Idag fyller Gene Kelly 100 år. Visserligen är han död, men vaffan. Jag njuter fortfarande så vansinnigt av hans regndans i Singin’ in the rain att jag måste titta på snutten lite då och då. Faktum är att just den här scenen var en av de första som löste problemet med att en skådespelare plötsligt avbryter dialogen för att sjunga och dansa (gärna till orkestermusik) – det gjordes i denna scen liiite naturligare i och med att Gene Kelly börjar med att överlyckligt och nyförälskat nynna melodin där han går på trottoaren.
Gene Kelly var sjuk och hade hög feber när scenen spelades in. Hans kostym var av ylle – som krympte av vattnet.
Debbie Reynolds som han pussar var förresten bara 18 år här. Sedermera blev hon äldre och mamma till Carrie Fisher (prinsessan Leia i Star Wars). Och om man tittar på Gene Kellys karriär, så har han jobbat med precis alla; en av de första var Mary Martin, som var den än en gång tv-aktuelle Larry Hagmans mamma.
Gene Kelly och Fred Astaire var inte konkurrenter som man kan tro, utan mer som kompisar som hoppade in för varandra när det behövdes. När Gene Kelly skulle spela huvudrollen i Easter Parade, råkade han bryta benet – så då hoppade Fred Astaire in trots att deras stilar var väldigt olika. Gene Kelly sa i detta ämne så här:
”I work bigger. Fred’s style is more intimate. I’m very jealous of that when I see him on the small screen. Fred looks so great on TV. I’d love to put on a white tie and tails and look as thin as him and glide as smoothly. But I’m built like a blocking tackle.”
Och nu ska ni få höra hur underligt det blir i mitt huvud när jag tänker på Gene Kelly. Blicken försvinner i fjärran och i tankarna går jag omedelbart till Clark Gable och vidare till Cary Grant för att sedan stanna till vid Gary Cooper och slutligen landa hos Grace Kelly, som inte alls var släkt med Gene.
Gene Kelly (1912–1996).
Clark Gable (1901–1960).
Cary Grant, 1904–1986 (i filmen I Was a Male War Bride som måste ha inspirerat 2012 års svenska filmskapare).
Gary Cooper (1901–1961).
Grace Kelly (1929–1982).
Och när jag väl har kommit dit måste jag fundera på prinsessan Graces livsöde i Monaco och vips är jag inne på Björn Borg och associerar vidare till Wimbledon och Mats Wilander som vann Franska Öppnas juniortävling några månader innan U137 gick på grund i Hårsfjärden Gåsefjärden.
Jag hade behövt hängmappar i hjärnan, så är det.
Uppdatering
Om jag hade haft bättre ordning på kontoret, hade jag inte förväxlat ”grundstötningen i Gåsefjärden” med ”ubåtsjakten i Hårsfjärden”. Wikipedia har förstås en rejäl utredning här.
{ 77 comments… read them below or add one }
1?
Japp.
Kul att du unga Lotten så väl känner till de gamla skådespelarna som var mina idoler. De onåbara, gudomliga, undersköna som aldrig besvärades av vardag och tristess, som aldrig gick på toaletten, som bara var evigt vackra och oåtkomliga och som kallades filmstjärnor.
Den här gången ska jag bli sist! Ska ligga online med spioncentralen (tyfonen, minnes den) i E-tuna och reagera på knapptryckningar. Barasånivet.
Ja, kan man bli annat än lycklig av denna dansscen? Såg den första gången som barn och blev stormförtjust. Har sedan så smått tänkt börja samla på gamla dansfilmer – det var bättre förr!
Jag är väl inte så himla ung längre, Gunnel, men var väldigt lillgammal i min filmsmak när jag var 5–20 år. Katherine Hepburn, anyone? *lycklig suck*
Kolla förresten på tänderna på dem: de hade inte löständer som alla nutida skådespelare.
(Min definition av löständer: ”allt som inte är egen emalj”.
Jag är också förtjust i Singin’ in the rain och barna med. (Jag har för mig att nån pojkvän i raden inte kände till filmen och hela familjen vände sig bestört häpet mot honom och sa ”Va?!”)
Och Katherine Hepburn! Som hon skulle man ju vara. Alltid rapp i käften.
Sonen fick order om att boa ner sig i soffan för några år sen när det visades Arsenik och gamla spetsar. (På tal om en annan klassiker.)
Nuförtiden är det visst några andra som spelar in film …
Alltså pojkvän: vi pratar dotterns.
Vi trodde nog det också. Fast det hade varit som (norrländska) roligare med andra tolkningar.
Jag är i den åldern, SG, att det nog kunde finnas pojkvänner även på min tid som inte kände till filmen. Men de hade inte jag, vad jag vet.
Alltså som karlskronabo måste jag påpeka att U137 gick på grund i Gåsefjärden inte Hårsfjärden!
Men Sanna, var inte så petig! Det är bara två bokstäver som skiljer dem åt.
Det stämmer, Sanna. Kan det vara trettioårsjubileet av den misslyckade U-båtsjakten på fel plats och vid fel tidpunkt som inverkat?
Dyster. Tittar på Lunas älgkameralänk från förra båset men ser ingen älg alls. Bara lätt vind, glidande molnskuggor och en foderhäck som är alldeles ljusblå. Ljusblå, det är sött i alla fall!
Åh, berätta mer Sanna: när jag letade efter exakt info stod det Gåsefjärden i alla nya källor men Hårsfjärden i alla gamla. Och jag svär att jag har hört Hårs triljoner gånger, men aldrig Gåse!
Nu blir jag nyfiken på vilka källor som placerar den grundstötta U137 i Stockholms skärgård istället för Karlskronas. Jag vet inte så himla mycket om händelsen. Har åkt förbi platsen med skärgårdsbåt ett fåtal gånger och sett på en film på Marinsmuseeum i deras utställning om Kalla kriget. Är ju inte infödd karlskronabo men det händer inte mycket nere i Sveriges blindtarm så en grundstött rysk ubåt slutar folk aldrig prata om. Man kan läsa förhör om händelsen någonstans på nätet vet jag.
Hittade en dokumentärfilm för den som vill veta mer.
Men hjälp, är det två OLIKA incidenter?
(Jag är ytterst splittrad: lagar cyklar med oljiga händer samtidigt som jag googlar ubåtar.)
1)
Hasselbohm, Anders (1984). Ubåtshotet – Ubåtshotet : en kritisk granskning av Hårsfjärdenincidenten och Ubåtsskyddskommissionens rapport. Prisma. ISBN 91-518-1797-7
2)
Tunander, Ola (2001). Hårsfjärden – Det hemliga ubåtskriget mot Sverige. Norstedts. ISBN 91-1-301038-7
Lotten, Svenska flottan ägnade mycket tid förr om åren till att
jaga ubåtar bl.a. i Hårsfjärden (Sthlm).
Men den enda båt som man ”kom upp” var U-137 i
Gåsefjärden i Karlskrona..
Hm, det är klent med älg där, ja. Men de står nog längre bort och beundrar Oviksfjällen som blånar i fjärran. Osannolikt vackert har dom det, älgarna i Orrviken! På ubåtar har jag ingen koll, får lite panik vid tanken av att 1) bege mig ner i trångt utrymme och 2) sänka ner sagda utrymme i vatten. Iiiiisch.
Sedan så passerade en Rysk ubåt genom Öresund för någon
vecka sedan, dock i övervattensläge.
Svenska media reagerar med sina vanliga krigsrubriker och låtsas
som om det var en Rysk invasion på gång vilket dock inte är fallet.
Lotten, jag hoppas inte DDM läser det här. Här pratar vi om avgrundsdjupa hål i närtidshistorien!
Ja, jag skäms som en hund och har därför skickat ut DDM till ett vandrarhem i Mora, där det (tydligen) är ont om internetvågor.
Allt står förstås att läsa här och jag har med svansen mellan benen uppdaterat inlägget.
Ähum – brister i biologiska kunskaper också? Eller har du svans?
Svans, gristryne och elefantöron samt ärthjärna har jag minsann!
Även måste det påpekas att hon Hepburnskan hette Katharine.
Ja! Precis som fågelmamman. Hur är det med dem nuförtiden?
Fått ”Fel på databasen” några gånger. Börjar den bli full? För mycket OT?
Båset – I love you!
Hårsfjärden var en rysare, eftersom den fick nästan alla att tappa besinning och omdöme. En journalist på en av landets större kvällstidningar berättade om ett redaktionsmöte där en liten, liten burkliknande skugga på havet utnämndes till u-båtsperiskop. ALLA såg det utom han, så han föreslog skämtsamt att det kanske var en burk Pripps blå. Det skulle han inte ha gjort. Det blev nästan kompanistryk.
Var det inte Bildt som menade att vi borde invadera Ryssland för att statuera ett exempel och att vi minsann inte fann oss i vad som helst?
PK, jag skulle just fråga vad ditt inlägg innebär, det där första, med ”1?”, men just som jag formulerade frågan trillade polletten ner och jag inser att congratulations are in order: Grattis!
Tack Karin.
Passa på att gratta mig också! Jag ska ju komma sist.
I’m stunned and chocked. Jag har aldrig stavat Katharine Hepburn (1907–2003) rätt.
Förmodligen heter den andra Hepburn Eudray (1929–93).
Psssst: Tusen-Boel har helt rätt i sina känslor.
Nu när vi lagt ubåten i rätt skärgård känner jag för att hålla med om att Singing in the rain är en underbar film. Borde se den igen någon gång.
Här hemma håller maken på att laga västerbottenostpaj till kräftskivan på lördag och en annan paj till middagen ikväll. Jag sitter i soffan och tittar på. Det blir min tur när det är dags för disken.
Usch, vad kallt! Följ med tjejen med badmössa in, det ser varmt och mysigt ut, hon har säkert te och hostmedicin med opiumderivat. Men, fäll inte ihop paraplyet! HOPPA INTE i pölarna, du har inte gummistövlar på dig! Tänk på att du har feber! Och Lotten säger att din kostym kommer att krympa!
Jag är ledsen, men detta är mina alldeles äkta tankar. Det är förmodligen något fel på mig. Tantsyndrom, eller nåt.
Vilket fantastiskt gulligt syndrom!
Och så ber jag att få meddela att två ypperligt diskreta finesspetitesser är när Gene Kelly i regnet
1) efter 37 sekunder viftar iväg taxin på ett underbart sätt
2) efter 4:05 sprätter med fötterna för att liksom torka av dem när han går upp på trottoaren.
Kelly förkyld när det spelades in? Eller blev förkyld efteråt och hänvisade till inspelningen.
Räknade med avsikt olika danssekvensernas längd (innan kamarebyte). De flesta ca 30 sek. Den längsta ca 40 sek.
Med omtagningar- undrar hur lång tid hela inspelningen tog.
OK, regnvattnet var antagligen uppvärmt, men att stå i blöt kostym mellan tagningarna…
Hoppas han fick möjlighet att byta till ny torr ylle-kostym flertalet gånger.
För min del är Chatanooga cho-cho svårslagen. Skulle gärna se en film baserad på den.
Jag har restaurerat (putsat – I can afford, gimme a shine) skor just på Pennsylvania Station. Skoputsaren fattade direkt att jag var utsocknes och drog igång Chattanooga cho-cho. Han fick förstås extra dricks.
Gene var bäst! <3<3<3<3<3
I filmen »Sun Valley Serenade« förekom ännu en Kelly.
SG: ”Sista kommentaren” ?
Antager du syftar på sista daterade kommentaren denna sida innan Lotten presenterar sitt nästa inlägg.
Om inte … ?
Redan avhandlat. Jo, du har rätt. Vad det handlar om är alltså att känna på sig när det kommer ett nytt ämne – mycket svårare än att hinna vara först på det nya.
Sedan finns det ytterligare en gren i den här tävlingen. Det är att pricka in en kommentar så nära mitten som möjligt. Kan nog bli ett mini-OS av detta.
Det här, men mycket mer!
http://www.youtube.com/watch?v=-XQybKMXL-k
Trodde ni att jag missat fullänken? Jojjemän!
Agneta. Vilken Kelly?
Men vilken uppsättning! 20(?) i brassdelen på tåglåten.
Annan privat iakttagelse. Kolla killarnas byxlinning. Vid eller över naveln på den tiden.
Är det bara musiktema kvar när ubåtarna har hamnat rätt? Jag har nyss (bara ett par timmar sedan) hört en sångerska (Karin Wistrand) (i Jeremias Session Band) förtjust utbrista: ”Vi har aldrig spelat för kor förut!” (Och det var inte det minsta spydigt mot någon i publiken eftersom det faktiskt går kor på ängen närmast utomhusscenen.)
(Somliga dagar är jag ännu mer förtjust i parenteser än annars. Det är något liknande Lottens hängmappar i inledningen tror jag; varje tanke innehåller flera andra tankar.)
Örjan -> Paula Kelly som i slutet på videoklippet sjunger tillsammans med Tex Beneke och The Modernaires.
För att Skogsgurra som vill vinna kommenterasisttävlingen ska få sova inatt, kan jag meddela att jag inte kommer att blogga före lunch imorrn och att jag inte har den blekaste aning om vad det ska handla om samt att jag inte är att lita på över huvud taget.
Agneta och Skogsgurra länkar ju till exakt samma choooo-chooooo-snutt. Det måste betyda något.
Å! Det sitter en kvinna och stickar stillsamt fastän det är drag så det borde blåsa i håret på’na på SG:s länk.
Tack Lotten. Jag var nära ringa dig för lite inside. Jag medger att det kan verka fusk. Men i sådana här sammanhang är det ju resultatet som räknas. Inte metoderna.
Visst blir man glad av den låten? Och att bonnapär med skärmmössan har brallerna extra långt uppe tror jag är för att markera att det är en lantis som ska åka hem.
Och nu länkar jag till samma film, men med ett några minuter längre avsnitt – på slutet dansas det och det får bli en homage till dagens jubilar.
På tal om dans och Glenn Miller, så lärde jag mig dansa i början av femtiotalet stående på min faders fötter till denna låt,. som kanske yngre generationer inte känner till.
Jodå Agneta. Man kan också sjunga den så här.
In the mood! Man visste ju aldrig när den var slut. Jobbigt. Men med stuns.
Apropå ubåtar så kommer här några låtar på med ubåtstema.
1. Titel från Das Boot.
2. Nuclear Scam från ”Hunt for Red October”.
3. Hymn to Red October (intro till Hunt for Red October)
4. Yellow Submarine med The Beatles.
Jag förslår härmed att du skriver ett blogginlägg som
handlar om filmmusik.
Norska paketet! Öppnas på vg.no fredag kl 18! Kan någon länka, det är så svårt på min tonårstelefon. Vad skulle ni paketera till 2112?
Luna, här är artikeln.
Förövrigt så bör någon väcka Lotten så att hon kan godkänna mitt föregående (ännu ej synliga modereringskrävande) inlägg.
Kan glädja er med att nästa generation, bonusdotter nyss fyllda 21 var lyrisk när hon upptäckte ”Singin’ in the Rain”. Sedan visade jag henne Fred A när han steppar i det roterande (?) rummet. Tror hon fastnade i den där genren på Youtube ett bra tag.
Kaffedax!
Kaffet inte gott.
Ack, Luna, om det var sovit jag hade gjort till nu. Jag har flängt omkring som en toka hit och dit och här och där och slutligen slagits med extraprisgalningar på Coop. TELEFONHÖLSTER FÖR TIE SPÄNN!!!
Norska paketet var nytt för mig! (Har de valt just denna dag pga. något?)
(Alltså: varför inte den 26/8 när det verkligen är prick 100 år, tänkte jag.)
VG (Vardagens Gang) kanske inte kommer ut på söndagar?
Jo, jag vet. Men vaffan.
Sista?
Oj, ingen aning. Tack LL99 för länkhjälp! Jag har en idé om paketinnehåll, undrar om jag ska droppa det nu eller vänta till jag kan fota …
And … the winner is Skogsgurra!
(Jodå, Lunas kommentar här ovan kom efter att nästa inlägg hade publicerats.)
Jag tycker: parenteserna är styvmoderligt behandlade (till förmån för de tidningstrendiga tankestrecken).
- Fram för mer varierad användning av skiljetecken, hörni!
Vars, vars, vars, Orangeluvan? (Ni kan se framför er hur jag slöläser en bok och hur jag plötsligt rycker till när jag hör bloggen skrika i tur och ordning parenteserna, styvmoderligt och tankstrecken [utan e där i mitten] och hur jag nu står beredd i givakt med skiljeteckensinkastaren.)
Ååååh … Gene Kelly … löööööv him och hans leende … och hans dans förstås. Nog första och enda filmstjärnan som jag kan säga att jag svärmat för, med kort och plancher och hela fadderullan … Men jag är nog den enda som inte tycker att just regndansen är bäst. Han hade ju så otroligt många bra danser …
SG, finns det något pris för grenen ”den som alltid kommenterar flera dagar i efterskott”?
Det borde det absolut finnas, Dina. It aint over till Dina kommenterar, liksom.
Åh ett sånt pris vill man ju ha.