Nu ser ni förstås framför er hur vi springer omkring här med djupa dekolletage och skaldar bröstpoem samt tapetserar väggarna med t.ex. Sophia Loren, Marilyn Monroe, Brigitte Bardot och Mae West samt andra bystiga skådespelerskor från förra århundradet.
Japp, det är helt korrekt. Nu är vi visserligen i denna del av släkten inte så välutrustade (än?), 
men vackra urringningar frossar vi i ändå.
Bröstkalas har vi för att jag inte längre är ensam (bland oss sju) om att ha bröst. Puberteten har alltså anlänt. Den här festliga traditionen lär ha funnits tidigare i min släkt, men jag har inte hört talas om den förrän nu, när jag själv har infört bröstkalas. Farmor lär ha haft menskalas för sin enda dotter – faster Ulla – på 1930-talet, men det är svårare att baka tårtor, 
skalda dikter och sätta upp bilder på detta tema. På samma sätt kommer vi att – när den dagen kommer – fira röstkalas för den då manliga sidan. Bröstkalas och röstkalas rimmar dessutom så trevligt, vilket underlättar diktandet.
Nu kommer den kulna höst
när vi ska hylla bröst.
Om det kan vara till någon tröst,
kommer bror din strax få skrovlig röst.
Däremot blir det värre med de läckra bilderna på röstkalaset.
Jag tror vi får ta bildgåtor då istället. Djupa röster illustreras inte lika lätt som djupa dekolletage.
Vad kan denna bild ha med målbrottsröst att göra om man är lika långsökt som jag?
Målbrott — brottmål?
Men wow. Att kunna vakna en dag och säga: ”Japp, nu är tuttisarna komna! Igår icke; idag definitivt!” Framför mina hjärttraktliga gratulationer, för all del. Själv längtade jag nästan ihjäl mig efter att få bröst, men om nån hade anställt tuttkalas skulle jag nog ha självantänt av genans.
Bra, Molle — fast det var inte brottmål jag tänkte på. Men jag måste erkänna att det gör bilden lämplig på ytterligare ett plan.
Jo, apropå genans. Det är just det — det ska inte vara pinsamt eller genant eller skämmigt. Det ska vara officiellt och KUL! Till saken hör att festföremålet (personen då, inte brösten själva) själv har fått bestämma när dagen B var kommen.
(Själv längtade jag inte alls. Tyckte bara att det var hemskt, gick omkring i distraherande tröjor och ville bli nio år igen.)
Nu ska jag baka oss en brösttårta!
*ler*
Ja, det var ju något att fira, bröst… hihihi… Men, jag antar det vore mindre kul för mina ungar som ÄR så otroligt olika på den fronten, hihihi… och båda är då också avundsjuka på varandra på något underligt sätt, ;).
Hm, målbrott… brottsmålsröst… eller vad man ska kalla det… och hade inte lilla damen i mitten en säregen röst dessutom???
Katherine Hepburn? Nä. Jag vet inte. Får grunna. Under tiden vill jag att du lägger ut bilder på Jane Russel, Jayne Mansfield, Annette Funicello och Patti Page!
😀
Trevlig söndag!
Ja, det låter betryggande att den puberterande ungdomen själv får ha något att säga angående firandet. Min första tanke när jag läste dina rader var samma som Molles, nämligen att jag skulle ha upplevt en dylik tillställning som SUPERPINSAM. Minns en gång när min mamma försynt försökte prata med mig om min bysts tillväxt. Till svar fick hon en utskällning (eller vad det nu var) av en generad dotter och hon vågade aldrig ta upp ämnet igen.
Om bilden är från Adam´s Rib är det mesta långsökt. Judy Holliday i mitten fick sitt genombrott, så det är ju i alla fall ett brott. Filmen handlar om hur frun försöker ha ihjäl sin man och det borde ju vara långsökt. Titeln anspelar ju på hur kvinnan skapades av adams revben….långsökt. Jag ger upp.
När jag upptäckte mina små knölar till begynnande bröst och talade om det för mamma tittade hon på mig som om det inte alls var normalt. Men det har jag kommit över nu, för för övrigt gjorde hon allt perfekt.
WV riktar in sig på en annan sida av det här med att bli kvinna och säger ”ondvxay”. Är det möjligen vad man själv säger första gången man vaxar benen?
En hyllning till den nyblivna bröstinnehaverskan finns här.
Sen kan jag varmt rekommendera Salvador Dalis kokbok en dag som denna. Där finns en mycket naturtrogen och god efterrätt med det passande namnet ”Venus bröstvårtor”.
Vi (läs ”jag”) hade ambitionen att fira döttrarnas kvinnoblivande men fick bara lov att göra det under så diskreta former att varken far eller bröder någonsin fattade vad vi firade. Det tar nog minst en generation till innan det blir allmänt utbrett och inte mest sjukt pinsamt. Gratulerar därför dottern både till bröst och gott förstånd!
Jamen hörni — Source hade ju lite rätt. Adamsäpple —>Adam’s Rib. (För övrigt en mycket bra film.)
Peter: Jag ska se om jag hittar några läckra bilder på damerna du önskade. För det ska inte vara bara en massa bröst, de ska vara smakfullt presenterade … draperade … dolda. En dam med normalstora behag snyggt paketerade, är ju ”Gilda”.
Och wv har fel: vkrxxl — för de största är alls inte alltid de vackraste.
Nånting med mål i mun? Katharine Hepburn hade ju roller som var ganska rappa i tungan.
Sen spelade ju KH i ”Bringing up Baby”, och gör man det ordentligt och bäbisen är av rätt sort, då hamnar han i målbrottet.
Well, well….Adam´s Rib är Adams revben. Sedan kan du ju kalla det för äpple om du vill. Men du får ju förlåtelsen efter att ha nämnt och visat Rita från Gilda. Den enligt min mening mest fulländade film som producerats.
Så håll med om att det är långt från revben till målbrott. Men du sa ju att det var långsökt
Apropå äpplet så var det väl egentligen mera Evas äpple…ur något slags kostsynpunkt. Det var väl hon som bet av det?
HA HA – detta replikskifte var sannerligen något av det mer…dynamiska slaget i bloggsammanhang!! Adams Rib och Adams äpple och bröst och så vidare…jag hänger med nöd och näppe med –
däremot har jag en viktig fråga; NÄR är denna bröstfest???
JAG är väldigt engagerad! Dels som tämligen bröstfixerad i allmänhet – dels som totalopererad efter cancern…jag menar – minnes i min berättelse om hur mina läkare inför min canceroperation betraktade mina behag och med viss hoppfullhet konstaterade: ”Ja, du har ju väldigt gott om material, så det ska nog gå bra!”
Min förståndiga och förstående äldsta dotter insåg att det minsann är en förändring även för föräldrarna när barnen blir stora och sa en dag till mig: ”Mamma, hur känns det nu när båda dina döttrar har större bröst än du?” Väldigt rart tycker jag. Och jag tycker det känns utmärkt.
Detta är inte ett dugg långsökt, men Kathrine Hepburn hade väldans hes och låg röst, och således blir det min association till målbrottet.
Min egen dotter har just börjat få lite småknoppar och tycker det är hur pinsamt som helst! Hon skulle DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ vid tanken på bröstkalas…
Själv fick jag en BH när jag var 13 och KNAPPT behövde en. Anledningen var att min lilla mamma behövde en när hon var 13 men fick ingen förrän hon var 17 och skämdes i alla år i omklädningsrummet i gympan… Jag fick en i storlek 1 som fick sys in för den var för stor! Sens moral: Ge barnen vad de behöver och vill ha när DE behöver och vill ha det. Låter lite som Marx eller hur (Karl M. alltså)?
lena B.: Bröderna M??
Men herregud, får vi reda på hur DU har tänkt över huvud taget?…
WV bxlhva, kanske byxelhuva, något som via huvud och byxa håller ordning på tuttarna…
Förlåt, jag tänker så otydligt — och förklarar lika otydligt.
Jag skulle illustrera målbrott med ett adamsäpple. Det blev nästan lite läskigt med en massa blodiga operationsbilder och extremt utstående knölar. Från adamsäpple är det för mig inte långt till Adam’s Rib, som bilden med Spencer och Katherine var tagen från.
När vi har röstkalaset komer det säkert att sitta andra komplett obegripliga bilder på väggarna.
1
2
3
Nej, Kalle Marx, han med ’åt var en en efter behov’. Och låta var och en själv bestämma när det föreligger behov.
[…] Kort rekapitulation: jag beslutade oss tidigt för att i den här familjen skulle det här med puberteten ältas och pratas om och inte hysch-hyschas och dämpas . Alltså har vi bröstkalas för tjejerna och röstkalas för killarna. De som vill kan läsa dikter – som den här från hösten 2006: […]