Igår morse tog jag mitt pick och pack och klev på tåget med bultande hjärta och ingen biljett. Att åka till Göteborg utan biljett är såpass besvärligt att jag faktiskt inte kan rekommendera det.
Biljetten var inköpt i god tid och levererades till telefonen precis som den skulle. Men när jag uppdaterade telefonen till iOS6, svalde den allt vad biljetter heter. Så här såg det ut:
Jag klickade förstås på FaceTime för att få ett ansikte att skrika elakheter till, men det gick ju inte.
Jag och mitt bultande hjärta, som inte ville få skäll eller slängas av tåget, bad konduktören om ursäkt och berättade vad som hade hänt. Oron var inte ett dugg befogad:
– Jajaja, vi vet. Gå in på sj.se och logga in och be om att biljetterna skickas igen.
Så fiffigt – att jag inte kom på det själv! Men …
SJ måste ha unfriendat mig, för si det gick inte alls.
Jag provade via mobilen istället:
Men det här betyder väl att SJ dissar sig självt?
Jag tog mig till Katrineholm eftersom jag glittrade med mina blåa, blåa ögon och fladdrade med ögonfransarna (och pratade omkull konduktören förstås). Men i Katrineholm är tiden ur led: en klocka var fem i nio, en fem över nio. Fast det finns bot numera – man kan kolla eventuella förseningar i telefonen och helt strunta i stationsklockor som går bortitok. Men …
Tyvärr var Katrineholm just då avskaffat.
Tåget kom, och jag klev in i en underbart ljuddämpad förstaklassvagn med blott jobbande människor. Jag tänkte:
– Aaaaaah. Jag ska ta en stor kopp te, lyxa till med en Plopp och sedan jobba hela vägen till Göteborg.
Men först höll jag inte på att lyckas med inloggningen.
Om ni är listiga, så kan ni se felet som jag gjorde.
Sedan funkade det inte. Inte alls. Verkligen inte.
Att inte ens komma in på sj.se när man är på tåget, är väl skickligt?
Framför mig satt samtidigt någon och snarkade så att det visslade i gardinerna. Folk runtomkring stönade och bytte plats om de kunde, medan jag hade svårt att höra snarkningarna eftersom en glasdörr precis bakom mig skakade och slog i otakt. Trots ljuddämpande servetter, tidningar och kaffemuggar som hade klämts fast i skaket, lät det bedrövligt.
Ni tror mig inte förstås, så här kommer bevis:
I Göteborg hann jag på lunchen springa in på Konstmuseet, som hade en (trist) Hasselbladsutställning. I den här miljön:
Och vad hände på hemvägen, tror ni? Jo, tåget blev försenat så att jag missade min anslutning och fick tillbringa ännu en timme i den illa inredda stationen i Katrineholm. Men lite rolig var orsaken till förseningen: en försening.
– Vi välkomnar er till snabbtåget mot Stockholm och beklagar förseningen, som beror på att tåget var försenat till Göteborg.
{ 45 comments… read them below or add one }
Närkebons kommentar: Uj. Uj. Ujjejuj!
Är Skogsgurra närking?
Han bekänner sig till Karlskoga, har jag sett, så nästan. Närapå. Även om de egentligen är halvvärmlänningar dännerbôrtigenom.
*Själv är jag till stor del uppväxt i Vretstorp (Vibytrakten) och min andra hälft i Kumla, så vi kan säga nä uuj nä med rätt intonation …*
Skönt att få bildbevis på bullret. Annars har det ju inte hänt.
Murphy har ju fått århundradets crush tycks det. Närmst filmisk otur.
Haha, född, uppvuxen och bosatt i Örebroooeee som jag är säger jag gärna ”jo” på inandning. Vad detta har med SJ att göra får Lotten klura ut själv. Ujejuj.
Eländes error error efter de tidigare horrörerna i veckan. Men ändå bra att du fick åka ”utan” biljett.
Jaka på inandning trodde jag var nordligare än Örebro, typ Västerbotten och norrut.
Finns Katrineholm på kartan, och i så fall på rätt plats, i din uppgraderade telefon?
Tydligen inte, men kanske vanligare norrut?
Här är en person som har liknande upplevelser (och som liksom jag finner stort nöje i att berätta om det):
http://www.vemihelvete.se/2012/09/jag-mailar-med-posten.html
Marianne och Annika
Vi bor i landskapet Värmland och i Örebro län. Vi väljer Örebro län när vi vill ha en schysst by-passoperation eller annat som örebroarna är bra på. Annars är vi mest stôllar från Värmland. Det bästa från två världar.
Syntax error på dig Lotten!
Du ska vara glad så länge du slipper BSOD.
Det var rätt vanligt när man körde med 95′an och 98′an.
Numer kör jag med 7′an och den är otroligt stabil.
.jo
Tack, Skogsgurra, jag hade i stort sett glömt att det var så det var. Karlskoga är helt enkelt inte Närke (nä vaffan, fel sida Kilsbergen till att börja med), men man blir så förvirrad av att det ligger i länet och det är ju s.k. administrativa enheter som styr vem som styr över vem. Typ. På den tiden jag verkade i biblioteksvärlden stöttes och blöttes man stundom med karlskogingar då och då.
*och det fjärd-sista ordet fick mig att tänka på kalsonger igen, ty sålunda fungera stundom hjärnor. Full circle!*
(Aj! Både ”då och då”, och ”stundom”. Blinka gärna långsamt när ni läser så kanske ni slipper slarvet.)
Tre gånger är en trend (ja, någon gång kan väl till och med jag vara trendig) men jag lovar att inte skriva mer efter det här — jag vill bara notera att även jag, som sagt var uppvuxen i södra Närke, stundom svarar jakande på inandning. Särskilt när man redan har sagt ”ja” ett par tre gånger känns det naturligt att inandas ”schaa”, för att fortsätta hålla med sin interlokutör.
Även jag (Eskilstunabo) har haft (o)vanan att säga ja på inandning. Även på engelska. Amerikansk tonårsstudent höll på att hoppa högt de första gångerna hon hörde det.
”Are you ill?”
Och jag åker snart till det stora Äpplet.
Mitt tvättskåp har åkt klart.
Hej Lotten!
Du är inte ensam har jag förstått, men jag förstår faktiskt inte att folk vågar uppdatera ett OS utan att kopiera, back-uppa (fin svengleska) och vara fullständigt säker på att inget viktigt finns kvar i telefonen, datorn, TV:n, dvd-spelaren, kameran, kylskåpet, hundskålen eller vad annat som finns som kan vara uppkopplat med nätet. Men det beror väl på att jag kommer ihåg att 32 kbyte är mycket minne, så mycket så man möjligen kan köpa det om man sparar väldigt länge. 48 kbyte – oj, oj, oj, ouppnåeligt…
Hej Torkel!
Naturligtvis ska man backuppa allt innan man uppdaterar programvara — men att spara på sms med SJ-biljetter … det har aldrig slagit mig in!
Fast nu blev det ju jättebra till slut. Personalen (som stoppade servetter i den skallrande dörren) ringde till ”huvudkontoret”, som tryckte på några knappar och vips, kom biljetterna till min telefon igen.
Själv minns jag med värme första gången någonting rörde sig på datorskärmen. Det var förmodligen en liten tecknad gif — och jag skrek rakt ut av upphetsning.
(Sedan vill jag gärna tro att det här med sms egentligen är min uppfinning; jag sa till en Teliaanställd runt 1989 att man borde ha små apparater som kunde skicka textmeddelanden istället för att man hela tiden skulle behöva ringa till människor.)
PK: Ska du till N.Y. utan mig?
Outrageous!
Torkel
ABC 80 eller VIC? Kanske AIM 65?
Jag skrek inte rätt ut av upphetsning. Vi hade ett jättetrögt modem så en sån där fin bild med hästar som galopperar på en bård längst ner på sidan ställde till eviga problem när vi bara ville läsa texten som hörde till pyntet.
När det gäller användarnamn hos SJ Prio så gjorde du kanske samma misstag som jag gör ibland, nämligen att glömma bort att användarnamn = e-postadressen med kanelbulle (som snabel-a kallades in the good old days) och allt. Och detta dessutom på kanelbullens dag.
Men tre kanelbullar lyckades jag faktiskt peta i mig! Jäss!
Ack — jag glömde ju. Den femte oktober är redan förrunnen. Så vinka ‘jö-’jö till James-Bond-på-film-femtioårsjubileet. Och vinka dessutom ‘jö-’jö till det andra femtioårsjubileet inom populärkulturen, nämligen en viss popgrupps första singelskiva. Den femte oktober nittonhundrasextiotvå.
Nejnejnej, missade jag Beatles’ jubileum? Hur kunde jag göra det? (Ska genast finna ett annat Beatlesdatum att fira.)
Lotten, på Kunskapskanalen visas just nu fem underbara avsnitt om N.Y. Fredagar 21:00 och första reprisen lördagar 18:00. Vi hinner inte se femte och sista avsnittet om Harlem som går nästa fredag, vilket är synd för det är där vi ska bo. Annars är det en ”mitt-i-prick-guide” för oss som förmodligen varken kommer att åka upp i Empire State Building eller gå på Broadwayshow.
Sudda lite … (svär över stavningshitler i fånen)
Vill du att jag ska sudda och redigera, Pysseliten? Men då får du ju inte vara rolig och skriva ”stavningshitler”, för då kan jag ju inte ta bort den kommentaren!
(Kompromiss; jag rättar lite och låter stavningshitler-kommentaren stå kvar.)
Bo i Harlem. Bara så där? På min tid var det absolut omöjligt att bo i Harlem. Till och med delar av 42 gatan var omöjligt. Har tydligen hänt saker. Eller är ni allmänt äventyrsbenägna?
SG, kolla Kunskapskanalen! Harlem har förändrats sedan du var där! Självklart är vi äventyrsbenägna, vi har ju setts!
Lotten, precis vilket som! Ofta ser jag stavfelen men orkar bara sucka åt eländet.
Typisk otur!
För några år sedan bodde vi i Elisabeth, NJ. Trodde att The Garden State skulle vara lugnt och fint. Men det var värsta gangsterstället. Skulle kanske ha satsat på Harlem.
Fråga: Varför kommer jag att tänka på mandel?
För att du är fallosfixerad?
Jag är ju inte det, egentligen. Men annars var det ju alldeles rätt. Undrar om leporidens lem kan kallas fallos?
Jag tror det har med musik att göra. Jazz? Eller nötter.
Jag tror att killen i rosa tyllkjolen är på rätt spår. Kolla med honom när ni ses.
Rosa?
Skär?
Skogsgurra
Det var drömmar om en Apple II. Det stannade vid drömmar.
Torkel: Apple II. Jag har en nu, på vinden. Ett antikt exemplar som var på väg till soptippen. Den var lite häftigare än de vanliga åttabitarsmaskinerna. Men samma begränsningar i adressrymd. Så 32 kB var mycket RAM och 48 var väl nästan omöjligt?
Tänk att vissa dagar är som helt förgjorda!
Men Lotten, kunde du inte sparat vad Pysselitens stavningshitler hade hittat på i din kommentar? Nu får jag dö nyfiken.