konst

Ibland får jag höra att jag borde tänka mer på framtiden än på dådito.

– Okej, nu tänker jag på framtiden allt vad jag kan. *gnissel*
– Och vad finner du?
– Kläder av folie och gasmasker på alla.
– Jamen, nämen nu skojar du allt, Lotten.
– Ja.

Carl Larssons memoarer i modern språkdräkt, om ni minns!

Carl Larssons memoarer i modern språkdräkt, om ni minnsKÖP DEN!

För jag blir så vansinnigt mycket mer tillfredsställd av att älta vårhattar, fältslag, pestsmitta och statysnoppar. Idag var jag med kommentatöserna Ami och Ökenråttan och kollade på Nationalmuseets Carl Larsson-utställning i Konstakademiens lokaler eftersom vi ju numera är Carl Larsson-experter och stolt kan peka finger åt experters faktafel och andras tabbar.

(Om det är lika kul när andra hittar våra korrfel och tangensnubblingar? Nääähääe, inte ett dugg roligt. Men än så länge har vi bara hittat ett enda: två ord utan mellanslag. Särskrivning in reverse.)

Ingenstans står det att finna i källorna att barnet var en flicka eller dödsorsaken. Verkligen ingenstans. Men här står det plötsligt!

Ingenstans står det att finna i källorna att barnet var en flicka eller dödsorsaken. Verkligen ingenstans. Men här står det plötsligt! Och ingen kan ange källa!

Apropå källa, så finns det på Lilla Hyttnäs en redskapsbod som ser ut som ett runt lusthus. (Lilla Hyttnäs är alltså Carl och Karin Larssons ägor. Sundborn är tätorten.)

Till vänster Carl Larssons tavla "Trädgårds-Erik" från 1912. Till höger Ami och Pontus Bergöö i maj 2013.

Till vänster Carl Larssons tavla ”Trädgårds-Erik” från 1912. Till höger Ami och Pontus Bergöö i maj 2013.

Om detta runda, lustiga hus, står det så här på utställningen som vi besökte:

Men här står det att redskapsboden var en brunn!

Men här står det att redskapsboden var en brunn!

Jag går direkt till sanningssägare Pontus Bergöö, för att kolla fakta. Hallå! Var det en brunn?

”Det var meningen att det skulle bli en brunn, men vattnet var otjänligt eftersom det låg en gödselstack i närheten. Så det fick bli en redskapsbod istället.”

Där ser man. Det var ingen brunn!

Förutom Carl Larssons tavlor, fanns det på utställningen Zorns och flertalet andras verk med kvinnor i sekelskiftesklänning och män i pincené samt massa nakna statyer. Min utsikt under lunchen var för övrigt denna:

Pitt!

Pitt!

Och detta för oss nu till dagens bästa länktips (tack, Niklas!) – fotografen Léo Caillard som samarbetade med photoshopparn AlexisPersani och som klädde på gamla statyer!

– Tjena, grabbar. Den här nya styrketräningen med en pinne är tuff.

– Tjena, grabbar. Den här nya styrketräningen med en pinne är tuff.

– Men förbaskat vad det är svårt att klippa tånaglarna när man inte når ända ner.

– Men förbaskat vad det är svårt att klippa tånaglarna när man inte når ända ner.

– Jag har köpt en antik handspegel på auktion, älskling!

– Jag har köpt en antik handspegel på auktion, älskling!

– Simultanförmåga is a bitch. Sitt still, nu tappade jag ju allt som låg i fruktskålen!

– Simultanförmåga is a bitch. Sitt still, nu tappade jag ju allt som låg i fruktskålen!

{ 39 comments }

Och här begår jag helgerån

by Lotten Bergman on 3 maj 2013

Jomensåatt. En annan åker ju till Lilla Hyttnäs i Sundborn och sover i Carl Larssons säng då och då.

Där! Precis där!

Där! Precis där!

Fast Karins är skönare.

Det är den gröna sängen till höger som är Karins. Svår att bädda, dock.

Det är den gröna sängen till höger som är Karins. Svår att bädda, dock.

Och nu när turisterna dräller in i ottan måste man ju gå upp för att bädda och städa undan efter sig, så då är det mycket bättre att ligga i Gökrummet. Nej, förlåt, Duvslaget heter det – ett av alla rum som turisterna inte får komma in i.

Just nuuuu ligger jag i den högra sängen.

Just nuuuu ligger jag i den högra sängen.

Det är en fantastiskt underbar känsla att gå omkring i de vackra rummen och klämma och känna på dåtiden. Jag följde idag med fingrarna i de inkarvade namnen i skåpsängen, där både Selma Lagerlöf och prins Eugen har sovit. (Om än inte samtidigt.) Jag åt mat vid samma bord som en gång Carl och Karin åt mat och klämde och kände på alla detaljer som även de klämde och kände på. Det är verkligen som att äntligen få resa i tiden och uppleva 1913 … på låtsas. Jag njuter som aldrig förr och tänker att jag ska åka hem och måla allt grönt och orange hemma.

Carl Larssons barnbarnsbarn Pontus, som är den som låter oss bo här ibland, berättade att hans mammas kusiner en gång stod och fäktade med några sablar inne i Carls ateljé – och då råkade skära en tavla rätt itu. Swooosch, bara – för även om det här är ett museum, får man gå omkring och pilla och greja och sitta och ligga och sova.

Och begå ett litet helgerån.

Och begå ett litet helgerån.

{ 84 comments }

Modern skitkonst …?

mars 25, 2013

Jag vet inte hur många gånger jag har stått och stirrat på fånig konst som inte säger mig ett skvatt. Andra tittar på samma konst och säger ooooo och aaaaaaa och påstår att symbolismen sprutar som ett lagrat vin tapetserar munhålan. Å jag ba: – Pffft. Fnys. Tssst. Har har vi nu ett exempel: konstnären Marina [...]

Read the full article →

– Hur tycker du att pumpan ska se ut?

november 3, 2012

Sa Tolvåringen här hemma till mig igår. Jag minns inte vad jag svarade, men förmodligen ”huh”, ”eh”, ”vänta” eller ”mmm” eftersom jag just då var extremt upptagen med att skapa ordning i ett sällan skådat kaos. (Jag hade spillt en jättepotta te över tre ouppackade, men öppna resväskor. Rifs och rafs är två ord som [...]

Read the full article →

Så hamnade jag i ett kök i obygden

juli 11, 2012

Karin är en av kommentatorsbåsets kommentanter. Hennes broder, Skogsgurra kallad, är den mest frekventa kommentatorn just nu, emedan hans intresseområden varierar så vansinnigt att han kan kommentera allt. Karin och Skogsgurra har även den egenheten att de bjuder in främmat till sina hus (de äger flera – sammanlagt säkert ett tjogtal vad det låter). Och jag är [...]

Read the full article →

Reflektioner efter Strindbergsutställning

maj 7, 2012

Jag funderar lite på det här med pengar eftersom jag igår var på Bukowskis utställning av Strindbergs målerier. I recensionerna och blogginläggen om det djefla målandet ingår det alltid en sur vinkling om att ”tavlorna inte är värda sitt pris” och att han faktiskt inte alls var en fin bildkonstnär även om han skrev som [...]

Read the full article →

Fantastiska finska fiskare

januari 29, 2012

Konst är konst, om än i ett sprucket krus. Jag är en sådan konstbetraktare som tycker om skönhet och kompetens – och när man dessutom anar att det ligger ett sjuinihelvetes jobb bakom, då faller jag pladask. Titta: Om någon av er av någon konstig anledning inte faller för min uppmaning här ovan, kan jag [...]

Read the full article →

På Nationalmuseum: Peredvizjniki och ett scoop!

december 28, 2011

I Ryssland samlades 14 ryska konstnärer 1863 i vad som kom att kallas Peredvizjniki-gruppen. De var trötta på den konservativa konstinriktningen och irriterade på att gränsen mellan finkonst och fulkonst var så skarp. Gruppen som de bildade hade som mål att skapa ny konst – konst för alla och konst som föreställde det riktiga livet. Och [...]

Read the full article →

När Mose kissade på sig i Oskarshamn

november 4, 2011

Häromdagen klättrade jag och Anna omkring på Arvid Källströms bronsstaty föreställande Mose(s) i Oskarshamn. Det låter måhända underligt eftersom man inte vanligtvis bör klättra på statyer, men å andra sidan gick vi även på nötter och pallade (lyssnade utan att fråga om lov) pianokonsertljud. Dessutom är nyss nämnda Källström ju Håkan Juholts morfar, så på det [...]

Read the full article →

Virgina Woolf hade en syster of her own

maj 8, 2010

Trots rubriken ska det här inte handla om Virginia Woolf eller hennes mest berömda bok, utan om hennes syster: Vanessa Bell. För i hennes hus – Charleston Farmhouse – var jag igår. Lite grann är det som att vandra i Carl och Karin Larssons Sundborn eller Zorns hus i Mora – man säger ”ooooh” och [...]

Read the full article →