Inlägg taggade med:

radiojobb

Jättejobbiga jobb

av Lotten Bergman den 20 oktober 2011

I sekelskiftesskildringar och arbetarromaner från förr berättas det hur farligt mycket alla var tvungna att jobba. De gick upp i ottan, kröp ner i gruvor, fick klippblock i huvudet, åt salt sill och drack brunt vatten. Sedan gick de hem alldeles för sent i sina trasiga skor och sov i hårda, knarrande sängar medan de tio barnen grät och hade mardrömmar.

Jag undrar jag om vi inte har en liknande slavarbetargrupp i dagens samhälle: de dubbelarbetande mediepersonligheterna på Rix FM och Mix Megapol. Hjälp, vad de jobbar.

• Gry Forssell jobbar sedan 2004 som morgonpratare på Mix Megapol, vilket innebär att man vaknar ungefär när jag går och lägger mig och sedan pratar och intervjuar och tappar sig på kraft nästan till lunch. Sedan måste man ju planera morgondagens program. Men det blir förstås eoner av tid över, så Gry har på lediga stunder varit programledare för Pokerfejs och Körslaget i TV4. Obegripligt.

• Adam Alsing var också på nyss nämnda morgonshow tillsammans med Gry Forssell (2004–11). Samtidigt var han programledare för  Big Brother, Jeopardy, Sveriges värsta bilförare samt deltagare i På spåret och dessutom expertkommentator i Andra chansen och kommentator för de internationella jurygrupperna i Melodifestivalen. Puh. Nu verkar det som om han hämtar kraft eller varvar ner i blott en enda (men i alla fall egen) talkshow i TV3.

• Sofia Wistam är (sedan 2007) pratare på Rix FM. Dessutom har hon under åren – parallellt – hunnit vara programledare i Tv3, Tv4 och Kanal 5: Sveriges smartaste barn, Talang, Wipeout, Nöjespokalen, Sofias Änglar och Fenomen med Uri Geller. Nyss såg jag i en reklamsnutt att hon ska leda ett nytt program. Jisses.

Tidningen Se 1974: Uri Geller är ett mirakel.

Tidningen Se 1974: Uri Geller är ett mirakel.

Är det bara jag som tycker att denna överexploatering verkar extremt tröttsam? Det är ju liksom inte så att de sitter stilla i ett filosofiskt litet pratprogram och bara funderar lite och pillar sig i skägget medan en redaktion viskar uttalanden i öronsnäckorna. Nej, de tjoar och skriker, far och flänger, skrattar och är allmänt jättepigga. Lite som Lennart Hyland, som obegripligt nog hann vara chef för radiosporten 1961–69 samtidigt som han ledde Hylands hörna i tv (1962–83).

När jag jobbade med morgonradio i P4

  1. klev jag upp så sent som 06
  2. pratade 07–10
  3. förberedde och planerade till 13
  4. och åkte sedan hem och totalkollapsade av utmattning.

Samtidigt tjänade jag uruselt, så hade någon erbjudit mig ett programledarjobb på tv hade jag säkert hoppat på allt från ”Jag och min katt” till ”Frimärken jag minns”.

När vi ändå är inne på jobbiga jobb, så kan jag berätta att det var vansinnigt tröttsamt att jobba nattskift och flytta limpor på Skogaholms bageri i sex sommarveckor för att på dagarna inte sova utan bara ligga ute i solen och halvslumra och bli brun. (Jag var 19 år och … väldigt brun.)

{ 37 kommentarer }

Bara blandade småhopp idag

av Lotten Bergman den 14 februari 2011

Alla hjärtans dag är det idag.

Alla hjärtans dag är det idag.

1.

Som varande väldigt oromantisk måste jag säga att jag ändå ser kärleken i köttet här ovan.

2.

Jag mejlade till Hugh Laurie igår. Det är inte sånt jag gör ofta – kanske skrev jag ett idolbrev till Ingemar Stenmark 1977, annars kommunicerar jag sällan med storheter. Vänta, för fem–sex år sedan frågade jag förresten Peter Englund hur lång Karl XII var eftersom jag ville förbättra mina kunskaper vad gäller kungalängderna.

Det jag föreslog för Hugh (och där lade jag bort titlarna) var ett House-avsnitt inspirerat av Fred Astaire och en käpp.

Ser ni likheten? (Om ni inte orkar kolla: spola fram till 3:02 och kolla hur han lägger ner käppen. Hur i hela friden plockar han sedan upp den vid 03:13? Och kan ni se framför er hur doktor House gör likadant?)


Pssst, svaret på gåtan finns i kommentatorsbåset!

Aaaaaah, en ljuvlig uppdatering! Miss Gillette i kommentatorsbåset påminner om att doktor House redan har gjort Ritzen – fast i ett annat liv. Liksom:

3.

Idag ska jag med hjälp av SJ:s inte särskilt pålitliga transportsystem förflytta mig till Radiohuset för att som varande språkpolis intervjuas i Nordegren i P1. Det hela sker vid tretiden och jag är tillsagd att förbereda mig genom att tänka ut vad jag ska säga. En spaning, liksom. Hm. Kanske är de/dem/dom något för målgruppen? Eller björntjänst och lök på laxen? Roliga sammansättningar? Nystavning av syckel? Ejänklien? Mej, dej, och den lilla fisken sej? Och hur ska jag få in basketmatchen som mitt lag vann igår i sammanhanget?

Hm, på min ära. Hm.

{ 54 kommentarer }

Att göra en tralla (trailer alltså)

av Lotten Bergman den 10 juni 2009

Radiopratartiden i mitt liv närmar sig sitt slut efter 18 månader, och då börjar jag förstås att summera vad jag har lärt mig. (Jag kommer säkert att göra likadant när jag ligger på min dödsbädd.) Jag har pratat, intervjuat, bloggenloggat och sagt ”hur känns det?” flera gånger.

Sven Jerring väljer och pratar runt plattor på 1940-talet. Är det månne … öl i flaskan?

Att prata och ställa frågor har jag aldrig haft problem med, men det här att tänka i ”ljud” var något helt nytt när jag började. Men nu är jag van.

– Ringa och boka en intervju med Gunde Svan? Ja, vad kul!
– Springa ut på stan och attackera okänt folk och fråga om vädret? Nämen så roligt!
– Klippa en tralla? Javisst, tre sekunder bara!

Kjell Stensson och Astrid Lindgren ska strax sända. Året är 1963 och båda har de skaffat radiofrisyr.

Aldrig att jag före radiojobbet tänkte på trallorna – alltså trailrarna. De kommer i olika versioner, som

  • de som sammanfattar dagens program i efterskott: lyssnarna ska bli nyfikna och tänka ”nämen de där lustigkurrarna vill jag höra på imorrn”
  • de aktuella som annonserar vad som komma skall: lyssnarna ska tänka ”åhå, de pratar om 1980-tal hela nästa vecka, det ska jag lyssna på”
  • de allmängiltiga som kan spelas om och om igen i ett halvår: lyssnarna ska känna igen sig och … hm, nej, jag vet inte vad de ska tänka, jag förstår inte riktigt poängen med dessa trallor.

Trallor är alltså 30–45 sekunder långa reklamsnuttar för den egna radiokanalen och dess program, kan man säga. Man hör dem mellan musik, reportage och direktsänt prat. Ni har hört dem. Men hur gör man en? Öh, jag har ingen aning – borde förstås ha gått någon utbildning. Men jag kan berätta hur jag i min lilla naiva och banala värld gör eftersom ni alla just nu tuggar på naglar och hoppar av nyfikenhet. Men först en pausbild.

Tage Danielsson när han 1954 var ny på radion.

Man hittar på någon av dessa ingredienser först:

  • bakgrundsmusik (Jailhouse Rock till ämnesvecka om brott?)
  • repliker (kanske två radiopratare som käbblar om något?)
  • miljö (flygplats och mumlande resenärer, dångande högtalare och personal med konstig betoning)
  • allmän tossighet som skulle kunna bli något.

Sedan drar man in prat och musik och ljudeffekter i ett roligt, digitalt program som lägger ljuden ovanpå varandra och så höjer och sänker man volymen så att allt blir ”lagom”.

Lagom? Ja, som sagt har jag egentligen ingen aning om jag gör rätt eller fel – men kul är det! Så här lät jag i trallan om temat vatten, som går denna vecka. (Snacka om flyktigt medium – efter ett och ett halvt år har jag skapat och skapat och har ingenting sparat!)

John Travolta visar sin handdans för mickhållande Kersti Adams-Ray 1983. Kolla, tändstickor på marmorbordet – de kanske tog en cigg ihop sedan? (Sådana där väskor med inspelningsmanicker har de fortfarande på radion. Fast mindre.)

{ 9 kommentarer }