… utan att jag hann ta farväl, så ska jag bara tala om att dödsboet på inga villkor får slänga min samling med barbieskor och att mina dagböcker ska säljas till högstbjudande på auktion.
Jag sitter på ett helt vanligt tåg som förhoppningsvis ska ta mig till Stockholm. Så fort det rullade ut från stationsområdet började det gnissla av metall mot metall. Vi i vår lilla avdelning (fem för varandra okända personer) höjde blickarna, log på sydländskt manér mot varandra och sa:
– Huh?
– Eh?
– Hm.
– Jag har ett möte som jag inte får missa.
– Mhm, vi får se om vi kommer fram.
Ljudet lät lite som på Titanic när skrovet bröts i två bitar. Eller som när Jaws gnisslar tänder.
Jaws i Älskade spion (1977) eller Moonraker (1979).
Efter två minuter började tåget explodera. Vi såg ingenting, men hörde helt klart att det sprätte och fräste i ett förmodat elskåp.
– Nämen?
– Ska vi kalla på hjälp?
– Som sagt, mitt möte …
– Jag tycker inte om det här.
– Tänk om allt exploderar och vi dör och blöder ihjäl, vad vi ska ångra oss att vi satt kvar här och bara stirrade. Nä, jag kollar. Tycker ni att jag ska filma vårt eventuella frånfälle?
Sa jag och letade efter felet. Då kom en av konduktörerna, så att vi kunde släppa loss vår oro.
– Gnissel? Näe, jag hör inget. Det ska nog gnissla så.
– Det ska det ju inte alls!
– Men det där andra ljudet är nog vakuumpumpen till toan. Den är trasig. Jahaja, då går jag vidare.
Tjoff-tjoff-sprakandet påminde efter ett tag om ånglokstuff, så vi accepterade vårt öde och fantiserade om modet vid förra sekelskiftet, när man åkte tåg i kvarnhjulshatt. Folk i nutiden sprang under tiden på toa och spolade precis som vanligt och ingen såg ut att lida av vakuumpumpen som var trasig. Så här lät det:
(Man ser nästan inget, men ni kan njuta av ljudet i alla fall.)
Och hör jag inte av mig efter föreläsningen i eftermiddag, så ligger jag förmodligen lemlästad på en banvall – tänk i så fall på det där med barbieskorna, är ni snälla.
Uppdatering
Jag föreläste idag för ett fantastiskt skärpt gäng i en lokal som var alldeles nyrenoverad av någon som måste ha fått antingen för stor budget eller nippran.
Jag hade en enorm, fantastisk scen att agera ut mina semikolon på!
{ 38 comments… read them below or add one }
Rytmiskt ljud.
Något för musikkunniga att kommentera/identifiera närmare.
Låter onekligen lite vacuumpumpaktigt, dvd lite inläckande luft.
Låter absolut som grova gnistor. Konstigt att det inte syns någon rök.
Kan också vara poppning av monstermajskorn. Luktar det som popcorn?
Lyssnat igen. Kan nog vara dags att missa mötet och klara livhanken. Jo, jag menar det. Faktiskt.
Jag lever!
Tåget kom fram en minut före utsatt tid och sedan föreläste jag i en lokal som såg ut som en bordell, för att sedan sätta mig där jag sitter nu: på ett knäpptyst, gammalt tåg.
Små sår och konstiga ljud ska man inte förakta. (Gammalt jungelordspråk).
Skönt att det gick bra! Men du var närmre dödendöden än du någonsin varit tidigare. Det kan jag garantera.
”…en lokal som såg ut som en bordell…” Minns jag alldeles galet om jag tror att Lotten någon gång erkänt att hon brukar strippa på sina tillställningar?
Jag tror inte att det var ett erkännande. Jag minns det mera som ett stolt konstaterande.
Japp, helt korrekt: när jag får strippa skryter jag om det. Folk ber mig strippa allt mer sällan, ska kanske tilläggas.
Nu ska jag lägga ut en bild på bordellföreläsningslokalen så att ni få oooo:a och aaaaha:a.
Mina minnen av sådana lokaler är att de var lite mer, hur ska man säga, intima. Den där lokalen ser ju mera ut som en, eh, föreläsningslokal.
TGV i Frankrike. Dom ser ut som en bordell på insidan. Röd och rosa plysch. Och mycket varmvitt, eller snarare orange, ljus. Plus en hastighetsmätare som lite grann reducerar bordellintrycket.
Åh, bild på Järningsmannen, familjens favorit!
Det är inte nån som pysslar med lappteknik på fritiden då? Jag tycker det ser ut som ett lapptäcke.
Jag förväntade mig att det skulle ryka vilt ur springorna vid skåpet till vänster om toan på filmnen.
Oj då!
Det verkar som om jag vore specialist på bordeller.
Så är det inte riktigt. Mina intryck kommer mest från diverse filmer, där det förvånande ofta ingår scener från rödrosa miljöer.
Jag väntade mig också att den magiska röken skulle synas någonstans.
Även jag förväntade mig rök. När jag filmade var jag faktiskt inte alldeles fokuserad på just filmningen eftersom jag ju förväntade mig rök och explosioner. Nu när jag tittar på filmen igen tänkte jag ”men maken till dum männscha har jag då aldrig …” — jag agerar ju som Bruce Willis!
– Aha, det finns ett problem/gevär/hot dör runt kröken; dit måste jag ta mig.
Ytterligare rapport: just nu sitter jag på ett tåg mot Helsingborg, där jag ska föreläsa för Allerskoncernens korrläsare. Ingen rök, ingen eld, inget gnistrande och inte en explosion i sikte.
Heter det fortfarande Allers Familj-journal?
Det saknade e-et irriterade mig mycket för länge sedan. Bindestrecket var en dålig nödlösning som inte alls underlättade uttalet.
Och sedan kom Svenska Fotbollförbundet med liknande våldföring på språket. Fast då med engelsk inspiration istället för tysk/dansk.
FINNS det fortfarande korrläsare?
Det underliga med Allers är att de har en hel AVDELNING med korrläsare. Jag har plöjt sju av deras alster och hittat max fem korrfel på hundratals sidor.
Jag är mycket imponerad.
Gu va du ä gammel, Skogsgurra!
Den hette Illustrerad Familj-Journal 1879–94, Allers Familj-Journal 1895–1959 och Allers Familjejournal 1960–68 och sedan dess bara Allers.
Nä, nu ska jag utreda ordet ”husera”. (Närmar mig Hässleholm, där jag ska byta till Pågatåg.)
Ja, dä ä ja. Men inte så gammel att jag minns Illustrerad Familj-Journal
Vi kan väl säga, ändå, att min irritation över Familj-Journal på något sätt indikerar en tidig känsla för hur svenskan ska behandlas?
Tur att jag inte bedriver min jakt på typos och andra tokigheter i just Allers. Det verkar inte vara så givande.
De är med andra ord duktiga på att hålla Titivillus borta (tack, SFÖ-Jennifer).
DET var intressant, Christer! Titivillus ska få en egen plats på föreläsningarna.
Det var en rent överjordiskt märklig matta. Är den gjord av såna där liksom vadderade mellanlägg som finns i vissa chokladaskar?
Min mattfundering rör sig om den är lagd i rutor eller helt stycke.
Min mattfundering rör sig om den är lagd i rutor eller helt stycke.
a-HA!! Jag undrade just vart alla besök från lotten.se till min sajt kom ifrån idag. Tills jag hittade länkningen till Titivillus här. Mysteriet löst!
Marie. Hoppas du trivs och stannar. Tack för Titivillus.
Själv fick jag anledning att kolla/jämföra med Djävulsbibeln. Viss likhet, men ändå skillnad.
Jag länkade även från FB, Marie! Vi har fått en ny idol i Titivillus!
Agneta: Det var en hel matta. Och gardinerna matchade. Liksom stolarna. Och allt annat. (Annat var det idag, när jag var på Allers. Där var allt grått, grönt och rött.)
En av deltagarna (t.v.) mattmatchar också.
Säkta, kan inte vara en hel matta. Det är tekniskt/ekonomiskt omöjligt. Lösa rutor är vad det är. De kan läggas så att man får intrycket av homogen yta. Vanligt på mässor.
Visst är jag tråkig. Men pålitlig.
Kan det vara en matta i sjok?
(Ärligt talat kan jag erkänna mig besegrad omedelbums: jag kollade dumt nog inte skarvarna ett endaste dugg. Men det var en JÄÄÄÄÄÄTTESTOR lokal och om det var lösa rutor var det verkligen ett jätteprojekt. Lapptäcke var ordet.)
Då är det med mattan som jag trodde.
På tal om mattor, så är det länge sedan jag hörde ljudet av maskpiskning. Förekommer slikt numera?
Mattpiskning, va, Agneta?
Nope, man kan väl nästan inte ens köpa piskor (som alls inte ser ut som piskor) längre?
Ljudet av maskpiskning är framför allt ett vårljud för mig!
På landet, när sommarsäsongen var över och inför återvändandet till stan, piskade jag mattor – i alla fall till slutet av nittiotalet. Kanske gick det fortfarande då att någon gång höra ett och annat pisksljud även i Lund. Men det rör sig nog om 10–15 år sedan sist.
Menar du sådana här utställda grejer, Lotten:
http://mobil.hd.se/multimedia/dynamic/00570/ORK_Samlare_570786e.jpg
Precis sådana grejer, Agneta!
En gång piskade mamma mattor på julafton. Det tyckte grannarna var roligt.
En liten grej om språkliga missförstånd:
När jag ryckte in i lumpen för jähättelänge sedan så blev vi första dagen kommenderade att gå till mobförrådet och hämta ut persedlar av olika slag. När vi kånkat hem den jähättetunga säcken till logementet hade plutonbefälet genomgång så att allt var med. I säcken fanns bland annat en mattornister, den så kallade snuskburken, och en piskkäpp av rotting.
När befälet ropade upp mattornister drog den skånska husaren raskt upp piskkäppen medan vi andra grävde fram snuskburken, som låg längre ner i säcken.
Plutonchefen anade drift med överordnad och undrade hur husaren hade tänkt? ”Jo, mattebank eller mattornister – det var inte så lätt att veta vilket som var vilket”.
Det blev inte buren och inte straffexercis i grusgropen – bara kompaniförbud i tre dagar. Disciplinen var hård på den tiden.
Mattebank, det var en söt historia.
Jag vet en liten påg som kallade flugsmällan för piskeflugar’n.
Men vad skulle ni ha mattebanken till?
Det blev vi aldrig kloka på själva. Som signaltekniker i stridsvagnar blev vi inte utrustade med fullvuxna vapen som Kpist eller Mauser – helt enkelt därför att man fastnade överallt med dem i vagnarna, det var trånga öppningar och trångt i vagnarna. Så vi fick gamla handeldvapen från nittonhundratalets början istället.
Så illa som vi siktade och träffade med de pistolerna så misstänker jag att mattebankarna var tänkta som alternativt vapen. Vi hade turneringar med mattebank på logementet. Lite tuffare än kuddkrig.
{ 1 trackback }