Språkpolis

Prepositioner framför månader?

av Lotten Bergman den 4 januari 2012

Hej Lotten!

God fortsättning efter julhelgen!

Här kommer en fundering: ibland dikteras det ” [---] i början november”.

Jag vill skriva och säga ”[---] i början av november”.

Vilket är att föredra?

Bästa hälsningar från Birgitta, läkarsekreterare

 

Hm. Hm … tänkte jag, och sa sedan högt till mig själv:

– Båda sätten används huller om buller men av är väl mycket vanligare? Jag skulle kunna tänka mig att det är dialektalt betingat, men kan inte hitta bevis för det. Hm.

Jag kliade mig en stund på hakan, lade pannan i djupa veck och funderade. Sedan slog jag upp sanningen i ”Svenskt språkbruk”, som säger att av är det enda korrekta!

Men nu är det bevisligen så att i början används såpass ofta att man kan utgå ifrån att det kommer att bli korrekt det också. Orsaken till att har dykt upp i den här konstruktionen, beror på att det finns ett annat uttryck som påverkar:

”Det är början på något.”

”Det är början till något.”

Men när man säger iiiiiiiii början ska det (än så länge) följas av av.

/Lotten

{ 6 kommentarer }

Språkpolisfråga: repliker

av Lotten Bergman den 28 oktober 2011

Här går man omkring och ojar sig över den svenska skolan som inte fokuserar på semikolon i tillräckligt hög grad. Och så kommer denna fråga:

Hej Lotten!

Jag håller på att hjälpa en grannes nioåriga dotter med svenskläxan. Varken hennes morsa eller jag är helt säkra och kan inte förklara varför det ska vara. Läxan handlar om pratminus och sånt.

– Nej! Det går inte, svarar Kalle.
– Vem ska ta ut hunden? frågade pappa.

I den första ska det ju vara stort D i ”det” och i den andra  litet f i ”frågade”. Men varför? Jag vet bara hur man skriver men jag vet inte vilken regel som säger det här och hur ska man förklara för en nioåring?

Sen kommer fler meningar:

– Vem ska ta ut Roddi? sa pappa.
– Han! sa båda pojkarna med en mun.  

Ska det vara litet s där? Det är ju en fullständig mening. Sånt här bara skriver jag utan att fundera och jag har ingen koll på reglerna har jag märkt. Har du nåt tips på hur man reder ut det här för en unge?

 

Nioåring! Det här kan ju inte ens proffsskribenter! Men ok, på en nioårings nivå:

– Nej! Det går inte, svarar Kalle.

Där är ”Nej” en replik och ”Det går inte” en annan replik. Som två meningar. Fast om Kalle hae varit lite mindre exalterad hade man kunnat skriva:

– Nej, det går inte, svarar Kalle.

Men vi går vidare:

 – Vem ska ta ut hunden? frågade pappa.

Där är ”frågade pappa” liksom extrainformation till repliken. Allt är som en mening och då ska det alltså inte vara versal, förlåt, stor bokstav menar jag ju. Moving on:

– Vem ska ta ut Roddi? sa pappa.
– Han! sa båda pojkarna med en mun.  

Båda uttalandena är korrekt skrivna: allt i repliken är en enda mening – ”sa pappa” och ”sa båda pojkarna med en mun” är inte egna, fullständiga meningar.

Men … brukar lärare fokusera på detta i trean? Ska nästa kapitel ta upp citat inom citat också? Och kanske några rader om olika citattecken som 99-or och gåsögon (som jag felaktigt kallar ”ankfötter”?).

Aha … min nästa målgrupp för kurser om moderna skrivregler är förstås nioåringar!

{ 6 kommentarer }

Årets julklapp förstås!

av Lotten Bergman den 24 oktober 2011

Att SvD har en språkblogg som skrivs av Ylva Byrman är bra. Men nu måste vi på Språkpolisbloggen ju berömma inte bara detta faktum utan att Språkbloggen har det synnerligen goda omdömet att inte rekommendera sådant som iPad, wok, iPhone och joggingskor när ni ska ut och köpa julklappar. Hon förstår vad som är viktigt i livet.

Gör som Språkbloggen: köp en t-shirt.

{ 6 kommentarer }

De och dem revisited

av Lotten Bergman den 8 oktober 2011

Frågan om de och dem har dykt upp i mängder de senaste dagarna — som en dedemepidemi. Men jag blir inte deppad: det är bara kul att få svara!

Att vi nu har blivit osäkra (även jag tvekar ibland) beror på att vi läser felaktigt skrivna meningar varje dag och att vi aldrig någonsin uttalar de och dem som något annat än ”dom”.

Ytterligare ett problem är att Språkrådet — som jag ju vanligtvis dyrkar — har bestämt sig för att säga att det är ok att göra ”fel”. (Inom citattecken för att JAG anser att det är fel.) De godkänner ”vi ses innan maten” och ”han är längre än mig” samt ”hälsa till de som är där”.

Det gör inte jag.

Jag råder alltid alla som tvekar att börja med att byta ut de/dem i en krånglig mening mot ”jag” eller ”mig”. (Eller så gör man som jag gjorde nyss och skriver ”alla” för att slippa tänka efter!) Om ”jag” passar bra, ska det vara ”de”. Om ”mig” passar bättre, ska det stå ”dem”. Så här är det:

• jag, han, hon är samma slags ord som de
• mig, honom, henne är samma slags ord som dem

Så långt är jag och Språkrådet helt överens. Men nu kommer de och säger så här tokigt:

”Om man ändå är osäker är det störst chans att det blir rätt om man väljer de.”

Neeeeej, säger jag.

Och det säger jag för att läsarna störs. Inte alla, men många. På samma sätt som de störs av ”vi ses innan maten” och ”han är längre än mig” — som ju inte längre är ”fel” enligt Språkrådet. Egentligen skulle vi alla kunna övergå till att skriva ”dom” i 100 % av meningarna, men det är likadant där: läsarna irriteras. Särskilt vanligt med de/dem-tvekan är det i som-meningar som ”han brukar leka med dem som finns där”. Men efter preposition (åt, till, för, med) har man objektsform. Enligt mig.

Men om 20 år vet man inte, kanske ändrar jag mig?

{ 23 kommentarer }

Läsarfråga: Noll?

av Lotten Bergman den 9 juni 2011

Hej,
hittade språkpolisens goa blogg mest eftersom jag sökte förtvivlat efter ett svar.
Frågan har jag ganska klart för mig, nämligen:
– Om det t.ex. heter en människa och flera människor, varför heter det då noll människor? Snabba följdfrågan blir ju såklart, vad heter detta numerus som säger att det är färre än en?

Med vänliga hälsningar
Mattias

 

Knepig och intressant fråga! Jag (Olle, aka ”En djefla man”) slagit i böckerna här på morgonen utan att hitta en välformulerad förklaring. Jag kopplar in Lottens pappa, vikarierande språkpolis Per Stenson:

 

Hej!

Inte är det lätt, inte. Men för det första avviker noll från 1, 2, 3 osv. såtillvida att man i vissa matematiska sammanhang inte räkna noll som ett tal. Däremot är det alltid en siffra.

För det andra räknar man normalt inte med noll vid uppräkningar. Om jag ber någon räkna upp talen till och med tio så börjar man knappast med noll. När det inte är uppräkning säger man ju ”ingen människa”, dvs. singularis.

Men jag gissar att bakgrunden kan vara att man menar ”antalet noll av gruppen människor”.

/Per Stenson

 

Någon läsare som har mer information?

{ 15 kommentarer }

Språkpolisen tipsar

av Lotten Bergman den 20 maj 2011

Här på Språkpolissidan ekar det ofta tomt och tyst eftersom språkpolisandet försiggår i andra kanaler som Twitter, Facebook, bloggarna och ute i de fysiskt verkliga föreläsningslokalerna. Men nu måste jag ju tipsa om vad hakke skriver om: stavning! Själv vill jag som tidigare meddelats stava dubblett med ett b.

En annan sak som kan vara intressant är Bergmans Bookface på Facebook. Där lämnar vi kort-korta tips om nästan vad som helst varje vardag. (Man klickar på länken och klickar på ”gilla” [även om man de facto gillar grisen i säcken] och vips, är man liksom med i spelet.)

Det var det hele, som dansken säger.

För er som undrar vad en asterisk är, så har jag hittat denna underbara tolkning:

{ 3 kommentarer }

De & dem förvirrar allt fler

av Lotten Bergman den 26 april 2011

Bilden är tagen i livsmedelsbutiken Jollen i Viken.

Bilden är tagen i livsmedelsbutiken Jollen i Viken.

Jag har ju aldrig jobbat på reklambyrå. Men jag vet att de sitter i möten där de brainstormar i ett hitte-på-kaos och att de talar om ”the selling point” och att det gäller att betona text på rätt sätt för att kunderna ska känna ett behov. Välgjord reklam är ett rent nöje att analysera. Men reklam som är riktigt dålig, är förstås ännu roligare att analysera. (Observera att jag inte är negativ till reklam eller reklammakare.)

Texten på reklamskylten här ovan handlar om att

  • man kan köpa läsk med eller utan socker
  • läsken är till för alla
  • läsken är till för folk i farten
  • läsken är till för … öh … folk som inte har något att tillägga
  • en flaska med Coca Cola är glädje, i alla fall om den är öppen.

Tre flaskor är kompisar med en grön fotboll (?), en flaska pruttar eller far upp i luften som en raket och en burk står stilla. (För att den inte har något att tillägga?) Den lilla röda flaskan är bara till för att öppnas, tror jag. (Ok, ”open happiness” är en kampanjslogan från 2009.)

När Coca Colas reklambyrå nu har valt att skriva ”för de i farten” och ”för de utan något att tillägga” så skulle de ju i konsekvensens namn kunna skriva ”för vi … för alla” i nedre vänstra hörnet. För det är ju lika fel.

Jag har mejlat Coca Colas konsumentkontaktavdelning och snällt berättat att man kan använda ordet ”dom” om man är osäker, men har bara fått ett och samma automatsvar två gånger:

Hej!

Tack för ditt mail och för att du hör av dig till oss på Konsumentkontakt
för Coca-Cola Enterprises Sverige AB. Det är viktigt för oss att få höra
vad du tycker!

Vi kommer svara dig så snart vi har möjlighet. Besök gärna vår hemsida
under tiden:
www.Coca-Cola.se där hittar du information om vårt företag och våra
produkter.

För dig som vill göra en reklamation, spara produkten med dryck i tills vi
hör av oss!

Med vänliga hälsningar
Konsumentkontakt

 

Nu är jag lite nyfiken på er och vad ni tycker: är jag onödigt petig som inte gillar skylten? Är det dags att släppa på tyglarna och tillåta de och dem och strunta i gamla dammiga regler eftersom man ändå fattar vad skylten vill säga?

Eller: ska vi ta reda på vilken reklambyrå det är och ta den i örat?

_____
Uppdatering!
Jag har fått svar. Vänligen observera att jag inte har förvanskat deras mejl för att skoja till det. Det ser verkligen ut så här:

Hej Lotten!

Tack för ditt mail och för att du är så uppmärksam! Det är inte många som faktiskt hör av sig men vi uppskattar när någon tar sig tid. Ditt mail har gått ut till de som jobbar med kampanjmaterial  och även till vår informationsdirektör Peter Bodor (som du också mailat direkt), så förhoppningsvis ska vi stava rätt i framtiden. Vi lägger detta på minnet inför framtida kampanjer och får nog helt enkelt korrekturläsa en extra gång.

Önskar dig en fortsatt trevlig vår!

Med vänliga hälsningar
Madeleine
Konsumentkontakt

 

Uppdatering igen:
Översättarhelena skriver lugnt i kommentatorsbåset:
”Ja, det visar väl om inte annat att många verkligen har svårt för det där och att det därför är bra att språkvården ”tillåter” subjektsform efter preposition om det följer en relativsats.”

{ 67 kommentarer }

Språkpolisen svarar: HDTV eller hd-tv?

av Lotten Bergman den 10 mars 2011

Hej Lotten!

Sitter på planet hem från Venedig och redigerar text och har fastnat på hur man skriver HD-TV. Precis så har skribenten skrivit men jag brukar skriva tv med gemener så nu undrar jag hur man kombinerar ihop det här? HD-tv? Det ser ju väldans fult ut.

/Ami

 

Exakt! Jag tycker att både hd och tv är såpass etablerade att man får skriva apparaterna med gemener: hd-tv. Men kolla, spontant skrev jag bindestreck! Måste bara kolla om Språkrådet håller med:

”När två sedan tidigare etablerade förkortningar paras ihop, sätter man i normalfallet bindestreck mellan: ip-tv, cd-rom. Om en sådan hopparning i sig bildar ett mycket frekvent uttryck, kan det ibland vara motiverat att snarast se de två förkortningarna som en sammahållen förkortning. Och då är skrivning utan bindestreck naturlig. Jämför lan (‘local area network’) och wlan (‘wireless local area network’) o.s.v.

Vi rekommenderar i första hand hd-tv, men den dominerande varianten i bruket är hdtv (och HDTV). Båda varianterna är accepterade, men den med bindestreck principiellt rimligare. Detsamma gäller t.ex. lcd-tv och ip-tv. För dessa två uttryck är skrivning med bindestreck den vanligaste varianten i bruket.

Vad slutligen gäller valet mellan gemen och versal skrivning av ovanstående förkortningar, rekommenderar vi gemen form: hd-tv, lcd-tv, ip-tv. Initialförkortningar som inte är egennamn och som är mycket frekventa i allmänspråket, skrivs med fördel med små bokstäver: cd, pc, vd, mc, tv, hd-tv.”

Hurra! Nu kan man ju tycka att Språkpolis Bergman gjorde det lätt för sig genom att bara kopiera Språkrådets språkråd. Därför sammanfattar jag med egna ord här på slutet:

Nya förkortningar på företrädesvis nya företeelser (finfin allitteration) som inte är allmänt kända, skrivs med stora bokstäver – som ”CD-ROM” år 1995. Eller LED-lampa 2005, som numera kan skrivas led-lampa. (Trooooots att lysdiod [eng. light emitting diode] hade varit ett mycket bättre namn, dumma lampmarknaden.)

Man får även skriva ”teve” enligt SAOL. Men varken håde eller eledé.

/Lotten

 

{ 13 kommentarer }

Brandgult för bövelen!

av Lotten Bergman den 11 januari 2011

Orange är ju ett himla dumt ord. Liksom beige. Ologiskt stavade och svåra att böja, huga. Tänk om alla bara kunde övergå till att säga brandgult eller helt enkelt inte ha på sig den beige:a/beige-a/beiga (gah!) banlonpolon så att vi slapp böja krångelorden!

Men ok. Jag ska berätta hur det funkar.

När man pratar, är det inte så svårt eftersom man kan säga ”den där oranscha brallan är döläcker” och ”jag gillar bescha skor till mina stora fötter” utan att få skäll. (Både [beeesch] och [bäääsch] är godkända uttal.) Snarare sätter just dessa färgord igång fnitter och intressanta diskussioner om hur man ska stava och så slipper man sitta där och bara prata om det trista vädret.

Men hör här – det finns andra färger som egentligen är lika svåra att hantera men som vi inte har några som helst problem med: ”den där lila blomman är ju nära döden”! Och visst kan du väl tänka dig att säga ”den blå mössan är för liten” utan a på färgen?

Så hur ska man då skriva? Jo, låt bara orden stå som de är:

– Jag har köpt beige brallor till maskeraden.
– Morötterna gjorde hennes naglar alldeles orange.

Om du nu tycker att detta ser bedrövligt ut, finns det ett alternativ till:

– Jag har köpt beigea gardiner till mitt annars regnbågsfärgade vardagsrum.
– Det är i dessa dagar inte vanligt med orangea sportbilar.

Välj alltså inte formerna beiga och oranga eftersom den svenska uttalsregeln om att g inte kan uttalas som sj eller j om det står framför a, o,u och å förbjuder det. (Om du inte skriver julklappsrim och vill ha något som passar till Loranga, förstås.)

– Jag bor i ett blått skojhus.
– Men så kul för dig då. Jag bor i ett beigt tråkhus.
– Kul gata. Jag ska måla mitt hus orange så att barnen hittar hem lättare.

(Man kan alltså enligt skrivreglerna skriva både ”ett beige hus” och ”ett beigt hus”, däremot inte ”ett orangt hus”. Fast om jag hade det senare, hade jag banne mig sagt att det var oranscht.)

Och om ni fortfarande inte är nöjda med mina förslag så kan ni övergå till att skriva ”orangefärgade” och ”beigefärgade”, för det är två idiotsäkra ord!

{ 14 kommentarer }

En kort, en lång: divis och tankstreck

av Lotten Bergman den 3 november 2010

(Det här har jag skrivit om flera gånger tidigare här på språkpolissajten. Men nu får jag ju så många frågor i ämnet, så vi tar det igen. Observera att det här är överkurs: få bryr sig om längden idag. Den lär ju inte ha någon vidare betydelse.)

Definition:
- är ett vanligt bindestreck.
– är ett låångt tankstreck.

• Det långa strecket är ett kärt barn som kallas pratminus, tankstreck, talstreck och minustecken. På PC skriver man ett långt streck med hjälp av ctrl plus minustecknet på det numeriska tangentbordet. Om detta inte funkar skriver du bara två bindestreck efter varandra; ibland gör datorn eller skrivaren faktiskt om det till ett långt streck utan att man ens behöver be om det. (Malinka-tips från kommentatorsbåset: Om det inte inte funkar, pröva alt plus 0150 [siffrorna på det numeriska tangentbordet].) På Mac trycker man ner alt och bindestreckstangenten.

• Det korta strecket heter antingen bindestreck eller divis och ni vet ju att det sitter bredvid punkttangenten.

• Det superjättelånga strecket som man använder i engelskan struntar vi i just nu. (Om sajten languagecop.org finns, kan vi ju tipsa dem.)

Det korta används utan mellanslag runtenom vid

1) radbrytning:
protes-
tant

2) sammansatta ord:
moss-stickning

3) dubbelnamn:
Åsa-Nisse

Det långa används

1) vid repliker med mellanslag efter:

– Sopprot! röt han ilsket.
– Ankskit! svarade hon lite mer litterärt.

2) som tankstreck med mellanslag på båda sidor:

Det roligaste i filmen är — anser jag — när Johnny Depp trillar ner i en djup grop.

3) vid betydelsen ”till” utan mellanslag på sidorna:

Sträckan Lund–Stockholm är ok med sömnpiller i kroppen.

Mötet varade bara 17:00–17:04 eftersom Lotten somnade redan 17:03.

Engelskan har två typer av tankstreck. De brukar kallas em dash och en dash eftersom deras längd motsvarar den typografiska bredden av ”m” respektive ”n”. (Om jag nu får förenkla det hela ohyggligt mycket.)

{ 32 kommentarer }