjarn som exempel. Han kamouflerar sina böcker med whiskyflaskor. Ser helt oskyldigt ut. Men gräver man lite så hittar man både Frans Gunnar Bengtsson och Nordisk Familjebok.
Jag kollar, jag kollar:
Fungerar det att kommentera?
Jovisst!
NU har jag läst de senaste kommentarerna:
@Lupuslupus99:
Vi har som synes på min blogg haft släktkalas i Lund
OCH
de tillresande-som var åtskilliga, bland annat från Stockholm – var alla I TID
on the dot!
Det är typiskt för Sverige – gnälLandet- att detta blir aldrig intressant i on dit
När barnbarnsbarnet Timmeliten (hans far heter Tim) som väntas om tre månader, fyller ett år ska han få en skär mjukislastbil och när han blir två ska jag ge honom ett dockskåp, en enrummare,
där han kan parkera sina leksaksbilar.
Jag booorde verkligen gå med i ABB. Varje gång jag bestämmer mig för att nu får det inte bli fler bokinköp så blir det bara fler!
Kanske maskerade som räddningsaktioner av böcker som skulle slängas, eller så räknas de inte för ”det är ju bara kokböcker”, eller …
Hur gör man för att låta bli?
Dieva, det är nog bara kamratstödjande fostran som hjälper. En lokal bok-länkavdelning kanske?
Och SG, det låter ju som ett rätt allvarligt fall det där, att man måste gömma böckerna bakom whiskyflaskor. Kanske dags för ett samtal, i all välmening?
Vi har fått tillbaka internet! Men nu har jag ont i en hand! Och vädret är förfärligt! Hela huset luktar bacon! Men nu är det basketträning!
/en som har bloggat så lite de senaste dagarna att det kändes som om en snabbrapport var på sin plats
Välkommen till din blogg, Lotten!
Vi sköter den åt dig så gott vi kan. Men det blir inte riktigt samma spruttlande fart på den när du inte är med. Stämningen blir lite disträ, lite avvaktande, splittrad.
Mitt internet funkar prim men jag har dock inte Tyfon, varken i
väggen eller på taket.
Här är dock några som också brukar lattja med en tyfon ibland.
Tyfon nämns efter c:a 5.20.
Bibliotek som inte vill ha böcker gräver sin egen grav. Om kortare tid än de anar behövs inte deras satsningar på diverse media – sådant sköts framöver av gemene man utan några biblioteks inblandning. Allt detta blir helt digitalt och ytterligare förenklat. Möjligen skulle bibliotekarier kunna hjälpa en och annan med tekniska prylar och att förstå manualer av diverse slag. Men till detta behövs inga bibliotek.
Själv nyttjar jag, sedan 1987, i stor utsträckning dator och var bland de första att skaffa Internet. Jag inhämtar en hel del information på nätet, kollar t.ex. via nätet ledare mest dagligen i ett flertal tidningar. Men jag har kvar morgontidning och fortsätter gladeligen att fylla mina bokhyllor. Dessutom slänger jag aldrig minsta lilla bok. Inte ens de dåliga! Uppslagsverk av diverse slag dammar jag av mellan varven och det händer att jag kikar i dem också. Drog just ut band XII av Bonniers Konversationslexikon från tjugotalet och fick upp att ‘utskåret’, är skånsk benämning på utskuren söm.
Senast uppslagsverk som kräver sin plats i hyllorna är Nationalnyckeln som hittills utkommit i 13 band av 100. Blir jag lika gammal som min mamma (som blev nästan 98) så hinner jag nog få alla! Men kanske bibliotekens motvilja mot uppslagsverk gör att de inte fortsätter att köpa hem detta fantastiska verk och så går hela projektet i stöpet. Sådant får man kanske räkna med i en tid då boken sätts på undantag.
Ja, Nationalnyckeln! Vi verkar vara de enda abonnenterna i vår stad. Vi älskar sådana knasprojekt. Stort, otidsenligt, bokhyllekrävande, troligen aldrig komplett i vår livstid. Ett surrealistiskt projekt som är värt allt stöd.
Bandet med polypeder (eller vad de kan heta, inte hemma) var supervidrgt. Pirålen skäms inte heller för sig.
Mossornas mångfald och mycket annat fascinerar.
Vet inte riktigt vilket band du kan syfta på. Kanske stövsländorna (psocoptera) men där fastnade jag mest för namn som styltstövlöss och det riktigt gulliga fjunhuvad boklus och den prickiga sorgstövsländan inte att förglömma. Det är nog ett annat av banden du fann vidrigt.
Som sagt, inte hemma. Och jag har inte hittat Nationalnyckeln på nätet. Fjunhuvad boklus måste jag bara kolla.
Jag antar att namngivarna har lite roligt då och då. Ungefär som när man sitter med en konstruktion där en komponent absolut måste få en benämning. Ibland är det inte alldeles självklart vad man ska kalla den. Det är då sådana förkortningar som KDVFSH (kalla den vad fan som helst) kan uppstå och sedan leva vidare.
Tusenfotingsbandet ger samma skräckkänslor som vissa SF-alster där Jorden invaderas av utomjordiska kravlande varelser. Man inser att invasionen redan är fullbordad.
Hej! Jag heter Dina och köper för många böcker … (Kan jag ursäkta det med att maken är likadan? Och sonen och dottern?)
Snart så, i sommar, kommer de förhoppningsvis ha lite mer plats, men drömmen om ett helt rum får nog vänta. Är visst en unge som också behöver ett eget rum …
SG, brukar fungera med ‘that thing’, ‘the thingy’ etc och maken förstår vad jag syftar på.Du får gärna adoptera sättet.
Här finns en artikel om hur de svenska namnen i Nationalnyckeln kommer till.
Hemma igen, men dåligt med tid. En lite ovanlig Thingy har släppt ut viktig grå rök och har högsta prioritet annars blir det inga lagerhus på SKF.
Artikeln om namnbildning bekräftar att det gärna får vara bra och lite roliga namn. Det känns riktigt bra att man får ha såna principer numera. Påminner om min affärsidé: Jobben ska vara korta, roliga och välbetalda. Och så ska kunden vara trevlig och inte nån jävla typ.
Översatt till Nationalnyckeln ska alltså namnen vara korta roliga och lite dyrbara. Och så ska krypet vara trevligt och inte nån jävla typ. En del kryp bör alltså bli utan svenska namn. Eller?
Eller så kan de otrevliga krypen få ruggiga namn.
Min chef på Nationalencyklopedin, Christer Engström, var länge chef även på Nationalnyckeln. Men han hoppade av i protest mot minskade anslag och hysterisk produktionstakt.
Hittade detta:
»Kommer Svenska Artprojektet att läggas ned och därmed också utgivningen av bokverket Nationalnyckeln? Åtminstone är det ett alternativ enligt en promemoria som regeringen nyligen har formulerat inför den översyn som ska vara färdig senast 1 juni i år.«
Läs mer här …
Synd att jag inte hinner gräva mer i detta. Men lite stolt att jag från början karakteriserat det som ”knasprojekt. Stort, otidsenligt, bokhyllekrävande, troligen aldrig komplett i vår livstid. Ett surrealistiskt projekt som är värt allt stöd”
Och ändå stoltare blir jag när jag upptäcker att det är ABB:s kvalitetschef på lågspänningsmotorer som tar över. Deras lågspänningsmotorer har jag jobbat rätt mycket med. Bland annat i södra Tyskland där ett gäng muppar eldade upp 14 motorer till en kostnad på ca en halv miljon per motor.
Hoppas verkligen att Inger shejpar upp det där gänget. Och att hon ser till att Nationalnyckeln lever vidare!
Jättebra grävt, Agneta.
Jag får väl meddela att även min make samlar nationalnyckeln. Och att jag tyckte det var massa äckligt i det där bandet som även presenterade det mystiska djuret julklappssnöre.