I’m a sucker för kompetens.
I många fall, faller jag för kompetens som jag är fjärran från själv – vilken pianospelare som helst kan få mig att tappa hakan av beundran eftersom jag i nio år misslyckades så komplett med mitt eget pianospelande.
J-O Waldner är en sådan pianospelare, fast med boll och racket.
För mig är hans spel som att titta på balett är för andra. Jag säger ”Ååååå” och suckar ”Thhiiitthhha” när han briljerar och skriker ”Nääää” när tricken inte riktigt håller.
Johnny Depp är för mig också kompetens. Visserligen kan även han missa öppna upplägg och spela in ”The Astronaut’s Wife”, men ända sedan ”21 Jump Street” har jag haft ögonen på honom. Några påstår att mitt ooooande och aaaaande bara beror på hans utseende. Tssst!
Birgitta Andersson i vad som helst av Hasse & Tage, Carola när hon slipper vråla, Jimmy Page, Carolina Klüft … Personifierar de kompetens?
(Och så vet ni att ”Tssst!” är världens bästa argument när någon protesterar och man inte riktigt har kläm på vilka vettigare saker det finns att säga?)
G&T måste vara … gin och tonic? Men si det går då rakt inte ner i min mun eftersom jag är överkänslig för ”beska”. Alltså besk smak i min mun — hur lite beskt det än är — smakar så illa att jag beter mig som Tom Hanks när han äter rysk kaviar i ”Big”.
Detta rimmar sedan väldigt illa med att jag älskar öl, men det kan jag inte förklara.
J-O Waldner, anyone?
Varför krångla till med färg och sirap? En hederlig G&T håller i alla lägen, färglös och fin, smakar rent hälsosamt!
Med grenadin i blir det mesta rätt rött (och sött) så San Fransiscon kan vara röd.
Den Blyga: Ja, hur gick detta till? Är det bara jag som fascineras av J-O?
Helena: Cosmopolitan? Oj, men hur kunde jag då göra om det namnet till ”Shirley Temple”? Men … vad är då San Fransisco?
”Häll 4 cl Vodka och 2 cl Saturnus Klassiker Bananlikör i ett högt glas med is. Fyll upp med apelsinjuice, rör om och avsluta med Saturnus Grenadin Drinksyrup. Servera.”
Nej, den verkar inte vara röd.
Cosmopolitan är en väldigt god röd drink med sprit i.
Hur kunde ett inlägg om J-O Waldners bollsinne landa i en diskussion om drinrecept? En tisdag!
Pink lady kanske? Fast den är mer rosa men väldigt god.
Oj, milda makter. Jag har alltså blivit kalopsbakis på en alkoholfri drink?
”A popular children’s non-alcoholic cocktail made with ginger ale as the main ingredient, grenadine syrup for coloring, and a maraschino cherry for garnish. Grenadine is a sweet, deep red, pomegranate-flavored syrup used to color and flavor drinks and desserts. At one time, grenadine was made exclusively from pomegranates grown on the island of Grenada in the Caribbean.”
Caribbean! Allting går i cirklar! Jag och Johnny Depp sitter och dricker Shirley Te… nej, en annan röd drink. Hjälp: en röd drink med alkohol?
Jag undrar om du blev full? Kanske har jag fel, men är inte Shirley Temple-drinkar alkoholfria?
wf: zzexy
Var det så du kände dig när du drack Shirley Temple:ar kanske?
Jag har både spritkompetens och pianokompetens. Däremot börjar jag starkt ifrågasätta min basketkompetens. Jag får jobbsla (wf) på den.
Bea: Jag är en dålig spritdrinksdrickare. Fördrack mig på Shirley Temple på en resa till Leningrad och spillde dagen efter ut en tallrik kalops i knät på mig själv.
Alltså … min spritkompetens är lika dassig som min pianokompetens.
Vill bara göra ett litet inlägg vad gäller strålande svenska ord: Spritdrink. Väcker härliga lustar till liv och ljuder så skönt i munnen. Den bästa (eller kanske värsta) spritdrinken jag blivit serverad var på en särskild bar i Rom. Att det var sprit i den caprihinan, eller om det caprinoschkan(gud hjälpe mig för min hopplösa drinkstavning)var det ingen tvekan om, men om det även ingick någon annan ingrediens gick icke att utröna. Särskilt inte efter det att spritdrinken inmundigats….
Kaffemjölk. Det var ett strålande svenskt ord för caffe latte. Det är ju precis vad det är mycket mjölk, och lite kaffe som smaksättare. Chokladmjölk, kaffemjölk. Potatoe, potato.
Den kommer jag börja begagna omgående.
Åh! Oooojaaa jag är också intresserad av kompetens…eeeeh…
(oops nu vart tangentbordet lite vlöt)
Var var jag? Jo, väldigt fin bild
du har satt upp på Johnny!
Ännu en gång börjar dagen med ett leende i det lalandska hemmet.
Tack Lotten!
Bästisgrannen tycker att jag är larvig som ringer från tunnelbanan i Stockholm och undrar hur det går med de sju barnen hemma. Jag tog en kaffemjölk och ställde mig på vänster (= fel) sida i rulltrappan och glömde gå på tåget mot Mörby när det kom och höll på att hamna i Ropsten.
Det är ju trevligt att ha gemensamma intressen med sina barn, och jag och mina två tonårsdöttrar har ett stort gemensamt intresse för Johnny Depps kompetens. Tråktigt nog delas intresset inte fullt ut av maken och tonårssonen.
Hurra! Jag lyckas göra en ww-association. ”Vuxerum”, ja, det skulle man ju behöva ibland, särskilt med ett n i mitten.
Gammelbästisen- ta det lugnt. Nu är halva gänget på väg till skolan. Den andra hälften är på strumpjakt. Njut av din ”kaffemjölk” och dröm om Jonny Depp.
Även om jag tycker att Kristina kanske tar i lite väl mycket vad gäller piratfilmen, så håller jag definitivt med i sak! Dessutom *är* han ju faktiskt snygg! Jag kanske skulle utvidga min bloggserie lite…
Johnny Depp är BEVISLIGEN kompetent eftersom han kan ta en annars ganska larvig film med taffligt manus såsom Pirates of the Caribbean och få en att tycka att den är briljant! Sagolik! Bellissimo!
Han är Kung Midas helt enkelt.
[…] Andersson var kanske bråkigare, svårare, struligare och mer uppkäftiga än Ingemar Stenmark och J-O Waldner – men jag har alltid haft ett gott öga till truliga killar med […]