Det vet man ju, att för 100 år sedan gick allt svart-vitt. Alla gick med struttig gång och hade hatt. Ja, alla var helt enkelt Charlie Chaplin. (Därför skulle det ju bli väldigt svårt för oss färgglada att smälta in om vi reste i tiden.)
Igår gick jag vilse på nätet och hamnade i en färgfilm från 1926. (Det står 1927 på Youtube, men fler och mer pålitliga källor säger 1926.) Det handlar inte om kolorering i efterskott, utan om en teknik som kallas Biocolour. Filmaren är Claude Friese-Greene, och han
- slutade gå i skolan när han var 14
- skickades till fronten (första världskriget) i 17-årsåldern
- blev stridspilot när han var 19
- filmade London när han var runt 25
- dog när han bara var 45.
Jag förstår dåtidens filmares frustration. Där ligger hela världen framför dem, full av färger och ljud – men när de avbildar den, är den tyst och grå. (Det är lika frustrerande som att vi idag inte kan få tag i fungerande rullgardiner, är beroende av batterier och eluttag samt måste flyga till N.Y. istället för att teletransporteras. Jag vill tro att allt kommer att ordna upp sig inom, säg, 20 år.)
Nu ska ni ta en paus i livet och titta på filmsnutten här nedan. Den är knäpptyst samt barn- och kontorssäker. Det är London vi ser, och efter ett tag tänkte jag att ”det måste vara en fejk”. Men det är ju inte det. Se på kläderna, hattarna, ansiktsuttrycken, människornas gång och trafiktempot … och njuuuut.
Om jag vore lärare, skulle jag visa detta för eleverna omedelbart – även om mitt ämne var matematik eller träslöjd.
_________
Tillägg efter att Niklas i kommentatorsbåset påpekat att jag kunde stryka 30 % av bokstäverna i ordet ”teletransportering”. Kolla så fint och lovande det står i NE om teleportering (min kursivering):
”Teleportering av personer eller vardagliga föremål förekommer i science fiction men är med känd teknik omöjlig i verkligheten.”
Den här läraren kommer defenitivt (definitivt?) visa klippet när hon inom en mycket avlägsen framtid håller historielektion nästa gång!
Vad fin! Och vad jag gillar den lilla lilla tjejen som hjälper till med jordnötter:-) Varm i hjärtat!
Vilken film! Om jag vore mattelärare skulle jag visa den hela tiden eftersom jag alltid tyckt historia är roligare och mer intressant än just matte. Den lilla jordnötsflickan var söt. Speciellt hennes sätt att blåsa i påsen för att den skulle öppna sig ordentligt.
Nu föreslår wv mingl, så jag tar väl och ägnar mig åt det en stund.
Vad kul! Och jag som ska till London om några veckor! Hoppas färgerna är kvar då.
Lotten: Heter det inte teleportera?
Tack, Niklas. Teleportering är ett av ungefär tio ord, som jag alltid säger fel på. Punktvis afasi, liksom. Min pappa kan trots över 70 års försök inte säga rätt på dill och persilja respektive kjol och klänning.
Ordet kommer visserligen av "tele" och "transport", men man kan ju inte säga fel bafatt! (Ska ändra.)
För övrigt finns det ju vissa ord som jag inte kan skriva rätt: basker blir basket och skruva blir skriva. Varje gång!
För att förvirra dig ytterligare verkar det heta teletransportation på engelska. Och så tycker stavningshjälpen i min dator att teleportera är fel.
Vi sägar BEAMA i stället. Beam me upp, Scotty!
Tack för härlig film – vem ska vi ge i uppdrag att ordna med en berättarröst?
Sean Connery? Nej förresten, kanske – vad-heter-han-nu-då? – Michael Caine blir nog bättre.
Nästan lika fantastiska är dessa färgfotografier på kvinnor i flygvapenindustrin under andra världskriget, de känns nästan som de togs häromdagen.
Fascinerande! Och jag som egentligen är mitt i en film som låter som ett tröskverk.
Få se – 1926, mamma var fem, den blivande mannen nio – ni ser, vilka spännvidder – och mitt i filmen (changing of the guards) var det moonwalk framåt!
Dieva: Vilka otroligt skarpa bilder. Det är det jag säger, det finns inget då, bara nu.
Jag fastnade totalt i bilderna som Dieva tipsade om.
Beam me over there, please.
Jag blir lite matt av att tänka på att nästan alla på de här bilderna torde vara döda nu. Många av barnen också.
Det jag fastnar mest på är alla hattar!
aha den här filmen: den minsk jag
1.20 in: embryo står bakom vakten gömd i portgången och tjyvröker
Var det inte Xenofon som på 400-talet F.K. ledde en tiotusenmannahär tillbaka till Grekland från nuvarande Turkiet (då persiska riket) och, när de skulle ta sig över Bosporen, tittade på dem och grät och sa "Om hundra år är alla jag ser döda."?
Jag har förstått att det hör till allmänbildningen att veta att när den flyende hären äntligen nådde havet, skrek de "Talatta! Talatta!" vilket betyder just "havet". Så nu vet vi det, men jag kan inte riktigt säga när det kan komma till användning.
åh
nu till exempel: där är havet
det är precis som ett blogginlägg
talatta talatta
Jag tror det har överlevt i 2400 år för att det är ett så öppet och hoppfullt ord, rent ljudmässigt: Talatta!
Om havet hade hetat t ex klufs, hade det varit bortglömt fem minuter senare.
det låter som taktpinnar: tava teve tava teve ta ta ta
eller som en tårta eller som scampi och vitt iskallt vin: talatta!
btw
framme i framtiden har allan en teleportfölj med sej
man bara öppnar den och kliver ner och hamnar på en bank i london
blandas ej ihop med teveportfölj som man sitter i när man zappar
sej bort
Teleportfölj. Jag smakar på ordet och känner att framtiden är nära. Teleportfölj.
Jag blev också fascinerad av vaktombytets "moon walk framåt". Hur kom man på att man skulle gå så, och varför?
Och jordnöttsförsäljerskan var söt, en engelsk Kajsa Kavat.
Att alla karlar verkade ha huvudbonad känns annorlunda.
Talatta förresten. Villa Talassa, har det något samband?