Inlägg taggade med:

språk

Det svenska ordet beach

av Lotten Bergman den 6 februari 2012

Japp, nu blire språk igen. Jag har nämligen ingen annan utväg. Jag måste ju hitta en anledning till att få berätta att jag har lagt XYLOS i Wordfeud. Etthundratrettiotvå poäng på ett bräde, tjoff bara.

Men det underliga hände en liten stund senare, när jag hade rumsterat om bland bokstäverna och bara fått massa halva bearnaise-ord och tyska prepositioner – som man ju inte kan lägga. Frustrerad lade jag ut bokstäverna som jag dukar till kvällsmat: lite på måfå och på en höft samt i slumpmässig ordning.

Och så godkänns beach! (Synd att det inte finns något som heter manisv, för då hade jag ju kunnat fortsätta med beachvolleyboll.)

Så nu är jag lite nyfiken på om ni kan hjälpa mig med att lista ord som

  1. finns med i SAOL fastän man inte tror det (BEACH???)
  2. inte finns med i SAOL fastän de ju borde det (PÖ!)
  3. ord som har funnits, men som är strukna och saknade (förbrytarfysionomi och andra som vi har berört tidigare).

SAOL hittar ni hääääär.

Svenskan funkar ju på så sätt att vi har tusen och en sammansättningar som inte kan listas eftersom de inte ”finns” förrän de sägs. Vi förstår alltså nya ord fastän vi aldrig har hört dem förut – vilket är det som gör svenskan till ett ordrikare språk än t.ex. engelskan. Vi har ett oändligt antal ord! [Här får ni gärna slå er för bröstet/brösten.]

Slutligen en bild som jag ska sätta upp på toa:

Glömde ju:
Ni som vill hellre fira semikolonets dag idag, kan ju njuta av när min djefla man för fem år sedan härmade ett semikolon.

{ 44 kommentarer }

Det är Grammatikdagen idag

av Lotten Bergman den 3 februari 2012

Ni som har läst ända hit, ska ha beröm. Vanligtvis somnar alla redan vid de två mm:en i grammatik.

Själv är jag absolut inte en grammatiker – jag har en gång (1987) slagit en hammare i Silverbibeln, som Svartvik-Sagers engelska grammatik kallas i de inre kretsarna.

Idag ska jag kanske ändå baka en grammatiktårta bara för sakens skull, trots att jag inte brukar gilla tryffel ett dugg. Dock måste jag som språkpolis hålla grammatikskenet uppe och ibland … ganska ofta … eller när jag tänker efter faktiskt … hela tiden svara på spörsmål om just grammatik. Så jag slänger mig med ord som imperativ!, kasusvetenskap och mitt favoritord: pluskvamperfekt.

Men idag ska jag lära er en sak som ni kan ha användning av. BIFF-regeln!

(Nu börjar snålvattnet rinna, förstår jag. Först tårta, sedan tryffel och nu biff.)

Det är egentligen inte en regelrätt regel, utan mer ett sätt att komma ihåg en regel (som ”kastrullen” i tyskan till exempel). Alla som har svenska som modersmål har placerat den i ryggmärgen, medan de flesta som måste lära sig svenska medvetet, får rabbla så här:

Bisats kommer Inte Före det Finita verbet.

Vabaha? Vafförnåge? Finit? Bisats? Verb?

Äh, strunta i de där termerna och fokusera på ordet inte. Och jämför dessa meningar, där jag har strukit den som är fel (fokusera på den inbördes placeringen av orden ”kan” och ”inte”):

”Pelle kan inte skilja på kjol och klänning.”

”Lotten säger att hon inte kan skilja på dill och persilja.”

”Hon säger att hon kan inte skilja på Depp och Pitt.”

(För att kunna gå vidare så måste jag först tala om att persilja är ett krusigare ord än dill och att klänningen är ett längre ord än kjolen samt att Johnny är deppigare än Brad är pittig.)

Såja, nu har ni fått namn på något som ni kanske redan kunde imperativt intuitivt!

Bonusmaterial: Pitt och Depps hittills enda samarbete (förutom Angelina Jolie-relaterade aktiviteter) – en snutt i 21 Jump Street.


Brad Pitt är den blonde som syns efter 10 sekunder, Johnny Depp den mörke som lyser upp skärmen efter 38 sekunder.

Inspirationen flödar. Kvällsmaten kommer att bestå av biff med pluskvamperfektssås och persilja.

{ 48 kommentarer }

Flugskit och sånt

av Lotten Bergman den 27 januari 2012

Jag undrar bara om det är en sådan bra ide det här med att kalla accenter (som hjälper oss att uttala ord) för ”flugskit”. En hel arme politiska analytiker bedömer (redan) nu om den nya S-ledaren Stefan Löfven är kompetent, lämplig, vältalig eller rent skräp. Själv är jag mer fokuserad på det som han kallar flugskit: den akuta accenten över e:et i efternamnet, som han och hans släkt har raderat. För att det är flugskit.

Den där andra flugskiten som man skulle kunna kalla för f, får däremot vara kvar.

Under några år på 1970-talet – när jag av naturliga skäl var ogift – basunerade en släktforskare ut att vi under alla år hade skrivit vårt efternamn fel. Vi skulle inte heta Stenson utan … (håll i er) … Sténson.

Lotten Sténson hette jag alltså. Alla i släkten ändrade sitt skrivsätt, men fnissade lite generat åt tramset. Efter tre år som Sténsöner, ringde släktforskaren runt och bad om ursäkt – vi skulle alls inte ha någon accent. Han hade tolkat tre av varandra oberoende källor fel – tre källor som alla redovisade namnet Stenson besudlat med … (håll i er) … flugskit.

Nu till det egentliga problemet: var skiter flugorna nuförtiden när kyrkböckerna är digitaliserade?

{ 33 kommentarer }

Jag – en flipperförälder?

av Lotten Bergman den 29 december 2011

Språkrådet har kul på jobbet! Tänk att få sitta och hålla upp ett av spott kladdigt finger i luften och känna hur ordvindarna blåser än hit, än dit.

Här finns listan över de nya ord som kanske dök upp 2011 och som kanske kommer att överleva till framtiden.

Några ord som i alla fall jag inte har stött på är (ofta kriminalitetrelaterade):

  • döda vinkeln-varnare – sensorer på stötfångare som fångar upp rörelse i den döda vinkeln
  • fastlans – en frilans som är knuten till en viss arbetsplats
  • framåtlutad – att vara intensiv, energisk, företagsam
  • knarkometer – en apparat som kan upptäcka spår av droger
  • koka böcker – att fuska med bokföringen
  • loba – att göra ett polisingripande som grundar sig på lagen om omhändertagande av berusade personer
  • möpare –  en militärt överintresserad person.

Vad kan en av sport överintresserad person kallas?

Retronym är mitt favoritord – ”nytt ord för något gammalt som måste bildas till följd av att något nytt tillkommit; vanlig tv blir tjock-tv på grund av platt-tv, vanlig bandy blir utebandy på grund av innebandy”.

Vi måste komma på fler exempel på retronymer, det måste vi.

Så tokigt. Detta dök upp när jag letade efter en illustration till nyordet "plankning".

Så tokigt. Detta dök upp när jag letade efter en illustration till nyordet "plankning".

{ 78 kommentarer }

Find and replace

av Lotten Bergman den 23 december 2011

Det ser ut som om bokförlagen runt 1968–72 körde den tidens find and replace eftersom så många böcker som utgavs då inte skriver mig, dig och sig. Utan faktiskt mej, dej och sej. Inklusive den lilla fisken på slutet.

Vilket alltså är precis lika ”korrekt” som ig-varianten, men som alltid har andats lite mer talspråk. En del författare skriver mej, dej och sej samt dom i repliker, men har kvar mig, dig och sig samt de och dem i resten. (Utom Ulf Lundell, som är konsekvent.)

Men inte runt 1970, för då står ej-formen i nästan alla böcker — även i böcker av gamla stötar som Olle Hedberg, som förmodligen var en alltför gammal hund för att lära sig att ej:a då.

(Ett himla kursiverande blir det i sådana här texter.)

Jag har av Anders Lotsson på Computer Sweden fått höra en alldeles fantastisk saga om just find and replace, som jag härmed delar med mig av. Om inte annat kan ni ju berätta den för släkten på julafton.

I den engelska översättningen av Henning Mankells ”Den orolige mannen”, som på engelska har fått den lika upplyftande titeln ”The troubled man”, finns ordet canmobileation.

Huh? Vad skulle canmobileation kunna vara? Can är en plåtburk och mobile är ju numera oftast en telefon när svenskar pratar engelska. Aha:

En snörtelefon förstås!

En snörtelefon förstås!

Nej, för det ska egentligen stå cancellation, som betyder inställande, avbeställning. Jag vet inte hur det ser ut i texten, men det måste vara förvirrande när det i Mankells bok skulle stå:

– Har du gjort avbeställningen? sa han lamt samtidigt som han hastigt skakade på huvudet.

Och istället står:

– Har du gjort snörtelefonen? sade han hastigt och svepte en ljummen kopp kaffe hastigt.

Den som redigerade tänkte byta ut cellphone i texten mot mobile phone, och så gick bidde det fel.

cell → mobile
cancellation → canmobileation

Men nu till dagens mest brännande fråga. Mobile phone? MOBILE PHONE? Jag som trodde att cellphone var att föredra framför mobile phone.

Aldrig får man vara riktigt nöjd och färdig med sina kunskaper.

Uppdatering:
Det är diskussion i kommentarerna om huruvida vi ska skriva tihopa cellphone som NE föreslår eller ej. Men alla är överens om att det är ett amerikanskt ord medan mobile phone är brittiskt.

{ 15 kommentarer }

Utlys allmän flaggdag: 24 november!

av Lotten Bergman den 24 november 2011

’Sch’kta, felåt, jag har inte tid att skriva något här idag. Jag måste läsa en ordlista. Jag kanske aldrig någonsin hinner skriva något mer. Julkalendern brinner inne, barnen får blott äta frysta pommes croschetter och annat som jag inte kan stava till. Huset kommer att mögla ihjäl och årstiderna flyta ihop med varandra:

SAOL har kommit som app!

(Ordet app finns däremot inte med i SAOL.)

SAOL-appen för Iphone.

SAOL-appen för androider.

SAOL-napp för alla som sitter och är ledsna med sina gammeldagstelefoner utan appfunktion:

SAOL-napp, ännu inte ute på marknaden.

SAOL-napp, ännu inte ute på marknaden.

Nu hörni, kommer vi språkpoliser att bli beskäftigare än någonsin. Vi vet ju redan hur alla ord stavas (utom dubblett förstås), men behöver ju bevis. Jag, som alltid slänger SAOL-boken på undrande, kommer nu att slippa att släpa på åbäket; jag kommer att slänga telefonen på dem istället.

Öppenhjärtighet har inget med hjärtlighet att göra och omständlig betyder krånglig.

Öppenhjärtighet har inget med hjärtlighet att göra och omständlig betyder krånglig.

{ 116 kommentarer }

När jag nästan satt i Svenska Akademien

av Lotten Bergman den 15 april 2011

Igår stod jag här och funderade:

Svenska Akademiens framdukade mötesbord.

Svenska Akademiens framdukade mötesbord för de aderton. Som väl är sexton.

Jag tänkte att jag, som alltid snubblar och faller och tappar balansen när jag tänker med öppen mun och stirrande ögon, kanske kunde råka falla med rumpan ner mot sittdynan där. Och provsitta. Bara lite?

Sedan drogs jag som av en bokstavsmagnet mot ständige sekreterarens plats.

Tänk att jag inte ens tänkte tanken att slå hammaren i mitt eget huvud.

Tänk att jag inte ens tänkte tanken att slå hammaren i mitt eget huvud.

Kanske kunde jag råka skriva något på papperet under det översta? tänkte jag. Men så blev jag distraherad av fjäderpennan där på bordet – som dock stod i ett tomt bläckhorn. Precis när jag skulle ta en bild av tomheten lade en f.d. ständig sekreterare sin hand på min axel och sa:

– Du tar väl inga bilder på listor och dokument?
– Hiiihihihihih hoooohoooo, fnitter och fniss, tihi, jaaaaaaag tar aldrig bilder på annat än mögliga hotellrum! svarade jag – alldeles för snabbt.

Men vi kanske ska ta det från början nu när jag har fångat ert eventuella intresse? Sa jag något dumt till någon? Föll jag i armarna på någon? Slog jag näven i bordet och protesterade mot något? Eller var jag bara en stillsam mespropp utan stuns? (Nej, det är inget fel på mesproppar. Med eller utan stuns.)

Orsaken till gårdagens sammankomst var att jag är med i juryn för Vetenskapsfestivalens Skoltävling om nya ord. Nej, jag vet att nya, användbara ord sällan uppstår på begäran eller när de vinner priser – men det är ju jättekul att tänka ”vilka ord saknas?” och sedan komma på nya bokstavskombinationer. Fissla t.ex.!

Först kom jag för tidigt och irrade runt i Akademiens trappor så mycket jag kunde. Så trasslade jag in mig på expeditionen där jag skrämde livet ur en kvinna som inte visste vad jag talade om för möte.

– När?
– Nu klockan 12, vänta ska jag ko…
– Var?
– Här, det står Börshu…
– Med vem?
– Lennart Hellsing, Sture Allén och …
– Idag?
– Ja …
– Nej!
– Jo …
– Men jag begriper inte. Fast … Aha! Ni ska vara i källaren! Förlåt, jag ser ju här att det är … ja, källaren. Förlåt. Palmstedtsalen. Förlåt.

Jag höll sedan på att bosätta mig i denna expedition eftersom väggarna var fyllda av gamla, ljuvliga arkivkataloger – alla böcker som finns i hyllorna är förstås katalogiserade och alla nobelpristagares böcker finns på plats.

Detta är inte en dator.

Detta är inte en dator.

Jag fick öppna en låda och bläddra bland korten!

Jag fick öppna en låda och bläddra bland korten!

Men jag slet mig till slut från de fina, handskrivna katalogkorten. En liten stund senare hittade jag mitt sällskap ute på Stortorget: Katarina Schück, Anton Romanus, Ola Karlsson, Sture Allén och Lennart Hellsing.

Först åt vi strömmingslunch. Här ses framför allt min anteckningsbok, där jag skrev upp nyordet "trickla". (Och toapapper, för det behöver jag handla.)

Först åt vi strömmingslunch. Här ses framför allt min anteckningsbok, där jag skrev upp nyordet "trickla". (Samt toapapper och koriander, för det behöver jag handla.)

Apropå anteckningsböcker, så är har jag ju en sådan där som man ”ska ha”. Fast utan fin stämpel. Uppdatering: Sigill, inte simpel stämpel.

Nu ber jag om ursäkt för mitt ständiga oooande och aaahaande, men jag är lättimponerad när det gäller t.ex. coola bokhyllor, klirr-klickande kristallkronor, snygga benmuskler och långa sammetsgardiner. (En av de fyra uppräknade parametrarna ska kanske bort ur just detta resonemang.)

I den här korridoren finns porträtt och böcker en masse. Sture försökte få oss att gå med raska steg framåt medan han berättade om allt. Men vi kom på efterkälken.

I den här korridoren finns porträtt och böcker en masse. Sture försökte få oss att gå med raska steg framåt medan han berättade om allt. Men vi kom på efterkälken eftersom vi granskade allt.

Den där korridoren på bilden hade en specialgjord matta med akademi-emblemet exakt 18 gånger. Och apropå 18, så fanns det exakt så många brevlådor i korridoren. Inte sådär pråliga, mer som tjänstemannagråa kostymer.

Men se, herr Engdahls lucka är uppbruten. Det var inte jag!

Men se, herr Engdahls lucka är uppbruten. (Det var inte jag!)

Det är böcker i alla rum och i alla vrår och i alla korridorer – och naturligtvis en läsesal. Med de där fina bokhyllestegarna. Senaste bandet av SAOB drog jag kvickt ut ur hyllan för att få läsa lite om dess första uppslagsord: ”tok”.

På bordet ligger nya böcker med tidningarnas recensioner instoppade. Jaaaa, jag tog en närbild också.

På bordet ligger nya böcker med tidningarnas recensioner instoppade. Javisst, jag tog en närbild också. Jaså, vill ni veta vilka böcker som man tydligen ska läsa? Mjaaa …

Börssalen – där Vargas Llosa i december 2010 höll sitt timslånga tal och fick alla att gråta när han berättade att han älskade sin fru – var länge Stockholms enda stora lokal som hade resurser att värmas upp vintertid. En av kakelugnarna:

Ni ser spegeln? Liakdana speglar, fast måttanpassade att täcka fönstren finns på vinden.

Ni ser spegeln? Likadana speglar, fast måttanpassade, finns att täcka alla fönster! De står på vinden och är jättetunga, sa Sture.

Orsaken till att Svenska Akademien faktiskt huserar just här, beror på en donation. Ur Nordisk Familjebok:

Den största donation Akademien emottagit var den af fröken Magna Sunnerdahl 1913 till förfogande ställda summan af närmare l mill. kr., hvarigenom afsågs, att Akademien skulle kunna förvärfva som sin egendom och i arkitektoniskt oförändradt skick bevara Stockholms börshas börshus. Akadademien hade nämligen funnit sig föranlåten att afyttra det Beskowska huset, som vid undersökning visat sig i hög grad behöfva ombyggnad. Något köp af Börsen ville emellertid ej stadsmyndigheterna medge; för 600,000 kr., hvaraf 500,000 voro gåfvomedel af fröken Sunnerdahl, upplät Stockholms stad åt Akademien Börshusets öfre våning och Stora börssalen för all framtid.

Men jag blir bekymrad över kandelabrarna, som ser sköra ut.

Jamen se, en ståltråd är så arrangerad att mittendelen inte ska trilla av.

Jamen se, en ståltråd är så arrangerad att mittendelen inte ska trilla av.

Här äger högtidssammankomsterna rum – efter ommöblering förstås.

Här äger alltså högtidssammankomsterna rum – efter ommöblering förstås.

Börssalen var faktiskt bland det mäktigaste jag har sett. Här hålls årsavslutningen för ledamöterna med ett högtidligt, offentligt möte den 20 december klockan 17:00.

Det här är Stora Börssalen 1922. Men vilka är de? Vad är det för sammankomst?

Det här är Börssalen 1922. Men vilka är de? Vad är det för sammankomst?

Sture Allén förde oss milt vidare mot en av de minsta hissarna jag har sett – som var den enda vägen ner i källaren. Vi fick åka tre och tre med hjälp av en specialnyckel, men lyckades bara ta oss ner, inte ut ur hissen.

– Man måste vänta i ett par sekunder innan dörren öppnas, förklarade Sture och hann knappt vända sig mot dörren innan hissen for upp till andra våningen igen.

Sture Allén, jag och Anton Romanus åker här ner i källaren för tredje gången.

Sture Allén, jag och Anton Romanus åker här ner i källaren för tredje gången.

Så hade vi till slut vårt möte och sållade bland ett 30-tal olika nyord (som från början var 700). Tyvärr och naturligtvis är resultatet och resonemanget hemligt till prisutdelningen den 11 maj. Men jag berättade förstås för alla om fissla – alltså ”ta-leken” med snöre som Översättarhelena namngav.

– Snörlek? Ni vet? sa jag. Fissla ska det ju heta! Snöre … på franska … ni vet väl vad jag menar ..?
– Och dom som håller på med det är förstås snördar, sa Lennart Hellsing stillsamt.

Runt oss fanns dyrbara böcker bakom lås och bom.

Runt oss fanns dyrbara böcker bakom lås och bom.

Efter mötet klättrade jag omkring i branta trappor i kulvertliknande gångar med Lennart Hellsing och Språkrådets Ola Karlsson. Endast i Gamla Stans underjordiska gångar stöter man på dubbla dörrlås från olika sekel:

Har vi någon låsexpert här? Hur gammalt är det nedre?

Har vi någon låsnörd här? Hur gammalt är det nedre?

Och endast i Svenska Akademiens källargångar trillar man över en sådan här låda:

Åh! Anteckningsböcker! Säkert sådana med stämplar!

Åh! Anteckningsböcker! Säkert sådana med stämplar!

Ni kommer väl ihåg mina raggningsrepliker häromdagen? Jag får lägga ännu en till samlingarna, tror jag. För det första jag hasplade ur mig till Sture Allén var:

– Ja, vi träffades ju för 23 år sedan. Eh, Nationalencyklopedin. Men jag ser på din blick att jag inte gjorde något vidare intryck, nähej.

Tack, Sture, för att du bara skrattade åt mig och min stora fot i munnen.

{ 40 kommentarer }

Ekorrn satt i granen – stilövning av Anders Bek

av Lotten Bergman den 14 april 2011

Vem är Anders Bek? (På simplifierad fonetiska [andesch bäck].)

Jag vet faktiskt inte. Som med många andra människor kan man googla honom, hitta en blogg, mejla honom och berömma honom – men framför allt kan man skratta åt honom. För han har gjort fantastiska stilövningar med ”Ekorrn satt i granen” som utgångspunkt.

(Stilövning är alltså ungefär det som sker på min Julkalender: man tar en genre eller en författare eller en text och bakar om till något annat. Sedan känner man sig rätt nöjd och har förmodligen lärt sig något på kuppen, men själva genren ”stilövningar” är inte en lukrativ bransch.)

Så här låter ”Ekorrn satt i granen” ju i Alice Tegnérs version från 1892:

Ekorrn satt i granen
skulle skala kottar
fick han höra barnen
då fick han så bråttom
hoppa han på tallegren
stötte han sitt lilla ben
och den långa, ludna svansen.

Men in på scenen kliver nu Anders Bek, som i mina ögon har gjort ett alldeles fantastiskt arbete. När? Ptja, det kanske är tio år sedan? Jag brukar (med Anders’ tillstånd) ta fram några när mina föreläsningar går i stå för att det är för varmt i lokalen eller annat som jag inte rår på och jag just då inte har lust att strippa eller hjula för att pigga upp. Några exempel:

1. Videotrailer
- De kom oväntat.
- De drev honom från hans hem.
- De försökte knäcka honom.
- De kommer att ångra sig.

Squirrel – kotthämnaren!
Med Drew Barrymore som barnet och Bruce Willis som John McSquirrel. Kevin Costner är Tallegren.

4. Metatetisk omkastning med interversion
Rekonn satt i garnen, skulle slaka tokkar
Hickan föra banren, hå dick fan så bårtom
Popha fan hån traggelren, töttes san hitt billa len
doch en vånga sluna dansen.

7. Kvasi-fornsvenska
Eikahurra Grani sutto, Kottian skalu hvilja
Barnum horian, Eikahurun kuiku lepan Thallagranian
Langan SvanzR auk BainR slaghan.

9. Norrland
N’Lillekorre satt oppa storgammgran å sku skala nå småkottar. När n’Lillekorre hörde småongana fick’n sä brått att’n hoppa oppa långtallgren å hä bar sä int’ bätter än att’n stött i lellskank’n å långhårschvans’n nå så guu fördömdat. Å när’n kika närmre såg’n ju att jo, no’ hade den gått av. Huvva!

12. Dröm
Jag drömde att jag var hungrig, men avbröts av röster. Av någon anledning kände jag mig hotad. Jag tog ett språng ut i luften, men tappade kontrollen och föll.

26. Alfabetet
Angående benet: Censurerar diktaren ekorrens fallskador? Gjordes han invalidiserad? Jag kan lugna många nervösa oroliga personer: Queens ricinolja ska träna upp vävnaderna. William Xerxes, yrkesutbildad zenmästare, återställer äntligen ödeläggelsen.

27. Radannons
Större parti granfrö bytes mot rullstol.

39. Stream of consciousness
Ekorrn ekorrn sitter i granen i grannen i grenen i Grenoble han sitter i sitterisitterisatterisutta sutta mutta kutta granen grannen en grann gran Skulle skala flå riva klösa lemlästa lemmellästa nästa lämmel lemmar organ organist organism ism ismo ismo jukkapekka Kottar kottar småbarn ungar snor dagis blöta vantar hejsan hoppsan Hoppa han från tallegren svindel snurra runt runt stötte sitt lilla ben sitt lilla ben sitt förkrympta ben sitt äckliga lilla ruttna ben slog han stötte malde malde ner i e en mortel mortel mord rotel moderrot rotmos och den långa långa long and winding road roadmovie långa road långa ludna ludna ludo ludo lupo lupen anlupen anfrätt syra fräta fräta fräsa steka fläsk steka Svansen svansa svassa vassa vässa pennor.

Ja, ni förstår nu. (Att det finns siffror framför beror på att antalet stilövningar på Ekkorsajten nu är uppe i över 200.)

När det gäller just ”Ekorrn satt i granen” undrar jag om jag egentligen får skriva så här. Eller sjunga den var som helst. Eller om Anders Bek kanske måste slängas i de djupa fängelsehålorna eftersom originaltexten och musiken fortfarande ägs av Time Warner och är upphovsrättsskyddad till och med 2013 …

Förresten – när jag nu är inne på att berömma helt främmande karlar, kan ni läsa på Peter Olaussons faktoidsajt om just Ekorrn och att vi ju brukar sjunga ”hoppa han från tallegren”, vilket skapar oro i leden. (Man kan ju inte hoppa från tallen när man sitter i granen; det är ju som att spela basket med en handboll eller äta kalops med sugrör.)

{ 28 kommentarer }

Tio i topp: missförstådda ord och uttryck

av Lotten Bergman den 24 mars 2011

– Han gjorde mig en helt episk björntjänst genom att höja ribban! utbrast hon leende.

(Vänta. Ska man göra tio-i-topp-listor uppifrån och ner? Ska den första eller den sista väga tyngst? Här trodde jag att jag skulle kunna svänga ihop ett snabbt blogginlägg – och så stupar jag på formatet. Äh, nu kör vi!)

1.
En björntjänst är inte en bamsetjänst utan en otjänst – som Emil i Lönneberga som bara vill väl, men som hela tiden råkar göra fel.

Man blir ju alldeles lycklig.

Man blir ju alldeles lycklig.

Historien bakom uttrycket går att läsa på franska hääär, och handlar om björnen som bara skulle vifta bort en fluga på en sovande man och då råkade slå ihjäl honom. Som jag, när jag bara ska hjälpa min djefla man till ett glas mjölk och då råkar hälla en hel liter över honom. De 35 företag i Sverige som heter något med ”Björntjänst” har förmodligen en ägare som heter Björn, men inger namnet förtroende?

2.
Att höja ribban innebär precis som för Stefan Holm, Patrik Sjöberg och Kajsa Bergqvist att göra något svårare. Särskilt nu när de inte längre tävlar. De som tror att man gör det lättare när man höjer ribban tänker antingen på limbo eller när det är högt i tak. (Högt i tak har inte med sekelskiftesvåningar att göra utan betyder att det är fritt att uttrycka sig som man vill.)

3.
Kaka på kaka
eller tårta på tårta låter ju ypperligt ljuvligt och fantastiskt, men är alldeles på tok för mycket och onödigt. Det roliga är att tautologi som brukar nämnas i sammanhanget betyder onödig upprepning och ”tårta på tårta” är liksom en tautologi i sig efters… äh, ni fattar.

4.
Lök på laxen
låter också bra … som en lämplig huvudrätt före tårtan här ovan. Men det betyder för mycket det också – laxen är såpass god att den står sig väl även utan löken.

5.
Grädde på moset
är däremot alldeles förträffligt fint. Men det är inte vispgrädde på potatismos utan den gamla hederliga efterrätten rinnande grädde på äppelmos. Mums.

Alldeles fel.

Alldeles fel.

6.
”Greta Garbo blommade ut redan i Stillers filmer” läste jag en gång, vilket lät alldeles bedrövligt och sorgligt. Som en vissnande blomma i tonåren, stackars fröken Gustafsson. Under hela Hollywoodkarriären gick hon alltså omkring som en slokande blåklocka? (Dumt val av blomma och jämförelse egentligen: blåklockan slokar ju alltid och Greta Garbo var lite kutryggig eftersom hon var lång för sin tid: 171 cm.) Om man ska uttrycka sig positivt, så blommar man upp eller så slår blomman ut.

7.
Krokodiltårar! väste min farfar en gång mot mig.

Han var en stor (längst på kompaniet), tystlåten man som såg ut som Clark Gable. Jag grät på grund av en anledning bara för att, och tyckte att han var förfärligt grym, även om jag inte förstod vad han menade eftersom jag nästan inte ens hade sett en krokodil på bild. Men förmodligen hade han rätt: jag grät på låtsas. Krokodilen (här har jag inte djupa zoologiska kunskaper utan måste lita till mina källor) lär kunna pressa ut tårar när munnen öppnas (tur att jag inte är en krokodil). Krokodiltårar är alltså falska tårar.

8.
Att en film är episkt anrättad är ett så vanligt uttryck i filmrecensioner att Radio Sjuhärad igår skickade ut ett rop på hjälp:

Men vad betyder det? Episk har att göra med något berättande, beskrivande och så finns det ju ”episk diktning” – alltså en hjältedikt …? Men episk betyder i detta sammanhang storslagen eller rentav svulstig efter det engelska ’epic’. Och tänk på alla storsvulstiga filmer som görs anrättas idag! (Det här passar egentligen bättre in på en lista med ”uttryck som man är trött på och som dessutom är svåra att förstå”.)

9.
Att vädra morgonluft låter som en fantastisk känsla en ljuv sommarmorgon när man vaknar och känner att nu jädrar ska jag ta tag i det lifvet/vedboden/mathållningen eftersom det är läääge. Och det betyder det nästan, faktiskt: man anar nya möjligheter. Men uttrycket kommer ursprungligen från Hamlet, när vålnaden vädrar morgonluft och känner att det är dags att dra sig tillbaka. Här har vi alltså ett uttryck som betydde en sak, men som numera betyder en annan sak. Kommer då björntjänst att i framtiden betyda bamsetjänst? Vi får se tiden an.

10.
Er tur! Fyll på i kommentatorsbåset!

{ 102 kommentarer }

En liten rubrikchock bara

av Lotten Bergman den 1 mars 2011

Expressen ska sluta med chockrubrikerna!

Enligt chefredaktör Mattsson har orden blivit slitna. Nähe? Va? Redan? Kommer Aftonbladet att följa efter eller envisas vidare? Kolla här vad Älskade dumburk uppmärksammade för en månad sedan med orden ”nu driver ni med oss”:

Psykchockskrigsattack: 21 bokstäver.

Psykchockskrigsattack: 21 bokstäver.

De ord som ska bort enligt Dagens Media-artikeln är bara ”chock” och ”galet”. Jag hoppas att döds-, hån-, skandal-, attack-, hat- och präst-sammansättningar ingår i beslutet. Kanske tar sjukt, as-, fett, bajs-, dö- och skit- över, men då får de väl … väl … vä…

Hm. Vänta. Förbud mot ord? Är det bra det? Är det inte lite Orwellskt? Fast även om det står ”bannlyser” i rubriken till artikeln, så är det kanske bara en stilla avhållsamhet med ett och annat övertramp som gäller?

Precis som jag nu sitter här och funderar på effekterna, måste ju journalisterna (för det finns väl inte längre regelrätta rubrikmakare?) också sätta sig ner och vara kreativa. Tänk om vi istället för attacker och förnedringar samt mirakel och terror nu ska lockas att läsa blott om

  • kritik
  • vanära
  • tur
  • förföljelse.

Synonymböcker och dito sajter går en gyllene framtid till mötes. Själv längtar jag mest efter lite mer humor i tidningarna. ”Han gav marmeladen ett ansikte” är t.ex. en artikelrubrik som hade fångat mitt intresse.

{ 39 kommentarer }