skola

Nämen om vi skulle starta lite upplopp, hörni?

by Lotten Bergman on 27 maj 2013

Spring ut på planen!

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 08.18.32

Släng lite eld på någon!

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 08.19.45

Sedan åker vi till en förort där vi inte bor och tuttar på en bil! Eller en förskola! Ja! För vi har ingen lokaaaaaal! Och om inte vi får ha någon lokaaaaaaal, så ska banne mig inte småungarna ha nån lokaaaal!

Förlåt, nu förflyttades jag minsann till 1970-talet när man for omkring och gjorde olagliga saker och skyllde på att det inte fanns tillräckligt många ungdomsgårdar (ergo lokaaaaler). För man demonstrerade inte enbart – det var alltså inte bara fridfullt tjoande med

  • fackliga rättigheter!
  • dagis!
  • jobb!
  • vi flytt int’
  • ropen skalla ____ (fyll i lämplig fortsättning som gärna rimmar eller slutar på ”alla”)
  • uuuut meeeed____ (fyll i lämplig person som ska slängas ut från valfri olämplig position).

Man kastade även då brandbomber, slog ner gamla tanter, plankade på tunnelbanan och var redlöst berusad på Barnens dag.

Man och man, förresten — jag satt ju bara hemma och fantiserade om min basketkarriär. Men jag umgicks under en period med ett gäng killar från Lidingö, som stolt berättade om allt ”bus” och att de hade under 2,0 i medelbetyg … och som fick mig att ljuga om mitt eget medelbetyg. (Jag sänkte det för att inte framstå som en plugghäst.)

Fast … varför ska vi låta det stanna vid fotbollsarenor och Stockholms förorter? Vi kan väl begå olagligheter vi också? Jag är till exempel väldigt missnöjd med hur Coop har möblerat om i min affär.

  1. Storma fruktdisken!
  2. Ta de gröna bakpotatisarna och lägg dem ovanpå de övermogna avokadorna!

Sedan tycker jag faktiskt att bilisterna har börjat slarva med körriktningsvisarna i cirkulationsplatserna. (Eller ”blinka i rondeller”, som det egentligen borde heta.) Varför ska jag behöva stå ut med sådan lättja från vuxna människor?

  1. Släpp en bomb mitt i rondellen!
  2. Lägg ut spikmattor som har blinkningssensorer som drar in spikarna för alla som sköter sig!

För att inte tala om alla idrottsevenemang som bara går ut på att tävla: sicket trams. Varför fokusera på bollkontroll, balanssinne, precision, koncentrationsförmåga och styrka när man skulle kunna få utlopp för sina aggressioner som publik också?

  1. Låt fäktningspubliken storma pisten med sablar och bengaliska eldar – sedan de utrustats med skyddsutrustning förstås!
  2. Lär ut tacklingsteknik så att isdansare måste vara beredda på plötsliga publikinhopp! (Här kan man med fördel värva gamla avdankade hockylirare som kan få en ny karriär som ”under cover-publik” på konståkningsarrangemang.)

Sådärja, nu tar jag en välbehövlig raljeringspaus.

Och nu har jag en helt allvarlig idé: lär ut retorik från första klass. Några av killarna och tjejerna som prompt måste göra sin röst hörd genom att sabba för andra kanske skulle kunna ha nytta av att kunna tala för sin sak?

Uppror i Husby. Bildkälla.

Uppror i Husby. Bildkälla.

Brasklapp:
Även jag begriper att man måste revoltera och säga emot vuxenvärlden innan man själv blir vuxen.
Även jag begriper att det är mer synd om vissa än om andra.
Även jag begriper att man aldrig kan eliminera alla uppror.
Även jag har gjort uppror: jag sydde ju in mina jeans så att jag knappt fick på mig dem. Där fick vuxenvärlden så den teg!

{ 56 comments }

Jag behöver plötsligt inte fler jobb

by Lotten Bergman on 17 april 2012

För prick ett år sedan skrev jag ett inlägg som hette ”Jag behöver fler jobb” där jag bevisade att jag gör vad som helst för pengar. I texten står det även:

”Helst skulle jag vilja anlitas av Sveriges alla skolor för att berätta hur man bättre skriver informativa lappar till stressade föräldrar.”

Jag borde kanske ha gjort tillägget ”och vinna en miljard kronor för att kunna utrusta alla människor med varsin basketplan” eftersom det faktiskt blev som jag önskade: i höst kommer jag att i samarbete med Språktidningen att åka på just precis en sådan turné.

För att kolla om det över huvud taget var en bra idé, detta, gjorde jag en testföreläsning på en skola här i stan. Jag samlade material, tänkte till, gjorde en lämplig presentation med så lite text som möjligt och var nöjd och glad. Skräckexempel som jag har fått genom åren anonymiserades och så tog jag på mig mina allra finaste randiga strumpyxor och åkte iväg. Sedan kom första chocken:

Hål i strumpbyxan! Mitt på halva låret! 

Okej, en sådan himla stor chock var det förstås inte, det brukar ju hända. Men det var mindre lämpligt när jag ju skulle tala inför 60 prydliga lärare på en engelskspråkig skola. (Nu kan ni ana vartåt detta barkar.) Jag löste det på så sätt att jag drog av mig skärpet och drog ner kortkjolen över strumpmaskorna och sedan drog ner tröjan lite längre än  vanligt. Kanske såg jag lite neddragen ut, men det tänkte nog ingen på. För andra chocken bestod ju av något som distraherade en smula:

– Du vet att du ska tala på engelska?

Sa rektorn och log. Jag hade i mitt förvirrade liv intalat mig själv att det förmodligen bara var de svenska lärarna som skulle lyssna och sedan bortträngt vidare logik. Självklart talar man på engelska på en engelskspråkig skola. Jag hälsades välkommen, drog i kjolen, knixade lite och sa:

– Hi everybody! I’m going to do this in English – with half a brain.

För även om jag har bott i USA och alltid varit en hejare på engelska, är jag helt enkelt bara hälften så smart när  jag inte pratar svenska.

– And it was Bror Rexed at the Socialstyrelsen who … well, you don’t need to know that. But don’t use versala, no I mean big, no … uppercase D in Du!
– Never?
– Never!
– But in the beginning of sentences … I mean, in English we always …
– Ooops, yes, sorry, Du in the beginning of sentences should always have versala B. D! I mean D! Uppercase D!

Om ni har exempel som jag kan använda i min kamp för bättre skolinformation: mejla mig! De första föreläsningarna sker veckan före skolstarten i augusti i ännu inte bestämda städer.

Så här funkade det förr i tiden:

Lila, spritdoftande stenciler:

Skoluppgift i början av 1970-talet.

Skoluppgift i början av 1970-talet.

Ändrad information korrigerades helt enkelt PÅ den ursprungliga:

Inför basketturnering i slutet av 1970-talet.

Inför basketturnering i slutet av 1970-talet.

Idag är det mejlen som gäller. Vad man kanske ska tänka på om man använder smileysar är att om mottagaren har ett ennat mejlprogram, förvandlas det runda, gula ansiktet till ett versalt J:

Du kan vara J!

Du kan vara J!

Uppdatering

Jag har blivit strängeligen tillsagd att sluta framställa mig själv som en klant- och dumskalle. Därför publicerar jag lite av den feedback jag fick efter föreläsningen:

”Thank you for the tips on how to distribute and convey information in a more concise way.”

”Thank you for the fabulous lecture, it was both informative and easy to take in.”

”I found your suggestions on how to write informative subject lines in emails as well as how to properly structure an email with the salutation at the beginning, the information in the middle, and the action at the end especially useful.”

{ 24 comments }

Jag vill åka på språkpolisturné!

augusti 11, 2011

Hade inte det varit coolt? Tänk er att jag och mitt följe kommer till just din stad med sju långtradare och så smäller vi upp jumbotroner i taket, högtalare större än en etagelägenhet på Strandvägen och i runda slängar 23 halvnakna dansare som juckar i takt med att jag på scenen tjoar: – Dubbelt supinum [...]

Read the full article →

Åttaåringen vill inte gå i skolan

mars 2, 2011

Via Joakim Jardenberg hittar jag något så fullständigt självklart som detta – lite enkel matematik: Om pi = 3.1415927… z = radien a = tjockleken … är volymen av en pizza just pi * z * z * a. Detta apropå att jag sitter och hjälper Åttaåringen med katastrofalt trista mattetal. Han skriver med kass, [...]

Read the full article →

Skolångest på flera plan

april 21, 2010

Man är runt 15 år och sitter på ett prov i skolan och inser att man inte har den blekaste susning om svaret på en fråga om hur industrialismen påverkade kapitalismen eller så har man glömt om det är subjekt eller predikat som gör något i en mening eller så är det fullständigt obegripligt hur [...]

Read the full article →

Man kan inte hålla ordning på allt, eller hur?

mars 15, 2010

Man kan inte hinna allt, veta allt och hålla koll på allt. Eller hur, va, snälla, visst håller ni med? För några år sedan hände detta: Min djefla man satt som vanligt i sitt arbetsrum här hemma och skrev om en marin gråsugga som äter upp tungan på en kalifornisk saltvattensfisk. Klockan kvart över tre [...]

Read the full article →

Vad gör någon till pedagog?

januari 11, 2010

Det kom ett mejl från Daniel Yttergren. Han är 12 år, blond, glad och vill lära sig allt om basket. Hans ögon glittrar varje gång när han kommer in i hallen och han rusar fram till mig och ropar: – Lotten, Lotten, kolla, kolla! Jag har kommit på hur man kan göra en lay up [...]

Read the full article →

Alla har kanske inte en timme över idag …

september 21, 2009

… men kanske i morgon? Jag hittade via Charlie en dokumentär om två rektorer i USA. Jag har inte heller en timme över ens om jag lägger ihop småsnuttar här och där, men det visade sig att de 24 timmarna just det dygnet ändå räckte. Klicka här och titta. Oj, just nu (22/9 kl. 14) [...]

Read the full article →

Olika falla ödets … äh, vi är helt enkelt orättvisa!

februari 13, 2009

Vi har ju försummat Sexåringens läsande och skrivande. Vi föräldrar har inte tagit vårt ansvar och bör ställas i skamvrån. När den nuvarande Sextonåringen var sexåthalvt år och skulle börja i sexårsverksamheten (=lekis), kämpade vi med läsning och skrivning och mutade honom brutalt med pengar och godis trots att han var komplett ointresserad av bokstäver. [...]

Read the full article →

Det värsta provet? (uppdat.)

februari 12, 2009

Swoosch i tidsmaskinen. Jag var ny i klass S2a i Tibbleskolan i Täby och ansågs lite skum och mystisk eftersom jag hade invandrat från Luleå och inte var riktigt som alla andra barn som sa reven och rekan. Inte visste jag då att jag bara ett par månader senare skulle ha bästa kompisar som hette [...]

Read the full article →