död

Hur vill ni begravas?

by Lotten Bergman on 28 mars 2013

När jag dör har jag egentligen bara en önskan: begrav mig inte levande.

levande!

Fru Decibel berättade häromdagen om en avlägsen släkting, vars tioårige son nyss dog i cancer. Jag kan inte ens ana vidden av denna hemskhet, men av begravningsförberedelserna kan man se att föräldrarna nog gör det bästa av situationen. De ber om ursäkt för sina ovanliga önskemål, men skulle vilja att de som så vill

  1. har på sig idrottskläder på begravningen – som för att hedra sitt favoritlag – eftersom sonen älskade allt som hade med idrott att göra
  2. hänger med och spelar basket efter begravningslunchen.

Detta var ju inspirerande! Nu inbjuder jag er att göra en fempunktlista med önskemål om er egen begravning eller gravsättning eller spridning för vinden eller sänkning i havet eller vad ni nu vill ha.

begravslevande

Lottens efterdödenönskningslista:

  1. Kolla så att jag verkligen är död. (Vilket jag förmodligen är om jag inte  svarar på tilltal.)
  2. Bjud in alla. Vi kan vara i en kyrka eller i en baskethall – det spelar ingen roll. Men alla som vill ska komma. (Knökfullt är det skånska ordet jag tänker på, och nu måste jag brasklappa lite så att jag inte drabbas av hybris: om bara tio personer kommer, kan vi vara i vardagsrummet istället.)
  3. Spela ”Live and Let Die” på jättehög volym.
  4. När det hela är färdigt tar vi allsång: ”Always Look on the Bright Side of Life”.
  5. Servera spagetti och köttfärsås och mitt favoritrödvin (Brown Brothers) till alla. Min djefla nyktra man kan få läsk. Om han fortfarande lever.

Några låttips till er som inte vill ha psalmer:

  • Another one Bites the Dust (Queen)
  • Gotta Get out of this Place (Animals)
  • Who Wants To Live Forever (Queen)
  • Slip Sliding Away (Simon and Garfunkel)
  • Here Comes the Sun (Beatles)
  • Going Underground (Jam)
  • Ha Ha You’re Dead (Green Day)
  • Vilken annan låt som helst av Queen — alla låttitlar passar ju

Fotnot
Någon gång på 1970-talet såg jag en film om en tjej som blev levande begravd. Jag minns bara att kistan hade ett luftrör och att den var nedgrävd i en väldigt sandig miljö. Nu har jag försökt hitta den, och närmast är nog ”The Candy Snatchers”. Men riktigt rätt känns det inte ändå. Några tips från er, min åldrande läsekrets med ena foten i graven?

candysnatchersUppdatering
Ibland går det snabbt – @bjornfiner på Twitter hittade den hur lätt som helst. Och visst vill ni se? (När filmen är slut kommer en sanslöst omodern reklamsnutt.)

{ 113 comments }

Här är det rätt dött

by Lotten Bergman on 21 juli 2012

Egentligen skulle jag kunna blogga så här, bara:

Välkomna! Vad har ni gjort idag? Jag har kört traktor.

Kört och kört kanske är en överdrift.

Kört och kört kanske är en överdrift.

Och så skulle alla kommentatorer rusa in i kommentatorsbåset och så skulle vi liksom sutte vi runt en lägereld bara ha jämfört de senaste rapporterna om våra kära fiskgjusar, som gör att denna vädermässigt bedrövliga sommar faktiskt är uthärdlig. (Har ni sett att de putsar fjädrarna och biter sig själva i nackskinnet hela tiden, de tre små?)

Men jag känner att en liten bildsafari från se senaste dagarna kanske kan vara på sin plats. Om inte annat så för att jag i november ska kunna säga ”nä, det regnade faktiskt inte non stop”.

Vi slog ihjäl en rutten trädgårdsstol och eldade upp några marsmallows.

Vi slog ihjäl en rutten trädgårdsstol och eldade upp några marsmallows.

Vi hittade en nydöd snok som var varmare än vi trodde att ormar kunde vara.

Vi hittade en nydöd snok som var varmare än vi trodde att ormar kunde vara.

Vi mötte en dam som bad om ursäkt för att hennes hund hade bajsat mitt på vägen. Vi förlät henne och såg till att bevismaterialet hamnade i diket.

Vi mötte en dam som bad om ursäkt för att hennes hund hade bajsat mitt på vägen. Vi letade efter logiken, men förlät henne och såg till att bevismaterialet hamnade i diket.

Någon slängde en filt ifrån sig på ett sådant sätt att den skapade ett konstverk så fort den hade försetts med förklarande etikett.

Någon slängde en filt ifrån sig på ett sådant sätt att den skapade ett konstverk så fort den hade försetts med förklarande etikett.

Jag hamnade i en skoaffär där denna skylt fick mig att helt glömma bort skoprojektet. Känner ni hur texten flyger på poesins vingar? Man vill nästan skriva en fortsättning …

Jag hamnade i en skoaffär där denna skylt fick mig att helt glömma bort det akuta skoprojektet. Känner ni hur texten flyger på poesins vingar?

 

{ 59 comments }

Dööööööden

februari 23, 2012

Jag är uppe mitt i natten (vid halv två-snåret) och läser tidningarna. Förr satte jag mig vid köksbordet, prasslade med jättestora tidningssidor och frös om fötterna, tofflade omkring lite här och där, kokade lite mjölk och tittade i taket. Numera slår jag bara upp datorn och ligger kvar i sängen och fryser inte någonstans – [...]

Read the full article →

Vad kommer jag att ångra i dödsögonblicket?

januari 26, 2012

Jag kan svara på det omedelbart: jag kommer inte att ångra ett endaste dugg när jag dör, för jag kommer att bli senil i 72-årsåldern och då glömma oförrätter, bittra gräl, långsinthet och felval. Jag kommer att flirta med personalen på mitt boende och lägga ut olämpliga nakenbilder på min blogg samt fara ut mot [...]

Read the full article →

När jag går på promenad …

oktober 10, 2011

… tar jag en farlig massa bilder. Som jag inte gör något med. De bara lägger sig tillrätta inne i datorn och där ligger de till döddagar. Jag tittar inte på dem, manipulerar dem inte och skickar dem ingenstans. Kameran som jag så fiffigt lagade, har gått sönder igen – så nu är det mobilkameran [...]

Read the full article →

Genitivapostrofen förenar dagens män: Tomas Tranströmer och Steve Jobs

oktober 6, 2011

Den förste: Att Tomas Tranströmer – vår poet som förlorade sitt talspråk 1990 – får Nobelpriset i litteratur är precis som det ska vara. För honom har jag stått nära. Det var  när Hans Pålsson på en Studentafton spelade fyrhändigt med Tomas Tranströmer 1988 och den djefla mannen var den som kom på idén och arrangerade hela [...]

Read the full article →

”Varför ska man leva när man ändå dör till slut?”

juli 25, 2011

Man kan inte skydda sina barn från vettvillingar med skjutvapen – hur mycket man än tvingar dem att cykla med hjälm, varnar dem för att äta rutten leverpastej eller lär dem att inte gå ensamma på Sicilien efter mörkrets utbrott. Det som hände i Oslo och på Utøya är så otroligt osannolikt att man – [...]

Read the full article →

Roliga runor

juni 29, 2011

För snart fem år sedan skrev jag om gravstenarnas poesi i jakten  på min egen fyndiga gravtext. Kanske såg jag livet gå mot sitt slut, kanske hade jag inget annat bloggvirke just den dagen. Igår morse skrattade jag högt åt en dödsruna som skilde sig lite, lite från alla andra. Fast först en förklaring: läser [...]

Read the full article →

… when I’m 64 …

maj 31, 2011

… sjöng Beatles. Ricky Bruch dog som 64-åring igår fastän hans farmor och mormor blev 103 respektive 101 år gamla. Fast de var förstås inte två meter långa diskuskastare som tog dopingsprutor i 10–15 år. (Läs mer här, i en två år gammal artikel.) För er som inte var med på 1970-talet: Ricky Bruch var [...]

Read the full article →

Om det finns en himmel

februari 5, 2011

Det är nog inte så farligt att dö. Antingen finns det inte en himmel: man bara dör så är det inte mer med det. (Lite synd är det förstås på all mat som man inte har hunnit smaka på och alla basketpoäng som man inte har hunnit göra.) Eller så finns det en av en [...]

Read the full article →