Under de senaste tre veckorna har vi här hemma haft i tur och ordning
- stora basketfesten för basketlirarna
- studentmottagningsfesten för stora släkten
- midsommarpartyt för kompisarna.
Det innebär att en farlig massa mat har lagats, att olika tipsrundor har satts upp i trädgården och att vi har en antal städgömmor där saker i panik har kastats in – samt att vi inte hittar i våra skåp längre.
Och så innebar det att vi plötsligt hade glömt bort att Fjortonåringen skulle konfirmeras.
– Herregud! Konfirmationen! Bjud in släkten! Vännerna! Alla vi känner!
Det slutade med att två kom: mormor och morfar. Att barnen väljer att åka konfirmationsläger trots sitt okyrkliga hem, är faktiskt kul. De har roligt på lägren, de trivs med de nya kompisarna och de är allmänt nöjda. De tre som hittills har konfirmerats har blivit mer allmänbildade, mer frigjorda men inte särskilt troende. De älskar prästen, som har så vacker röst och kallas ”väääärldens snällaste”. De har helt enkelt roligt.
Lika roligt är det inte i kyrkan. Jaja, nänä, det ska inte vara kul i kyrkan, har jag förstått. Men (förlåt) så här såg det ut efter en stund:
Slummer i kyrka.
Medan konfirmanderna spelade upp en pjäs om Jesu liv försökte jag hålla fokus, men tappade tråden och gäspade ouppfostrat – trots att jag verkligen försökte föregå med gott exempel. Mikrofonerna och högtalarna skrällde och de stackars konfirmanderna pep i mickarna så att inget hördes. Efter en timme började föräldrar ställa sig i kö till toaletterna med både blöjbarn och andra telningar som inte är vana vid tristess. Någon nös som en get, någon tappade kameran i golvet och fem psalmböcker gled ur händerna som vore de insmetade i såpa.
Själv räknade jag fönster. Män. Kvinnor. Blondiner. Figuriner. Antalet psalmer vars titel börjar på ”Och”.
Jättemånga och!
Men plötsligt tilltalade prästen mig! Jag ryckte till och satte mig käpprätt.
– För tänk om Lotten faller på dig. Eller om Lotten som du väljer är vinsten och just den Lotten förändrar ditt liv.
Hela predikan var tydligen tillägnad mig, så då lyssnade jag mycket uppmärksamt. När den tog slut läste jag psalmtexter, som trots att många har poppats upp lite verkligen inte varierar särskilt mycket när det gäller innehåll eller rimkvalitet.
Rim, schrim.
Som ni märker är jag såpass sällan i kyrkan att jag anser att jag kan kosta på mig att raljera på detta sätt. Men så här är det ju: jag gillar musik, jag gillar god talekonst och historia samt historier, jag gillar uppträden uppträdanden och finurliga tankar och att titta på (i) vackra kyrkor. Jag gillar dessutom att sitta stilla och filosofera – så varför klagar jag då när jag ungefär vartannat år måste delta i en konfirmationsgudstjänst?
Ah. Jag är förmodligen bara bortskämd. Ska jag titta på något så är det den vilda action som pågår i fiskgjuseboet.
{ 73 comments… read them below or add one }
PK och jag räknar hur många gånger Italien kan missa mål. Många, tydligen.
Jättemånga!
(Men jag tror att jag hejar på England för att Roy Hodgson kan prata skånska och för att Italiens spelare brukar ligga och rulla på gräsmattan i onödan. Fast i Italien finns ju bättre mat. Fast jag kan ju prata engelska. Fast italienarna är ju lite vekare om man jämför med tjurar som Rooney. Fast …)
Öh, korrektion. I Italien finns det mat. I England finns grönsaker kokta till slem, grått och sönderkokt kött samt vita bönor i tomatsås.
Hur många blondiner såg du? Hur många hade nudelsoppa på huvet?
Rullar på gräsmattan ja. Var blev italienska målvakten trampad? Vi hejar lite olika här, det är ju stoora fopollsnationer som fajtas (även om England har hakat av två tredjedelar …)
Jaha, back påstår PK att han var, inte målis.
Kalla mej gärna fopollsoraklet.
Hodgson kan prata italienska också.
”Rooney är inte Zlatan … för han hade ju satt den”
Menar du att det är mycket uppträden i kyrkan? I så fall kanske man borde bli lite mer religiös.
PK hålls med fördomar om engelsk mat. Och jag har ätit äcklig pizza i Florens.
Jomenvisst, Ö-helena, när fan bli gammal … Det är
uppträdenuppträdanden så ojojoj. Pjäser, dialoger, roliga historier och guvetallt. Ungefär så här:– Tjena Jesus.
– Tjaba. Men vad har du på dig?
– Kamelhårsulster. Köpt på H&M.
– Du, vet du vad en nyanställd på en hamburgerrestaurang kallas?
– Nä.
– Nyburgare!
(Med reservation för hörselfel och att jag måhända blandar ihop olika årgångar. Jag tror dessutom att jag, om jag hade kunnat höra allt som sades, faktiskt hade skrattat hjärtligt åt mycket som utspelades på ”scenen” idag.)
Nyburgare? Nu måste jag få lite hjälp att fatta.
Eller var det tänkt som en lustighet på nyburjare?
Om det var showens höjdpunkt så avstår jag gärna.
Storgrenen nu till vänster. Gör sig inte så värst där heller. Halv fisk. Allt lugnt i boet.
Tips: Storgrenen kommer att vara utkastad, eventuellt återlämnad inom fem dagar. Det var definitivt ett ogenomtänkt impulsköp.
BTW: HGD i morgon..
Jag som hade sett fram emot stormiga uppgörelser, hetsiga ordväxlingar, gräl, trätor, bråk, gruff, slagsmål, intermezzon, rabalder och kalabalik, och så menar du uppträdanden.
Jag tror att den där grenen blir kvar i fiskgjuseboet. Har ni sett hur Estelle (och vad stor hon har blivit!) kliver omkring i obevakade ögonblick och siktar på kanten? En ren barnsäkerhetsåtgärd, den där grenen; den kommer att ligga där tills alla tre är flygga, är mitt tips.
Men milde jesu… Tur att vi har skarpögda översättare och korrläsare här. Uppträden var det ju få av. Uppträdanden vimlar det av.
Nu är frågan om jag ska rätta i inlägget eller om uppträden ska stå kvar för att kanske, kanske locka fler människor till kyrkorna – på samma sätt som att många går på hockey för att chansen att få se blodiga slagsmål på galgbacken finns där.
Nej. Jag måste rätta. (Tack, Ö-helena!)
Njae… I så fall måste den fungera som en uppmaning ”Ramla ej ur boet!” än som ett verkligt skydd. Den täcker mindre än en tiondel av möjliga flyktvägar och är nog egentligen inget problem för urstarka Estelle att ta sig över.
Nu äre vadslagning. På lördag, senast, är den nere på backen.
Hihi, äntligen förstod du vinken fast den inte var speciellt fin längre.
Estelle bajsade! En snabb och kraftig vit sprut rakt upp mot höger. Tror att den tog sig utanför bokanten.
Lotten!! Jag har fopollsbloggat!
http://ica82.blogspot.se/2012/06/underbara-straffavgorande.html
Tänk om det funnes en politisk och religiöst obunden organisation som varje söndag bjöd in till inspirerande föredrag, musikframträdanden och diskussioner om livet!
Jag förstår fullt ur varför många söker gemenskapen i kyrkan, synd bara att det skall belastas av tvåtusenårig vidskepelse…
Jag får det till att predikan var ställd till Olle. Du själv hade väl inte så mycket val på vilken Lotten som du fick, du bara var ju.
Konfirmanders bristande mikrofonteknik tror jag vi diskuterade här förra gången det begav sig och jag menar att de behöver ett renodlat pass att bara öva det. Det finns hur många trista konfirmationsredovisningar som helst varje år som skulle kunna ha varit intressanta om man hörde vad de sade.
Och ska vi vara petiga (och varför inte i det här bloggbåset?) så är det inte första-verserna som börjar på ”Och”. Det är någon av de följande.
Det finns rent av två psalmer (ev fler) som har en vers där en mening fortsätter över i nästa vers.
Förresten. OT men ändå OT i stort. Nationalencyklopedi och fiskgjuseskådning i kombination menar jag.
Nationalnyckeln hotas som bokverk.
http://www.nationalnyckeln.se/sv/
Skriv på.
Testar om jag är uppkopplad igen.
Funkade! Hurra!
Bah konformation? Jag är varken döpt eller konfirmerad.
Det går alldeles utmärkt ändå.
Nu verkar Eskilstunas regnoväder ha nått Estland.
Snacka om att det smattrar från mikrofonen när båda föräldrarna bevakar boet. Och att det regnar.
Antager fiske-/fångstmöjligheterna är dåliga när vattenytan är påverkad av regn och blåst. Måste vara svårt att identifiera ev fiskryggar under dessa förhållanden.
Oj, kollat igen, nu har regnsmattret slutat, (under tiden jag skrivit), och en mapa flugit iväg.
Har de lärt sig att efter kraftigt regn kan det ibland bli vindstilla, med resulterande blank vattenyta? Och förbättrade fångstmöjligheter.
Oj nu kl 17.25 fyrade ett av barna av en ”dretloska” i riktning mot kameran men den verkar ha klarat sig.
Vi hämtade senaste bandet i förra veckan. Om steklar, myror, getingar. Imponerande som vanligt.
Nationalnyckeln är ett ännu otidsenligare projekt än Nationalencyklopedin var – och därför värt allt stöd. Det sades om Bonniers lexikon någon gång på sextiotalet eller sjuttiotalet att det var det sista stora uppslagsverket överhuvudtaget. Och jag vill minnas att det sades samma sak om Nationalencykopedin.
Nationalnyckeln väckte vår förtjusning genom att vara just så surrealistiskt vansinnig som alla stora projekt brukar vara. Ballongflygning till Nordpolen, månlandning, stora acceleratorer och mycket annat. Ett sådant projekt måste stödas av alla goda krafter. Sätt igång och prenumerera! Det kan vara din sista chans att göra något riktigt vansinnigt!
Ser ut som mapa trivs just nu efter regnvädret.
Havhukande med kycklingarna under utbredda vingar.
Tittande mot nedåtgående sol.
Pitt!
Nu blidde det ytterst intressant, Cecilia N! Satt jag där och halvsov i kyrkan och trodde att det jag läste var psalmtitlar – när det i själva verket var en lista över andraversernas inledningsord?
Fly mig genast en psalmbok! (Jag ropar detta till alla i huset, men får inget svar.)
När det gäller Nationalnyckeln, så var det alltså (vilket jag säkert har nämnt förut) min NE-chef Christer Engström som var chef för även det verket, tills han sade upp sig på grund av samma kaosartade ekonomi som på NE.
När jag kontrollerade boet (med kisande ögon eftersom det var läskigt på alla sätt och vis) i eftermiddags matade Ernie endast Estelle medan Katherine på ett ytterst rättvist sätt såg till att både Estellan och Ester fick massa mat. Sedan höll hela boet på att trilla av pinn.
Och nuuuuu svepte Skoggurra in genom dörren här hemma för att leverera allsköns flaskor och spritmarmelad och sedan med sig ut genom dörren fara iväg med tre av Örjans svamppåsar.
Swoooosch. Lite som Ernie, faktiskt.
När jag precis kollade var det sken över/mot mapas huvud (riktat mot nedåtgående sol)
Hur skulle mångordig präst/imam tänkas använda den vackra bilden i sitt ev tal?
Nu matar Kathrine bara de två stora ungarna men inte plattfiskgjusen, vad är detta för orättvisor?
Oj. SG varit förbi.
KJ-svamp. Medveten om hans intresse.
Fanns en liten + en större påse(pavabyte). Men tredje? Vilket val, Han är ju ändå skogsnärboende. Bör kunna hitta egna trattisar för torkning.
Därför gissar jag att torkade svarta trumpetsvampen följde med SG.
Bra val.
Både torkad KJ och dito svart trumpetsvamp har underbara umami-effekter. Fylligare än vad trattisar har.
Jag såg samma sak, PGW, och är lika upprörd som du. För att inte tala oim Estrid som försökte hänga på, men aldrig nådde ända fram.
De spillde de andra och jag tänkte att kanske kanske Estrid smyger fram och äter resterna sen (varför nu den ungen skulle ha drabbats av evolution och äta utan att matas) men sen städade Katherine efter maten och åt upp det själv.
Jag undrar när Estrid fick mat sist och hur länge hen kan leva på så lite. Trots den magra kosten sprattlar hen ju på, men skulle behövt mer.
Nä, alla versers första ord finns med i det där registret. (Även om jag faktiskt uppmärksammade att en vers fattades i den jag har med nr 1-700.)
Nu i Södertälje. Dagens pensum ännu ej påbörjat.
Örjan: Jag tog allt som lossade. Ska verkligen bli skoj att försöka åstadkomma finnarnas soppor. Vi är inte mycket till skogsmullar, även om man skulle tro det. Återkommer med rapport i helgen. Kanske med rop på hjälp.
Tack för svampen.
PK
Har du hittat gamla Papphammarband?
Eller var det Hasse Alfredsson?
Skogsgurra, det är ”Gula Hund”. Gösta Ekman hos doktorn.
Lite Papphammar var det ändå. Såg Gula Hund på Berns. Så gammal är jag.
Eller var det China?
SG. Någon specifikt designerad/efterlämnad pava för omtalat byte?
Fyra felköp hos Lotten. Välj mellan en matlagningssherry, en Campari (inte felköp, men blev många), En Martini Bianco (skulle ha varit Extra Dry) och en obeskrivlig persikolikör. Med tanke på soppor tror jag att sherryn blir bäst.
Puh, nu fick äntligen Ester lite mat också. Man blir ju så orolig för minstingen i familjen.
Såg att gjusarnas FB-sida visst bara har 10 svenska ”lajkare”. Nåväl, Earnie och Katherine har ändå annat att göra än att uppdatera sin status hela tiden.
Men vad är för gås och kalkon som plötsligt har tagit plats i boet?
Ett av våra tre barn konfirmerades. När han anmälde intresse för saken påpekade jag att konfirmation betyder bekräftelse av dopet och han var ju, i likhet med sina syskon, inte döpt. Helvete, mamma, då går det inte, stönade gossen. Men han döptes och konfirmerades och tur var det, för när vi bodde i Tropikerna måste vi uppvisa dopintyg för att han skulle få gå i ortens (katolska) skola.
@Ökenråttan: ”Helvete” var väl en mycket väl vald replik i sammanhanget!
@alla: Det här med Estrid är oroande. Hon verkar så vilsen i världen. Piper åt fel håll; medan Katherine matar de allt fetare syskonen på ena bokanten ligger hon vänd åt andra hållet och gapar stort. Men för en stund sedan bekvämade sig Katherine faktiskt att sträcka sig över boet till Estrid och ge henne några fiskbitar. Skönt! Liten resumé finns hemma hos mig.
Och jag har sett Estellan skicka en fågelbajs över bokanten – ett imponerande tryck i strålen.
Jag tror inte att jag är döpt. Men jag har ett tydligt minne av ett konfirmationsläger där det av någon anledning verkade vara viktigt att hålla reda på brevväxlingen mellan en snubbe och en massa olika intressegrupper. Romare, efesier och andra. Inte vad snubben hade att säga utan bara i vilken ordning breven förekommer i den där boken som jag börjat kolla nu på senare år. Varför det skulle vara så viktigt har jag aldrig förstått och ingen har någonsin frågat mig om han skrev till korinterna innan han skrev till efesierna.
Jo, redan första dagen fick vi sätta igång och träna på ett litet uppträde. Jag minns att det faktiskt kallades så. Det är nog specifikt för konfirmationsläger, det där uttrycket. Jag och mina polare blev tilldelade en historia om en kille som nästan blivit ihjälslagen av nåt gäng och om en samarier som kom och tog honom till sjukhuset.
Vi var tre man så det blev lite problem med rollfördelningen. Olyckligtvis löste vi det så att den tjocka killen fick vara offer. Först pucklade vi på honom rejält. I civila kläder. Sedan drog vi på oss lakan och ”hittade” honom. Påpassligt hade vi med oss en bår som vi vältrade över honom på och så skulle vi kånka iväg honom till sjukan (bakom närmaste buske). Han var rätt så tung så när vi lyfte uppstod ljudfenomen med doft. Det fanns inte med i manus och av överraskning och lite förskräckelse släppte båda samariterna offret i backen och rymde fältet.
Vi fick de kraftigaste applåderna den kvällen.
@SG. Visst är du döpt!
Det där konfalägret. Hette prästen Gunnar Boberg?
Jo, kompis med paranteserna vill jag minnas.
Jag minns inget dop!?
OT: Språkfråga, nämligen.
Jag betar av mail som samlats under min bortovaro. Från svenskbygder i Finland kommer följande: ”Nu väntar som sagt ombyggnaden av avloppsledningen men även ett stort arbete på tomten. Fick nämligen tjugo lass med dikesjord av min svåger som ligger i en stor hög på gården”
Utgör svågern en större hög än de tjugo lassen dikesjord? Och, vad är dikesjord?
Jag tycker synd om tomten, han är väl bra som han är? Behöver ingen ombyggnad.
romkorgaleffilkoltesstimotitfilhebraios.
Alltså…
Och vilken nytta har du haft av detta?
Pinsamt.
Tomten har väl haft förstoppning som krävt en ombyggnad av hans ”avloppsystem”. Och den gigantiska proppen kallas lite diskret för dikesjord och den ligger tydligen kvar där den hamnade. Måste sprida en spännande odör. Svågern är nog Nisse.
Skogsgurra, jag kan rabbla Jakobs 12 söner och det har jag haft nytta av. Varje gång jag ska demonstrera värdelöst vetande.
Dikesjord?
Borde vara från åkermark där bönder gjort nödvändig restauration av öppna avloppsdiken. Bortgrävt borttransporteras för att inte inkräkta på odlingsyta.
alt
”Vägbanksjord” vid restauration av vägars grässlänter/diken.
För övrigt tror jag att svågern Nisse är hög från ångorna och att tomten lider av analklåda. Tomten önskar sig en Nixitch i julklapp från dej SG.
Det tog en stund innan jag fattade Hyttfogdens ramsa. Borde lära mig den lite bättre.
Det är okej om du inte minns ditt dop, Skogsgurra. Vi är många som är döpta i späd ålder och inte minns något av det. Det gills ändå.
Tack för det fantastiska tipset, PK!
Vi brukar alltid stjälpa i tomten (som egentligen är en bilmekaniker i Vintrosa, men det vet han inte) en whisky. Det är verkligen på tiden att han får en Nixit. Han kommer att bli både överraskad och glad. Undrar om XXL – ”Klåstiftet för bredrövade” fortfarande finns i handeln?
Förlåt min frånvaro. Jag dricker absint i August Strindbergs hus på Runmarö.
(Sade hon lite som om det inte var något speciellt alls.)
Vadå? Har Carl-Larsson-takterna spridit sig?
Absint, malört, tujon, avskuret öra, mm mm.
Finns många historier, och skrönor. Alkoholen eller tujonet?
Ser fram emot ditt blogginlägg
Ajdå. Glömde ju absinten! Den får du komma hit och dricka. Plus den där drycken som smakar lite pepparkasdeg.
… och så kan jag meddela att årets svampsäsong har startat. Igår hittade jag de första kantarellerna.
Jag vet att det inte är särskilt snällt, men börjar inte den där strutsen som sitter i boet likna Watto?
Christer: Om man ändrar ”strutsen” till ”gjusungen” håller jag verkligen med.
Men Estelle är ju stor som en struts! Tre gånger så stor som Estrid i alla fall. Och Estellan kommer inte långt efter. Undrar om de käkar anabola.