Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

Fopoll på bortaplan: Bosnien och Hercegovina mot Sverige

Jag är lite trött, sliten och ämlig och tänkte att jag inte skulle orka simultanrapportera Sveriges match mot Bosnien-Hercegovina … men så blev det lite spännande när

  • arenan på bortaplan är tydligen inte renoverad sedan 1983
  • tre ur svenska startelvan har åkt hem, skadade
  • fem ur startelvan har blivit sjuka och ligger hemma i Sverige och hostar
  • tre av de fyra som har startat matcherna heter Viktor – och alla tre är friska och oskadade!

Så här startar Sverige – och det enda jag vet är som sagt att tre av dem heter Viktor.


Viktor Gyökeres, Besfort Zeneli
Hugo Larsson, Jesper Karlström,
Sebastian Nanasi, Alexander Bernhardsson
Gabriel Gudmundsson, Victor Nilsson Lindelöf, Carl Starfelt, Hampus Skoglund (debut!)
Viktor Johansson

Är ni med på att hemmalaget kan förkortas BH?

Jag hann ta BILDEN! Alltså den här! Oftast står de stilla i 1,5 sekunder, och jag hann ta en bild! YAY!

’1
PFUIIIITT! Oh noooo. Det är den morrande kommentatorn. Fly mig Ralf Edström.

’2
Lille debuterande Hampus Skoglund är född 2004. Men BH har ett underbarn som blott är 19 år: Alajbegović! (Och halva BH-laget är tydligen svenskar med BH-ursprung. Det kan man inte ana när man läser deras startelva: Hamzić – Katić, Muharemović, Kolašinac – Memić, Bajraktarević, Alajbegović, Bašić, Gigović – Dzeko, Demirović.)

’5
Göken skjuter utanför! (Jag kanske inte ska rapportera sådana bagateller.)

’12
Det enda som egentligen har hänt är att det eldas bengaler och smälls fyrverkerier så att det låter som om matchen spelas framför en visning av Rambo.

’16
GÖKEN GÖR 0-1!!! Hurra!

’17
GÖKENS MÅL BLIR UNDERKÄNT! BLÄÄÄÄÄÄ! Ingen protesterade, plötsligt sa bara domaren att det var hands – men ingen kan se handen. Det kanske var guds berömda hand från 1986?

’20
Kommentatorerna både i studion och på läktaren pratar väldigt mycket om BH:s Dzeko, som verkar vara deras Henke Larsson: väldigt omtyckt lirare som ska spela sin sista landskamp just idag. Tydligen har han ”läst på universitet” och kan tala fyra språk. Ribban kanske inte ligger så högt, eller?

’27
Unge Skoglund är inte släkt med Nacka, men han har en bror som åker skidor.

’29
Starfelt är skadad – ”baksida lår” far all världens väg. Han ligger borta på kortsidan och kan inte resa sig upp och BH ara spelar och rullar boll och ingen domare blåser eller viftar och alla svenskar signalerar och tjoar … Och PUH. Efter en dryg minut blåser domaren. Eric Smith kommer in på planen.

Deppige Starfelt.

’32
Alla svenskar är alldeles deppiga!

’40
Alltså … det är ganska kul spel. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva – på alla dessa år med fopollstittande har jag bara sett dutt dutt dutt eller kinaschacksbollande. Men nu händer det nya grejer hela tiden och vi är framme vid BH-målet och stör mest hela tiden. Och lille Sebastian Nanasi ser ju ut som en svensk tennisspelare runt 1988.

’42
Alexander Berhardsson ser ut att vara jättelång, i klass med Peter Crouch (201 cm). Men nu när jag kollade är han blott 185 cm. Mysko hägring.

’45+2
Han Dzeko som spelar sin sista match, sparkar bollen i mål – men alla vi som tittar såg att bollen ju var utanför baslinjen. Alla BH-spelarna firar som galna och publiken smäller av nya fyrverkerier … men ääääntligen konstaterar även domarteamet att bollen ju var utanför.

I basket får varken bollen eller spelaren vara utanför linjerna – men i fotboll kan bollen vingla in och ut längsmed linjerna medan spelaren som hanterar den kan vara HELT utanför planen.

PAUSA, SNUSA, KISSA, VILA!

Så här såg det ut utanför arenan i minut 11 eftersom Dzeko har tröjnummer 11 – ett helt höghus tände bengaler på en given signal! Bäva månde de stackare som bor strax utanför vår nationalarena …

’45
Då kör vi igen med en kass hörna från BH! (Alla blir så nervösa när det är dags för hörna, men det görs ju förvånansvärt få mål av hörnor. Alla kramar stolpar och varandra och ingen kommer riktigt loss.)

’50
En annan spelare som ser jättelång ut är stenansiktet Hugo Larsson, 187 cm. Jag kanske måste göra en ny lista på fotbollskillarna i längdordning. (NY? undrar ni. Japp, det har jag minsann roat mig med flera gånger. Den skadade målisen Jacob Widell Zetterström är hela 197 cm – och gamle backen Jonas Olsson som är studiokommentator är 193 cm, så det så.)

’54
Göken springer som en murbräcka genom BH-försvaret.

’59
Kommentatorn säger utan åthävor:
– Mild har bollen, lugn och fin, passar vidare …

Å jag ba – förpassades direkt till VM i USA 1994:
– HÅKAN MILD!!!?

Nejdå. Han sa ”Smith”.

’61!!!
Viktor-Göken skjuter i nättaket! MÅL! SÅ SNYGGT! 0-1 igen!

Nej, att fotografera tv:n är inte alltid det optimala.

’62
Nu går Dzeko av planen för alllra sista gången, 40 år gammal. Båda lagen stället upp på rad och applåderar honom!

Flådigt avslut för Dzeko!

’69
Den morrande kommentatorn säger ”Svejtsch”.

’72
Fråga till alla som kan fotboll bättre än jag!

Göken dribblar, springer, snurrar, kommer fri, trixar i målområdet och under hela denna framfart säger kommentatorerna att det ju var offside. Och minsann, ungefär 20 sekunder efter regelöverträdelsen visar linjedomaren upp flaggan för offside.

Varför agerar domaren seeeeeeegt som en sengångare?

’74
BH byter in massa spelare som heter ….-ić, …ić och …ić.
Prosit!

’75
Zeneli och Bernhardsson kliver av och ersätts av Williot Swedberg (vansinnigt snyggt namn) Lucas Bergvall (som också ser ut som en svensk tennisspelare på 80-talet). Tänk, jag vet inte ens hur långa inhopparna är.

’80
Underbarnet Alajbegović gör mål efter att BH först mejade ner massa svenskar och då belönats med en frispark. Sur? Vem? Jo JAG! Nu står det 1-1 och alla har känningar i ljumskarna.

’89
Kommentatorerna berömmer lång-inkastaren Bergvall som nästan verkar kunna kasta bollen rakt in i mål, så hiiimla långt kastar han. Och så KASTAR HAN … några meter … rakt på en BH-spelare …

’90+4 min
Sverige har spelat väldigt mycket bättre än BH, men nu verkar det sluta 1-1. Lindelöf välter omkull en motspelare som verkar vara rund under fötterna. Pfft, pffft, pffft – men TÄNK vad bra att vi klarade detta så bra fastän nästan alla var sjuka och skadade och rehabtränar eller hostar sig i form till EM som faktiskt inte spelas förrän sommaren 2028.

Tack för ikväll! Nu ska kommentatorerna älta, älta, älta och älta men förhoppningsvis ändå berömma de som faktiskt sprang omkring på gräsmattan. Gääääääsp!

Share
1 kommentar

Sverige–Rumänien … simultanrapportering

Nämen vad säger ni? Ska jag köra ännu en rapport om Sveriges fotbollsherrar som spelar i Nations League (ungefär som ett EM-kval)?

– Nä hu vad deppigt.
– De förlorar bara.
– Jag undrar om Ralf Edström är med.

Men nu ska vi se här. Alla i laget är förvisso bra lirare, men nån Ralf Edström kan jag inte se i uppställningen:

Målisen Johansson
Backarna Holm, Starfelt, Nilsson Lindelöf, Stroud
Mittfältet som kommer i kläm: Bernhardsson, Bergvall, Ayari, Nanasi (en reserv!)
Zlatan-ersättarna: Gyökeres, Isak

Rumäniens spelare är för mig komplett obekanta:
Radu
Bancu, Coubis, Dragusin, Ratiu
Ghita, Baluta
Man, Marin, Hagi
Munteanu

I tv babblar alla så att jag får skavsår i öronen. Det är bollinnehav, känningar i ljumskarna, jättemånga skadade toppspelare och ”vi tog oss i alla fall till VM i somras”. Och naturligtvis:

– Det var fan bättre förr. Jag minns när Ralf Edström 1974 …

Tre som jag känner igen! Isak, Göken och Ayari!
Fyra som jag inte alls känner igen! (Eller, förlåt, fem.) Nisse, Pelle, Kalle, Anton och … Tage?

’1 PFUITT!

’2
Dutt, dutt, bollen är rund, alla springer!

’3
En speaker ropar ”upphör genast med det” och ”jag upprepar, upphör genast med det”. Jag har ingen aning om vad nån ska upphöra med, men jag tror inte att det handlar om fotbollsspelarna.

’7
Kommentatorerna diskuterar obegripligt nog ”sockarna” hos en spelare. Tydligen syns sockarna för mycket. Man måste linda nåt så att sockarna inte syns så högt upp. OBEGRIPLIGT.

Har jag någon fopollsspelare i båset som kan förklara detta?

’14
Mer krångel! Bollarna måste pumpas! De har punka!

’16
Jajaja, det handlar inte blott om sockor och opumpade bollar. Nu gick Rumänien på mål och kommentatorn som morrar när han skriker morr/skriker att nu blir det mååååål. Men.
1. Det var offside.
2. Bollen tog i ribban.

’20
Alexander Isak gör 1-0! Tiddeldi, jättekasst försvar av Rumänien och tjoff in i mål!

Det röda fladdret är mitt sätt att visa högerskruv.

’25
Det gnälls tydligen fortfarande på sockar och opumpade bollar. Jag skulle precis påtala hur fjöligt och konstigt detta är, när jag kom på att vi inom basket faktiskt måste ha linnet instoppat i shortsen. Det gillar vi icke, för det känns som att vara en pappa-karikatyr från antingen 1940- eller 1980-talet.

Se: 1980-tal och 1940-tal.

’28
Man gör mål för Rumänien. Ja, han heter alltså ”Man”. Blä för 1-1.

Man skjuter tydligen snyggt. Jag tycker att det var en tåfjutt, jag.

’38
Expertkommentatorn och f.d. kalsongmodellen Fredrik Ljungberg är utmärkt och morrar inte ett enda dugg. Han säger att domarna MÅSTE dela ut ett gult kort till rumänen Marin. Så då gör domaren det.

’42
MÅL! Göken gjorde mål efter retur på Bergvalls skott! Vi leder med 2-1 och livet leker!

Kolla, strax utanför högra stolpen ligger en av de opumpade bollarna och väntar på gnäll!

’45! PFUIIIIT! PAUS! Hoppa på stället!

Ni som undrar vad de andra kommentatorerna – som kommenterar i pauserna – säger, så är det:

  • Det var ganska bra halvlek.
  • Men samtidigt var det inte så bra.
  • Göken gjorde mål!
  • Isak gjorde mål!
  • Ayari är jättebra på att passa. Bollen alltså.
  • Isak är brutalt snabb, men inte så skarp. Med bollen alltså.
  • För ett år sedan var Isak djupt nere och behövde leta efter inspiration och istället hittade han ett benbrott.
  • Göken och Isak spelar bredvid varandra istället för tillsammans.
  • Ömsom vin, ömsom vatten. Snarare två plus.
  • Göken är mer opåverkbar.
  • Bollen är ju rund.

Vilket snömos!

’46
Andra halvlek börjar med att Göken tjurrusar på mål med bollen och så klämmer han den mellan två rumäner – som faller som käglor. (När jag spelar bowling faller underligt nog inga käglor som käglor. De står bara kvar som ståndaktiga soldater och hånskrattar åt mig.)

’48
Oj, nu förstår jag varför kommentatorerna kallade en av de rumänska spelarna för ”Pappa Hagi”. Men de pratar ju inte om spelaren Hagi, utan hans pappa!

’58
Man gör mål för Rumänien. Ja, han heter alltså ”Man”. Blä.
Sverige duttelidittar på ett trevligt sätt och unge herr Stroud [straud] gör mål med JÄTTEBÅGE! Så himla fint! Som ett basketskott!

Men så kommer VAR och kollar och hittar en förseelse: Isak nuddade bollen med handen ungefär en kvart tidigare. Fnys. Fortfarande 2-1.

’60
Nu drog Emil Holm av något i ena lårets baksida. Han kvider så att alla vi hör honom och så bärs han ut på bår. Alla ser förfärligt ledsna ut och kommentatorerna lider. Fredrik Ljungberg veeeeet hur ont det gör.

Samtidigt är Ljungberg alldeles ilsken och arg på sjukvårdarna som inte springer tillräckligt fort.

’63
Holm och Starfelt byts ut mot Daniel Svensson & journalistsonen Hjalmar Ekdal. ”Pappa Hagi” är tydligen coach och nu byter han ut pojkn’ sin.

Pappa Hagi när det begav sig.

’73
Lille Ayari får jättemycket beröm eftersom han slänger sig lite som Salming (hockey, men det vet ni) och Hysén (fopoll och go gubbe) samt Kent Eldebrink (spjut).

Här klackar han bollen som änna Zlatan!

’77
Sverige byter in några till, bl.a. en som heter Wålemark och som tydligen gör landslagsdebut. Hoppas att han får göra mål nu när Göken har bytts ut.

’79
Wålemark skjuter! Han gör nästan mål! NÄSTAN! (Eller … inte alls. Men alla blir lika upphetsade för man vill ju att det ska bli en glad Buster-historia med Åshöjdentwist här och nu.)

’86
Sedan corona-tiden får fotbollslagen byta ut en vansinnig massa spelare, vilket är trevligt på alla sätt och vis. Dock sker alla byten i matchernas tio sista minuter, vilket gör det svårt för oss simultanare att rapportera korrekt.

’90
Nu är det sju extraminuter kvar att spela!

’94
Nu är det tre extraminuter kvar att spela!

’95
Nu är det lite trist på planen. Gula korten haglar ner på rumänerna, som sparkar omkull allt som är gulblått.

’97
Nu är det slut! Vi vann! Vi var bäst! Vi har ont i ljumskarna!

Eskilstunasonen Sebastian Larsson måste pekas ut – fastän han ju inte spelar längre.
Share
31 kommentarer

Det fantastiska septembervädret!

– Vädret är underbart!

Ropade jag rakt ut på en parkeringsplats sent igår kväll efter basketträningen. Det var mörkt ute och jag var svettig – dessutom luktade det av oklar anledning avlopp överallt. Jag hade kunnat klaga på än det ena, än det andra.

– VÄDRET ÄR UNDERBART!

Ropade jag igen eftersom jag hade en så mild och skön septemberfeeling, men fick inget svar eftersom jag ju var helt ensam. Jag stannade, tittade upp mot stjärnorna och tänkte att livet trots allt är okej.

Eftersom det är komplett och stört omöjligt att hitta den korrekta Chaplin-bilden, bad jag AI om hjälp. Han skapade nåt konstigt som påminner om Toulouse-Lautrec med tre fötter.

 

På stela ben försökte jag där och då att göra ett sånt där Chaplin-hopp där man slår ihop klackarna åt sidan, men tappade träningsväskan och sträckte mig i ena lårets baksida, varför jag därefter långsamt och försiktigt hasade mot bilen istället.

 

 

 

Vädret fortsatte vid hemkomsten att vara underbart, så jag kokade te och satte mig att njuta av värmen, mörkret, teet och min nya entré trots att klockan närmade sig halv elva.

När det såg så här mysigt ut, började jag plötsligt att huttra; det var nämligen blott 13 °C ute, och inte alls som jag trodde medelhavsvärme. (Om ni undrar varför det är gement m i ”medelhavsvärme”, finns svaret i kommentarerna.)

– Men förihelvete, jävla höstjävel! fräste jag och gick in igen.

Och ja, en liten stund senare spelade jag Wordfeud och fick detta besked.

När vädret är ljummet (vilket tydligen enligt min inre termometer är ca 15 °C), drabbas jag av denna mystiska lyckokänsla och börjar ropa tjoho och hurra åt ingen alls. Detsamma hände nämligen när jag gick genom Stockholm sent på kvällen i lördags. Efter silversmedsvernissage (hej Niklas!), keramikutställningar, grekisk mat, Stadsmuseet och asiatisk mat samt promenad genom Gamla stan, tog jag denna bild.

I förgrunden Strömsborg, och i bakgrunden Stadshuset. Så vackert och ljummet och fantastiskt. (Tio sekunder senare blev jag nästan omkullkörd av en fjortis på sparkcykel. NYA SVORDOMAR!)
Andra fantastiska ting! En jättejättegrön cykel! (Med bakpunka.)

Jag tycker om att ickesommaren för med sig

  • basketsäsong
  • inomhusmys
  • ordning och reda
  • vackra höstlöv, vacker snö och annalkande vår
  • julafton
  • norrsken
  • tända ljus (om man inte har en treåring i huset)
  • raggsockor
  • söndagssoppor, grytor, nybakat bröd
  • svamp, äpplen & Halloweenmiddag
  • frost på träd
  • första snön (sorry, ni som bara får slask).

Kallt ute, varmt inne. Ljust inne, mörkt ute. Höstblåsor, festblåsor och blåskatarr. Hösten och vintern är fyllda av kontraster. Men ååååh. Låt mig gå i ide under november i alla fall!

En minut senare:

Jävla sommarväder med fästingar som kravlar omkring på hela kroppen!
Share
17 kommentarer

Ledbruten, men lamplycklig

Jag har ont i hela kroppen – som vore det en influensa som fräser och bubblar och lurar runt hörnet. Men det är det inte.

Tidigare i veckan tog jag tag i en av de 23 sakerna som står på fixalistan (där trivialiteter som att köpa nagelsax blandas med städa källaren, leta reda på fasadfärgsetiketten, ringa Samsung för att kylens handtag har spruckit, fixa hål i fasaden med plastiskt trä, hänga upp gardiner åt Trettiotvååringen, hälsa på min Alzheimerpappa och slänga de tre antika cyklarna som skulle ha renoverats 2007).

Det gällde en liten trappa som leder från en tvättstuga ut till en trädgård här i grannskapet. Nej, inte alls mitt ansvar men ju ett kul projekt!

Hopplöst dumt och vingligt konstruerad är ”trappan” – så jag tog en Ikeakasse med mina finaste verktyg och ett gäng brädstumpar från verandabygget och åkte till nyss nämnda vingeltrappa. Jag stoppade plastpluggar (blå, stl 8) i öronen eftersom hörselkåporna var kvar hemma, och ritch, ratch, fillibombombom – så stod en stadig ramp-trappa på plats, trots att skruvdragaren dog strax innan alla skruvar hade dragits på plats.

Vingeltrappsteget till vänster, nya trapprampen till höger. Men fokusera lite på betongtrappan som leder uppåt i bildkanten.

Mitt i bygget skulle jag med en geringssåg i handen bara ta ett stort kliv över en hög med brädor, men glömde bort att jag är följsam som ett järnspett och rätt kass på att lyfta på benen samtidigt som jag böjer på knäna. I slow motion nu:

Shit, foten fastnade.

Jag faller.

Bäst jag slänger sågen ifrån mig.

Bättre att inte landa på tänderna.

En liten saltomortal sidledes här blir nog bra.

Oh, på axeln.

Aj, rumpan.

Uff, handen.

Hur kan jag i detta läge sitta fast med foten i brädhögen?

Helveeeeteeeee! Jag är ju två centimeter från betongtrappsteget!

Allt gick bra!

Jag reste mig upp, gnuggade lite på några skrapsår, svor åt mig själv och betongtrappans hårdhet, fortsatte att snickra och gick sedan hem, åt kvällsmat, somnade sött och vaknade dagen efter med värk i hela den jädra gamla skruttiga kroppen som kan spela basket i en timme, men inte kliva över en liten brädhög.

Dagen efter fick jag efterlängtat besök av två elektriker som skulle sätta upp en arkitektdesignad jättelampa på fem meters höjd, där det inte fanns något uttag. Lampan är ett monster på drygt en meter i diameter, designad för offentliga miljöer på 1930-talet av Sven Markelius – och ”nej vi tar inte småjobb” är svaret jag har fått av alla elektriker i ett halvår.

– Men det är ju en STOR lampa! var inget hållbart argument.

Här är en mindre modell. De större lamporna sägs ha hängts upp i LO-borgen, Kungliga tennishallen och Stockholms universitet.

Jag har med bilder och bokstäver berättat att det alls inte är ett fjuttigt jobb utan faktiskt ganska komplicerat, men tillgång och efterfrågan, yada yada.

De två elektrikerna som till slut kom krånglade, bänglade, åkte och hämtade sladdar och grejer, provade mina stegar, kom med en egen stege, började prata om fjärrstyrning via wifi, återgick till den ursprungliga planen, och plötsligt!

Plötsligt satt lampan där!!! (Trappstegen målades 2011, om ni minns.)

Elektriker har som alla vet ett farligt jobb som kräver koncentration och säkerhetsföreskrifter, så jag störde dem så lite som möjligt med frågor om hur ofta de får stötar, om de har kul på jobbet, om de inte tycker att lampan är störtcool eller om de ville ha en macka. Men ibland smög jag dit och tog en bild eller två.

När jag såg detta, var jag tvungen att reagera.

På fyra sladdkartonger och en kartongbit stod stegen och vinglade.

– NÄMEN! sa jag uppbragt.
– Jomen … sa elektrikern på trappsteget.
– Huff, sa elektrikern som vinglade omkring på drygt två meters höjd.

Jag sprang (eh, trippade eller hasade kanske är lämpligare ordval) ut till ännu en av alla brädhögar och hämtade hjälp.

Såja. (Men egentligen är detta inte heller godkänt: om elektriker ska jobba på en höjd där fötterna är på nivån mer än 230 cm över marken, måste man ha en byggställning.)

Sedan prickade jag av ytterligare några punkter på listan, fick en jätteförkylning med feber och lade mig tillrätta för att vila ett par dagar.

De tre antika cyklarna gavs bort till en cykelrestaurerare.
Nytt handtag till kylen beställdes via en chatt-bot som faktiskt funkade jättebra – tills jag förstod att jag kommunicerade med en riktig människa.
När jag är helt frisk igen, ska jag ta mig an dessa trista hål i fasaden.

Igår ringde en kompis och sa:

– Min reskompis har öroninflammation. Kan du åka till Paros med mig imorrn? Planet lyfter kl 07.45.
– Javisst!

Plötsligt började hjärnan glittra av förväntan. Jag funderade på solhatt, nästa veckas momsredovisning, radiouppdrag, knäröntgen och basketträningar – och slängde allt överbord. PAROS! Sol! Båtar! Värme! Ansvarstagande? Nääää, fast man lever bara en gång!

Men ack!

– Sorry, det var bara en vaxpropp! Men vi kan åka en annan gång!

Braaaa, okej, den där röntgentiden måste jag ju ta vara på.

Och hur har ni det, nu när hösten rullar in och jobbuppdragen sinar för alla egenföretagare, hyn bleknar, svampen lyser med sin frånvaro och maj ligger oerhört långt bort i framtiden?

När bollen mötte den färgmatchade svampen häromåret.
Share
15 kommentarer

Nitar, fästingar, kåpor, kakelugnar, AI och en jättelåst cykel

Läs nu rubriken igen och finn ett sammanhang.

”Nitar, fästingar, kåpor, kakelugnar, AI och en jättelåst cykel” … tankepaus.

Japp, så är det. Sambandet är inte ”en olycka kommer sällan ensam” utan blott ”menvaihelvete”. Ungefär.

Men vi tar det inte från början utan lite i hullerombullerordning.

SLÄPET! Det underbara släpet som är så pyttelitet att det är som en lite för liten sko eller en studentmössa som sitter uppe på skulten och anar om tider som flytt. Ett litet släp är dock väldigt mycket större än inget släp alls – så det ska behållas, hur gammalt och trasigt det än är. (Man kan samtidigt säga att en död kakelugn är väldigt mycket mer kakelugn än ingen kakelugn alls. Men till vilken jävla nytta?)

Nä, ja ä int’ bitter! Nej, jag tar det på uppstuds och en klackspark på samma gång. Näpp, nu kavlar vi upp ärmarna och betalat fnuttron miljarder kronor för en jävla brädbit!

Gammal bottenplatta, som inte har fått någon som helst kärlek på 20 år.

Lägg gärna märke till de 40 NITJÄVLARNA som denna bottenplatta satt fast med. De heter pop-nitar och är tydligen fantastiska när man sätter fast dem i släpvagnsfabriken. När de ska sprättas loss, måste man banka, hacka, borra, såga och svära medan man kravlar under släpet, välter det uppåner och ställer det käckt på sidan.

Efter fem dagars kamp, satt tre popnitar fortfarande fast och var stört omöjliga att få loss.
Dessutom hade jag i processen råkat banka sönder en lampkåpa, som – skulle det visa sig – heter lyktglas och kostar närmare 400 kr att ersätta.

Så jag tog en paus och kontaktade vårdcentralen för att fråga om en stor rodnad på höften.

– Oj, det var värst, sa doktor Max.
– Eh, ja. Men det gör inte ont i alla fall.
– Om jag klämmer här då?
– AAAJ!
– Jahadu. Hur länge har du haft det här fästingbettet?
– Fästing …? Eh. Förlåt, i ett halvår?
– Okej, fästingbett får man sällan i februari.
– Jahaja, då har jag nog haft det i närmare ett år, trallala!

Det var ju inte så bra. Men doktor Max skrev ut finfint antibiotikum så nu är rodnaden på väg bort. (Men huga, så svårt det är att tre gånger om dagen ta medicin två timmar efter eller en timme före matintag. Jag fick tacka nej till jättemånga ostkrokar och kanelbullar!)

Kommer ni ihåg kakelugnen som dog hösten 2023?

Bild från 2008, när den både kunde eldas i och sparkas på när Sveriges fotbollslandslag spelade dåligt.

Denna skönhet kostar mer att renovera än en helt ny, så jag letade reda på en kakelugnsman som skulle ge mig några tusenlappar och sedan plocka ner hela alltet; hur vacker en kakelugn än är, måste den ju funka för att få stå kvar. Well. Det gick sådär – kakelugnsmannen försvann och kakelugnen bara står där och kan inte annat.

Men varför skrev jag AI i rubriken? Kanske för att mitt finaste och allra bästa AI-utbildningsjobb tog slut i maj och jag behöver hitta fler konsultjobb för att har råd att renovera kakelugnen? Eller var jag bara irriterad på AI? Kanske hade jag en dråplig historia att berätta? Strunt samma, för nu återvänder vi till släpet!

Jag tillkallade ett proffs! Tompa the fabulous snickare som kan lösa vilket problem som helst!

Tompa tog fram vinkelslipen som sprutar fyrverkerier av pur glädje när den får sätta tänderna i hopplösa popnitar!
Ni anar väl den förtvivlade kampen mot popnitarna när ni ser detta skräp?
Så här har omgivningen sett mig. Och hört mig svära. Och gissa hur det låter när jag tappar borrmaskinen rakt på min egen näsa.
Borrmaskinen lyckades knäcka läsglasögonen/snickarglasögonen, som fick limmas ihop och klämmas ihop under stark press.

Nu sitter nya bottenplattan på plats, fastskruvad med vagnsbult och låsmutter. Gångjärnen som hänger ihop med lämmen baktill har jag också lyckats fästa. Men nu måste de lossas!

Bultarna är för långa – nu kan jag inte sätta fast den sprillans nya kåpan!

Tompa the fabulous snickare är vidtalad. Kanske kommer vinkelslipen till användning igen? Eller ska jag rentav leta upp en popnitarspecialist?

Nu är vi framme vid nutiden, där mitt stora cykelförråd med åtta fungerande och tre ickefungerande (antika vrak) ska bantas något. Kronjuvelen var länge en Röda Faran, som låstes för kanske 15 år sedan och sedan bara har väntat på att jag med mina liljevita händer ska ta mig an henne. Nu har jag hittat en köpare, som dock inte vill köpa cykeln i detta låsta skick.

Både hängslen och livrem.
Här är ungefär 30 års samlade – oanvändbara – nycklar. Och här låg inte de som behövs för att kunna låsa upp Röda Faran.

Men nu vänder det! Lingon i skogen, humorfestival i Lund, teater i Stockholm och skinn på näsan! Bloggen ska aldrig mer ta en månads semester!

Share
12 kommentarer

Arbetsläger i Byske 2026

– På Svinön i Byske skiner solen tydligen konstant, sa jag efter fem dagar med båtfärder bland andra öar och helt ljuvliga sandstränder och klippor samt förvånansvärt varmt havsvatten.

Men för att njuta av allt detta måste man ju ta sig norrut först.

Det ligger inte nästgårds, utan tio biltimmar bort från Sörmland.
Och så här ser E4 ut i dessa krokar.

Om man däremot åker på bakvägar, omvägar, byvägar och bivägar samt avvägar, kan det se ut så här! Mil etter miiiil!

En av alla reservvägsbaser. Inte en bil såg vi!

Nu är det nästan 50 år sedan jag var här i denna stuga för första gången. Då hade jag inga som helst planer på att måla, snickra, fixa, dona och ställa till – jag var ju blott ett barn på besök hos en kompis. Nu går jag omkring och knackar i väggarna, krafsar i plintarna, gungar på rangliga brädor och låtsas att jag vet vad som bör göras.

AHA! Den stickiga stigen ner till vattnet behöver spänger!
Jag hittade lite tryckimpregnerat trä under träbråte, under presenningar samt under korrugerad plåt. Förmodligen skrek träbitarna av glädje efter kanske 30 år i mörker. ”Äntligen får vi göra lite nytta!”
AHA! JAG VILL MÅLA!
Vi var tre som målade väggen under ungefär tre timmar, vilt grälande om musiksmak. En ville blott lyssna på Ian Dury, en annan dansbandstrams. (Det är förstås bara jag som har god musiksmak.)

För övrigt måste jag ha gått på sjön i ett annat liv. Så fort jag (kanske inte så smidigt pga. knävlarna) kliver i en båt, fylls jag av egendomlig lycka. Jag vinglar till, sätter mig ner i mitten, lyder skepparns order om knutar, snören, åror, kobbar, skär och prickar … och bara njuter.

– Kan vi parkera där?
– Ja, vi lägger till där.
– Ska jag fixa snörena?
– Ja, ta tampen och hoppa iland.
– Hoppa, hoppa, hoppsan. En knut såhär?
– Nja, bättre med en knop – sååååja.

Och plötsligt är klockan närmare midnatt och det ser ut så här på stranden där vi lade till!
Just på denna strand åt vi saltgurkbitar med smetana och varm honung på. ”Det går inte att äta utan vodka!” sa kreatören, och vi lydde förstås.

Tillbaka till stugan igen, där Lutande dasset och de omgivande byggnaderna Bodan och Undantaget håller på att tippa omkull. Det kan jag faktiskt inte fixa – men jag gav mig attan på att ordna så att dassdörren skulle kunna stängas i alla fall.

Efter en timmes bänglande såg det ut så här.

Efter tre timmars bänglande såg det ut ungefär som tre timmar tidigare … och dassdörren gick fortfarande inte att stänga. Snickar-Lotten fick ge upp och istället baka bröd.

Brödet jäste inte alls som det skulle, men såg i alla fall roligt ut när det kom ut ur ugnen.

Bagar-Lotten suckade och bestämde sig för att rensa dubblett-verktyg ur Bodan. Att ge bort saker ur andras förråd är så enkelt såååå. Men för säkerhets skull frågade jag runt litegrann med denna bild så att vi inte skulle råka ge bort ovärderliga ting.

Enligt alla förståsigpåare ska inget av detta bort – inte ens det som trasigt och utslitet. (Det blev en kompromiss till slut.)

När vädret – till allas förvåning – blev sämre, besökte vi affärer i storstäderna runtikring, irrade runt på loppisar och njöt av ortnamn som inte alls är bekanta.

Tänk ändå, om ändå fler ville bosätta sig här.
Så här ska en paltavdelning se ut! (I Eskilstuna ligger två–tre förskrämda paket under skylten ”på tillfälligt besök” och väntar på att jag ska köpa dem.)
I det närbelägna Furuögrund finns en gammal hamn, som även den håller på att tippa omkull. Men växtkraften i asfalten i hamnen är imponerande …
Och så avslutningsvis en ljuvlig minnesbild att ta fram och gråta över i november.

Nej, sommaren är inte slut. Huset hemma fylls strax av barn och barnbarn och kanske hinner jag med en resa till Lund innan september klampar in med kallare vindar och krav på rejälare skor. Alla som gillar höst, vinter och aprilväder kan glädjas åt det dryga halvåret som …

Men nej, nu går jag ju händelserna i förväg! Juli är ju inte ens slut! HURRA!

Share
23 kommentarer

Tapeter, troll, nostalgi och strömming

Det är inte lättja som håller mig från att blogga om allt som händer denna sommar (jag har för bövelen fortfarande inte rapporterat färdigt om Englandsresan i juni!) utan pur upptagenhet. Tröskeln för att öppna datorn är hög (väldigt dåligt bildspråk, för trösklars höjd och datorers öppnande har sannerligen inte mycket med varandra att göra) när dagarna bara far förbi som en racerbil på rymmen.

Jag vaknade förra måndagen, körde till Tullinge för att hjälpa Moa (den nuvarande Tjugosexåringen) & Co att tapetsera renoveringstapet i två rum som hade förtifjuttron tapeter lager på lager, varav minst fyra var strukturtapeter. När det var halvgjort åkte jag till Bandhagen och somnade ovaggad hos söstra mi. Detta upprepades i tre dagar och sedan… var allt inte alls färdigt. Min tapetserarkompanjon Ina fick slita hund med fintapeterna medan jag åkte på viloläger.

Rummet som kallas Ateljén hade tapet som gick att riva bort i större och mindre partier. Rummet hade även plastlister, plastdörrfoder och runda hörn.Grrr.
Arbetsrummet ”Kontoret” hade svarta tapeter, randiga tapeter, knottriga tapeter, blommiga tapeter och tapeter som varken hade fäst på spackling eller brutalbetong. När jag trodde att jag hade rivit färdigt och började kleta klister, skrynklade ännu ett tapetlager plötsligt bara ihop sig och ramlade av och låg som blöta skinnslamsor på golvet. Här på bilden är jag INTE på bra humör.
Här känns det lite bättre, för skinnslamsorna är bortsopade och en hel vägg har klätts med den bängliga renoveringstapeten.
En enorm fördel med att åka på arbetsläger: man får krubb! Svart frukostkaffe i plastmugg serverades – starkt kontrasterande – med en nygräddad jättecroissant!

Och så hem igen, där ett plaströr i medelåldern plötsligt krackelerade.

Ja, det måste sägas: den vackra porslinsfoten till handfatet har synnerligen effektivt dolt pungvattenlåset och det gulnade röret.

Oskar (den nuvarande Tjugoåttaåringen) har tack och lov starka armar och nypor, och med dessa samt polygrip, metallsåg (i brist på plastsåg?),Youtubevideor, akututryckning till ett byggvaruhus samt en och annan svordom – när en packning fanns vara av fel storlek – lyckades vi med detta mästerverk!

Pungvattenlås på er alla!

Så var det då dags att stoppa in Ida (den nuvarande Trettiotvååringen) och hennes familj i en bil. Barnvagn, blöjor och kläder samt pryttlar till fem personer (som alla tack och lov inte behöver blöjor … än) och kommentarer som ”men kolla, mina knän får ju plats hääär” kryddade resan till Stocka i Nordanstigs kommun.

På ett rastställe stod en mystisk bil med massa böteslappar. Vi letade efter lik, men fann inga.

Vi lånade två basketkompisars sommarhus, som till min stora besvikelse inte alls behövde tapeter, nya rör, golvslipning eller några träd fällda. Fast jag hittade i alla fall en trasig rullgardin som jag med list och mod lagade utan att fråga om lov först.

Men plötsligt gick barnvagnen sönder! Hurra! Laga laga laga! Barnbarnet M (3 år) och jag klurade och klurade.

Men nej. Ack o ve. Vi fick ge upp. Söndervridna plastbitar låter sig ju sällan lagas. Basketspelarnas hela släkt engagerades i jakten på finurliga reservdelar som i Apollo 13, grannar kom med kloka åsikter, en moster kom med tröstande sockerkaka – men vagnen är oåterkalleligen trasig.

Nu en varm rekommendation till alla barnfamiljer på resa i Hudiksvallstrakten! Besök Trolska skogen! Jag ska inte skriva mer – kolla på länken om ni är intresserade. Men några bilder!

Inne på dass hängde gamla koppar i taket!
Inne i ett litet hus fick barnen leka som på 1970-talet!
Rutiga rutan och ett troll!
Avslutning på kantareller!

Och så en fantastisk upplevelse i Harmånger: ett nostalgimuseum inrättat av två polare på 1980-talet!

Allt i denna avdelning kommer från en Icahandlare som lade ner och gav bort allt han hade. Han fick de två polarna att skriva på ett kontrakt där de lovar att inte sälja köpmansdisken till någon. ”Om han visste att vi har satt upp Konsumskylten bland hanses grejer hade han vänt sig i sin grav.”
Jag hade kunnat ge mitt vänstra knä för att få gå in och klämma och känna på allt!
”Ramlösa är alkoholfri” … för Ramlösa är inte öl – eller öl är inte alkoholfri?

Nu har jag sammanstrålat med kompisarna Eva & Kicki, och vi ska sova en natt i Stocka före resan norrut mot Byske. Nyss var vi på restaurang Måsen och krubbade (inte krängde) stekt strömming fastän köket egentligen hade stängt!

– Inga problem – det fixar vi! sa servitrisen glatt.
Stocka med utsikt mot Rönnskär. (Den där lilla dungen till vänster såg spännande ut och ”skogen borde ju leda hem till huset” sa vi.)
Som yra höns pratade vi om väderstreck, laddade ner Naturkartan och sneglade ner på våra Birkenstocksandaler. Men jodå, en stig gick ju så fint från hamnen hela vägen hem. Vi började gå.
Efter bara 100 meter hittade vi en spännande båt! Vi fortsatte att gå.

Vi gick och gick. Nu borde vi ha snubblat omkull, tappat sandalerna, hittat liket som hänger ihop med den mystiska bilens böteslappar och gått vilse så att närmaste orienteringsklubb hade fått rycka in och leta. Då hade den här skogspromenadshistorien varit något att läsa om.

Men inte då. Vi bara gick och gick hela vägen hem till huset. Ack.

Share
18 kommentarer

VM 2026: Sverige mot ett hopplöst skickligt Frankrike

Nääääää. Det här kommer förmodligen att gå helt åt tjottahejti. Det är förstås jättekul att vi (med pyttemarginal) gick vidare från slutspelet, så jag ska fira detta med att simultanrapportera på sedvanligt manér.

Kommer ni ihåg Bragden i Berlin 2012, när vi låg under med 4-0 mot Tyskland och plötsligt gjorde fyra mål på raken? Well, det är detta minne vi måste trösta oss med när vi ligger under sådär rysligt mycket att vi hellre skalar potatis eller klipper tånaglarna än kollar på matchen.

Se bilden nedan: så här basunerade SVT ut dagens startelva, och jag är mycket nöjd eftersom vi har 197 cm målvakt än en gång. ”JWZ” (Jacob Widell Zetterström) kan jag nog kalla honom eftersom dubbelnamnen ställer till det när jag ska skriva snabbt.

Fransmännen då, hur många fnuttar och cediljer och cirkumflexer måste jag kunna skriva snabbt? Aha, plättlätt om de som gissar startelvor har rätt:

Maignan, Saliba eller Koundé, Upamecano, Lacroix, Digne, Tchouaméni, Rabiot, Dembélé, Olise, Barcola, Mbappé. 

Att vara i USA och heta ”Upame[ri]cano” måste ju vara en hit.

Kommentatorerna har i förväg talat om att ”Frankrike är ett världslag som vill ha mycket boll” och att ”Sverige måste våga vara smarta”. Jag borde ha blivit fotbollskommentator:

– Frankrikes lirare har helt klart känningar i ljumskarna.
– Sverige har käkat taggtråd och har dobbarna utåt.
– Den franska målvakten har för stora vantar, det ser ju vem som helst.
– Om Ralf Edström, Marcus Allbäck, Glenn Hysén och Olof Mellberg hade varit med, hade vi inte haft den blekaste chans så stelbenta som de numera är.

Uppvärmning. Tydligen är planen både ”hård och bubblig”, vilket låter helt omöjligt.

Nu är det åtta minuter till matchstart, och TV4-sändningen har pajat. Jag har på radion, och vet därför att alla spelare är på planen för nationalsångerna och att den som vann slantsinglingen valde att byta sida, så att båda målvakterna joggade över planen till en annan målbur.

’6
Det har gått mer än fem minuter av matchen, men allt jag har gjort är att springa upp och ner, upp och ner mellan mina två routrar eftersom bilen inte kommer igång.

’09
Okej, jag har bild! Det är dutteliduttspel och kommentatorerna myser och säger ”så här får det gärna se ut”, men det låter som på en knastrig telefonledning i Luleå 1973.

’13
Nu fick Frankrike matchens första hörna, vilket är komplett ointressant. Men det är kul att se hur alla spelare inne i straffområdet klänger på varandra som stora myror.

Tydligen tränar Sverige som enda lag på ”fasta situationer” under uppvärmningen, vilket kommer att starta en trend, sanna mina ord. Och flupp, inget mål. Puh.

’20
Frankrike missar mål!

’21
Frankrike gör mål!

’22
Frankrikes mål underkänns pga. offside! Det är fortfarande 0-0!

’23
Drickapaus! Buuuuuuuuhuuuuuuuuuu!

Det som händer i drickapausen är att alla spelare dricker lite avmätt medan coacherna kommer fram med pärmar, OH-plastfickor, magnettavlor med småpluppar och så berättar de för spelarna vad de ska göra. Glubb, glubb, klunk och svälj svarar spelarna.

(Men det kan jag förstås inte se i TV4 eftersom jag matas med reklam istället.)

’26
Yngst i Sverige är Lucas Bergvall, som kommer att bli bofast i landslaget för han tar för sig som vore han minst 28. Jättesupercool. Nu trasslar han fram en boll till Alexander Isak, som nästan gör mål. Kommentatorerna på sin knastriga telefontråd berömmer Sverige, vilket ju måste vara strängeligen förbjudet med tanke på hur det brukar sluta då.

Lucas Bergvall, 20 år!

’31
Nu viftar svenskarna synnerligen upprört och vill ha offside och VAR-granskningarna igångsatta så fort det händer något. Frankrike har haft fyra hörnor och TJONG! skottade Mbappé bollen i stolpen och strax därefter höll vi på att göra självmål. Som om det inte räcker med fransmännens försök att sabba kvällen.

’36
Stolpe! Stolpe! Över! Fransmännen är överallt! Vi har inte anfallit på en kvart! Nu ligger en fransman och har ont. Eller inte, nähe, nu är han uppe och skuttar igen. Hjälp. Jag behöver en vattenpaus.

’44
Om jag hade varit spelare i Sverige hade jag bytt ut mig nu. Bara försvarsspel, massa stryk, massa läskiga stolpskott, jättevarmt och alldeles för få medspelare på planen.

’45
Mål av Mbappé … Vår fantastiske målis JWZ fick precis beröm av kommentatorerna när det hände, så det måste vara deras fel.

’45 +
STROUD FICK FRAM ETT SKOTT PÅ MÅL! JUBEL I BUSKEN! (Det var nämligen ungefär där bollen hamnade.) Och igen! Elanga trillar i straffområdet, men det var redan avblåst för offside! Milda jädra makter vad jag är trött!

PFUIIIITT! PAUS! Puuuuh.

Språktankar i reklampausen:
Har ni lagt märke till att alla talar och skriver om ”maxxing”? Det betyder att man att optimerar eller maximerar något så mycket som möjligt; om man försöker se så snygg ut som möjligt heter det ”looksmaxxing” och om man sover maximalt (eh?) ägnar man sig åt sleepmaxxing. Nu var det ett jädra maxxing hit och maxxing dit i minst tre reklaminslag. Det enda jag tycker om i sammanhanget är att hysteriska modeord ganska kvickt blir omoderna.

Och så dessutom en jädra reklam som är såhär särskrivningsmaxxad.

’46
Pfuitt! Nu är vi igång igen! Isak drar en spanjor i brallan och orsakar en frispark. Frankrike har haft 376 frisparkar och 925 hörnor.

’51
Klockan är 00:10 och jag är sugen på pyttipanna. Det måste bero på mitt synnerligen hårda hantverk i första halvlek; det tar på krafterna att heja på Sverige.

’53
Fransoserna trippar fram på lätta fjät och pfffjuttar in bollen i vårt mål. 2-0 är dock bara halvvägs till underläget i Berlin 2012.

Upp med hakan, Göken! (Stefan Edberg såg ut så här när han låg under. Men sedan tog han sig i kragen och vann rätt ofta ändå.)

’55
Svensk hörna och rena rama Frank Andersson, greppen i målområdet. Alla kramar alla och jag tar 25 bilder på tv:n och ropar på en halvnelson! Inget händer.


’60
Vi ska tydligen ha in en eller två nya lirare, men bytet kommer inte för att fjärdedomarna sover. Samtidigt får Göken en tjottablängare mellan lysmaskarna och ligger och vrider sig på den hårda men bubbliga gräsmattan.

’65
BYTE! BYTE! In kommer Besfort Zeneli (som spelade i Kosovos landslag så sent som 2022) och Taha Abdi Ali (som bara spelade futsal och jobbade i tunelbanan för bara nåt år sedan) medan kämparna Elliot Stroud & Lucas Bergvall går ut och får ispåsar på smalbenen.

’68
Drickapaus! Buuuuuuuuhuuuuuuuuuu!
Bildproducenten zoomar in svenska, blonda tjejer som dricker champagne på läktaren. Strax därefter zoomar han in en hårig fransman utan tröja som äter korv.

’71
Alla fransmän kommer ensamma mot vårt mål medan våra gulklädda Minions försöker intensivt att hinna ikapp. Fransoserna anfaller helt utan att ta hänsyn till oss svenskar, vi som lider med våra spelare. MEN JWZ  RÄDDAR!!!

’74
Mbappé gör mål. Suck. Vi ligger under med 3-0. Nu byter Frankrike in ungefär tio nya spelare som ska mosa ihjäl oss nordbor. Nä, ja ä int’ bitter.

Häääär skjuter han bollen i mål.
Måste säga att jag är nöjd med denna min bild av Mbappé.

’79
Faktum är att vi har kommit fram på mål ett par gånger nu. Men det är hopplöst svårt att tråckla sig fram eftersom vi är små och få samt gula små kycklingar.

Nu skulle vi göra fler byten, men fjärdedomarna som sov förra gången är lika trötta nu. Alla på svenska bänken är superduperarga. Det är Benjamin Nygren och Mattias Svanberg som kommer in och världens tröttaste Daniel Svensson & Yasin Ayari som äntligen får vila.

’85
Se på fan: Mbappé och Olise som har varit absolut bäst, byts ut. De är inte ens svettiga. NU JÄVLAR SKA VI NOG VISA DEM!

’89
Lindelöf dribblar bort ALLA, och Göken får iväg ett skott! Ett skott på mål! Som målvaktsjäkeln räddar. Nu byter vi ut Isak och tar in Gustaf Nilsson, som är 197 cm – moahahahahaaa på er alla kortkorta fransoser.

’90
Pfuiiiittt. Slut. Det var då för väl. Jag orkar nästan inte ens borsta tänderna efter denna kamp. Frankrike kommer, sanna mina ord, att vinna VM.

Mbappé tackar Elanga för matchen. Eller så pussar de varandra?

Nu kommer jag att stänga av tv:n för att alla analyser efter en förlust bara är deppiga. Men för tusan, vad kul det var att vi fick vara med! Italien kvalade inte ens in till VM!

Share
43 kommentarer

VM 2026: Sverige mot japaner, japaner, japaner, anfallande japaner

En förklaring bara: ni som inte är riktigt torra bakom öronen och kanske inte känner till citatet i rubriken här ovan kan läsa på hääääär. (Det är mitt synnerligen viktiga blogginlägg från 2007 som utreder fakta vad gäller referatet från OS i Berlin 1936.)

Nu är klockan strax efter 22 den 25 juni 2026, och Ecuador–Tyskland sänds på SVTplay. Det är bra för oss om Tyskland vinner, och minsann har de inte gjort mål redan! Det knasiga är att även Ecuador har gjort mål, vilket på något outgrundligt sätt inte alls är bra för oss.

Edit: Ecuador slog Tyskland med 2-1! (Då är Ecuador en av alla grupptreor som hotar vår plats. Pfft!)

Här skulle man ju kunna tro att Tyskland är klätt i gulsvart, vilket Bengt Grive hade gillat. Men det är precis tvärtom: de är klädda i mintgrönt och blått!

Vad jag vill säga med detta är att vår (Sveriges landslags) match mot Japan kl 01 (huuuuuuur ska vi hålla oss vakna?) kommer att simultanrefereras på känt manér här. Särskilt för alla som verkligen skiter i VM, trallala.

Här kommer namnen som kallas ”startelvan” … men vad nu? Ny målis! VA? När bytte vi senast målvakt i fopollslandslaget? Detta är en sensation – som om Högosta plötsligt hade ersatts av Salo! (Ba så ni vet: detta byte är ur en en anakronistisk synvinkel helt omöjlig.)

I mål: Jacob Widell Zetterström (197 cm!)
Försvarsbackar och finfina glidtacklare: Gustaf Lagerbielke, Isak Hien, Gabriel Gudmundsson
Mittfältet som kommer i kläm och får ljumskkänningar: Victor Nilsson Lindelöf (oj, han brukar lira längst bak!), Elliot Stroud [stra-ood], Alexander Bernhardsson, Yasin Ayari (som är bra på att skjuta långskott som går i mål)
TRE målspottare: Anthony Elanga, Viktor Gyökeres, Alexander Isak

I rättvisans namn får ni även Japans. Alla som känner till spelarna räcker upp handen!

I mål: Suzuki
Backar: H. Ito [伊藤], Tomiyasu, Itakura, Nakamura
Mittfält: Sano, Tanaka
Lite längre upp på mittfältet: Doan, Kamada, J. Ito [伊東]
Ensam på topp: Ueda

Pedagogisk som jag är, har jag med japanska skrivtecken bevisat att Ito & Ito inte är släkt eftersom deras efternamn egentligen är heeeelt olika.

Om ni undrar hur långa vi är egentligen, så finns min hemsnickrade lista här – och vi är tydligen i genomsnitt nästan 6 cm längre än Japans manskap. Vi ska därför nicka som Ralf Edström och Kennet Andersson och göra massa mål, tror jag.

Kolla på uppvärmningen; vi har fått dispens och ska lira med 21 spelare!

’1
Hörna till Sverige! (Jag förstår aldrig upphetsningen, för det blir ju aldrig mål på hörnorna.) Jahapp, en hörna till. Tjoff, donk.

Såhär klyddigt ser det ut framför mål under en hörna. Det tror fan att man inte kan göra mål då.

’6
Sverige puttar omkull japaner på löpande band och spelar sedan kinaschack med urcoola dutt-duttpassningar! Ser jättebra ut!

’9
Japanska fans har klätt ut sig till sin flagga!

Så piffigt!

’17
Det händer inte så mycket – förutom att spelet böljar fram och tillbaka på ett obekant sätt. Sverige och Japan har liksom bollen lika mycket och det är spelare på hela jädra planen. Kul! Oj! En jättestor japan manglar vår lille Ayari. Bra, frispark för oss.

Är det månne kinaschacksplaner i vänster bildkant?

’24
Jahaja, en sån där jävla vattenpaus. Hela publiken buar, för det är absurt och helknäppt. I tre minuter ska spelarna dricka vatten för att reklamkanaler ska kunna visa massa reklam. Jag ser att svenskarna dricker lite, men vilar mer, medan japanerna lägger ispåse på nacken.

’32
Isak Hien får gult kort för att han drar i en japan som höll på att ta sig fram på ”snabbt uppspel”, som vi säger inom basketen – alltså snabbt som fan lite före det försvarande laget.

’36
Isak Hien ligger ner. Nu är det förvisso så att fopollsspelare gör det ganska ofta, men nu finns det ju en ny regel som gör att om man ber om läkarhjälp, kostar det mycket i form av spel med tio mot elva ett tag. Nu byts Hien ut mot unge Lukas Bergval, som alla gillar.

Hien har ont och klappas om av vår långe målis, som påminner om någon, men jag kommer inte på vem.

’45+3
Jakob the målis räddar ett skott med vänster långfinger, så där fick han nytta av sina många centimetrar! HURRA!

Ni ser: 0,3 cm marginal.

PFFFUIIIITT! Halvtid! Kissa & snusa!

’46
Nu kom jag på vem vår nye målvakt påminner om.

Lika som bär.

’55
Nu skulle jag precis fara ut i svordomar för att japanerna tillåts mangla de våra. OCH DÅ GÖR JAPAN MÅL! Jag är jättearg på domaren. (Svordomarna väser jag sammanbitet fram eftersom alla i huset sover och jag inte har fått tillåtelse att väcka dem.)

’61
MÅÅÅL! Elanga bara tjongade in den från fem kilometers avstånd snabbt som Lucky Luke! Minst 100 km/h, klatjofs!

Helt utan förvarning!

’66
Japan stoppar in nya gubbar för att Sverige ligger på och pressar väldigt hårt. Vi är faktiskt väldigt mycket bättre nu! Och dååååååååååå kommer den där förnicklade vattenpausen som ingen begriper sig på!

Men under pausen visar SVT bilder från hela Sverige, där folk sitter på t.ex. Stadion och kollar på storbildsskärmar utomhus och hur de vrålade och tjoade och hoppade av lycka när Elanga satte sitt kanonskott.

’75
Oj vad många byten … jag hinner inte riktigt med! Japan sätter in minst en Watanabe, vilket var min barnflickas efternamn runt 1964–65. Sverige byter in Ken Sema och Daniel Svensson, som inte alls är långa.

’79
Det är 71 000 människor på läktaren. Ungefär lika många bor väl i Skellefteå?

’85
Jag tycker lite synd om Göken som försöker och försöker, men som bara blir brutalmanglad gång på gång. Nu gav han tillbaka med samma mynt,  och fick gult kort.

’88
Oh dear, nu har Lindelöf kramp i båda benen och kan inte fortsätta lira! Starfeldt kommer in för honom. Nygren kommer in också. Kanske en spelare för varje Lindelöf-ben?

Nej, nån annan svensk byttes visst ut ungefär då. Det är då för väl att man får göra så många byten numera, annars hade vi bara varit åtta på plan nu.

’90 + massa minuter
Vi har tusen miljoner målchanser för att Japan har backat ner i försvar och bara bollar gris när de får bollvittring. Japanen som nästan heter Tamagotchi dutteliduttar med Watanabe och allt är jättenervöst.

PFUIIIITT! Slut! Och det är inte alls sorgligt, för 1-1 är ett utmärkt resultat eftersom vi är garanterade en sextondelsmatch åttondelsmatch. Det blir säkert nån fullständigt hopplös blåbärsnation som vi vinner mot, eller hur?

Share
18 kommentarer

Hur ska man guida turistkompisar i Stockholm under en dag?

I’d rather read this in English.

JAG VET SVARET PÅ FRÅGAN OVAN!

Och det vet jag för att jag oftast har besökare som är intresserade av samma saker som jag, och för att jag har guidat många kompisar från Långtbortistan många gånger.

Så här ser rundan ut (blåa prickar), där man kan gå, åka buss och spårvagn – men framför allt åka båt nr 82 mellan Gröna Lund och Slussen (rött streck).

Man kan också hyra en helt vanlig cykel och guida i lite yvigare svängar.
  1. Utgå från Stockholms centralstation (”Centralen”, invigd 1871).
  2. Gå in i Klara kyrka och säg aaah och ooooh. Den är Skandinaviens näst högsta kyrka och började byggas 1572.
  3. Berätta om Bellman, som har ett minnesmonument (inte en grav) strax utanför kyrkan.
  4. Ta sikte på Nils Ferlin-statyn som numera helt saknar cigarett.

    Här har Ferlin lite, lite cigg kvar.
  5. Ta spårvagn 7 mot Djurgården. Det finns även gamla museispårvagnar som är mer än 100 år gamla, och då heter linjen 7N.
  6. Snegla åt höger ner på Sergels torg och sedan till vänster på Hötorgsskraporna och prata om rivningsraseriet på 1960-talet.

    Sergels torg med något slags fisknätspynt. Hmmm.
  7. Berätta om NK (grundat 1902) och mordet på Anna Lindh 2003 – hoppa sedan raskt till att Kungsträdgården fram till 1770-talet var en stängd trädgård som bara var till för de kungliga.

    Säg: ”Där finns en kruka omgiven av lejon och ett lejon omgivet av krukor” när du beskriver kungastatyerna i Kungsträdgården.
  8. Sammanfatta snabbt Stockholmssyndromet (”Stockholm Syndrome”) när ni närmar er Norrmalmstorg, men prata inte för länge för strax kommer både Hallwylska palatset och Dramaten med den varma Margaretha Krook-statyn. Ja, här kan man förstås stanna och titta på det fullständigt förtjusande och underbara palatset och gå på en teaterföreställning, men inte om man ska hinna allt på en dag.

    Dramaten en sen höstkväll 2025.
  9. Njut av de ståtliga byggnaderna längs Strandvägen. De byggdes runt sekelskiftet 1900 och är oerhört intressanta om man är arkitektur-nörd.
  10. Kliv av framför Nordiska museet, som ni inte heller hinner besöka, för det tar minst en hel dag.
  11. Tillbringa därefter två–tre timmar inne på Vasamuseet. Ät på restaurangen där om ni inte är helt bankrutt.

    Jaja, det är faktiskt helt omöjligt att ta snygga bilder inne i Vasamuseet.
  12. Gå till ABBA-museet. (Det är praktiskt att köpa biljetter på mobilen redan under promenaden dit.) De i sällskapet som eventuellt inte vill gå in i museet kan drälla omkring på massa trevliga restauranger i krokarna.

    Två amerikaner, en skotte och en norrbottning som ABBA 1974.
  13. Peka ut Skansen, men gå inte dit idag, för det hinns inte med.
  14. Peka ut Gröna Lund på väg ner till båt 82 (nej, ni hinner inte åka berg-och-dalbana idag).
  15. Ta båt 82 från Allmänna Gränd till Slussen/Skeppsbron – stå i fören och njut av vyn! (Båten har dock två förar och ingen akter, så man måste ha koll på vilket håll som båten är på väg.)

    Bollen och Gröna Lund (hösten 2020).
  16. Gå in till Gamla stan och klappa på Evert Taube som står staty på Järntorget.
  17. Fortsätt till Stortorget och berätta om kanonkulan i väggen, Nobelprismuseet och Stockholms blodbad. Peka ut det röda huset med de vita stenarna och kom ihåg att Kristian Tyrann bara heter ”Christian 2.” på danska. (Eller ”Christian den gode”?) 
    Huset med de vita stenarna, som sägs symbolisera alla de som halshöggs eller hängdes under Stockholms blodbad. [CC BY 2.0]
  18. Gå till slottet och borggården och pricka in vaktavlösningen på jämna klockslag (ungefär).
  19. Ta en öl och en pizza i hörnet Stora Nygatan & Stora Gråmunkegränd: Da Peppe. Ibland sitter partiledare – som jag inte känner igen – där och dricker champagne.
  20. Gå mot Riksdagshuset och försök förklara Sveriges politiska system. Jag rabblade partiledarna 1976 eftersom jag inte kan de nuvarande.
  21. Vandra på Drottninggatan och slut cirkeln genom att nämna Sergels torg igen.
  22. Gå till Centralen, köp ett bröd stort som ett spädbarn på Fabrique och åk hem!
Avslutningsvis: den stängda Kungsträdgården år 1617.
Share
11 kommentarer