Såhär på sista sommarlovsdagen borde vi göra nåt kul och somrigt samt glatt och uppiggande, tänkte jag. Men så var det grått som i en dammsugarpåse utomhus, så jag klev in i skafferiet och hummade lite. Sedan kom jag ut med detta:
Lönnsirap, amerikanska pannkakor i mix, macaroni and cheese!
Barnen här hemma (som inte har kommit ens i närheten av USA) måste ju allmänbildas i begreppet ”comfort food” för att de ska förstå varför alla som blir förkylda i amerikanska filmer serveras kycklingsoppa och varför kärlekskranka tjejer äter friterad kyckling – till synes ur en skurhink – samt att alla nyinflyttade får tuna casserole av den pratigaste hemmafrun i kvarteret. Och veta att man äter glass mittinatten ibland:
Men varför har Robert Redford inget påslakan?
”National Macaroni and Cheese Day” är det den 14 juli, så nu låtsas vi att det inte alls är den 19 augusti. Visserligen sägs det att man ”mår bra” av amerikanska pannkakor och ostmakaroner, men jag har en känsla av att vi kommer att rapa unket fett och känna oss halkiga i gommen och liksom kunna spegla oss i våra egna, blanka näsor.
Nu börjar vi!
Rör ihop pannkakepulver med mjölk och ägg.
Klumpfritt på 0,3 millisekunder.
Stek!
Färdigstekta på 23 sekunder blankt.
Att koka pastan ”under omrörning” var ovanligt. Men sedan blandades ostpulver med pastan, smör och mjölk och häpp!
”Vänta! Blanda inte så snabbt! Man måste se att det är pulver!” (Färdigblandat på 7,2 sekunder.)
Och så till det godaste.
Himmel och pannkaka, jag är i himlen! Jag är ett diande barn vid min moders bröst! Smör och lönnsirap!
Jag tyckte mig minnas från Dallas 1982 att ostmakaronerna smakade väldigt mycket ost, men idag var de närapå fadda. Hört ur barnamun vid köksbordet:
– Men alltså, det smakar ju bara pasta.
– Den där ”osten” är ju inte särskilt seg.
– Pannkakorna smakar inget om man inte har något på.
– Måste smörbiten verkligen vara exakt kvadratisk som på paketet?
– När man lagar utan pulver smakar det nog mer.
Jahaja. Här lägger man ner säkert tvåånhalv minut på att laga lunch och så får man bara höra att ens egen matlagning är bättre. Men vänta. Vi ropar på min djefla man, kolhydratjunkien!
– Oj. Ost och pasta. Oooooh. Kan jag ta allt? Men pannkakorna är ju som varmt bröd, aaaah, smör! Får jag ta mer lönnsirap? Det här skulle jag kunna leva på. Mmmmmmmm. Kan jag ta din tallrik? Ååååh. Mums.
Såja.
{ 71 comments… read them below or add one }
Såna där pannkakor kallas cowboy-pannkakor hos oss. Jag har ett recept nånstans … Lätta att göra och poppis bland barnen. Vanlig sirap och inget smör hade vi på.
Amerikanska pannkakor är verkligen comfort food, och smidigare att göra än svenska, som kräver så mycket mjölk och därmed planering. Dock skippar jag gärna smöret och doppar pannkakan rätt ner i en sirapspöl istället, med fingrarna. Mmm…
Tänk. När jag var liten hade vi alltid sirap på havregrynsgröten. Skulle inte falla mig in idag — lingonsylt is da shit.
Vi har lärt ungarna något som vi kallar ”tysk pannkaka”, den är tjock och stabbig och man blir mätt på en. Dessutom enkelt recept, en/ett av allt: ägg, dl mjöl, dl mjölk. Lite salt och socker.
Dom där fluffiga har jag försökt göra, men aldrig fått till. Då är våfflor ett säkrare kort.
När vi spelade Monopol under regniga sommardagar på femtiotalet fanns det olika fnuttar att flytta runt på spelplanen. Jag minns bara strykjärnet (kan det ha syftat på ”the Flat-Iron House”?) och en grej som vi kallade ”Kalle-Anka-plätten”. Det måste ha varit en ovanligt tjock pannkaka i kallijanka som vi fått namnet ifrån. Var nog en kapitalisthatt, aka cylinder.
Vilka andra fnuttar fanns det?
Monopol-fnuttarna
Sirap på havregrynsgröten även jag uppvuxen med.
På tal om pannkakor så hände det sig i min ungdom att vi skulle ha en tysk gosse boendes hos oss på landet en hel månad. Gossen, som var tretton år, anlände lagom till den förberedda middagen. Efterrätten bestod av pannkakstårta med blåbärssylt mellan laggarna och med ett tjockt lager vispad grädde med färska blåbär överst. Gästen bjöds att börja ta för sig av pannkakstårtan. Det gjorde han med besked: han tog hela den översta pannkan med all grädden och blåbären. Av artighet – eller troligare pur förvåning – sa jag och mina syskon inte något vid bordet – men vår tyske gäst har fått äta upp sitt misstag många gånger sedan dess. Nu har femtiosex år passerat sedan pannkakstårtefadäsen, men vi umgås fortfarande, sågs senast i juni.
Vi spelade också Monopol på femtiotalet och vår spelpjäser var av plast.
Det här ser ut att till stora delar likna vårt spel som jag tror vi fick julen 1952. Färgerna på plastpjäserna var nog andra. Kalle-Anka-plätten var nog en munkpanna.
Amerikanska pannkakor? Njet! Det ska vara tunna svenska pannkakor med svensk jordgubbssylt.
Fast det är ju klart att en korv funkar ju det också.
Jag hade alltid hatten! (Och fick aldrig råd att köpa Norrmalmstorg.)
Root Beer på ölhyllan och Ginger Ale på läskhyllan. Voffo gö di på dette viset.
Vad bra det är med djefla män.
Här har jag ätit mig runt världen i olika rätter idag: Afghanistan, Vietnam, Sri Lanka, Japan, Zimbabwe, Irak. Förutom min svenska råggrötfrukost med lingonsylt på. (Och ja, under någon period så var mörk sirap standard istället för lingonsylten.)
Appropå Monopol så hittade jag just lite strategitips för Monopol.
Det finns även en gratisversion av mnp för datorer.
Mer info här.
Oh yey! Jag fyller år på nationella mac’n cheesedagen!
Grattis! Passa på att åka till Frankrike och fira. Kan bli hur bra som helst.
Jag undrar så var familjens gamla Monopol finns, men ännu mer undrar jag vad det var för spelpjäser* som fanns med, för det var inte några strykjärn eller hattar eller sådant alls. Om jag visste året närmare än ”andra halvan av 1960-talet måste det ha varit för jag var liten men jag minns när det var nytt”, så vore det lättare att googla, nu kommer jag ingenstans.
*eller pluttar — i min värld är allt man flyttar över spelplaner pluttar, utom schackpjäser då men jag är rätt usel på schack.
Alldeles rätt! Det heter pluttar. ”Vem fan är Nisse Hult?”
Åh, när vi åker vad vi kallar ”lilla vägen” hemåt från norra hållet passerar vi ett ställe som heter Hult. Det står på en skylt, och om jag råkar titta på skylten säger jag ofta ”Nisse Hult!” rakt ut bara, och då säger min man ”Vem fan är Nisse Hult”. Vem var den visa person som sa att den som blir road av lite har mycket att ha roligt åt, och hur var tanken närmare bestämt formulerad?
”lite” i bemärkelsen små enkla saker, alltså. Själv formulerar jag mig tydligen otydligt. Bleh.
SG: I Skattkammarön heter det toppar.
http://www.youtube.com/watch?v=9peNmBMP12Y
Då har jag levt ett liv i villfarelse. Har alltid trott att Krook sa ”Vem fan har flyttat min plutt!?”
Har kollat Sjöfartshuset några gånger nu. Den blir bara bättre och bättre. Varenda tiondels sekund är mästerlig. Såg den när den gick på TV. Men man måste köra den gång på gång för att inse hur otroligt bra den är.
Jag intervjuade Margareta Krook en gång, och frågade just om den underbara spelkvällen. ”Jag förstår inte varför den väckte så mycket uppmärksamhet, den var inget särskilt!” frästa Krook och vi gick raskt vidare till nästa fråga.
Menar du Skattkammarön Skogsgurra, eller är det någonting jag missat?
Ja, att Lars Ekborg av misstag kallade spelet för Sjöfartshuset. Det ger förstås utdelning i form av blickar.
Nej Svensk sirap går ju inte på amerikanska pancakes, det blir ju bara sött! Lönnsirap har ju en god, lite rostad smak, som jag alls inte uppskattade som barn men älskar idag. Dessutom skall det ju vara knaperstekt bacon och ett par stekta ägg till pancakefrukosten!
Angående Monopolpjäser så tyckte jag som barn att metallpjäserna i form av skor och hattar måste vara något modernt (70-tal) påfund. Vårt Monopolspel (50/60-tal) hade pjäser i form av stiliga finansmän i kulört plast, med portfölj under armen och hatt på huvudet!
AndersGM: Skor och hattar av metall var tvärtom gammalt. Vi spelade Monopol hos min mormor och morfar och det spelet var från urtiden. Hatten var vinglig, minns jag, om man inte ställde den uppochned. Skon var en sån där knäppkänga som Strindberg hade. Helst ville jag ha det lilla strykjärnet eller sportbilen.
Beträffande sirap: Allt går, man tager vad man haver och smaken är olika.
Meeen PGW, ”Jag intervjuade Margareta Krook en gång” är ju inget man kan slänga ur sig sådär bara — berätta mer! (Fast jag brukar ibland säga ”Jag intervjuade Gunde Svan en gång.”)
Nu såg jag något nytt i Skattkammarön — Åke Grönberg tittar ju i en fusklapp! Strax efter tre minuter händer nåt skumt där det verkar som om de andra tre väntar på en replik, och sedan märker man hur den gode Åke hela tiden sneglar ner på golvet (?) och läser.
Lönnsirap är gott. På tex våfflor. Med smör. Som smälter. På den varma. Och frasiga. Våfflan.
Ooooch där fick jag svar på min undran – ”stiliga finansmän i kulört plast, med portfölj under armen och hatt på huvudet” – det var vad vi spelade med i det Monopol som fanns i familjen. Tack, AndersGM, det är en lättnad att slippa grubbla mer.
Men varför har jag aldrig ätit lönnsirap? (Frågan är bara om frågan är retorisk eller existentiell)
@Ökenråttan – jodå, med åren förstod jag att metallpjäserna var originalet. Jag tycker dock fortfarande att gubbarna är ballare, särskilt som så få känner till dem. Sex stycken var de: svart, vit, röd, grön, gul och blå. Tyvärr har flera av dem gått sönder, foten bröts lätt av om de blev liggande på golvet …
Jag skulle nog ha presenterat texten lite mera på det här sättet:
Lönnsirap
är gott.
På tex våfflor. Med smör.
Som smälter.
På
den
varma. Och fra-
siga. Våfflan.
Nämen … nu låter ni ju som nya Ikeakatalogen! (Ska jag blogga om den?)
Ha det kommit en ny ikeakatalog?
Ja gör det.
Notera den milda tillrättavisningen från CN. Ikeakatalogen är ju inget namn.
Och apropå sirap på gröten kan jag meddela att på bättre hotell i Skottland får man whisky på havregrynsgröten!
Kom hem från jobbet sur och irriterad, men efter två sekunder med båset här ler livet igen. 14 trådar på gång samtidigt. Minst.
För övrigt kan jag slänga ur mig ”Min pappa lekte med Margareta Krook när han var liten.” Så där bara.
De där stela, amerikanska tårtorna, som man kan äta utan tallrik och bestick, smakar bara socker. Oreos smakar mjöl, socker och palmolja. Amerikansk pannkaksmix smakar ingenting.
Havregrynsgröt med lingonsylt smakar himmelskt.
Varifrån kom våra förväntningar?
We aim to please, Boel! Och förresten tycker jag att du heter Tusen-Boel, så det så. (Ni som inte har hängt med: hennes fyra sista siffror är ju det.) Eller möjligtvis Krook-Boel.
Det heter faktiskt Ikeakatalog med versalt I eftersom egennamnet Ikea har kvar sin namnkaraktär. Motsatsen är falukorv och manchestertyg samt vichyvatten. (Det är inte helt lätt, detta.)
Va!? Kan man ändra regler hur som helst? Utan att tala om för mig!
Är vi på hårklyvarnivå nu? Eller kan man ta det ett varv djupare?
Pssst, Skogsgurra: om de inte ändrade på skrivreglerna på tocket vis, hade jag inte kunnat försörja mig som jag gör. (Eller försöker göra.)
Klart att även jag vill läsa om Ikeakatalogen, eller borde det skrivas IKEA-katalogen alt IKEAkatalogen. IKEA är ju som du nämner ett registrerat varumärke.
Någon som vet? Antalet språkvarianter, frånsett grundengelskan som den utges i.
Ja grundengelska, enl vad jag läst. Ekonomiske Ingvar inser att det är lättare att hitta bra (läs billiga) översättare från engelska till arabiska/grekiska/japanska än från svenska till nödvändigt språk.
Ok!
Företagsnamn skrivs ju med stor bokstav eftersom de är namn.
Däremot finns det ingen anledning att försöka efterlikna företagens loggor i vanlig text. Man skriver exempelvis Ikea och Astra Zeneca så i löptext, även om loggorna har genomgående versaler eller skriver ihop namn med versal mitt i. Skriver Språkrådet.
Då utnämner jag mig till dysversaliker eller vad det kan heta. Då är ju allt tillåtet och ursäktat?
Man kan också göra såhär när man steker pannkakor.
Noterar att två av gjusarna är hemma. Den ena (s8) ätandes
på något brun/svart som inte ser ut att ha varit en fisk.
Men Sara — detta fick till resultat att min man klappade mig oppepå huvvet och sa ”det får du prova nån gång, när du gör pannkakor till frukost”. Som om jag någonsin gör pannkakor till frukost. Uj. Prestationsångest.
Såja, nu åker jag till basketträningen medan ni fokuserar på Ikeakatalogen i nästa inlägg!
Sara: Fascinerande. måste vara smet med bakpulver i plus ovanligt låg värme.
Jag är så nöjd med att Boel
1) nu heter Tusen-Boel
2) citerar Språkrådet.
(Jaaaa, jag är väldigt nöjd med er andra också.)
Basketnyheter på TV, ett helt inslag! Imorgon måste vi vinna över Bulgarien, det är en VIKTIG match! (Fortsättning imorgon på sporten 22:35 i 4:an)
Pitt. Fel bås.
Inte alls: basket i varenda bås ska vi ha!
Men är det ingen som vet varför root beer står på ölhyllan i butikerna?
@PK: Beer=öl, folk=idioter, det är nog inte svårare än så?
Jag vet åtminstone en affär i min närhet som har en särskild hylla för utländska läskedrycker inklusive root beer, cherry coke och ämne konstigare (icke-amerikanska) saker.
Idiot för att man som butiksanställd inte känner till vad Root Beer är för något? Är inte det att lägga ribban på fel nivå?
Nämen, jag tyckte att AndersGM var jätterolig med ”Beer=öl, folk=idioter”!
Påminner om jargongen i West Wing, liksom. (Jag tror inte att det handlar om den butiksanställde utan om oss kunder, faktiskt. Som ju också tydligen uppskattar floskelreklam. Hm.)
Har nu fått ytterligare en anledning att ta itu med Skottlandresan. Fast jag kanske skippar gröten.
Det får väl bli haggis i stället. Med whiskyn i glas vid sidan om. En bra och närande frukost.
Hur kan det vara möjligt att hela affärskedjor ställer root beer på ölhyllan? Är okunskapen så stor om produkterna man säljer? Det står ju till exempel inte någon procentsiffra för alkoholinnehållet i root beer-burkarna. Dom innehåller ju ingen alkohol ty det är inte en jäst produkt, det är läsk.
Och varför står inte ginger ale på ölhyllan? Beer och ale är ju båda engelska ord för öl.
Vi lever i en ofullkomlig värld, PK. Vissa saker får man bara acceptera.
@Skogsgurra: jag är nyss hemkommen från två veckor i Skottland, åt Haggis nästan varje dag, antingen till frukost eller middag.
@PK: jag tror inte att ale=öl är lika känt, eller så är det så att de ställer alla Scweppes tillsammans. Min kommentar om idioter må vara cynisk men den behöver inte heller implicera någon logik.
Skojig pannkakskonst. Som Hagelbäcks fil.
Pysseliten: Du får dem fluffiga om du har filmjöl och bakpulver i receptet.
Ohusliga jag undrar vad man ska fila för att framställa filmjöl. Eller går det månne att fila vad som helst?
Filmjöl är väl järnfilspån? Ger stort tillskott av det viktiga mineralet järn.
Ha ha, ja jag har en tendens att missa bokstäver, all helst under sena nattimmar. Filmjölk skulle det stå så klart
Och jag skulle kunna gå in och redigera bort filmjölet, men … det är ju ett roligt ord, så det får stå kvar.