svenska

Modeord – men inte A-linje, jumper och getingmidja

by Lotten Bergman on 27 februari 2013

Implementering. Implementering. Implementering.

Implementering. Implementering.

Implementering.

Imp…

Om man säger  implementering flera gånger i rad, tappar ordet faktiskt även den lilla skärva av betydelse som det hade nyss.

Implementering. Pleminterering. Mentipletering. Plutiomentering!

Det är ett ovanligt seglivat modeord, implementering. Jag har länge försökt ta död på det som en irriterande fluga, vilket i sammanhanget är synnerligen passande jämförelse eftersom klyschor ofta valsar runt i ett par år och sedan förtvinar som modeflugor plägar göra. För modeord förlorar sin betydelse; det är det som är problemet.

Skärmavbild 2013-02-27 kl. 16.32.44

I en gammal artikel i DN hittar jag flera fantastiska exempel på meningar som egentligen bara är fluff:

  • För att vara en verkligt smart bottomliner i vår bransch måste man vara en passionerad topliner.
  • Recessionen får kännbara effekter för företaget.
  • Som den bank med flest kunder i Sverige kom vi i centrum för en omfattande medial uppmärksamhet.
  • Precis som nedgången kom hastigt, kan uppgången komma mycket snabbare än vad många idag tror.

Det är visserligen en viss skillnad mellan urblekta modeuttryck som används för ofta (men som en gång i tiden var både fräscha och upplyftande) och klyschor som inte betyder något egentligen utan bara är trötta och banala stereotyper – men en sak har de gemensamt: de är intressanta tidsdokument.

I slutet av 1890-talet sa man ofta suggerera eftersom Baudelaire tydligen gillade ordet och folk ville vara lite som Baudelaire. Man slet också (enligt Svensk uppslagsbok, Svensk etymologisk ordbok samt Nordisk familjebok) ut ord som försumpa, spröda toner, uppmarsch, tidsenlig, varsel (som i varning), uppkomling, självhävdelse och plattform (!). I början av 1900-talet sa man tipptopp så ofta att språkkonnässörerna blev alldeles knollriga. Tänk er hur Greta Garbo i baddräkt, med beslöjad röst säger:

– … tipptopp …?

– … tipptopp …?

I Svensk Tidskrift var lektor Gustaf Jacobson år 1940 oerhört putt på modeorden:

”En annan orsak till språkets utarmning är modeordens och
slagordens överhandtagande, vilket är så mycket mer ödesdigert, som
dessa ofta äro av utländsk extraktion. Alla tiders (eller ännu bättre
alla tajders), jätte-, gå in för, forma sig till, gestalta sig som, 
sports-betonad, tjusig, flott, vårt avlånga land, skallbasen, övertänd, 
spolierad, demolerad, last but not least, anno dazumal, filmfront och alla
andra fronter — vem känner icke alla dessa modeord, som plötsligt
dyka upp, intill leda upprepas, undantränga andra ord och skapa en
språklig likriktning, som verkar förtorkande.”

Intresseklubben antecknar, hade jag nu kunnat säga som man gjorde för 25 år sedan. Och idag hade jag naturligtvis med bekymrad panna mumlat något om utmanande marknad … turbulent år … med kunden i fokus … tills alla hade förstått allvaret i frågan.

Eller så fokuserar jag helt enkelt på helt andra modeord.

Implementering av plattityd.

Implementering av plattityd.

 

Uppdatering med modeordsbidrag från kommentatorerna:

  • evidens
  • värdegrund
  • helikopterperspektiv
  • klockrent
  • perspektiv i
  • hur landar vi i det här?
  • ligga i framkant utanför boxen
  • ta höjd för
  • legendar
  • facilitera
  • verkshöjd (fast kanske ok som fackuttryck)
  • hygienfaktor
  • hälsosam

{ 76 comments }

Jäm- eller jämn-?

by Lotten Bergman on 26 november 2012

Det svåra med jäm- och jämn-ord är att man inte hör skillnaden i talet. Ju fler gånger vi hör jämt där det egentligen stavas jämnt, desto svårare blir det när det kommer till stavningen.

Men man kan ju försöka förklara lite?

Jämt alltid betyder ’alltid’.

Jämnt är en böjning av jämn, som vi ju vet betyder plan, platt, slät och lugn. I sammansättningar är förstås både jämn- och jäm- former av jämn.

Det finns två fasta uttryck där jämt betyder alltid:
• ständigt och jämt
• jämt och samt

Och ett där jämnt med n insprängt betyder med knapp nöd eller just:
• nätt och jämnt

Och nu måste man fokusera och tänka efter, för om andra delen av ordet börjar på vokal eller h eller m, skriver man nästan alltid jämn:
• jämnårig
• jämnhög

Men det lättaste är förstås att slå upp i SAOL. Eller rabbla några jäm-ord tills man kan dem utantill och tänka på att det handlar om något som är i höjd med eller invid något annat:

  • jämbredd
  • jämbördig
  • jämfota
  • jämföra
  • jämförelse
  • jämlik
  • jämlikhet
  • jämspelt
  • jämställa
  • jämställdhet
  • jämvikt
  • jämväl

Nä hu, nu blev jag trött i munnen. Vi tar orden där man får stava som man vill för att glädja rebellerna:

  • jämngammal/jämgammal
  • jämngod/jämgod
  • jämnstark/jämstark
  • jämnstor/jämstor
  • jämntjock/jämtjock

Men fy, nu blev jag trött även i huvudet. Och då går det knappt att förstå SAOL:s egen förklaring till detta:

”Gränsen mellan jämn- och jäm- i sammansättningar är oskarp. Det finns en klar tendens i språkbruket att utnyttja den mer genomskinliga formen jämn- genomgående utom i några starkt lexikaliserade ord på jäm-.”

Genomskinlig betyder ju ”något som släpper genom ljus” och genomsynlig betyder ”något som släpper genom både ljus och bild”. Så hur ska vi nu tolka detta? Jag vet: vi struntar i det och kollar vad andra instanser har att säga om detta.

Språkrådet skriver  att man kan göra skillnad på

  1. jämnbred – om en planka som är lika bred i hela sin längd
  2. jämbred – om en planka som är lika bred som en annan (plankorna är då jämbreda).

Usch, nu blev det jobbigt att tänka igen. Vad är skillnaden mellan en planka och en bräda? Jo, en planka är virke med en tjocklek om minst 45 mm och en bredd om minst 140 mm, medan bräda är virke med tjocklek av mindre än 45 mm och bredd på minst 70 mm. Med andra ord är plankor och brädor varken jämstora eller jämntjocka. Och man kan minsann planka in på en fotbollsmatch och bräda någon i armbrytning. Och den enda illustration jag kan komma på nu är denna:

Själv funderar jag på om man inte i dessa Facebooktider om kompisar som ständigt och jämt fyller år kan säga att de ”fyller jämt”. (Eh. Sådär får man ju inte skoja. Nu blir det fel i googlingsstatistiken på just det uttrycket, så nu måste jag jämna ut genom att skriva korrekt ett par gånger: fyller jämnt, fylla jämt, fylla jämna år.)

{ 14 comments }

– Äntligen! ropade jag till Sture Allén alldeles nyss

november 21, 2012

Och då började han fnittra så brutalt att han som på ett forntida foto blev alldeles suddig: Jag är inne i Svenska Akademiens lokaler i Gamla Stan – närmare bestämt i Börssalen där alla varje år får veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur. Det handlar om en temadag under namnet ”Språkhjälpmedel i tiden”, vilket [...]

Read the full article →

Låtom oss vara lite språknö(r)diga

augusti 28, 2012

Jag svarar varje dag på språk- och skrivregelsfrågor samt andra mystiska ting. De mystiska frågorna är till exempel: – Varför spelar barnen inte kula längre? (Jag svarade att de fisslar istället.) – Vad gör man åt kraftig handsvett? (Jag svarade att man kan ha vantar på sig och skylla på nickelallergi och bad sedan om [...]

Read the full article →

Språkpolisen uppmanar: Lär er det fett 7kt 3vliga nyspråket för att det är ql <3

maj 31, 2012

Jag använder som bekant inte smajlisar (smileysar för er som är på det viset) och chattar aldrig. Det är inte ett medvetet beslut eller en religiös övertygelse, men jag kan inte begripa när jag uttrycker mig så otydligt att en förstärkning behövs stöter aldrig på chattar och söker definitivt inte upp dem. Men med detta [...]

Read the full article →

När jag nästan satt i Svenska Akademien

april 15, 2011

Igår stod jag här och funderade: Jag tänkte att jag, som alltid snubblar och faller och tappar balansen när jag tänker med öppen mun och stirrande ögon, kanske kunde råka falla med rumpan ner mot sittdynan där. Och provsitta. Bara lite? Sedan drogs jag som av en bokstavsmagnet mot ständige sekreterarens plats. Kanske kunde jag [...]

Read the full article →

Ekorrn satt i granen – stilövning av Anders Bek

april 14, 2011

Vem är Anders Bek? (På simplifierad fonetiska [andesch bäck].) Jag vet faktiskt inte. Som med många andra människor kan man googla honom, hitta en blogg, mejla honom och berömma honom – men framför allt kan man skratta åt honom. För han har gjort fantastiska stilövningar med ”Ekorrn satt i granen” som utgångspunkt. (Stilövning är alltså [...]

Read the full article →

Tio i topp: missförstådda ord och uttryck

mars 24, 2011

– Han gjorde mig en helt episk björntjänst genom att höja ribban! utbrast hon leende. (Vänta. Ska man göra tio-i-topp-listor uppifrån och ner? Ska den första eller den sista väga tyngst? Här trodde jag att jag skulle kunna svänga ihop ett snabbt blogginlägg – och så stupar jag på formatet. Äh, nu kör vi!) 1. [...]

Read the full article →

Rikstermbanken – alla nördars bank

mars 21, 2011

Hej alla som använder ord! Och då särskilt facktermer. Jag kan nästan lova att detta inlägg kommer att höja er livskvalitet! Alla säger ord och nästan alla skriver ord idag. Ord, ord, ord. Nörd, nörd, nörd. Vissa har problem för att de är så insnöade i sitt fack att de inte hör hur de uttrycker [...]

Read the full article →

En liten rubrikchock bara

mars 1, 2011

Expressen ska sluta med chockrubrikerna! Enligt chefredaktör Mattsson har orden blivit slitna. Nähe? Va? Redan? Kommer Aftonbladet att följa efter eller envisas vidare? Kolla här vad Älskade dumburk uppmärksammade för en månad sedan med orden ”nu driver ni med oss”: De ord som ska bort enligt Dagens Media-artikeln är bara ”chock” och ”galet”. Jag hoppas [...]

Read the full article →