Jag sitter på tåget mot Lund (får snart skaffa mig en övernattningslägenhet där). Tåget är fullt av arga människor. Det är inte för att vi är sena – nja, det är vi så vana vid nu. Nej, det beror på att internetet har tagit slut.
– Halleå halleå. Vi har fel på en hårdvara, så idag blir det inget trådlöst internet på detta tåget. Det är någon apparat … eller maskin … som har gåtti söndår.
Jag har ju andra resurser – men det är långsamma modemresurser. Jag klickar någonstans och tar sedan upp en bok och läser 4–5 sidor tills klicket har gett effekt. Sedan klickar jag igen och läser igen och tänker på telefonledningarna i Inre Mongoliet år 1923.
Nu är det dags att bestämma sig. Två gånger har jag bett om hjälp med min lilla underrubrik som jag ville ändra. (Del 1 och del 2.)
Golgatavandringen sker ju alltmer sällan på legobitar – oftare på obetalda räkningar och stulna cyklar. Fast som Bengt helt korrekt skrev:
”Jag ser legobitarna som en metafor. Legobitar kommer alltid att finnas i livet.”
Några (jag har valt på måfå, inte valt ut med hjärnan) av era fantastiska förslag var dessa:
- En (ständig) kamp mot språkliga väderkvarnar
- Eklektiska och elektriska epistlar
- Presbyopiska betraktelser ur basketspelares språkperspektiv
- Dribbelbabbel och babbelbubbel
- Dråp- och språkligt
- Tänkt & tyckt i mångt & myckt
- En pyttipanna med basket och mögel
- En språklig och mänsklig fatabur
- En golgatavandring på basketbollar
- I skuggan av ett plommonstop
- Språkvett och basketsvett med Bergmans ätt.
- En golgatavandring på väderkvarnar?
- En daglig pendang till kommentatorsbåset
- En golgatavandring med och utan plommonstop
- En räkmackesurf i en champagnefontän
- Bättre ett plommonstop i handen än nudelsoppa i skogen.
- När Lotten är borta dansar kommentarerna i hatten
- Lotten är tjockare än vatten
- Lifvet och fest i perfekt, presens och futurum.
- Lotten och hennes pittoreska bås
- Din lysande pitt i språkmörkret.
- Golgatatåg utan ströv men med pitt i plommonstop mot väderkvarnarna
(Förklaringen till det myckna pittandet ligger i detta inlägg om energisparlampor.)
Men nu. Jag har fattat ett beslut. Jag har till och med beställt en jacka med nya texten på. Bannern (heter vad på svenska?) ska göras om, jag ska ta ett djupt andetag och försöka vara lite mer proffsig och yrkesinriktad så att jobben bara faller över mig och jag belönas med … lön … och därför kommer det att stå:
LOTTEN
– den skrattande språkpolisen
Men det står sannerligen inte skrivet i sten. Dyker det upp något bättre, så ändrar jag, trallala.
”En daglig pendang till kommentatorsbåset” fick mig nästan att ramla av stolen av skratt.
Fast utan inlägg – inget kommentatorsbås, så det föll på logiken.
Skrattande språkpolis hoppas jag uppfattas som snäll/kul och inte som (hån-)skrattande.
”gåtti söndår” var också väldigt kul att läsa. Det regionala uttalet hörs inte så ofta på mina breddgrader.
Jag håller med Bengt. Legobitarna finns ju alltid där.
”Språkpolis, språkpolis, språkpotatisgris”
Bara på skoj. Ett par råd i all vänlighet från en gammal farbror:
1) Skrota ”golgatavandringen” – en metafor som är invecklad och kan leda helt fel.
2) Språkpolisen kan nog vara nyttig här och där men det kan inte hjälpas att begreppet för väldigt många har negativa konnotationer (om jag säger så). Hos mig väcker det omedelbart lust att sätta ut acksanger och sär skriva.
3) Att vandra på legobitar är mycket bra – kan det inte få vara kvar på något sätt?
4) Av dina förslag tycker jag annars att plommonstopet och skuggan är helt överlägset.
5) Du behöver inte flirta med dina kommentatorer.
Som du kanske märkt gillar jag inte humor och skulle därför gärna se att könsord och liknande försvann. Men där är jag nog i minoritet. Tänker jag mig.
Kul att få leka magister för en gångs skull…
Jag håller med Bengt O om könsorden. Hade jag inte varit här redan så hade jag nog gått vidare om jag träffade på en blogg med en könsordsunderrubrik. Och det vore ju synd om blivande läsare om de skulle göra samma manöver på den grunden.
Presbyopiska betraktelser ur basketspelares språkperspektiv
gillar jag.
Den är heltäckande, aktuell…
MEN
Kanske inte säljande? eller rolig?
Den skrattande språkpolisen är ju lysande. Det hörs ju att det är en som vet hur det ska vara, men inte tar det så fruktansvärt allvarligt.
Fast det ska vara med ett riktigt tankstreck, det ska det.
Det där tankstrecket var faktiskt det riktiga, men ser alldeles för kort ut, det har du rätt i Christer. Måste se om jag kan trolla lite.
Jag är i Lund nu. Solen skiner och det är 20 plusgrader och jag har mött fyra människor som höll på att krocka med mig för att jag gick och läste diverse Facebookrelaterade ting på mobilen. Fast det var inte mitt fel — de gick faktiskt och läste i böcker! (Man gör det i Lund. Läser böcker gående.)
Nu blev strecket långt och korrekt samt snyggt!
TorpSara kommenterar inlägg ftån Bengt O i förtid.
???
Men så kan du ju inte skriva, ”dummer”. Låter töntig som en amatör. Du är ju proffs ju. Kör det rakt av utan krångel.
BERGMANS BOKSTÄVER
https://www.lotten.se
På jackan alltså
”Den skrattande språkpolisen” blir jättebra – både litterärt och allittererande. Håller inte med (den säkert annars väldigt sympatiske) Jack. Dessutom är ju webbsidan han anger fel. Bergmans Bokstäver finns ju på http://www.bergman.com
Hm. Blir det inte lite ”Fröken språkfåle” över det?
Tja, jag vet inte om den skrattande språkpolisen passar så bra även om jag förstår analogin. Det passar kanske bra på dig som person men jag tycker inte att det beskriver din blogg så bra.
MEN det är ju kris och panik!
Du KAN INTE välja den skrattande polisen. Du måste – som Bengt O. redan varit inne på – ta den med skuggan och plommonstopet. Det är det enda förslag som är bra. Det enda som jag en tycker att du ens kan överväga.
/ än så länge Miss War
Ooooooh, Fröken Sprakfåle skrevs av min mormors kusin: Lisa Eurén-Berner! (Eller om det var hennes tremänning.) Och om folk kände till henne, hade ju Fröken Språåååkfåle var fullständigt LYSANDE!
Äsch, ni kommer ju här med synpunkter och åsikter. Här trodde jag att ni som ju är så … klo… Hm. Just det. Gah. Kloka. Hm.
Men de närmaste månaderna är jag i alla fall en skrattande språkpolis. För jackan med tryck är faktiskt himla fin och väcker några slags känslor.
Jag gillar den skrattande språkpolisen. Och blev lite glad av Fröken Språkfåle! Har ett distinkt mormorsminne kopplat till den boken.
Vilken sorts känslor väcker jackan, hördu?
Ja men här uppe golgatavandrar du ju fortfarande! Vi måste ju få se hur det ser ut ju.
Tssst, jag har ju inte tid att bygga bannrar (heter vaddå på svenska?), jag måste ju åka Pågatåg och ha mig, ligga i Grand-sängen och titta på basket och fundera på morgondagens föreläsning. Dessutom har jag fått en sträckning i vänster axel för att jag hade mycket att bära på nyss.
(Jag har delegerat bannerbygget till min djefla sofvande man. Ni förstår, det är spännande mellan Serbien och Spanien just nu.)
Jackan ska väcka nyfikenhet, var det tänkt. Liksom:
”Vaddå skrattande, vaddå var det inte en polis i en film, eller the laughing police …, ah, vad intressant hon ser ut den där … HENNE MÅSTE JAG GE FÖRELÄSNINGSJOBB!!!”
Den krattande kråkpolisen? Den skvättande skräppolisen? Den smuttande sveppolisen? Den smattrande skrivpolisen? Den rattande åkpolisen? Den sprättande språkpolisen? Den sprattlande bråkpolisen? Den svettande spelpolisen?
Vad gör man med hjärnor som inte kan sluta?
Just nu identifierar jag mig med ”Den sprattlande bråkpolisen”.
Låter fint. Den skrattande språkpolisen.
@Mattias
Ja, det vet jag. Men nu var min tanke att potentiella föreläsningsköpare ska komma till bloggen – lotten.se för att där kolla rubriker som föreläsningar kåseriskafferi och annat smått och gott. Om mitt företag vill ha en föreläsning i svenska skrivregler skulle jag faktisk vilja kolla noga först vem denna fnissande Lotten är. Och inte göra upp på stående fot på en perrong nånstans i Sverige 🙂
Jag gillar när man kallar en spade för en spade.
Vi som har sett dig IRL vet att du ju faktiskt är en skrattande språkpolis.
Man bara undrar vad du ska förändra nästa vecka. Hemmavarande barnaskaran minskar för första gången (genom lundaflytt), nytt förnamn och ny underrubrik.
Vad kommer härnäst?
Sprakfåleböcker kom jag minsann över en hel bunt i somras för det facila priset av en femma styck! Listig som hon var, mormorskusinen din, introducerade hon ju raskt en doter som kunde växa upp och bli ny huvudperson i nya böcker – som är de föregående i raden ganska lika, to be quite honest. Men vad gör väl det i populärlitteraturen! Man får en rolig inblick i den tidens seder, könsrollstänk, lagom upproriskhet, godhjärtat klassamhälle…
Du ÄR fröken Sprakfåle, Lotten, fast med fler barn. Sprakfålen var förmodligen nöjd med att helt modernt kunna välja att ha bara två…
”Den skattande språkpolisen” är bra. Om du inte vill kalla dej för ”Dan Browns namne.”
@ Jack
Ja, ja – det må så vara. Men ”Den skrattande språkpolisen” är i alla fall i min mening mycket catchy, en liten smula gåtfullt (för att inte säga enigmatiskt) och låter till och med en aning, aning spännande och farligt.
Som företagsledare för ett multinationellt företag (vilket jag dessvärre inte är) skulle jag inte tveka ett ögonblick att lägga en order på 25 föreläsningar.
Åh, är du släkt med Sprakfåleförfattaren! Jag läste allihop när jag var liten.
Hm.
Å ena sidan så väcker ”den skrattande språkpolien” lite nyfikenhet och är säkert bra för att saluföra dig som föreläsare, men har det anknytning till vad du gör/skriver på bloggen? Om det nu är meningen? Bloggen handlar ju faktiskt mer om basket, mögel, och mingel (även om språkfrågor också dyker upp).
Nämen hejsan hoppsan, ni känner till Sprakfålen! Vad kul! Jag trodde att hon var glömd och undangömd sedan länge, länge!
Är jag månne en skrattande språkpolis i skuggan av ett plommonstop?
Hm. (Var är AB? Hon har inte varit här och hummat på länge!)
Hon frostar av frysen och lite annat pyssel.
Språkfåle, språkfåle, inte polis, polis!!!
Den skrattande språkpolisen – det låter hysteriskt. HAHHAHAHAHAHAAA, liksom.
känner mig lite engagerad här och MÅSTE trycka in ett nytt förslag!
”Lotten-i skrifvande stund en vinst”
Jag kan inte förlika mig med en skrattande språkpolis, näpp, det går inte!
Men Pysseliten, är det jag som minns fel? Jag trodde det var PK som vann en tröja eller två eller hur många det nu har hunnit bli …
Visst är det PK som vunnit tröjor!! Och? (jag förstår inte)
Nä jag tänkte mer att den vinnande sloganen stämde bättre överens med det ”blygsamma” skrytande som man då och då kan läsa från det hållet. 😉
Men eftersom det nu kom från dig så funderade jag på om jag mindes fel och det var du som hade vunnit.