Hjälp oss, snälla rara! (Uppdat.)

Om prick en vecka, den 19/11,  håller jag och min djefla man ett fantastiskt seminarium i Lund, kära Lund (som jag berättade för två veckor sedan).

Men Lund! Vad har hänt? Trots alla hurrarop och tjolahopp, har vi bara fått in hälften så många anmälningar som vi skulle vilja. Naturligtvis genomför vi allt oavsett antal deltagare – för så dumma och oekonomiskt sinnade är vi. Men om ni, kära läsare, kan muta någon, övertala en chef, tjata på en kompis och … öh, trolla med knäna och hjälpa oss så kommer jag att återgälda vänligheten med extra välformulerade ord i bloggen.

Läs mer här och boka plats här. (Eller mejla mig om anmälningsformuläret känns läskigt.)

1. Informatörens verktygslåda med Olle Bergman (09:00–12:00, Lilla Hotellet) – en förmiddag med snabba tips
Skrivteknik och publicering
Skriv notiser, webbtexter, pressmeddelanden, foldrar m.m.
Bild & text i samspel
Redigering och korrekturläsning
Medielandskapet
Bloggar, Twitter, Facebook – hur kan de användas?
Värt att veta om Google
Bra att tänka på när du möter media
Presentationsteknik
Tio tips för bättre PowerPoint-bilder
Retorik i tredje årtusendet

2. Moderna skrivregler med Lotten Bergman (13:00–16:00, Lilla Hotellet) – värdefullt vetande för dig som skriver
Vem bestämmer vad som är rätt och fel?
Krångel- och kanslisvenska.
Vanliga misstag
Skiljetecken, förkortningar, datum m.m.
Litteratur & fortbildning

3. After Work
(19:00, plats meddelas senare)
Kom som du är, ta med dig vem du vill, mingla loss och ställ alla de frågor du glömde ställa under seminarierna. 
______________
Nä, nu ska jag öva på mina talade, välformulerade ord eftersom denna torsdag ska spenderas i Stockholm – på ett äldreboende. Enligt uppdragsgivaren ska jag kåsera om mig själv i en timme, men komma ihåg att ta hänsyn till alla som inte kan höra vad jag säger. Jag funderar på att strippa medan jag dansar jenka.
______________

Uppdatering. Det kom ett mejl med en skärmdump från Twitter. Jag är mållös.

Vad ska jag göra i Stockholm idag?

Nej, det är inte en gåta – jag undrar verkligen.

Klockan 12:30 har jag lunchmöte på Bondegatan. Eftersom SJ bara jävlas och ställer in alla alla tåg som jag behöver, blev jag tvungen att åka hemifrån halv tio. (Ja, det här med möten är som sagt ett gissel.) Då kommer jag att ha en hel timme över till secondhand-flanering på Söder.

Perfekt.

Efter lunchen har jag ungefär och drygt två timmar på mig att göra ingenting, men vill att detta ingenting ska fyllas av någonting.

Vad? Ett museum? Vilket i så fall? En konstig affär? Vilken i så fall? En promenad? Vart? (Jag har bekväma skor och varma kläder, men ser samtidigt så prydlig ut att jag säkert hade platsat som bankanställd just idag.)

Eller ska jag bara sätta mig i Kulturhusets foajé och blogga?

_________
Oj, så lyckat det blev! På Översättarhelenas order hälsade jag på på Cruellas jobb samtidigt som AB irrade runt på Kulturhuset utan att hitta PGW. Utan bloggtofsar!

Elaka kommentarer eller bara konstiga

Jag får allt oftare frågor om hur man hanterar konstiga eller elaka kommentarer. Tyvärr måste jag allt oftare vara luddig i mina svar, eftersom det beror så mycket på vem bloggaren är, vad det är för blogg och hur hårdhudad bloggaren är. För alternativen är ju egentligen bara

• att svara tillbaka på samma sätt och var beredd på den snöboll som sätts i rullning
• att inte svara alls, men låta kommentaren stå kvar som ett brännsår
• att radera kommentaren medan man visslar och tittar i taket
• leta reda på IP-nummer, dator, adress och ta första bästa tåg till elakingen för att sedan ta på sig arga ögonbryn och höja ett varnande pekfinger samt knacka på dennes dörr.

Ibland rycker kollektivet i kommentatorsbåset in och agerar sköldar och försvarare. Det tycker jag mycket om, men det kan gå överstyr det också.

Jag skulle vilja samla länkar till tips och peppande svar här – hjälp mig att hjälpa alla som famlar efter hjälp!

(Det här är inte på förekommen anledning – det råder stiltje i denna bloggs kommentatorsbås.)
__________
Uppdatering
Mymlan påpekar att det saknas en punkt här ovan: ”Att svara som folk också på elaka och dumma kommentarer. Det vill säga - att utgå ifrån att den som kommenterar är seriös och någonstans uppriktigt vill ha kontakt [---].”

Lisa håller med och försöker leva efter dessa kloka ord: ”Love your enemies, it will drive them crazy.”

Att jag själv glömde bort den varianten, är kanske för att jag har lite svårt att lyckas med den. Jag tenderar att låta både cynisk och ironisk. Så här kan det se ut (men nu hittar jag bara på):

Anonym kommentar:
”Din idiotiska besserwisser. Du är inte bara dum och ful, du är dessutom obegåvad. Jag vet var du bor.”

Mitt trevliga svar som tar kommentatören på allvar:
”Det var trist att höra att du anser det. Kan jag på något sätt göra din läsning av mina texter lättare att stå ut med, så ska jag gärna försöka.”

Ni ser, jag låter som den gamle Henrik Schyffert.

Med detta vill jag absolut inte ha sagt att Mymlan och Lisa har fel – deras förslag är ju det trevligaste, det mänskligaste och förmodligen det allra bästa. (Särskilt om man – som Pärlbesatt påpekar – har missuppfattat och den som låter elak och dum faktiskt bara hade en annan åsikt än man själv ...)