Inlägg taggade med:

mögel

Tangenterna lever ett eget liv

av Lotten Bergman den 23 november 2009

Jag tänkte låta bli att skriva om branden och hur vi samsas i Bästisgrannens hus. Jag tänkte heller inte skriva mer om mögelduschar och fotbollsspelare. Brutna tår? Trill i trappor? Tågresor? Sladdar och rullgardiner? Nope, här har ni en som tänkte förnya sig. Jag ska skriva om blommor och sex!

Fast jag börjar med att ta en basketbild från den gångna helgen när jag skrev protokoll på fem matcher, men inte spelade en enda själv.

Det är min rutiga skjortärm där. Jag vänder på pilen som anger vilket lag som ska ha bollen vid ”uppkastsituation”. Den lilla vita figuren långt borta i fjärran, strax till höger om domarens höft, är Femtonåringen.

Men det var ju sådär lagom kul att berätta om. Då fortsätter jag med att ta en bild från måndagens förmiddag, när jag och den djefla mannen flydde från rivningsarbetet och tvättmaskinen i det brunna huset för att istället roa oss på möte med revisorerna.

Hurra! Ekonomi som är så roligt! Alla sitter med datorer eller anteckningspapper utom jag; på min plats ses en kaffemugg och en mobil. Mitt hus har nämligen brunnit, så jag kan inte koncentrera mig. (Den ursäkten har jag som ni förstår använt till leda redan.)
Revisorerna sa som vanligt att vi måste ta bättre betalt, hålla ordning på kvittona, planera framåt och inte leva i dåtiden samt tänka mer lukrativt. Snicksnack, det går ju inte – mitt hus har brunnit.
Nä vet ni vad, tangenterna lyder mig inte. När jag försöker knacka fram ”lilja” och ”smeka” blir det bara ”brinna” och ”basket”. Jag ger upp. Här kommer branddokumentaton och mögel!
I det brunna huset drar hantverkarna bort lister och reglar som har gömt gamla tapeter. Den där övre ser snygg ut på nära håll, men är bara grå-grå-grå på avstånd.
Kolla så flott! När vi flyttade in var väggarna vita och jag satte upp de gula en väldigt jobbig helg för tio år sedan. När kan de gröna vara från?
Och här har vi det mest chockerande av allt: sedan brandmännen dränkte vinden för åtta dagar sedan, har det varit blött i isoleringen. Och det har börjat mögla. Redan!

(Tur att jag ska flyga till Genève i morgon så att ni slipper alla dessa mögelinlägg.)

{ 29 kommentarer }

Varning! (Jag skojar inte. Det är riktigt äckligt.)

av Lotten Bergman den 22 november 2009

Nämen om vi skulle ta och skriva om något annat än bränder, äpplen och grannar?

När man spelar basket blir man svettig. Då känner man sig nöjd och cool och spelar lite mer basket och blir ännu svettigare. Sedan går man till omklädningsrummet om boar in sig i sitt specialhörn och svär och lever rövare, jämför blåmärken och sträckningar och pratar strunt. Ibland har man glömt balsam eller lotion eller annat som egentligen inte behövs utan som bara är ett modernt påfund, så då lånar man det av sina nakna kompisar.

Och så duschar man.

Och oj, så vi duschar. Vi håller långa konversationer i duschen, men ingen hör egentligen vad de andra säger eftersom duscharna strilar, skummet kryper in i örontrumpeten och alla ljudvågor studsar mot väggarna som flipperkulor.

Men ni kanske vill se hur det ser ut i duschen i vår träningslokal? Ja!

Exhibit 1.
Exhibit 2.
Exhibit 3.
Exhibit 4. 
Exhibit 5.

Så ni förstår vad jag kommer att berätta för mina framtida barnbarn om min egen uppväxt?

– Ja, jo, javisst, visserligen hade vi inga datorer, inget centrallås på bilen och knappt ens färg-tv. Men pfffft alltså. Då skulle ni ha sett duscharna!

{ 10 kommentarer }

Äntligen – ett mögelhotell!

av Lotten Bergman den 20 april 2009

Swimmingpool! Jag bor på hotell med pool!

Tji fick jag för att jag knorrade över Knausts tekopp som kostade 24 kronor. Jag är i Göteborg och min uppdragsgivare har bokat in mig på hotellet som jag njöt av redan för ett år sedan.

Man får gratis te när som helst, man får gratis kvällsmat och … ptja. Sedan får man inte så mycket mer.

Men när sov ni med en lastbilsframdel strax utanför hotellrummet? (Ge mig gärna den korrekta termen för denna framkropp.) Uppdatering: Den heter trailerdragare eller dragbil!

Gardinerna räcker inte riktigt till. Det finns inga rullgardiner. Solen gick i morse upp, låt mig se … 05:51. (Tyvärr har jag vant mig vid att sova i mörker.)

(Pincettgreppet accentuerar kuddens litenhet.) Min kudde – som försvinner i profil – hade inte räckt särskilt långt i en amerikansk films pillow fight med rara flickor i hårtofsar och minimala kläder.

Eller för Ben Stiller i gårdagens film på tv.

Fönstret behöver bara lite antirynkkräm.

En jättespegel bakom sängarna och speglar även på andra väggen. Jag funderade på att dra loss dem och använda som mörkläggningsgardiner.

Dörren som leder ut till den torrlagda utomhuspoolen har slagit sig illa. (Det här är bra. Eventuella fönstertittare hörs hur väl som helst.)

Mögel i duschen! Hurra! (Det är inte möglet i sig som är värt att hurra för, det är mer ”hurra, det här kan jag blogga om”.)

Snacka om att resa i tiden. Jag känner mig som tio år.

Hotellrummet är så fullt av speglar, trasiga saker och underliga möbler att jag tror att det är en medveten affärsidé. Det finns en till spegel i entrén och självklart kan man – om man av ren självbevarelsedrift inte blundar – se sig själv grimaserande, sittande på toan. När man duschar kan man förstås se sig själv i en helkroppsspegel. Jag kände mig som en p0rrfilm där jag stod bland mögel, tvålskum och speglar.

Gratismaten kompenseras förresten av en våg, som står redo bredvid duschen. Jag, som inte har vägt mig sedan senaste förlossningen, klev raskt upp på den. Härmed meddelas: jag väger Error.

{ 42 kommentarer }