Inlägg taggade med:

Centralen

På Stockholms Centralstation protesterade jag INTE

av Lotten Bergman den 2 april 2008

Satte mig med utsikt över spottkoppen på Centralens gatuplan. Ungefär tio killar och tjejer från C*tib*nk sprang omkring med flaxande armar och höll sig på mattan.
Förmodligen ser deras arbetsbeskrivning ut så här:

  • Ha på dig svarta jeans och marinblå tröja och skor som ser lite för stora ut så att de påminner om medeltidens snabeldoja.
  • Ställ dig med tårna på mattkanten och håll ut armarna som för att draaaa in presumtiva kunder.
  • Den utsträckta armen ska inte peka uppfordrande utan bara se liten lamt inbjudande ut.
  • Har du fått kunden till den lilla pulpeten snackar du omkull dem med stint ögonstirrande, lätt framåtlutad.
  • Fortsätt att prata med flaxande armar även om resenärerna hastar framåt och bara skakar på huvudet.
  • Om du tar ett steg utanför mattan är du död och börjar omedelbart att ruttna.

Jag hade gillat om snabelskon hade kombinerats med eklövsfladder, gardekors, surcot och helvetesfönster.

Nåväl. Klockan närmade sig 18, när vi skulle stå stilla i fem minuter. Någon med megafon hälsade oss välkomna och påstod att detta var en manifestation och att vi protesterade mot stressen i samhället. Icke då! Jag och hakke muttrade surt att vi faktiskt bara var där för att det var en kul grej. Jag protesterar däremot härmed mot att det var en protestaktion! ”Pause for thought. Pause for human kind. Pause for our planet. A prank for a laugh!

Ett stooort gäng kom med kundvagnar, som de stoppade ner kompisar i. Det förstod jag inte alls. Ni får gärna förklara i kommentatorsbåset.

Anna Toss, Blind Höna, Dieva, mina kusinbarn, Annika, Kista Chic och ett hundratal till upplevde sedan hur nästan hela världen stannade. Jag såg absolut ingenting av alla andras stillastående eftersom jag var vänd åt helt fel håll.

En okänd väsktjuv och ett stackars offer. Foto: hakke.

Min kamera for med blixtens hastighet omkring i hakkes grepp medan jag hade sendrag och en irriterande hårtofs i vänster öga. Efter en evighet vände jag sakta blicken upp mot stationsklockan och såg att 90 sekunder hade gått.

Jag och min banan. (Trodde att jag hade kommit på en rolig idé. Well, jag var inte ensam om att stå med en halväten banan i handen i fem minuter.) Foto: hakke.

När fem minuter hade passerat, vände jag raskt på klacken och rusade iväg så att jag höll på att springa ner en liten dam med hockeytrunk. Och så dånade hela Centralen av applåder.

Lovely och underbart samt levande hjortar!
—————
Filmsnutt
DN (trist)
SvD (inte heller så kul)

Äntligen!
Jättebra filmsnutt! (Tack Britta!)
En till filmsnutt (där man tydligt ser att alla borde ha spritt ut sig mer)

{ 29 kommentarer }