musik

Igår Baditudes – idag bad i sjö

by Lotten Bergman on 2 juni 2013

Detta är egentligen bara ett dagsboksinlägg. Eller … vaddå ”bara”?

Tsssst, nu börjar jag om:

Nu ska jag berätta vad jag gjorde igår! För jag var på punkkonsert med det famösa bandet Baditudes (med gästmusiker från Sator och familjen Bergman). Det hela började med en högst normal och ickepunkig bjudning hemma hos sångaren, som till vardags jobbar på lokaltidningen. Vi minglade verserat, doppade morötter i tsatsiki (heja den svenskstavningen!) och uppförde oss väl (förutom när jag klev så brutalt i soffan att ett vinglas for upp i någons näsa). För så är det med alla dessa musiker i medelådern: de må hoppa, skutta, fara omkring och vråla – men på måndag står de där och är tjänstemän eller lärare samt projektledare. Ni vill se vilka låtar de drog av, va?

1. Sex Noll Två (AGAG)
2. Holidays In (CBAG)
3. Nasty Nasty (GGCC)
4. Cretin Hop (EADEE)
5. Clampdown (AAA)
6. Ever Fallen in love (C#mC#mB)
7. Levande begravd (AAAA)
8. Bodies (EEEE)
9. Kill The poor (CAmFG)
10. Janie Jones (EEEE)
11. Atomreagge (AAA)
12. Sedated (EEEE)
13. Basket Case (DA……)
14. White Riot (ADAD)
15. Sheena is… (CCCC)
16. Rövarnas Visa (BBBB)

1. Party in Paris (GA#FG)
2. Homicide (DDCG)
3. Pretty Vacant (AAA)
4. Radion (ADAE)
5. Borstal breakout (EEEE)
6. Rockaway Beach (DDD)
7. Wasted Life (AAAAA)
8. Anarchy in the UK (GFEDC)
9. Should I stay… (DDGGD)
10. New Rose (DBEA)
11. Blitzkrieg Bop (AAADE)
12. Kids are united (AAAA)
13. I Fought the Law (DDGA)
14. Klockan 8 (ADAD)
15. Dancing with myself (EEEE)
16. Punkrocker EAC#mC#m)

Det ska fan vara tonårsrebell när 45-åringarna ser ut så här.

Det ska fan vara tonårsrebell när 45-åringarna ser ut så här.

Kvällens Iggy Pop tog av sig tröjan efter 15 sekunder.

Kvällens Iggy Pop tog av sig tröjan efter 15 sekunder.

Min djefla man repar genom att be om en madrass där han planerar sitt stage dive.

Min djefla man repar före konserten genom att be om en madrass där han planerar sitt stage dive.

Själv hade jag tagit på mig 17 armband (jättepunkigt ju) och övade på mobiltelefonsduell genom att ha en i vardera ficka (fyra sammanlagt). DRA! (Lite Kenneth Andersson över posen, va?)

Själv hade jag tagit på mig 17 armband (jättepunkigt ju) och övade på mobiltelefonsduell genom att ha en i vardera ficka (fyra sammanlagt). DRA! (Lite Kenneth Andersson över posen, va?)

Japp.

Japp.

Nu ska jag berätta vad vi gjorde idag! För vi åkte iväg till vår badsjö. När vi gjorde det för för tio år sedan hade jag alltid fem barn och minst tre stora väskor med mig; numera är det bara två som är intresserade – och de bär sina egna handdukar. Skallrande tänder och iskallt vatten och hundbajsluktande sandstrand – allt är precis som det ska vara, säger de.

Jag lyckades ta en bild precis när Tretton- och Tioåringen skulle landa:

Plask! Men … vad ser jag i bakgrunden?

Plask! Men … vad ser jag i bakgrunden?

Jag stirrade på bilden där jag i gåshud satt och hackade tänder på den kluckande bryggan. Om det hade varit en amerikansk skräckfilm, hade hela skogen strax sugits ner i ett slukhål större än Johnny Depps säng.

Nightmare on Elm Streets berömda sängscen.

Nightmare on Elm Streets berömda sängscen.

Jag vandrade upp på stranden, trippade försiktigt mellan hundbajskorvarna, dumpade skorna, satte mig ner och tog den här bilden samtidigt som jag ropade på barnen.

"Skor framför sjunkande container" kallar jag detta konstverk.

”Skor framför sjunkande container” kallar jag detta konstverk.

– Nämen ska vi ligga här, mamma?
– Javisst!
– Alltså det är fullt med myror här!
– Bra, då ser det verklighetstroget ut!

– Hjääääääälp! Vi sjunker!

– Hjääääääälp! Vi sjunker!

I själva verket var det inte mer dramatiskt än att containern helt enkelt hade tippat.

Det är ju lätt hänt när man är en sisådär tjugofem personer som ställer sig på den och verkligen tar i.

Det är ju lätt hänt när man är en sisådär tjugofem personer som ställer sig på den och verkligen tar i.

Om det var varmt i vattnet? undrar ni nu. Nähedå, verkligen inte.

– Frrrrys, hutter, ska-a-ak, som Kalle Anka hade uttryckt sig.

{ 53 comments }

I en halv evighet satt jag i eftermiddags på ett tåg som skulle ta mig från Göteborg till Eskilstuna med byte i Linköping. Eftersom det brann i Södertälje och all världens kontaktledningar (eller om det bara var en) trillade ner, fick tåget ”ta en annan väg”.

Från sj.se:

Skärmavbild 2013-05-08 kl. 22.02.28

Det var något nytt! Det blev alltså inte ersättningbuss utan istället en tripp till Örebro och Västerås! I tåget satt nästan bara One Direction-fans som började byta kläder (fleece mot glitter) och plugga in plattänger i alla upptänkliga elektriska uttag samtidigt som de pratade hysteriskt i telefon om hur de skulle döden dö om de missade konserten. Jag förstod dem — jag har hyst liknande känslor till Ingmar Bergman.

Ungefär så här lät det visst på One Direction-konserten i Friends Arena:

Förresten. Det slog mig under resan att de flesta som åkte var en smula geografiförvirrade. Några repliker skrev jag till och med ned:

– Västerås? Kan man ta buss till Stockholm därifrån?
– Nej, alltså, tåget går direkt till Stockholm från Västerås.
– Men jag ska inte till Stockholm, jag ska ju till Sundbyberg!

– Alla som ska till Linköping ska stanna kvar på tåget alltså?
– Nej, alla som ska till Nyköping.
– Va? Är det olika städer? Really?

– Ursäkta, Örebro – ligger det nära Södertälje?
– Nej.
– Då är det fan dags för en öl.

Skärmavbild 2013-05-08 kl. 22.05.30

Isblått: ungefärlig planerad resa. Neonlila: ungefärlig resa i verkligheten.

 

{ 54 comments }

Har ni hört den här om Marilyn Monroe?

april 26, 2013

När jag var liten hade jag James Dean och Marilyn Monroe samt Glenn Berry på väggarna. Marilyn var det absolut vackraste jag kunde tänka mig – och att hon gifte sig med dels en idrottsstjärna, dels en litterär gigant var precis som det skulle vara. Sa jag och gifte mig senare med en orienterare i en poets [...]

Read the full article →

Dave Grohl kan prata också

mars 15, 2013

Dave Grohl är grabben som spelade trummor i Nirvana – världens största band (under relativt kort tid, visserligen) – och som sedan gick vidare med ett nytt band, där han är sångare, gitarrist och låtskapare: Foo Fighters. Vi tar ett exempel på hur han musicerar först. Och jag rekommenderar verkligen en titt på hela videon. [...]

Read the full article →

Sveriges Radios s.k. grammofonarkiv är tredje störst i världen

mars 7, 2013

Igår dök det upp ett angeläget ämne i kommentatorsbåset: Sveriges Radios s.k. grammofonarkiv (som av helt logiska skäl borde heta musikarkivet). Det har funnits sedan 1920-talet och är tredje störst i världen (endast Storbritannien och Italien fler skivor hava). Nu går det rykten om dess förestående demolering, förstöring, utförsäljning och utspridning. Eller kanske inte …? [...]

Read the full article →

Ånger och beröm

februari 23, 2013

När berömdheterna dör av, får de beröm som de dumt nog inte har fått under sin levnads bana, vilket jag här har berört flera gånger tidigare. Jag har skrivit några brev till människor efter att de har trillat av pinn – som en påminnelse till mig själv att här krävs skärpning. ”Beröm ska man gödsla [...]

Read the full article →

Pausmusik

december 26, 2012

I sann tävlingsanda försöker ni säkert finna en undre mening med valet. Men näe. Jag läste att Elton John hade sagt att det här faktiskt var en himla bra låt. Själv är jag väldigt förtjust i vänner som återförenas och snygga män i knästrumpor. (Finns det flera videor på samma tema?)

Read the full article →

På konsert med Kent

juni 1, 2012

Den enda idol jag har haft på det där stalkeraktiga sättet är Johnny Depp. Jag faxade ”Keep up the good work” till hotellet som han bodde på en gång runt 1991. Men närmare så har jag inte kommit varken honom eller känslan av dyrkan. Igår kväll var jag på Kent-konsert och såg några tjejer och [...]

Read the full article →

En måndagslåt, bara

februari 13, 2012

Jag brukar ju inte blogga om musik. Det beror alls inte på att jag inte gillar musik, bara att jag inte tycker om att spela piano. (Nej, logiken i den meningen går inte att finna. Moving on.) Men nu är det ju så att eftersom jag är en bloggande melodifestivalföljare som dessutom kan sjunga alla [...]

Read the full article →

Anyone for crying?

september 9, 2011

Jag är sannerligen ingen lipsill. När andra snyter sig redan i inledningen av Extreme Makeover eller förbereder sig med hela toarullar inför olyckliga kärleksfilmer, rycker jag på axlarna och känner mig som en hel karl. (Nej, det handlar inte om genusteori – att vara som en hel karl är bara ett uttryck, förstår ni.) I [...]

Read the full article →