Inlägg taggade med:

Ikea

Männen i Ikea-katalogen – hur är det fatt egentligen?

av Lotten Bergman den 19 augusti 2010

Jag är faktiskt lite orolig för männen i den dagsfärska Ikea-katalogen. Jag läser den inte som fan läser bibeln utan som en normalkund läser Ikeakatalogen: med förstoringsglas och rödpenna.

(Protester mot denna beskrivning av en normalkund emottages i tre exemplar endast på torsdagar mellan 13 och 14. Att jag utan att fråga har snott alla bilder utan att fråga skäms jag inte ett dugg för.)

Here we go! Vi börjar med tre skrivregelspåpekanden.

1.
Jag hade nästan vant mig vid alla mellanslag efter namn skrivna med versaler – som ”IKEA Katalogen”. Då dök det upp andra saker:

Jädrar anåda! Det fattas mellanslag!

Jädrar anåda! Det fattas mellanslag!

2.
Jag hade nästan vant mig vid det skippade mellanslaget efter tusental när jag plötsligt insåg att mellanslaget dyker upp igen – när det handlar om tvåsiffriga tusental:

Saknat mellanslag kontra korrekt instoppat mellanslag.Saknat mellanslag kontra korrekt instoppat mellanslag.

3.
Jag hade nästan vant mig vid enstaka siffror och bokstäver som försvinner bland kuddar och bakom stolsben, när jag hittade ett kamouflerat varumärke:

Men nu förstår jag. Man ska tänka på forna tiders skrivmaskiner när man läser Whirlp--l.

Men nu förstår jag. Man ska tänka på forna tiders skrivmaskiner när man läser Whirlp - - l.

Men hur var det då med männen i Ikeas nya katalog? Jo, jag anar dolda budskap, förstår ni. Jag läser Ikeakatalogen som en Harlequinroman!

– Det är ditt fel, sa hon menande. Maria Mutola höll med.

– Jag älskar dig inte längre, sa Lena menande till Anders. Maria Mutola trodde inte sina öron. Äntligen skulle det ske!

Han låg bekymrat vaken och vred sig hela natten.

Anders låg naturligtvis vaken och vred sig i ångestplågor hela natten.

Hon sov som vanligt gott och länge, obekymrad om allt hon hade ställt till.

Maria sov å andra sidan som vanligt gott, obekymrad om allt hon hade ställt till med.

Nöjd med sitt värv somnade hon snabbt. Han låg vaken och kände hur livsglädjen rann ur honom.

Nöjd med sitt raka besked somnade även Lena snabbt. Anders låg däremot vaken och kände hur livsglädjen rann ur honom. Hade han inget att säga till om?

De unga tu tvekade, eftersom de hade sett hur det kunde gå ...

Han tvekade, eftersom han hade sett hur det kunde gå när olyckan var framme, t.ex. för hans jämnåriga, unga kompisar ...

... för andra som hamnade i mansfällan.

... som hamnade i mansfällan.

Eller hur?

______
Uppdatering

SvD tror inte som jag att man medvetet anpassar sig efter tidens tecken på Ikeakatalogens redaktion: ”Men Ikea och dess grundare Ingvar Kamprad har sannolikt lagt liten, om ens någon, vikt vid rådande ismer [---]”.

{ 49 kommentarer }

Inte den bruna maten, men den rosa

av Lotten Bergman den 28 april 2010

Lika bruna som 1970-talets kokböcker är (se hääär eller bloggen Den bruna maten), lika vita är inredningstidningarna från 2000-talets första decennium. (Decenniet som även kan kallas noll-noll-talet, men noll-noll är ju lika mycket som noll, och då borde man egentligen säga nolltalet, vilket innebär att de som t.ex. är födda år 2000 är nollor hela bunten.)

Vad man kan säga om maten i vår tid är väl att pasta, potatis, panering och efterrätter är av ondo och bör skysås skys som peston pesten. Och nu känns det som om vi dessutom är på väg in i 1980-talets färgpalett på tallriken.

Skåda dagens lunch på Det Stora Möbelvaruhuset (vilket alla kallar Ikea när de inte vill göra reklam för just Ikea, men jag är inte den som är den):

Dagens lunch på Ikea.

Ser nu att portionen är gigantisk på den normalstora tallriken, men det lade jag inte märke till när jag blev så bländad av färgerna. Den rödvinskokta kycklingklumpen var faktiskt ännu mer rosa i verkligheten. Skitful, helt enkelt.

Smaken? undrar ni. Mäh, smakade som kyckling.

{ 38 kommentarer }

Men hur står det till med Ikeakatalogen egentligen?

av Lotten Bergman den 14 augusti 2009

Inte vet jag.

Ikeakatalogen kom i lådan idag (finns på nätet också), och vad säger ni – reklamare och vanligt folk – om detta? Efter blott en liten stunds bläddring hit och dit, började jag skrika.

Nyhe kanske, men lite mer till vänster hade suttit fint.


Jag gillar mellanslag här och där, men det är kanske bara jag?
Men vilket snömos!

Vem fan, bryr sig om: skiljetecken

Själv brukar jag ha problem med ordet ”giftemål”, men då slår jag alltid upp det.

Är jag bara fånigt petig? Ska jag sluta bry mig? Får man i reklamsammanhang göra lite hoppsan hejsan eftersom alla ändå fattar vad man menar? Konceptet är ju redan kirrat liksom.

{ 57 kommentarer }