Det finns de som inte läser kommentarerna utan bara ser att det har skrivits 37 stycken och då tänker ”Men gu va jobbigt!” och sedan går vidare till nästa blogg att läsa. Det finns de som läser allt och som inte kan hålla tyst och kommenterar allt – och gärna sådant som inlägget inte alls handlar om.
Men det finns även de som läser kommentarerna även om de inte kommenterar själva – och de är förstås invigda i hemligheten: kommentatorsbåskalaset äger idag rum hemma hos mig i det gulaste, fulaste huset i Eskilstuna.
Planeringen har pågått enbart och blott i just kommentarerna till inläggen, vilket förstås har gjort just läsningen av sagda kommentarer riktigt jädra trist för alla som inte planerar att komma. Samåkning från Karlskoga, samåkning från Stockholm, samåkning från Knivsta, bloggtofsar och bloggbåsorkesterplaner och jag vet inte allt. Jo, maaat. Det planeras mat som består av allt från surdegsbröd till ostron. Några ska sova över i några av husets 314 sängar, andra tar in på Stadshotellet för att få äta baconfrukost i lugn och ro. Själv är jag den obekymrade värdinnan som bara oroar sig för en enda sak: vad ska ni tro om mig som har ett sånt himla fult köksgolv?
Ni som inte kan komma ska ändå få vara med: vi kommenterar här i båset under kvällens gång och något slags rapport kommer säkert vad det lider. Under tiden tycker jag att ni ska roa er med nyhyten som borde ha haft rubriken
Oh, the Irony!
1.
Tag en fakir. Ja, en sådan som sticker knivar i halsen och spett i ljumskarna och som gärna äter champagneglas och sover på glödande kol.
2.
Placera sagde fakir (som heter Martin Lundström) bland ilbattingar till kravlande insekter monster– varför inte fästingar?
3.
Skåda uppträdet och repetera faktum: ”fakiren lider”.
Tyvärr har just denna artikel om fästingfakiren lagts bakom betalväggen på Aftonbladet, men jag hann läsa den i morse innan den gömdes. Fakiren skrek ”som en 14-åring” för att ”det var så himla äckligt”. Men han hade vett nog att ta en bild och lägga ut på Facebook innan han fattade att det var just fästingar:
Nu ska jag tvätta köksgolvet. Eller måla det svart? Kanske bara bryta upp alla plank och säga hoppsan? Eller lägga mig i gräset, titta på molnen och ätas upp av chockmördarfästingsinvasionen?
Jag tycker att du ska börja bäva inför dagens invasion redan nu, medans du har tid typ. Så har du ju nått att göra.
Låt du golvet vara som det är. Då kan vi gå på det när vi kommer.
Och så vill jag ju se trompöjmattan!
Fästingar är inte insekter. Det borde man veta i det gula huset med tanke på utgiven litteratur.
Bussen har passerat Uppsala utan att passera Hjalmar Brantings gata, bara E4 i full kareta förbi.
Solen skiner, maskorna är av rätt antal i rätt sektion, bussens trådlösa internet fungerar (igen, det var lite sopigt i skogarna norr om Gävle).
På det hela taget en bra dag. Om än den startade onödigt tidigt 05.30.
Lotten, har du sett rubriken på Anna Toss’ länklista på bloggen? (Eller är det jag som är hopplöst sen?)
Jag tar med en bild på golvet i ”arkivrummet” det representerar absolut nollpunkten. Du kan ta det mycket lugnt. Ingen bryr sig.
Vilka många, vilka små — satte han liksom handen i ett fästingbo med nykläckingar?
Brrrr.
(Jag ids inte ta med mig macen — men, oj då, Mac:en, Mac-en, inget ser ju klokt ut — och har ingen smartfån så jag kanske bara hörs i verkligheten.)
Tänk på att du har en fantastisk mängd arbetskraft i huset. Vi kanske ska måla köksgolvet? Eller slänga allt som finns i källaren? Eller ta och gräva det där potatislandet? Eller nåt?
Det är underbart att komma hem till andra som också tycker sig ha en del att åtgärda. Låt oss bara njuta av golvets patina. Dessutom har ni väl målat färdigt för i år? Gult. Eller om det nu blir nästa år.
Det var en spännande nyhyt! Annars tittade jag bara in för att meddela att tofsar tycks var ute. Måste tillverka egen.
Förresten, skulle vi inte städa källaren idag? Golvet ser fint u.
…t
Tycker förfesten här i båset är lite avslagen. Skål!
Va? Får du skåla före fyra?
Jag tror att jag ska hacka en lök nu.
Nu kom Skogsgurra. Men han har tappat bort Hyttfogden och Annika, som sitter i en annan bil. Och mobilkontakten dem emellan funkar inte alls.
Hihihihihihii!
Nu bänkar vi oss, vi som inte kunde komma, vi som suckar ”vad är väl en båsbaluns i fula gula huset”, vi som borde haft vett att planera våra liv bättre, vi alltså, vi bänkar oss för att avnjuta båskalaset i direktsändning här i självaste båset. Bring it on!
NU! Nu sitter vi här och väntar på rapporterna! Bilder! Fullständig redovisning av sillinläggningar, rulltårtor och pölsor.
Ha det trevligt kära ni!
På en fredag får man börja skåla precis 15:41.
Yes, bring it on!
Jahaja, nu har vi problem. Skogsgurra kan inte laga toaletthandtaget utan spårringstång.
Orangeluvan var före med idén, men jag instämmer , låt kommentarsbåset ta hand om sysslorna. Kommande tradition kanske? Kommentatörernas actionhelg i gula huset?
ETA 18:00
Ninja-Malin kom med bloggtofsar till alla!
Sitter på jobbet och sitter. Ha så kul allihop och rapportera flitigt!
Vi får ses en annan gång.
Packar ihop en verkstad på Gotland … Ser fram emot rapporteringen.
Fia hälsar.
Och javisst ja, nyplutten flög i morse.
Då har jag gjort tofsar i onödan. Men det gör inget! ETA 10 min.
Pysseliten, Karlslok och Förklä’ möglar på busshållplatsen … 10 minuter kvar till avgång. Avsevärt mycket bättre än när vi kom hit, då var det 17 minuter kvar till avgång.
Det luktar mat i hela Eskilstuna centrum och magen vrålar: HUNGER!!! (Undrar om SG fått upp alla ostron än?)
Bilder? Bilder! Bilder!!!
Inte bara jag, utan inte ens min kommentar kom fram. Men jag är bänkad. Har druckit upp mitt vin, men det kan komma mera. Skål!
Ja vad är väl en bloggträff…
Varken vin eller ostron här TYVÄRR! Bara thé och förkylningsmedicin. Men jag har bra fantasi, så jag kan se trängseln kring grytorna i köket. Men bilder vill vi ha!
Hallå? Har ni så tråkigt att det inte finns någonting att skriva om?
Maten är som maten, vi håller oss inte till ämnet! Nu är det täfling!
Maten är som båset menade jag …
Alla sitter med rynkade pannor och löser gåtor som Hyttfogden ocg Skogsurra kom med. Jag dricker AndersG:s öl och diskar ostronsal till Ninja-Malin medan Trettonåringen tutar i luren så det ekar i nejden.
Skogsgurra har delat ut prov i kommentarbåskunskap.
Just nu letar DDM och Hakke och PK proppar då köket har vissa problem. Det har nåt med diskmaskinen och ugnen att göra.
Jag börjar tro att det har något samband.
Lotten brygger kaffe och Orangeluvan ringer någon. Lotten kan räkna till åtta, sen tappar hon bort sig.
Lotten guidade mig och Annika i källaren. Den var mer labyrintisk och proppfull än vår hemma!
Jaha, här tas det ett litet glas på distans. Klent med uppdateringar, tycker jag.
Kommer eventuella tävlingar att delges oss som följer detta spektakel på håll?
KC, tycker du inte att ”följer” är ett aaaningen starkt ord just nu?
Nu sitter hela drösen i köket. Ninja-Malin, Annika och Hyttis underhåller med sång, SG har delat ur gift i små flaskor (gott gift-ska tilläggas). Lotten snubbar på altanen och det är livat i hela köket.
Nå, jo, kanske det, Niklas, jag ville bara bygga på känslan hos de som kalasar irl, liksom. Pysseliten, vad dräper man med gottgift?
Nu är det dags för nattbad!
Nu har jag fallit pladask på verandan färdigt (vill alltså inte snubbla mer idag) och skrapat knät så nu måste vi åka och ta ett kvällsdopp!
Nu ska vi bada!
Badbilder! Vi vill ha badbilder!
Oh, det var beckmörkt. Det var så mörkt att Ninja-Malin och Pysseliten badade nakna utan att någon av oss märkte det.
Nu ska vi äta igen. Och dricka te. Och kolla hur många som heter Solveig egentligen.
Man kan heta annat också! Men svaret var 19 000 varav 10 000.
KC, snaskråttor.
Båsbossfest jag trivsinns.
Gonatt till alla. Ses senare idag!
Nyss hemkommen.
Tack alla närvarande för trevlig samvaro.
Tänka sig att jag gick omkring med bloggtofs som en slips, stickad av Ninja-Malin. Egentligen ett mensskydd anno dåtid.
Cecilia N hade även färdigstickat med sig från Härösand. Ett par par multikolorerade raggsockor. Nästan i regnbågs/Pride-mönstring. (Något för höjdhopperskan Green-Tregaro?)
SG bidrog med 2 dussin franska ostron. Fick äran att öppna några av dem. Visade sig att SG och jag hade olika tekniker. Båda fungerade. Alla som var nyfikna fick möjlighet att smaka. För några var det första gången. Jag som ostronälskare glad att ingen kvaldes av provsmakningen, och spottade.
Annan mat inte att förglömma. Speciellt inte dessertbordet, och flensosten, förlåt, jag syftar på osten Sörmlands Ädel från Jürrs Mejeri utan Flen.
SG och Hyttis ordnade frågesport, baserad på Lottens blogg och olika kommentarer. Priser i form av miniflaskor av udda likörsorter. Hoppas han/de återkommer och presenterar sitt frågeformulär här i kommentatorsbåset.
Tack för trevlig kväll. Nu behöver jag sova.
Förlåt Ninja-Malin. Glömde nämna din underbara löjrom. Äkta Kalix.
OK vi har siklöja även i Mälaren som ger rom (större korn).
God, men slår inte den äkta Kalix-varianten.
Nu trillar de sista i säng i det Bergmanska residenset. Tack alla för trevligt umgänge.
Snart är det frukost! Hurra!
Med rågflingegröt a la Cecilia N?
Just hemkommen från mitt livs första båskalas.
Oh, denna natt, denna ljuvliga natt som vi kallar båskalasnatt…..
Fjärran från den ni älskar,
vår egen båsamor
har ni andra gått och trängtat
men åh, denna natt, denna ljuvliga natt, som vi kallar BÅSKALASNATT.
Jag har ätit gott, druckit gott (läsken som var till barnen), skrattat gott,
ja, det var jädrar i det snuset,
gung i hela gula huset
när som Lotten bjöd in båset på kalasdag,
alla tycker hon är käcker
Gurra sina ostron knäcker
när som Lotten bjöd in båset på kalasdag….
….längtar redan till nästa båsträff.
Yes Ninja-Malin!
Grund för årlig tradition?
Med Gula Husets godkännande?
Förlåt. Tag bort ? i sista meningen enl ovan. Borde vara punkt.
Det var en fantastisk fest, ett fantastiskt värdpar med fantastiska barn (varav alla de två flickorna liknade sin mamma) och ett fantastiskt hus. Och fantastiska, trevliga kommentatorsgäster – precis lika trevliga som alla de kommentatorer som tyvärr inte kunde komma! Glada, snälla, roliga.
Alla har vi sett inlägget där Lotten målade en skrynklig matta på köksgolvet, men tror ni inte vi alla försökte rätta till den med foten? Vardagsrummet är enormt med tvenne soffgrupper (där tydligen aldrig allagäster sitter, eftersom ingen vill lämna köket utom för att åka och bada i en kall natt), en fd affär med butiksdörr ut mot busshållplatsen, där det faktiskt låg en utrullad röd matta. Källaren är ett äventyr – JÄTTESTOR och full med grejor i (hm) nästan perfekt ordning, verkstan för sig och möbellagret för sig.
Skogsgurra och Hyttis var drivande krafter i sällskapslifvet (och de gav mig Filmjournalen från 1921!) Och själv, däremot, förslösade de få sällskapstalanger hon hade (mycket jobb, sömnlös natt) under en synnerligen fnittrig färd till Etuna med Ninja-Malin och Cecilia N, men satt sedan och trivdes obemärkt utom när hon försökte heala Lottens onda knä. Vet inte om det hjälpte Lotten, men och’s egna ögon pajade för kvällen och blixtrar fortfarande. (Går över, men är jävligt irriterande). No regrets, though!
Stort tack till gentlekvinnan Ninja-Malin som tog oss dit, och gentlemannen Anders G som forslade mig hem och pallade för en timmes ivrigt filmpratande (annars hade jag somnat och snarkat mot hans axel). Hoppas bröllopet går strålande!
Nu kommer vi och hämtar hos Lotten!
Och nu vaknade Annika!
Ninja-Malin, jag har din lökmoj med mig. Ska försöka komma förbi någon dag. Eller så stämmer vi träff någonstans.
Swiiiiisch, kom Pysseliten och PK med dottera och snodde med sig Cecilia N och Dieva och körde iväg utan banklock till bilen.
Jag och Orangeluvan kommer att ta tåget mot Stockholm kl 12, så lyssna nu Hyttis och Skogsgurra (som sitter på hotell och knaprar bacon): i eftermiddag är huset relativt tomt! (Allt är dock relativt.)
Ah! Förmiddagskaffe och en fläkt av båsfest.
Men var är BILDERNA!!! Inga kändis-/båsreportage utan BILDER!
Nu undrar jag faktiskt vad ett banklock är? Teori?
Dieva, det gör vi, jag kom på att jag glömt den, nånstans innan Strängnäs, men kände bestämt att den kunde ligga kvar. Huvudsaken var att luren kom med hem.
Den luren är mig kär, enär den var min fars.
Örjan, ja, det borde vara punkt!
Kan vi därmed säga att vi bestämt det?
Frågan anses med JA besvarad.
I samma sekund som jag och Orangeluvan med hjälp av Nittonåringen backade ut på väg mot tågstationen, kom Skogsgurra och Hyttfogden för att äta upp resterna från igår. (Tror jag vad jag vill om: de har ju ätit bacon till nu.)
Nu sitter de och underålls av Tioåringen i köket medan Den djefla mannen och Trettonåringen är ute i skogen och reser tält. Orangeluvan är på väg mot Stockholm och jag sitter på ett humpeskumptåg mot Sigtuna.
Bilder kommer! (Banklocksbild måste jag be att PK eller Pysseliten skickar till mig.)
Jag kan ha lite bilder att lägga upp i näraliggande blogg. Är båsfestdeltagarna OK med det?
Vi får väl be att bli bortplockade om vi framställs i ofördelaktiga vinklar eller med fel hen i knäet?
Jag tycker det är viktigt att nämna att vi gjorde armhävningar på knogarna i köket.
Och att Örjan var finast i sin bloggtofs.
Bilder om fem minuter! Återkommer med länk.
Här!
(Inga namn eftersom jag inte vet hur ni ställer er där, och hojta i kommentarerna om ni inte vill synas, men jag tycker alla är enormt vackra och sympatiska och inte alls sittande i fel knän!)
Jag har sett mig, och oss, hos och. Fint!
Jag har för övrigt sett det gula huset och dess källare, inbyggare, omgivningar, besökare och besökares ätbarheter, samt vaknat däri fast jag redan var vaken (ja, det är ett mysterium).
Tack, alla!
Hemma. Pippi låtsades att jag inte fanns i en halvtimme (han blir förorättad av frånvaro) men sedan glömde han sig och ville ha krafs i nacken, så nu är allt norbalt igen.
Orangeluvan, jag vet inte jag — Skogsgurra var också extra fin när han bar bloggtofsen som skepparkrans.
@Örjan: Ja!
Och Orangeluvan blev så inspirerad att hon gjorde en portion hon med.
Jag avnjöt min portion med en mörk sylt kokad av Orangeluvans sambo, troligen en blåbärssylt.
Tänk vad jag missade på festen: både o-mattskrynkle-försök, armhävningar och healing.
Jag och mina apparater är på väg hem, just nu i en av de mörka tunnlarna efter Söderhamn. Här kör vi långsamt och försiktigt så att vi inte kör på eventuellt kvarglömt bråte.
När vi är hemma kan vi knyta ihop byxorna med västen, a k a kameran med datorn, så att bilder får fri lejd ute i sajberspejs. Dock kommer de väl censureras något. Vi får se.
Tant ska ha lite huvud att klara av dessa moment också. Två måttligt långa sovnätter är inte optimalt.
Fler bilder!
Nu har jag skrivit undertexter till mina bilder, med allas nick. Det blir ju inget kul annars.
Pysseliten fick alldeles oavsiktligt heta Pusseliten, tyckte det var så gulligt att det får stå kvar ett tag. Nu ska jag titta på hennes bilder!
Pusseliten passar mej utmärkt! Jag kallar mej det också när andan faller på, tex i Wordfeud.
Nu har jag fixat min trasiga länk (i min blogg – tack Cecilia N) och gjort lite hemliga korrigeringar.
Lotten augusti 17, 2013 kl. 12:27
Njae. Det där med att äta upp resterna var bara ett svepskäl för att åka förbi och kramas lite (i Lottens bås förekommer faktiskt kramar också, men IRL, inte kramizar). Dessutom var vi på jakt efter den berömda ekologiska trasan.
Vi hittade inte trasan och har räknat ut att den troligen är på väg att upphöjas till mensskydd i Afrika. En fascinerande idé som Ninja-Malin redogjorde för på med sådan inlevelse att till och med jag nästan började längta efter att vara ung afrikanska.
Om jag nånsin haft betänkligheter mot att nämnas vid namn eller synas på bild så tror jag inte att jag överhuvud taget gett mig in i Lottens bås. Och ännu mindre i stora gula huset. Den som tror att jag förväntar mig diskretion kan relaxa. Det gör jag inte.
Håller med samtliga föregående kommentatorer – det var en sällsport lyckad tillställning. Alldeles utan tvång, förväntningar eller Ribbingskans regelbok. Och tack Lotten som låter allt detta ske. Ibland tror jag att Lotten driver ett stort socialt experiment och att vi själva skriver rapporten här i kommentarerna. Det enda Lotten sedan behöver göra är att anlita Bergmans Bokstäver för redigering. Det kan bli en både underhållande och lärorik bok!
Och nu har vi just kommit hem till Granbergsdal efter en fin eftermiddag på Fiholm där Ellen Nisbeth och Bengt Forsberg gav en intensiv konsert. Ellen spelar viola och hon kommer att vara världsberömd om ungefär tio år. Inlevelse, utlevelse, tolkning, precision och säkerhet som till och med jag med min rudimentära musikaliska bildning ändå kände gick rakt in i kroppen.
Fullsatt och extra stolar. Tack för tipset, Örjan – som förstås också var där.
Men oooh — vad hände med trasan? Jag såg den ju, i förmiddags, livs levande, på skänken som faktiskt står i köket, och — ooooh, vad hände med trasan?
(Nej, jag tänker INTE länka till Trazan & Banarne, ni får väl föri?#€”& anstränga er lite.)
Jag sekonderar Annika vad gäller trasans placering. Skänken på insidan av ytterväggen i köket. (Eller är det en yttervägg? Fanns det inte nåt prång att sova i på andra sidan där? Jag blev alldeles vilse i gula huset!)
Även jag såg Trasan, tog den i mina händer och lade den på skänken som står vid väggen som har gästrummet på andra sidan! SG visade den för Annika, vill jag minnas, och jag stod bredvid och tittade och berättade att jag hade trott att den ”ekologiska trasan” var en med ömhet benämnd klänning. Kolla i skänkens närområde!
Tack till alla som sett och memorerat Trasans existens!
Då finns det ännu hopp att Den ska kunna återfinnas.
Kanske är Den inte på väg mot Afrika?
Kanske kan vi åter ses?
Mmm-hmm. Oj. Eller snarare, ujj! Om gästrummets utsträckning i sidled, så att säga, räcker hela vägen till altanen — och så är det nog — så har jag sovit med huvudet mycket nära Trasan. Kan detta vara förklaringen till min förmåga att fortfarande vara vaken, fast jag trodde att jag skulle dimpa i säng för länge sen?
(Är Trasan i själva verket en handduk? Jag menar, en liftarhandduk?)
Du förstår oss fullständigt, Annika!
Det är ju så att ”en man som kan lifta kors och tvärs genom galaxen, leva som fåglarna på marken, kämpa mot dåliga odds och ta sig fram, men ändå vet var han har sin handduk, en sådan man är någonting att räkna med”
Då inser man lätt att det inte känns bra att inte veta var Trasan befinner sig.
Skönt med vinter så att man slipper fästingarna! 🙂 Hoppas att det blir rejält kallt så att dom fryser ihjäl också, fast just nu ser det ju ljust ut för våra kära fästingar med värmerekord och allt. Tycker det är lite läskigt med fästingar och sjukdomar som kan orsaka typ TBE och borrelia som i sin tur kan ge alla möjliga konstiga följdsjukdomar som feber, högt blodtryck och andra märkligheter. /C