Bloggmiddagskvällen 2009 (fakta- & bilduppdat.)

Analyze this.

Vi åt, vi spillde, vi drällde, vi sa fula ord, Petra klagade på maten, någon drack upp min öl, alla ville egentligen tatuera sig och servitrisen stal hela showen. Det var alltså på det hela taget en perfekt kväll. Men då visste vi inte att vi ett par timmar senare skulle återuppleva fredagskvällen för fyra år sedan.

Närvarande:
Gnestapelle
Sara Sofia
Studiomannen
Petra
Stellan 1 2 3
Mikumaria
Carnebro
Anna Toss
Bookydarling
Kulturbloggen
Fru Decibel
Åsnan
Lotten

Efter maten gick vi precis som brukligt är till Park och klämde och kände på allt och alla, trängde oss in i en hiss, forcerade dörren in till en svit (ack ljuva minnen från 2006), trängde oss ut på balkongen, letade förtvivlat efter glas och funderade på att vika små kåsor av papptallrikarna. Jag fick i uppdrag att leta efter vin under sängen och fann då att svithyraren städar precis som jag.

I morgon ska jag återkomma med bilder på vin i säng, skor en masse och kanske en författare. Men det svider och bränner och irriterar djupt i min själ att sviten intill rymde hela Svenska Akademien. Om de bara hade släppt in mig hade jag slagit dem med häpnad eftersom jag redan nu vet vem de tänker dela ut pris till i december.
_______
Nu är det ”i morgon”.

Typisk bokmässebild 1: en paneldebatt. Behövs förlagen, behövs redaktörerna, ska förlagen eller författarna bestämma och måste alla ge ut samma slags böcker och vem ska egentligen bestämma (eller sa vi nåt om det nyss?) och vad driver människan och är vi inte alla lika onda människor när allt kommer omkring?

Typisk bokmässebild 2: Jag brinner verkligen för mitt ämne och vill verkligen berätta hur kul det är och vad jag har kommit fram till och lyssna nu alla för det jag har att läsa här från mitt manus är jätteintressant och viktigt och roligt. Redan de gamla gre...

Typisk svitbild: Skorna sitter på tätt stående människor i festsviten. Och detta var ändå i det glesa rummet – i det andra rummet stod folk precis sådär som man ligger om man är fem i en hängmatta.

Atypisk svitbild: Stackars, vinindränkta sängen är blöt och kall. (Fast egentligen tror jag att ett mord nyss begicks.)

Här ska Petra tatuera sig. Alla andra som jag någonsin har träffat någonsin i hela mitt liv ska också tatuera sig – om inte nu, så när det inte längre är coolt att tatuera sig. Om jag hittas mördad och inte kan identifieras, kommer Columbo att suga på sin cigarr och mumla ”no tatoos, aha, it must that Lotten – the No-Tattoo-Woman”.

Just nu, på lördag eftermiddag, sitter jag på X2000 som susar hemåt. Alla här inledde resan genom att högt och tydligt deklarera i sina mobiler vad de gjorde nu och vad de gjorde igår och inatt.

– Är på tåget nu. Somnade halv sex i morse. Träffade alla.
– Är på tåget nu. Somnade sju i morse. Träffade Roy Andersson.
– Är på tåget nu. Har inte sovit sedan i torsdags. Träffade Lennart Hellsing.
– Är på tåget nu. Kom hem samtidigt som Carl-Jan. Lill-Babs hälsar förresten.

Förbluffande många tar sig en återställare på tåget (ölen och vinet flödar som sutte vi på en taverna i Italien). Nu sover alla så sött.

Gåta: hur gammal är mannen som står bredvid Fredrik Strage?

Vårt agerande i sängen (uppdat.)

PGW frågade igår i kommentatorsbåset: ”Ursäkta en oinvigd, men vad GÖR man egentligen på bokmässan? Förutom får ont i fötterna och träffar bloggare?”

1.
Man hittar en tvestjärt i dojan.

Vi kan kalla honom Nisse. Rest in peace, dear.

Jag såg häromdagen en snutt av en dokumentär om uteliggare, där en av de mer slitna männen tar av sig stöveln och i den hittar en död mus. Inte särskilt bekymrad konstaterade han bara att det var ju konstigt att han inte kände något när musen levde.

En död tvestjärt ser faktiskt lite mänsklig ut. Eller har jag sett för många zombiefilmer och tappat omdömet?

2.
Man bor på hotell.

Ja, inte om man har sådan otur att man bor i Göteborg redan. Mot alla odds, bor jag och Den djefla mannen dessutom på ett och samma hotell. (Framförhållning är inte vår ledstjärna.) Lyxpyx! Hotellfrukost! Heltäckningsmatta!

Fast när jag igår checkade in, höll jag nästan inte på att hitta golvyta att lägga väskorna (fyra kolli – trots att jag inte har extraskor och finkläder med mig) på och sängen var ... inte vad jag hade förväntat mig. Hemma sover vi i varsin 1,20-säng. Här skulle vi samsas på en 1,40-säng. Jätteintimt, jättegulligt och jätteromantiskt förstås.

Så här är det tänkt på ett ungefär.

Hemma har vi breda sängar dels för att få plats med nattvandrande barn, men också för att faktiskt kunna sova. För i vår familj sover man inte som döda tvestjärtar på rygg med händerna knäppta på bröstet, inte. Utan mer så här:

Så här sover vi i verkligheten.

Jag ringde ner till receptionen och sa hej och tack men förlåt och ursäkta men min man snarkar och vi är jättestora och sprattliga och skulle det kunna gå för sig att ... Och det gick. Ett annat rum trollades fram, så nu sover vi i två 90-sängar istället. I-landsproblem, någon?

3.
Man äter köpemat.

Igår hade jag tänkt köpa en sushi och sitta på rummet och äta samt dricka en kall öl. Jag brukar göra det när jag bor på hotell och inte har föreläsning dagen efter. Vilket är aldrig.

Misosoppan vaktades av ett monster.

Men hur gör man med detta Moment 22?

• Man får inte ta med en foajé-öl upp (”vi har inte utskänkningstillstånd på rummen”).
• Man får inte äta medhavd mat i foajén.

Svar: man smusslar och fuskar och låtsas som om det regnar.

Nu ska jag med en död mobiltelefon (har glömt laddaren hemma bredvid skor och tandkräm) försöka hitta bloggare, räkmackor, djefla män och gamla kolleger. Om tekniken vill, uppdaterar jag här senare.

___
4.
Man hittar en rolig skylt

5. Man får av Stationsvakt en ny illustration.


6.
Man går på traditionell räkmacka tillsammans med:

Miss Gillette
IT-Christina
Greatness
Fröken T
Flinn
IT-mamman
Översättarhelena
Ullah
Gnesta-Pelle
Studiomannen
En annan sida
Ataharis
Salt, skyltat.se, Blogtrain
Sandra
Den djefla mannen
Lotten

(Ja, jag var på räkmackan även med mig själv.)

Den här bilden är fruktansvärt tråkig och mesig. Den djefla mannens rygg och ett tomt glas och Sandra som tar bild samtidigt. MEN: den bild som Sandra tog samtidigt är fantastisk!

7.
Man åker hissar och rulltrappor som vore man på en flygplats, man stirrar på Lennart Helllsing, hejar på Jonas Hallberg, man blir oavsiktligt spottad på av chipssmaskande författare, man snubblar, trillar, kramar gamla vänner och klämmer på en och annan bok.

8.
Man går till Nya Ullevi (vilket var fel) och sedan till Gamla Ullevi (vilket var rätt, men den är ju ny) och så leker man studioman. Mer om det senare.

Det var ett himla tjat om Bokmässan!

Jag förstår att det är tjatigt om man inte har möjlighet att åka till Bokmässan och är grönlila av avund eller om man helt enkelt av princip ”inte läser böcker” och ger tusan i mässan. Åååh, apropå det, får jag (än en gång) berätta om fotbollsgeniet Tomas Brolin?

När Brolin på hösten 1994 bröt foten och låg på sjukhus, kom en sportjournalist frågade vad han nu skulle göra när han fick en massa tid över, skulle han läsa böcker kanske?

-- Nej, SÅ sjuk blir jag aldrig, svarade Brolin snabbt.

Då skrattade jag ett stort frustskratt med snor hängande ur ena näsborren.

Förra året intervjuade jag Alexandra Zazzi på Bokmässan. (Och nej, egentligen är jag inte vindögd, men hon var så himla lång att jag blev alldeles till mig och liksom inte kunde kontrollera hela min kropp och hjärnan på en gång.) Foto: Översättarhelena.

Jag ska bara tala om att jag sitter på tåget mot Göteborg och denna Bokmässa som alla pratar om. Jag är fullpackad med roliga t-shirtar och böcker som ingen vill köpa och en miljard olika sladdar samt dator och ser så vansinnigt mycket fram emot att få följa med Studiomannen när han ska studiomanna sig på en fotbollsmatch imorrn. Men jag har glömt en sak. Jag har glömt en viktig sak. Jag hade nästan hellre glömt datorn.

Jag har nämligen helt glömt bort vad jag tog på mig för skor när jag följde med Sexåringen till skolan i morse och som jag sedan aldrig tog av mig när jag irrade runt i huset och försökte packa och städa på en gång. Det är ett par joggingskor som jag har sprungit nattorientering i. De är leriga, smutsiga, fula och alls inte representativa och när jag nu känner efter inte ens särskilt bekväma. Och inte har jag packat ner några andra.

Om ni ser en fladderpajas i rolig t-shirt och extremt fula skor på Bokmässan, så kom fram och trösta henne.

Några av de andra som jag intervjuade 2008. (I år har jag inte ett enda uppdrag – annat än att mingla, äta räkmacka och prata strunt.)

___
Pssst. Kom på att jag de facto brukar glömma sådant som är olämpligt att glömma. Shorts till basketmatcher, pass till utlandsresor, mobilen ... Vad är det dummaste man kan glömma? Strumpor när man ska fjällvandra?