Beatles ska lyssnas på i mono
Jag har en Ipod och trevliga hörlurar. Alla andra också, de har sin musik på överallt, jag står i radiostudion och lyssnar på musik och busschauffören lyssnar på musik och i bilen sätter jag på radion och lyssnar på musik medan tonåringarna sätter på sin musik i antingen mobilen eller i Ipodarna.
(Enligt skrivreglerna ska man faktiskt skriva Ipod och inte iPod, precis som Nisse och Lisa eller Ikea och Göteborgsoperan ... men inte som pH-värde. Jag är inte riktigt kompis med den skrivregeln, men är man språkpolis så är man, så jag försöker vänja mig.)
Man skulle ha investerat i en hörlursfabrik.
När jag var liten, köpte jag för sparade barnvaktspengar en kassettbandspelare. Ett år senare köpte jag en högtalare till den. Wow, liksom. Förutom mina föräldrars skiv- och rullbandspelare (två separata apparater), var mitt underverk det enda som spelade musik i huset. På lördagar spelade mamma och pappa Beatles, på söndagar Vivaldi, Mozart, Bach och de andra grabbarna. (Inte riktigt genuskorrekt, nej.) Hörlurar hade vi inga. Och för att uppleva skillnaden här och nu, bör ni nog ta på er ett par:
Stereoversionen. Sången hörs i ena örat, gitarrer och trummor lite här och där. Bra, men konstigt.
Monoversionen. Vid 1,35 hör man plötsligt en gitarr – vid ”I don't really want to stop the show”. Den finns inte i stereo!
Det är nästan magiskt. Låtarna låter plötsligt som låtar, inte som enstaka instrument och pålagda sångröster, inte med plötsliga trumpetstötar i ena örat och vilsna gitarrplink i andra. Hur i hela friden kan Beatlarna ha varit nöjda med att stereoversionerna har sålts som det enda alternativet sedan mer än 30 år? När jag nu letar information, hittar jag detta gamla Lennon-citat: ”You haven’t heard Sgt. Pepper unless you've heard it mono.”
(Tur att detta inte måste överföras även på bokkonsten så att vi bleve tvungna att läsa Dickens hungriga och Aristofanes i toga. Eller för den skull 2004 års blogginlägg på en stationär dator.)
Men nu tar vi lärdom av detta, flickor och pojkar. (=Jag tror med andra ord att jag är först i världen med denna aha-upplevelse. Trarajdiraaa.) Beatles gjorde sin musik i mono, de tänkte monoistiskt och musiken är avsedd att lyssnas på i mono.
Men var finns monoknappen på min Ipod?
(Enligt skrivreglerna ska man faktiskt skriva Ipod och inte iPod, precis som Nisse och Lisa eller Ikea och Göteborgsoperan ... men inte som pH-värde. Jag är inte riktigt kompis med den skrivregeln, men är man språkpolis så är man, så jag försöker vänja mig.)
Man skulle ha investerat i en hörlursfabrik.
När jag var liten, köpte jag för sparade barnvaktspengar en kassettbandspelare. Ett år senare köpte jag en högtalare till den. Wow, liksom. Förutom mina föräldrars skiv- och rullbandspelare (två separata apparater), var mitt underverk det enda som spelade musik i huset. På lördagar spelade mamma och pappa Beatles, på söndagar Vivaldi, Mozart, Bach och de andra grabbarna. (Inte riktigt genuskorrekt, nej.) Hörlurar hade vi inga. Och för att uppleva skillnaden här och nu, bör ni nog ta på er ett par:
Stereoversionen. Sången hörs i ena örat, gitarrer och trummor lite här och där. Bra, men konstigt.
Monoversionen. Vid 1,35 hör man plötsligt en gitarr – vid ”I don't really want to stop the show”. Den finns inte i stereo!
Det är nästan magiskt. Låtarna låter plötsligt som låtar, inte som enstaka instrument och pålagda sångröster, inte med plötsliga trumpetstötar i ena örat och vilsna gitarrplink i andra. Hur i hela friden kan Beatlarna ha varit nöjda med att stereoversionerna har sålts som det enda alternativet sedan mer än 30 år? När jag nu letar information, hittar jag detta gamla Lennon-citat: ”You haven’t heard Sgt. Pepper unless you've heard it mono.”
(Tur att detta inte måste överföras även på bokkonsten så att vi bleve tvungna att läsa Dickens hungriga och Aristofanes i toga. Eller för den skull 2004 års blogginlägg på en stationär dator.)
Men nu tar vi lärdom av detta, flickor och pojkar. (=Jag tror med andra ord att jag är först i världen med denna aha-upplevelse. Trarajdiraaa.) Beatles gjorde sin musik i mono, de tänkte monoistiskt och musiken är avsedd att lyssnas på i mono.
Men var finns monoknappen på min Ipod?Etiketter: Beatles, mono, Sgt. Pepper
