Jag brukar mest prata om Socialstyrelsen när det gäller Bror Rexed, som var den som sägs ha drivit fram du-reformen 1968. Pekpinnar hit, pekpinnar dit.
Men inte bara Socialstyrelsen hade saker att säga förr. ”Trafik säkerhets verket” kunde t.ex. berätta om den helknasiga idén att man ska ha säkerhetsbälte i baksätet. Och Statens livsmedelsverk höll faktiskt strikt ordning på korvarna redan 1988.
Medisterkorv, anyone?
Japp. Nu ska vi naturligtvis titta på Anslagstavlan från 1988. Där får vi se muskelkillar åka bil nakna. Eller iklädda mintgröna, påsiga kläder. Och lära oss av Börje Ahlstedt att det finns sju olika namnskyddade korvar i Sverige, som måste innehålla nästan hälften kött.
Leksaker dricker draja, tecknade bilar måste köra långsammare och Statens provningsanstalt har ett budskap som framförs bäst via en lustigt gående figur med jeansen i stövlarna och hörlurar trots ivrigt tuggummituggande. (Det vet ju varenda människa att man inte kan tugga när man har på sig hörlurar!)
Som jag minns det, var Anslagstavlan intressant. Man bytte inte till den andra kanalen och man suckade inte – det var lite spännande att få se vad de olika anstalterna hade att säga. Titta, nu försvinner alla lapparna, kolla!
För nytillkomna tittare ska jag berätta att ni är är välkomna hit och att man här kan skriva kommentarer utan att riskera något. Oftast hälsas man välkommen av en kommentator som heter Örjan och ofta kommer tokar in och rimmar helt off topic medan andra delar ut musiksnuttar som inte heller har med ämnet att göra. Blogginläggen handlar om basket, bokstävlar, underliga fakta och humor samt sport. (Märk väl att jag inte låtsas om hotellmögel och borttappade persedlar samt baaaarnen.)
Nu ska jag tipsa om mitt senaste knark.
Många – men inte tillräckligt många, för då hade världen varit en roligare plats – ser liksom jag på QI, som är en brittisk BBC-frågeshow som har gått som smort sedan 2003. Egentligen skulle Michael Palin ha varit programledare, men han tvärvägrade när han insåg att han än en gång skulle tvingas vara ”the straight guy” som skulle sitta och vara normal och trist bland massa komiker. Ironiskt nog engagerades istället Stephen Fry, som verkligen inte är straight.
Det handlar om allmänbildning, fantastiska fakta, roliga skämt, ovidkommande trivialiteter och … och … förstår ni? Det är som kommentatorsbåset! Och jag är naturligtvis Stephen Fry där i mitten. Här kommer nu hela första programmet. (Resten finns på Youtube, men man kan förstås också köpa boxarna för då får man nog extramaterial.)
QI betyder ”quite interesting”, och det är för att dela med sig av lite intressant information som man får poäng i programmet. (Men det är inte viktigt.) Fry styr allt och leder gärna in diskussionen på snuskiga skämt medan Alan Davies som sitter på hans högra sida ska vara den som vågar ge de självklara svaren och spela lite ”daft”. De andra paneldeltagarna byts ut, men många återkommer många, många gånger. Publiken skrattar lite för högt för min smak, men man vänjer sig. Poängen delas ut lite på en höft, men tydligen sitter en redaktion med älvor –”QI elves” – och räknar och hjälper Fry och sufflerar i hans öra.
Stephen Fry och Alan Davies.
Det jag tycker bäst om är att man inte ska säga det uppenbara, för då går larmet och så får man minuspoäng. Likaså om man säger något som har visat sig vara en faktoid. Deltagarna (inte minst Fry) skämtar gärna om ”the gay community”, hur otroligt obegåvade människor är i vissa delar av Storbritannien, hur skottar sluddrar, hur fransmän de facto är galna och så härmar de dialekter så att jag varken hör vad de säger eller förstår skämten.
Och jag bara skrattar och skrattar. Jag har sett alla avsnitt i rätt ordning och har nu börjar på säsong 5, vilket betyder att det snart kommer att ta slut. Då måste jag nog gå i kloster eller åka jorden runt för att inte bli galen av saknad.
Eller så talar ni om för mig vad jag kan göra istället.
Här har man bloggat i snart tusen år om allt från kroppskultur till fotbollsshorts och inte en enda gång nämnt frufridagen. Så ytterst märkligt. Häromdagen snubblade jag över det intressanta att Lennart Hyland hette Hyland för att två av hans farbröder emigrerade till USA och där tog namnet Hyland eftersom alla andra hette Andersson som [...]
Eftersom jag under de senaste dagarna efter knäoperationen har varit helt däckad, har datorn och jag umgåtts på ett nytt sätt. Istället för att aktivera varandra, har datorn stått för underhållningen och jag bara tagit emot allt som serverats. Och nu kommer en rekommendation. I blott fyra tre två dagar till finns ”Allt faller” på tv4play, [...]
Tydligen håller jag på att förvandlas till Christine Meltzer. Vart jag mig i världen vänder kommer folk fram och frågar om vi är systrar. Jag måste komma på ett sätt att utnyttja situationen – hittills har jag bara fnittrat fram ett näääähääää. – Nej, det är jag som är hon – ge mig en femtiolapp [...]
Mina gummistövlar är borta! Dammsugarhandtaget gick tvärt av! Det växer mossa på gammelbilen! Det regnar såpass att snart växer det mossa på mig också! MIN WEST WING-BOX ÄR FÖRVUNNEN! En sådan dag är det. När jag går förbi dörrhandtag, sträcker de på sig och nästlar sig in i min tröjärm så att jag ritsch-ratsch fastnar [...]
Jag är svag för Johan Rheborg. Jag har alltid varit det. Han har något över sig som skriker – JAG BORDE VARA KOMPIS MED LOTTEN! Men nej. Våra vägar kommer inte att korsas på en scen, via en dator, mellan två tåg eller ens i Täby. (Han är från Täby, där jag ju bodde 1982–84.) [...]
Med det senaste ehec-utbrottet med 1 500 sjuka i Tyskland och flera tragiska dödsfall borde jag inte tänka på geléhallon så fort jag ser tidningsrubrikerna. Men alla visar ju upp fantastiska vackra bilder på just geléhallon – som sägs vara bakterien. I detta sammanhang måste jag innan vi alla döden dör rekommendera er att på [...]
… är nästan lika som bär: Jajaja, jag har sagt det förut, men igår var det så tydligt igen när Stefan Sundström gästade ”Pluras kök”. När jag jobbade på Morgonskiftet (P4 Sörmland) intervjuade vi honom, och jag har hittat klippet – men lyssna bara om ni har gott om tid, inget annat att göra, tycker [...]
Man vaknar och famlar – fortfarande med stängda ögon – efter närmaste elektroniska apparat. ”Ska ba kolla en sak” tänker jag och swooooooooooooooooooooooosch försvinner två timmar utan att jag ens känner hunger eller andra pockande behov. Nu är det alls inte två bortslösade timmar, det är inte det jag försöker säga. Men jag måste verkligen [...]
