Inlägg taggade med:

födelsedag

Grattishälsningar på Facebook – tips och tack

av Lotten Bergman den 2 februari 2012

Det där Facebook må börsintroduceras bäst det vill – jag äger inte några aktier eftersom jag som den tävlingsmänniska jag är, förmodligen hade fått läggas in på aktiekursavvänjningsklinik i min jakt efter gullpengar.

Men Facebook har en annan sak. (Även ni som inte fejsbokar kan läsa detta.) Det är grattishälsningarna man får på födelsedagen. Och som av en ren tillfällighet fyller jag år just idag. (Den 2/2 delar jag förvisso med hakke, men han är faktiskt ett år yngre så det så).

Man kan alltså gratulera sina kompisar på födelsedagen, vilket är ett förtjusande sätt att hålla kontakt. Jag har gett mig fan på att svara alla som skriver, vilket trevligt nog ger otroligt mycket tillbaka. Men vad skriver man när man faktiskt vill variera sig och vara lite mer personlig? Studiomannen Peter skrev till exempel:

Grattis på födelse dagen min kära språk vårdare!

(Aj. De mellanslagen visste var de tog.)

Jag sitter själv ofta och funderar på hur jag kan vara lite annorlunda och tänkte att här kan ni kanske få lite inspiration? Och om man inte är en FB-människa så kan man ju sms:a. Eller (håll i er) skriva något på ett papper för hand. Några från denna förmiddag:

Tjipp tjipp fiddelivipp och grattis-tut!

Högljudda födelsedagsflatulationer

Hoppas försynen leder dig genom livets Legominfält i dag

Zthnbonv!

Grattis på flödelsedagen. Med ett flyt utan måtta, blir du nu 48. Hursa!

Ett trefaldigt skånskt leve!!!

♪♫♪♫♪♫ Gott nytt år!

En påse vokaler till dig på bemärkelsedagen.

PREDLSOUS: TURRRAALEG ÅP GEEEFNÖDDASL

Högsäsong för fina födelsedagsbarn!

(Det där sista kom från en som fyllde år igår. Movin on!)

Gratis på födlsedagen!

Grattis på 23-årsdagen.

Hoppas dagen förflyter utan benbrott.

Glottelerar på grammaktiadagen! Må dagen bli fylld av finslipade bokstavar!

Nicknamn played GRATTIS for 96 points.

Hardegrattuläran!

(Jag anger inte källa här ovan – alla är ju inte officiella på Facebook; många har olika namn på övriga nätet och där. Men skrik gärna ut vilken som hör till er i kommentatorsbåset.)

Visst är det trevligt att fylla år (numera)? Den kanske vanligaste av de ovanliga är från Nalle Puh, vilket jag nästan höll på att glömma så gammal jag är:

Hätila ragulpr på fåtskliaben

Det är den svenska översättningen av Ugglas födelsedagshälsning, som på engelska lyder ”Hipy papy bthuthdth thuthda bthuthdy”.

Här kommer några andra uppslag:

Two tips on your birthday:
1) Forget the past, you can’t change it.
2) Forget the present, I didn’t get you one.

“De äldre tror på allt, de medelålders misstänker allt och de unga kan allt.” (Oscar Wilde)

”Visheten kommer med åren. Och du är den visaste jag känner.”

(Förmodligen måste man sätta in en smiley efter den där sista.)

”When I was younger, I could remember anything, whether it happened or not.” (Mark Twain)

”With mirth and laughter let old wrinkles come.” (William Shakespeare)

”Du kan inte vrida tillbaka klockan, men du kan vrida upp den.”

Äsch, den där om klockan funkar ju inte i dessa armbandsklockefria tider. Hm. Tänk om smarta telefoner levererades med en uppvridningsknapp. Som Kling och Klangs bil, liksom.

Kling vevar medan Klang sitter i bilen och ber honom veva och Pippi laddar för att lyfta upp bilen så att den inte kan köra iväg.

Kling vevar medan Klang sitter i bilen och ber honom veva och Pippi laddar för att lyfta upp bilen så att den inte kan köra iväg. (Det saknas Pippi-klipp på Youtube – den här bilden tog jag ur en koreansk dubbning som var komplett outhärdlig.)

Eller tänk om man fick en Google doodle på födelsedagen …

Sammanfattning: de moderna tiderna och de sociala medierna får oss faktiskt att tänka till och formulera oss snyggt och roligt mitt i allt det där som kallas distraherande trams som sänker BNP och sabbar barnens handstil.

Tack!

{ 38 kommentarer }

Eftersom jag fyller år imorrn …

av Lotten Bergman den 1 februari 2011

… drabbades jag nyss av ett nostalgiskt skimmer som lade sig som en sås över mitt skapande. (Jag skjuter alltså upp rejält och betalt skrivjobb för att knattra ner minnen som jag kanske redan har skrivit om i ett tidigare liv blogginlägg.)

Men vilka födelsedagar kommer man ihåg? Nu flyter alla födelsedagar ihop som en årlig sörja när de bara firas med ett snabbt jamåholeva på morgonen och en pizza på kvällen. Man måste helt enkelt se till att bli överraskningsfirad eller kanske ha maskerad med olika tema varje år för att åren inte ska bakas ihop som en kletig limpa utan fibrer eller russin. Jag kan knappt komma på hur gammal jag är eftersom jag redan för ett halvår sedan började förbereda mig på nästa siffra.

Men när jag fyllde 15 hände det saker: jag blev kidnappad av klasskompisarna och förd till hemkunskapssalen i skolan där vaktmästaren Bosse höll koll så att vi skötte oss i den annars tomma skolan. Obegripligt generöst, känns det som idag. Alla var utklädda i 50-talskläder med kladd eller tofs i hår och mat i långa banor serverades vid samma bord som vi på hemkunskapslektionerna led alla helvetes kval eftersom lärarinnan var så tråkig att all mat blev äcklig.

Jag tar fram fotoalbumet och försöker känna efter. Var jag glad? Var jag överraskad? Var det gott? Och allt jag tänker är ”men vilka bedrövliga bilder!” samt ”vad jag ser svettig ut”.

Jag fick det fotoalbum som bilderna fortfarande sitter i, en Snobben, godis och "kassettstället utan begränsingar”.

Jag fick det fotoalbum som bilderna fortfarande sitter i, en Snobben, lite godis och "kassettstället utan begränsingar”.

Några av klasskompisarna. Konstigt att alla killarna kallades vid efternamn: Mikko, Gezo, Karlsson, Pekkari.

Några av klasskompisarna. Konstigt att alla killarna kallades vid efternamn: Mikko, Gezo, Karlsson, Pekkari. Åt vi popcorn? Jag som inte gillar popcorn!

Något som jag borde ha sparat under åren är alla önskelistor. (Självklart skriver ni väl önskelistor?) För tio år sedan (jag har kvar alla mina mejl sedan 1996, annars hade jag ju inte vetat) önskade jag mig

  • digitalkamera
  • skruvdragare
  • en ny stekpanna
  • basketskor.

I år önskar jag mig

  • en ny kamera
  • en ny skanner
  • en ny stekpanna
  • basketskor.

Jahaja.

Ska vi ta en favorit i repris? Min önskelista från julen 1970, när jag var sex år:

1. Pappa skal leka kurrjöma med oss. 2. Barby med veksande hår. 3. Seng till dokskåpet. 4. Bra jul med godis men det skal vara myket godis. 5. Kläder till Barbyn. 6. Färj TV. 7. Styken, stora med gliter. 8. Store bror. 9. Smyken. 10. Myket balonger. 11. Balet skor. 12. Kappa. 13. Gnuggbilder.

1. Pappa skal leka kurrjöma med oss. 2. Barby med veksande hår. 3. Seng till dokskåpet. 4. Bra jul med godis men det skal vara myket godis. 5. Kläder till Barbyn. 6. Färj TV. 7. Styken, stora med gliter. 8. Store bror. 9. Smyken. 10. Myket balonger. 11. Balet skor. 12. Kappa. 13. Gnuggbilder.

{ 34 kommentarer }

Hallå hela världen: jag fyller år idag (uppdat.)

av Lotten Bergman den 2 februari 2010

Redan för en månad sedan skickade jag en önskelista till familjen så att alla skulle kunna förbereda sig i lugn och ro. Särskilt min djefla man, som i alla år i kvällningen den 1 februari har drabbats av hjärtklappning och kastat sig iväg till nattöppna bensinstationer för att till sin ljuva hustru köpa … torkarblad, motorolja, Harlequinromaner och en och annan tulpan. Och vad hände igår, strax efter kvällsmaten?

– Öh, eh, jag må… ska ba… åka på ett … ett ärende … kommer strax!

Nu  är jag vederbörligen uppvaktad och gratulerad och ska bara förbereda mig för en *gulp* tågresa ner till Malmö för morgondagens föreläsning. Födelsedagen kommer alltså att spenderas på

  • tåg som kommer att bli försenat eftersom snön fyker och alla rälsar försvinner som i kvicksand
  • hotellrum, alldeles ensam. *)

(Många i min ålder låter bittra när de[t] kommer till åldern och kritan. Jag övar alltså på den tidsålder som komma skall: bitterdomen.)

Mamma, pappa, och jag. (Nämen det är jättekul att få barn. Vi är inte trötta alls. Inte ett dugg.)

Uppdatering:
*) Nu har jag fått ett ståtligt erbjudande om vin, kvinnor och säng samt en och annan karl som sällskap ikväll i Lund. Och eftersom jag har tackat nej till det erbjudande (för att det är något fel på lufttrycket i i huset; efter varje fest övernattning just där, får man en rasande huvudvärk), har jag enligt den alldeles förtjusande (helt korrekta) värden ingen som helst rätt att gnälla och låta påskina att det är synd om mig.

Uppdatering i kvällningen, när jag egentligen skulle ha varit framme i Malmö:
Jag, som aldrig har kommit igång med twittrandet, har nu kommit igång med twittrandet. Och det som skrivs där kan man ju inte upprepa här … förutom det som är riktigt, riktigt intressant. Som när det nyss knastrade till i högtalaren (jag sitter fast på X2000 i norra Skåne):

Pling plong. ”Trafikmeddelande. Det är fullt snökaos i Lund. Det finns inga bussar och inga tåg och inga besked. Återkommer om det klarnar.”

{ 47 kommentarer }

Födelsedagsrutiner

av Lotten Bergman den 2 november 2009

När jag var liten födelsedagsgratulerades vi på exakt samma sätt som vi gratulerar här i familjen nu när jag är vuxen. Det är skön(?)sång och hurrarop (trefaldigt för alla i Lund födda, annars fyrfaldigt) och en bricka med

  • tänt ljus
  • varm choklad
  • lyxfrukost
  • paket.

Alltså får min djefla man fil och flingor eftersom det är det enda han vill ha om han inte kan få havregrynsgröt, medan Femtonåringen helst vill ha rostade mackor med lemon curd. Jag vill ha skållhett te i en jättepotta och nyrostade mackor med massa smör och ost. Det brinnande ljuset orsakar alltid akta-, nej-, seupp- och aaaaaj-rop. Men det ingår i själva grejen.

I morse var vi sju som tassade omkring och försökte harkla igång rösten eftersom en 15-årig kusin bor i gästrummet under en prao-vecka. Och idag fyller hon år.

– Sssschhhh!
– Tyst!
– Klirra inte!
– Stäng kylskåpet innan det börjar pipa!
– BANG! BANG! BANG! BANG! 

Plötsligt bankade någon med jättemånga decibel på ytterdörren. Vi hyssjade med arga ögonbryn mot ingången. In klev då världens absolut minsta sotare.

”Den lille sotaren”. (I samarbete med H.C. Andersen & Antoine de Saint-Exupéry.)

– Jahaja, här har vi ett helt fotbollslag i köket! sa han och klättrade upp på en stol för att nå upp till fläkten, som prompt skulle kontrolleras klockan 07:10 denna morgon.

Vi tittade på varandra och tänkte att det var då ett underligt fotbollslag: sju halvklädda personer med sovskrynklor i ansiktet. Men så högg vi tag i brickan och drog efter andan – samtidigt som vi avbröts av sotaren som gav order till min djefla man.

– Har du satt uppe den här själv?
– Näe, vi hade hantv…
– Skruvmejsel! 

Nu blev det lite rörigt eftersom sotaren bad den ickesnickrande djefla mannen om en kryss-skruvmejsel och den djefla mannen som aldrig någonsin ens nuddar verktyg gav sig iväg på en mejselutflykt i källaren precis när vi andra stämde upp i ett Ja må hoooon … 


(Om jag hade varit mer fokuserad på sotarens behov och mindre på det brinnande ljuset, sången och paketen, hade jag kunnat tala om att en skruvdragare låg under köksbordet, en nyladdad borrmaskin stod inne i duschen och att den svartröda verktygslådan bredvid frysen i källaren är full av mejslar från fem decennier.)

De fem barnen vid gästrummets fotände och den inte alls nyvakna kusinen öppnandes paket.

Såja, det var en morgon mitt i livet. Fläkten blev godkänd, tre barn kom iväg till skolan, en kusin satte sig på en okänd buss mot en okänd praoplats och två barn bäddades ner i sjuksängar. Den lille sotaren syns inte till, men vi vet inte om det beror på storleken eller att han de facto har gått någon annanstans.

{ 31 kommentarer }

Klarinett-tut och annat

av Lotten Bergman den 12 mars 2009

Den nyblivne Sjuttonåringen bjöds igår på sitt livs första födelsedag utan föräldrasång och tända ljus. Jag och den djefla mannen var på respektive i-ottan-jobb i olika städer och överlät gympapåsar, overaller och tandborstar samt klagosånger över finnar till barnen att själva hantera. För att lindra saknaden efter oss, ringde jag vid halv åtta på morgonen:

– Hur … går … det ..?
– Men mamma! Vi klarar oss! sa Fjortonåringen och sjöng en trudelutt och borstade tänderna på Sexåringen medan jag i bakgrunden hörde Elvaåringen diskutera busstider med Nioåringen.

Buss ..? Va? Nioåringen? Som ju inte alls åker buss till skolan!

– Va? Hallå, hallå? Varför pratar Nioåringen om buss? Hon ska ju gå med Sexåringen till sko…
– Men mamma! Hon ska bara åka buss till simskolan senare idag. Calm down.

På eftermiddagen hann jag vara hemma i några minuter för att (helt i onödan) ge instruktioner till barnen som hade utökats med en 17-årig kusin. En basketträning krockade med en klarinettkonsert som krockade med en försvunnen mattebok som krockade med min egen basketmatch som krockade med matlagningen. När jag kollade läget klockan 17:05 hade de sex klämt ihop sig på ungefär tio kvadratmeter där alla pratade i munnen på varandra – utom klarinettisten som övningstutade och kusinen som sov tungt med tuhut-skriiiitsch-tuhuuten en meter från örat.

Sedan åkte jag hemifrån för att spela basket. Försummar mina barn som en i sanning dålig mor gör jag. Prioriterar idrott och flyr hemmet gör jag som vore jag ett välbetalt proffs och inte en gammal division III-spelare. Men någon följde med Elvaåringen på klarinettkonsert, någon lade de minsta med godnattsaga och någon städade köket. Sjuttonåringen som fyllde år fick slita och jobba från morgon till kväll och kommer förmodligen att för sina egna barn någon gång i framtiden berätta om hur han hade det när han var liten:

– Med halm i skorna fick jag ta hand om mina arton syskon året runt när det var –30 °C och piskan ven och vi hade inte ens råd till nässelsoppa. Födelsedagar, nä, dem firade vi inte.

Själv är jag bara överlycklig. Alla överlevde, somnade mätta och fick till och med tänderna borstade. (Ja, det var ju en annan sak också. Vi vann matchen!)

Favoritbild.

{ 28 kommentarer }