Inlägg taggade med:

granne

Granen står fortfarande så grön, men inte hos grannen

av Lotten Bergman den 21 januari 2012

Jag på julaftonskvällen 2011.

Jag på julaftonskvällen 2011.

En granne plingade på dörren med sina femåriga dotter i handen.

– Förlåt. Hon … min dotter har en fråga.
– Hej …?

Det här är inte en granne som vi umgås med, så jag blev lite orolig. Folk har plingat på förr, och avhandlat t.ex.:

– Ni har barn på taket!
– Skorna som hänger i trädet där borta, blir de inte förstörda?
– Jag konfirmerades härinne 1985 och kräktes i det där hörnet, får jag komma in och kolla lite?

Jag tittade på den lilla flickan, som helt klart var arg. Men inte ett dugg blyg.

– VARFÖR FÅR NI HA KVAR ERAN GRAN?
– Jaha! Visst är den fin? Vi har kvar den för att den inte har börjat barra än. Och det ser ju så mysigt ut.
– VI FICK INTE HA KVAR VÅRAN GRAN!

Vanligtvis slänger vi precis som alla andra granen så fort det är tillåtet eftersom åbäkena behagar dö tre minuter efter ankomst. De huggs i Danmark i slutet av november och för det första är skogen i Danmark av undermålig kvalitet för det säger min djefla orienterande man, och för det andra så kan väl inte ens granar klara sig på vatten och bröd allena i flera veckor.

Men si, i år fick vi hugga vår gran själva – den 23 december. Den var visserligen en meter för lång upptill och två meter för lång nertill och såg därför ut som en toaborste när vi hade ansat den. Men jädrar vad barren sitter där de ska! Dock är grenarna lite magra, varför endast en bråkdel av alla prydnader kunde slängas på. Och eftersom den som en svimmande tennsoldat strävade efter att stå på näsan mot soffbordet, så  förankrade vi den i bokhyllan med presentsnöre inlindat i luciaglitter. (Nej, vi kunde inte vrida på den så att den lutade inåt, mot bokhyllan, eftersom den på baksidan ser ut som en tandborste från Regalskeppet Vasa.)

Julgranen idag. (Faktum är att det INTE är barr på golvet fastän det ser ut så. Det är små skuggor bara.)

Julgranen idag. (Faktum är att det INTE är barr på golvet fastän det ser ut så på bilden. Det är små skuggor bara.)

Nu hör jag av barnen att några av deras klasskompisar också har påpekat att vi har glömt att ta bort granen.

– T-j-u-g-o-n-d-a-k-n-u-t! artikulerar de och räknar ut att vår gran har gått flera dagar över tiden.

Det var då tusan till ordningsamma människor. Jag ska installera en åretruntgran, pilutta er!

{ 33 kommentarer }

Sånt man gör när ingen ser …

av Lotten Bergman den 8 februari 2010

… och dessutom kanske gör det mot bättre vetande? Vad tänker ni på då?

Ja, det kan vara näspetning medelst kråkätning. Det kan också vara stölder och mord samt smäll av bildörr mot annan bildörr på undanskymd parkeringsplats. Men det kan vara sådant som irriterar en fembarnsfamilj i ett gult, fult hus också:

Kissning på brevlåda, nej förlåt, postlåda. (Heter det ju. Men det känns fel. Postlådan känns gul och brevlådan känns som om den står vid tomtgränsen – och så är det precis tvärtom.)

Hundarna i grannskapet har i alla år kissat på vår brevlåda eller på (den i och för sig fula) cementgrindstolpen intill. När jag förra gången skrev om problemet fick jag i kommentatorsbåset tips om

  • hagelbössa
  • tabasco
  • hundskrämma
  • taggtråd
  • elstängsel
  • vattenspruta. 

En gång stod jag av en slump med en kamera i handen i fönstret och tittade ut, när en herre med hund kom och kisspausade på stolpen. (För säkerhets skull: jag såg endast hunden lyfta på benet.) Då smällde jag av en fotoblixt för att skrämma dem. Detta är i och för sig helt ointressant eftersom jag inte har den blekaste aning om just dessa slutade kissa på oss eller ens blev skrämda; av uppföljningskontrollen och bilden blev intet.

Men nu verkar vi ha kommit på hur man ska hantera hundarna. Detta funkar!

 
Man är vänlig! (Brevlåda? Njaeh, vi orkar bara inte vara korrekta språkpoliser i kontakt med den kissande pöbeln.)

{ 25 kommentarer }

Ska vi plocka äpplen i vår trädgård?

av Lotten Bergman den 20 november 2009

Högt uppe från husets andra våning ser jag en uppfinning som utvecklas i trädgården. Det är Nioåringen (som har klättrat i bloggen förut) och Tolvåringen som far omkring i det kala äppelträdet. Från trädet går en … planka? En rutschbana? Ett rör?

En trädsnabel?

Aha, gamla stuprännan* som den djefla mannen skaffade för tre år sedan, men som vi inte vet vad vi ska göra med. Men varför landar inte äpplena i skottkärran?

*) Cool, inititerad uppdatering efter en kommentar: 

”Nu vill jag inte förstöra stämningen så här på fredagen, men föremålet som lutar mot trädet är en hängränna. Det finns stuprör och hängrännor, men icke stuprännor.”

Tack, Pribus!

Skymningen kom och gick medan barnen hade julgransplundring i äppelträdet. 

Fem kilo äpplen håller nu på att ruttna ihjäl i köket som pga. branden inte ser ut som ett kök utan som ett källarförråd. Då är det mysigare i Bästisgrannens soffa, där jag sitter eftersom vårt hus håller på att tömmas inför tak- och golvrivning. Packtjejerna och flyttgubbskillarna måste ha gått på pedagogik- och charmkurs eftersom de kvittrar som fåglar och tittar mig i ögonen samt svarar snällt på frågor som är så dumma att de måste nedtecknas och sparas för eftervärlden.

– Är det tungt?
– Nejdå, 40 kg böcker tar jag med lillfingret.
– Är 150 lådor med böcker normalt?
– Ja, så här ser det ut i alla hem.
– Ska jag öppna dörren åt dig?
– Nejdå, jag har superkrafter och går rakt genom den bara.

Och inget kaffe kokar jag åt dem heller.

Vi bor alltså kvar hemma hos Bästisgrannen. Visserligen är vi ju vana vid trång samvaro eftersom de bodde i vårt hus för tre år sedan. Men jag tror att vi är störigare än de, eftersom vi

  • är sju personer
  • har tonåringar som äter som Gargantua
  • gör skidbacke på osten
  • gör kratrar i smöret
  • lägger tandborstar på spisen/i kylen/under tv:n
  • inte kan vara tysta.

Felåt, liksom.
____________
Uppdatering: Cecilia N kom med det fullständigt självklara namnet på barnens uppfinning – äppelbanan.

{ 18 kommentarer }