hotell

Det var värst vilken fjölkorv till prinsessa på ärten jag har förvandlats till. Förmodligen har jag bott på finhotell i rum med utsikt och balkong, tofflor och morgonrock samt chokladbit på kudden för många gånger. När såg jag senast mögel i duschen? Smutsiga lakan? Intorkad tvål? Trasigt överkast? Nä just det, en lyxlirare med rynk på näsan – det är jag det.

Men ölen är god och utsikten med raggarbilar, polispiket och 25 a-lagare mycket intressant.

Nu ska jag försöka vara dumpositiv.

– Tjoho vad kul, jag ska bo på ett sekrutthotell som ser ut som … ett vanligt hus?

Nämen titta, där nere finns ju ett fönster med klistermärken. Tänk om det är mitt!

När jag kom in till Alléhotellets reception och fick höra att jag skulle gå ner i underjorden för att komma till mitt rum, tänkte jag att det nog var något suterängtrolleri i bortre änden. För inte kan man väl bo i ett källarutrymme?

Jo, det kan man. Med överkast i täckjacksmaterial!

In i det brunaste rum jag har varit i sedan 1973 klev jag och konstaterade att joorå, det kommer ju in ljus där uppe genom källarfönstret med klistermärken. Ganska mycket ljus! Se där, badrummet är ju alldeles nyrenoverat med ett härligt, iskallt klinkergolv. Och att tv:n sitter på väggen vid sängens huvudände är väl bara intressant?

Ni hör att jag intalade mig att jag kunde vara vara tuff som en orienterare, cool som fallskärmssoldat och tålig som en finsk skogshuggare? Tsst, vad är väl en brun källarlokal om man tänker efter? Men när tv:n på rummet igår visade sig inte ha tv3 och därmed inte ishockey-VM, tappade jag humöret. När väggarna sedan släppte igenom en annan gästs kurrande magljud, blev jag nästan arg. Snabba efterforskningar visade att varenda hotell i hela Finspång (tre stycken) var fullbokat.

Räddningen blev ett annat källarrum, där det fanns en tv für alle. Och godis, lättöl och ostbågar! Trarajdiraaaa, nu äre hockey-VM!

Ostbågarna gick ut 1 mars och chipsen idag. Ah well.

I sällskap med två döva tjejer och en väldigt tystlåten man såg jag där Sverige slå Tyskland med 5–2. När vi gjorde mål undslapp jag mig ett litet pipigt ”jiho” medan jag inombords skrek och hoppade på möblerna.

Tillbaka i mitt rum blev jag arg på de endast 80 centimeter breda sängarna och möblerade om.

Såja.

Så vad är då Finspång förutom ett ställe där jag stundom spelar basket och ofta håller föreläsningar för Siemensanställda? Jo, det är en stad med ett centrum som runt 1976 måste ha jämnats med marken för att strax därefter byggas upp i betongbrutalitet.

Berlin? Leipzig? Gdansk? Brno? Nej, Finspång.

Det här är en affärsgalleria i Finspång.

Stackars lilla Finspång. Det är som att se bilder på små, fattiga barn i början av 1900-talet. Med snor rinnande ur näsan, barfota och i trasiga kläder släpade de sig ner i gruvorna istället för att leka kull i blommiga träskor. Finspång ligger vackert; det är ett böljande landskap med fantastiska villor och … nej. Inte så mycket mer. Torka näsan och ryck upp sig, Finspång — locka hit storstadströtta människor med gratis internet, tågbana som binder ihop stan med Linköping och Norrköping och sluta upp med ofoget att ge bygglov till vem som helst.

En liten … rökbalkong?

Min senaste installation illustrerar min uppgivna känsla inför hotellsängens bredd.

{ 35 kommentarer }

Jag bor på finhotell i Göteborg.

Men för att ta mig hit var jag tvungen att ta en buss från Kungälv. Busschaufförerna här i trakterna tycker att jag ska åka gratis, för när jag försöker betala går det oftast inte: det ena kortet vill inte, det andra kortet vill inte, sms-koderna är så svåra att lista ut ”och förresten funkar det ofta inte, sätt dig ner bara”.

Tack. Men jag vill faktiskt inte tjuvåka, så då brukar jag skicka en vanlig spårvagns-sms-biljett för 21 kronor för samvetets skull. (Det är nästan bara när det gäller lokaltrafik som jag har rent samvete.)

När jag satt där på bussen igår och tänkte att det var ju väldigt vad våren är vacker och oj vad jag har ont i mitt stukade lillfinger, så sa det skriiiiiitsch skraaaaaaaaaap och krrrrrrffffffffffscchhhschhh i bussplåten. För i en sväng kom bussen för nära en bil – eller en bil för nära en buss.

Tyvärr var chauffören och bilföraren helt och komplett ense om vad som hade hänt och skrev bara på försäkringspapperen och tog några mobilbilder. Ingen slog någon, ingen hötte med knutna nävar och blodet flöt inte i strida strömmar. Så här såg det ut i kanske sex minuter:

– Jaha du. – Ja jag säger då det. – Jomen. – Ja. Gäsp.

S:t Jörgen Park Resort är alltså inte ett hotell som kan erbjuda intressanta mögelodlingar i duschen eller trasiga lakan. Och vad ska man då som skrivande snokare fokusera på? Allt som är fint kanske?

Hotellrep i sammet! Det avgränsar inget från något och är bara till prydnad och glädje. Men vänta ...

Fästet är ju rostigt! Skandal! (Och hurra!)

När jag hade fotograferat rosten och checkade in, kom nästa överraskning: en uppgradering. Sådant har jag bara sett på film och läst om tidigare – man får ett finare rum än man har beställt. Jag skulle förstås ha sagt ”tack, det var trevligt”. Istället började jag vifta med armarna och bedyra hotellet min kärlek och säga ah oooh nääää och himmel och pannkaka. Men det bästa kom sist:

– Ja just det, rum 306, ja då ingår minibaren i priset.

Jag har som princip att inte ens öppna minibaren när jag sover på hotell. Föreläsningarna kräfva skarpa sinnen och kan inte göras sluddriga av ständiga hotellfester. Men om minibaren ingår kanske … ja, fast ni får se här på filmsnutten hur det blev:

Så synd att jag inte är en person som njuter av utsikter. Men vänta, där nere tränar ett fotbollslag! Så intressant!

Och annars då, hur är det på hotellet?

Det finns en fullständigt fantastisk träningslokal med tv i varenda jädra maskin! Jag såg på Sportnytt samtidigt som jag cyklade två mil!

Det finns fritt internet! Fast internetet funkar ju inte. Ah well, jag har ju min Iphone.

Det finns bord med inbyggda 70-tals-askkoppar!

Det finns både bacon och äggröra. Men ... ja, ni kanske ser hur det smakade?

Det finns en snygg fjärrkontroll med hundra miljoner knappar som jag inte kan se utan glasögon.

Hela dagen ska jag föreläsa för människor som hanterar juridiska texter. Ehuru, emedan, inställelse, fullföljdshänvisning, yrka, obehövligt, bestrida, erinra, entlediga, förordna och vite på er alla!

{ 30 kommentarer }