Inlägg taggade med:

datorer

Frånvaromeddelanden

av Lotten Bergman den 14 oktober 2010

Minns ni när man med ansträngd röst spelade in sig på telefonsvararen ungefär så här?

– Det här är Lottens automatiska telefonsvarare. Jag kan inte svara just nu, men lämna ett meddelande efter pipet. PIP!

Eller när man vågade ta ut svängarna lite?

– Hej! Säg nåt! PIP!

Eller den allra roligaste:

– Lotten Bergman! (Låååååååååååååååååång paus.) PIP!

Numera är det vanligaste frånvaromeddelandet (som för övrigt är ett väldigt långt och klumpigt ord) det som kommer i mejlen. Jag har samlat på mig några som jag tycker skulle kunna göras bättre – men förstås anonymiserat dem utan att ändra på en enda bokstav i övrigt. Där det inte står något namn eller kontaktuppgifter eller mellanslag, stod det verkligen varken namn eller kontaktuppgifter eller mellanslag.

1.
Hej, tjänsteresa. Läser nog inte mail. Åter 10 Dec.

2.
Påskledig – tillbaka tisdag 18 april.

GLAD PÅSK!

3.
Hej!Jag har semester idag och kommertillbaka imorgon.Finns på plats efter kl.10.00.Ring om ditt ärende inte kan vnta till i morgon

4.
Out of office and doesn´t read mail. If is urgent call my mobile
 [nummer] Best regards, [namn]

5.
Semester, åter 15 juni. Läser inte mail och lyssnar inte av mobilsvar!
//

6.
Hej!
Tjänsteresa och åter torsdagen den 9 juni.
Ditt e-post väntar här i min inbox, så jag läser det sen.
Många jättevänliga hälsningar
[namn]

7.
Hej, vacation. back at office 23 jan. [Men det var den 24 januari när jag fick det.]

8.

(Jorå, jag fattar att hon, AnnaLena, inte skrev alla de där frågetecknen och mejlet är några år gammalt. Men jag har sparat det som en kär gammal vän.)

Nu är jag förstås nyfiken på hur ni resonerar när det gäller frånvaromeddelanden! Får man skoja till det? Kanske ett av dessa är ok?

  • Det här är ett frånvaromeddelande som du får för att jag är frånvarande. Om jag hade varit på kontoret är risken stor att du inte hade fått något svar alls.
  • Ditt mejl står nu på plats 23 i min inbox. Det är snart din tur.
  • Ditt mejl har inte kommit fram till mig. Starta om din dator och försök igen.

{ 30 kommentarer }

En plötslig tidsresa

av Lotten Bergman den 20 oktober 2009

Datorstapel i källaren.

Ok, vi har många datorer i huset. Framför allt har vi farligt många ickefungerande datorer. Vi har såpass många döda datorer att de små barnen ibland tar ner sina kompisar i källaren för att visa upp datortjyrkogården.

De gråa som vi har lekt med under sommarspelens gren ”kast med liten dator”.

Stora skattkistan med sladdar som ingen behöver.

Men på fyra ynka dagar har tre av de fem laptopparna klappat ihop, lagt sig att vila och valt att glömma allt som inte har backuppats. Plötsligt måste vi köa, kvotera in oss, ansöka om datortid och samsas som i vanliga familjer. Den enda stationära som går att sparka igång har fått dammas av och uppdateras.

Och allt är jättekrångligt. När jag hör uppmaningar om att ”kolla på www…” så börjar jag gnissla tänder och morra att det minsann inte är så himla lätt som de tror. När jag ska läsa bloggar får jag göra det i expressfart för att en tonåring ju måste få skriva en recension av Doktor Glas. När jag skulle kolla tågtider, valde jag att ringa till SJ istället för att avbryta de tillfälliga datoranvändarna – och det är fan ingen dans på rosor att prata med SJ!

(Ni ser. Jag tar till och med till svordomar. Jag är inte mig själv.)

– Men Lotten. Det här är bra för er, säger någon som påstår sig vara en vän.
– BRA? Lika bra som att leva på bröd och vatten!
– Meen. Ni är nätberoende hela bunten.
– Ja, och vi är stolta över det!
– Ta nu ett djupt andetag och titta på den vackra hösten.
– Snicksnack. Jag går ner i källaren och hyperventilerar.

Källaren är som alla förstår av bilderna ovan en källa till glädje, tankar, meditation och nostalgiska trippar. I morse hittade jag t.ex.vår allra första bärbara dator.

Detta är väskan. Observera gärna det äkta spindelnätet nertill och dammet som yr som en höstdimma.

Blixtlåset som inte har öppnats på minst ett decennium lät som en moppe. Krrpppbrrrrum!

Jag lyfte på väsklocket, flyttade försiktigt på musen (som var av en senare generation), greppade datorn i det ack så bekanta handtaget och drog sakta upp datorn med ett swooosch-ljud. Så vackert!

Kom alla barn och titta! Ser ni vad söt den är? Stopp, stanna, kolla!

Succén uteblev. De datorberövade barnen rusade förbi, prioriterade busstider och frukost framför att gulligulla med vår vän holken. Ljuva 1980-tal. Och när jag lyfte min simmiga blick, såg jag plötsligt mig själv i dåtiden.

Femtonåringen springer omkring i min letter jacket från Dallas 1982, klänningen från 1989 och strumpbyxorna från 1986.

Men tillbaka till nutiden. Ämrans hårddisksförbannelse som har drabbat de jämnåriga datorerna. Kan vi månne prioritera datorinköp framför bilens pajade koppling, badkarets avskavda emalj, kökets sopiga fläkt och barnens filmjölk?
_________
Uppdatering
Ny MacBook Pro med lysande tangentbord är härmed beställd. Nämnde jag att tangentbordet lyser?

{ 33 kommentarer }

När snubblade du första gången över den där mystiska nyheten ”internet” ?

av Lotten Bergman den 27 maj 2009

Hos Charlie hittade jag detta sanslöst ålderdomliga klipp:

”So you put out a general question, and you wait.” (Strax efter en minut får vi veta att Oslo ligger i Sverige.)

Själv skådade jag internet första gången 1995. Wow! Det rörde sig – i färg – på skärmen! (Gränssnittet på skärmen i klippet ovan stötte jag dock inte på någon gång.)

Sedan brydde jag mig inte så mycket mer just då eftersom jag mest av allt bara ville hitta någon att skicka mejl till.

Allmänbildningsakuten:

{ 46 kommentarer }

Bytes-komik på datornivå?

av Lotten Bergman den 22 maj 2009

En mig närstående släkting, född på 1930-talet, mejlar ofta om datorhjälp. Ibland konstaterar hon bara tingens beskaffenhet. Jag ska här och nu (med benäget tillstånd) citera lite ur min kommande uppgörelse med min barndom, bestsellern ”Datorn är ett djävulens påfund”. (Citaten är oförvanskade.)

Kapitel 1
”Datorn är smart, har en egen vilja och gör allt för att sabotera mitt liv”
– Jag har glömt hur man gör när man skickar bilder! Jag slutade med det, när datorn inte ville.
– Jag provade att stoppa in skivan, som verkar vara en PC-version i min Macdator och den funkade förstås inte. Den vill inte komma ut, och jag vågar inte dra symbolen till soptunnan.

Kapitel 2
”Datorn är dum och lat och saboterar mitt liv”
– Det händer ingenting, när jag klickar på rutan. Är det datorns fel?
– Vad är det min dator har för sig, som inte orkar öppna bilder?
– Råkade skicka samma meil två gånger till dig. Jäkla dator!
– Nu har jag fått bredband. En underbar finlandsvensk kille var här och installerade. Han sa att min dator är för gammal och trög, den är historia, fast den bara är sex, sju år gammal!!!

Kapitel 3
”Det kan inte vara mitt fel”
– Ljudet på min dator är borta.
– Det finns ingenting som heter ”tömma brevlådan” hos mig. Jag klickar på ”skicka och ta emot” och så rullar två runda pilar runt en stund. De biter varandra i svansen liksom. När de försvinner kommer ev. meil.

Kapitel 4
”Ok, ibland är det mitt fel”
– Datorn är kirrad nu. Jag hade kastat allt i papperskorgen, tyckte att det var så mycket skräp på skrivbordet.

Kapitel 5
”Nu ger jag upp”
– Jag har en massa bilder. Vi får se om min granne kan skicka dem till dig genom sin dator.
– Internet funkar inte! Hur ska jag skicka mail? (Ja, det stod i ett inkommande mejl.)

Kapitel 6
”Jag är listigare än datorn och vet hur jag ska besegra den!”
– Det går inte att skicka New Mail på min dator så jag använder ett gammalt mail och gör Forward.

Ni ser att vi är förbi de glada dagarna när hon tittade under bordet när jag sa något om papperskorgen, när hon var tvungen att titta på musen när hon skulle flytta pekaren och när hon raderade ”prickar” som råkade vara lösenord. Det går framåt!

Och jaaaa, jag vet att jag

  • är helt väck och borta om man stoppar ner mig i en bilmotor
  • inte kan sätta ihop en AK4 på två minuter ens under pistolhot
  • inte minns hur man broderar stjälkstygn i motljus.

So sue me.

{ 10 kommentarer }