Annalisa Ericson i all ära, men det var Nils Poppe som var min favorit när det gällde matinéfilmerna på tv under 1970-talet. Fast nu när jag letar efter snuttar på Youtube, ser jag att på tok för lite ligger ute till allmän beskådan. Och här sitter jag och längtar efter en speciell dans – han och Annalisa dansar i en vit miljö och de har på sig … frack och långklänning? Kan inte hitta … buhu.
Nu låtsas vi att ni inte kommer ihåg Nils Poppe och att ni har vänt er till mig för att jag som ett orakel ska rabbla allt jag vet om honom.
Nils Poppe (1908–2000) blev som pytteliten plutt bortlämnad av sin ogifta mamma till en änglamakerska, som hade ett gäng barn som hon slängde åt bröd och öl då och då för att de skulle fara såpass illa att de dog. Det här med ölen läste jag om redan under min första Poppe-vurm runt 1975 – jag skrev till och med en uppsats om stackars Nisse. (Det var en sådan där skrivuppgift där man får första meningen av läraren och sedan får fortsätta hur man vill. Jag skulle ha skrivit om Poppe även om förstameningen löd ”När jag blir stor ska jag …” eller ”Det var en mörk och kulen natt…”.) Och kanske berodde min förtjusning blott och enbart på att min farfar hette Sten Stenson och att Nils Poppe hade en rollfigur som hette … Sten Stensson Stéen?
Hör nu den spännande handlingen i filmen här till vänster:
”Sten Stensson har efter en lysande jur. kand. hjälpt sina föräldrar att sköta gården i Skåne, samtidigt som han skrivit på sin doktorsavhandling. Nu oroas han av det moderna samhällets utveckling och beger sig till Stockholm för att ta itu med brott och raggarproblem. Samtidigt ska han delta i 10 000-kronorsfrågan och tävla i ämnet kriminalhistoria.
Sten söker upp kriminalkommissarie Fröberg och föreslår honom att de ska samarbeta för att komma till rätta med den tilltagande brottsligheten i Stockholm, men råkar ut för en massa trassel bland raggare, utpressare och annat tvivelaktigt folk.
Sten Stensson lyckas till slut sätta fast ligan och vinna 10 000 kronor.
Han återvänder sedan till Skåne i sällskap med sina stolta föräldrar.”
Fantastiskt!
Men tillbaka till den lille parveln Nils, som lyckades överleva öldieten och fylla två år. När Anders och Amanda Jönsson då kom för att adoptera ett barn (vilket kostade hela 40 kr), högg han tag i dem och vägrade släppa. Därför hette han faktiskt Jönsson och inte Poppe tills en vänlig dam som hette Poppe (det fanns tre Poppe:ar i Sverige då) lät honom ta namnet. Han var ju lite känd, gubevars. (De två andra Poppedamerna sa blankt nej – Nils var ju blott en simpel taskspelare.)
Karriären var inte spikrak – men när han kom på att han nästan per automatik var rolig, började han härma Charlie Chaplin såpass skickligt att han faktiskt blev Sveriges svar på just Chaplin. Han sjöng, han dansade, han spelade i komedier, han skrev filmmanus, han blev indragen i Ingmar Bergmans stall – han var överallt.
Och han var vansinnigt rolig. Och han drabbades (liksom alla som jag får för mig att skriva om) av tungsinne och allvarliga depressioner under de mest intensiva arbetsperioderna. Nu när jag tittar på de få klipp som finns på Youtube (eller har jag letat fel?), ser man naturligtvis att det här är ett tag sedan … men njut!
Pappa Bom från 1949 – intressant mer ur blöjbytessynvinkel än som Poppe-dokument:
Blåjackor från 1945 – Poppe är gummiaktig i kroppen som fågelskrämman i Trollkarlen från Oz:
Gunnar Björnstrand har här blivit hes av att skrika order till den ständigt leende Soldat Bom:
Och samme Björnstand som ovan (vars memoarer tyvärr var aptrista) poserar här med Poppe när de båda två var med i Ingmar Bergmans Sjunde inseglet.
Jag såg aldrig Nils Poppe på Fredriksdalsteatern (dit folk åkte när Ullared inte fanns), men jag har förstått att poängen var att se när han, den då gamle mannen, hittade på hyss på scenen och fick motspelarna att bryta ihop av fniss. Däremot är ju min djefla man uppvuxen i Poppes krokar, så när vi är där brukar vi köra förbi Poppehuset och vinka lite.
Jag önskar mig en ny Nils Poppe. Samt lite sprittande Ingmar Bergman-humor. (Jodå, den fanns.) Piffa till anrättningen med sångtexter av Tage Danielsson och rör om. Njut tillsammans med en fantastisk Brigitta Andersson i högform och slang med Julia Caesar. Krydda med Kar de Mumma.
{ 56 comments }
