Jag är alldeles för mån om att inte upprepa mig här. Ibland gör jag det omedvetet, ibland upprepar jag mig med flit fast lite mer skruvat. Men nu ska jag upprepa mig helt avsiktligt och dessutom deklarera klart och tydligt att jag gör det.
Det handlar om den där valen igen. Inte om Översätttarhelenas kompis som heter ”Malmska valen” och absolut inte om John Lindgrens norska blåval som 1948 ställdes upp ungefär där f.d. Skatteskrapan i Stockholm nu står. Det här handlar om Jonas. Och vi misstänker att det skedde 1973. Och härmed upprepar jag mig.
Jag går i knästrumpor, träskor och kringlor i håret denna höst. Björn Borg är på gång, men det vet de flesta ingenting om. Någonstans i Sverige går på tv och någonstans i Sverige kommer någon på en lysande idé:
– Vi drar land och rike runt med ett blåvalskadaver som vi döper till Jonas och så låter vi Sveriges befolkning få se hur stor en val egentligen är!
Nu kan man kanske protestera med tanke på att just 1973 var ett tillräckligt spännande år även utan valen Jonas eftersom
- gamle kungen dog
- Norrmalmstorgsdramat lärde världen vad ”The Stockholm Syndrome” var för något
- det blev lotteririksdag efter valet och slumpen fick avgöra många politiska frågor
- vi hade bensinransonering med mysstunder framför brasan.
Då behövdes väl inte dessutom en död val på gator och torg? Men johodå. Jag, Broder Jakob och pappa åkte till Clemenstorget i Lund och gick in i ett stort tält för att titta på detta vrak till val. Broder Jakob minns med bestämdhet att valen var uppstoppad, medan jag är lika säker på att den var blöt, luktade pölsa och påminde lite om regalskeppet Vasa. De få källor som finns, säger att den var halvkonserverad.
Sedan minns vi inget mer, varför jag här i bloggen för snart fem år sedan efterlyste era minnen av valen. Det visade sig snart att läsekretsen i vissa fall var alldeles för ung och i andra fall för gammal. Hur man än googlar sig blå (höhö), landar man bara här på lotten.se. Kommentatrisen Ökenråttan tyckte sig minnas att Stefan Andhé hade skrivit om just denna val, men det gick inte att bekräfta trots att jag skrev till hans förlag och frågade. Men helt utan minnen är vi inte!
- Cina mindes bestämt att valen hade varit i Eskilstuna – ”Och den var stor! Och lackad på något vis. Stor, svart och glänsande.”
- Cecilia N. mindes den också – ett ”långtradarsläp med en svart glänsande val […] som såg ut som tjära.”
Fler kommentarer bevisade att stackars Jonas hade varit i både Luleå, Skellefteå, Hudiksvall, Ljusdal, Tibro, Staffanstorp och Ystad. Och nu kommer bildbevis! Äntligen! Tack till Anders I, som minns och dessutom redovisar minnet med foto:
”Jag drog mig då till minnes att jag varit med min pappa och tittat på valen Jonas i Luleå (kring Östra skolan har jag för mig) någon gång på 70-talet. Om det nu var 1973, så var jag då 8 år och hade en instamatickamera. Jag kommer inte ihåg någon lukt, men valen låg definitivt på ett stort täckt långtradarsläp. Man visade också upp en harpun bredvid.”
Perfekt! Och, ungdomar, det här är en sådan där instamatic som man bara kunde ta 12, 20 eller 24 eller 36 bilder med och som var så himla fin:
Jag är så glad så! Cirkeln är nästan sluten – nu inväntar vi bara några tidningsurklipp (kanske från Karina?) så att vi kan få ytterligare fakta om Jonas. Är det t.ex. sant att blåvalen ägdes av en schweizare och att den for omkring i hela fem år i ett alltmer ruttnande skick? Ni som har tidningskontakter: hur kommer man in i valarkiven utan mutor, hot och sönderslagna knäskålar?
Uppdatering 16 november 2012
Kommentatören Alf tipsade om ännu en bild — och nu är det definitivt inte 1970-tals-Jonas:
Tack för att jag redan är citerad. Då behöver jag inte upprepa mig.
Istället kan jag berätta att det numera finns en livsmedelsaffär där valsläpet stod uppställt. Eller kanske det är affärens parkering som finns där? Nå, där nånstans …
Valsläp är alltså dagens ord?
När vi flyttade från det gamla fina tidningshuset på Stationsgatan 2008 tog vi inte pappersarkivet med oss, utan det förvaltas nu av Norrbottens minne som är inhyst i Björkskatans vårdcentral. De som jobbar där lär vara väldigt tillmötesgående och kan säkert plocka fram allt Kuriren skrev om Jonas. Telefon: 0920-24 35 80
Jag tror du borde diskutera valar med Dieva!
Annars får du väl gå till KB (och då menar jag Kungliga biblioteket och inte det där som ungdomarna menar när de klassar någon som ”KB”) och leta i deras mikrofilmade tidningsarkiv. Som en äkta detektiv!
Whooooo. Självklart ska jag gå till KB! Om inte annat så måste jag ju dit på studiebesök, så det så. (Och nu inväntar jag Dievas entré.)
Luleå-Anna: Hihi. Jag bodde ungefär 100 meter från Björkskatans vårdcentral! Där dog min farmor och där hade jag en elak tandläkare som hette Ulf, som påstod att man kunde bli lycklig trots sneda tänder ”för se på Lill Lindfors och Björn Skifs hur lyckliga de är”.
Vill minnas att filmkassetterna till Instmaticen var på 12, 20 eller 24 rutor. Någon 36:a minns jag inte.
Nä det har du nog rätt i PK, att det inte fanns 36 bilder. 24 tror jag att jag minns.
Åhå! Inte 36? Ah:
”The film was originally available in 12 and 20 image lengths; at the time they stopped production it was only available in 24 exposure cartridges.”
Mittåt!
Den där annonsen känns lite smått ekivok på nåt sätt. Men vilka läskiga Cruella-naglar!
Valen besökt Eskilstuna?
Stadsarkivets chef emiritus Bror Erik Olsson kanske kan ge besked?
Den här Cruella är nagelbitare, så jag känner mig inte så träffad.
Men det var inte det jag skulle skriva! Valkadavret beskådade jag någonstans nere vid Östersunds stationsområde. Den torde alltså ha varit lastad på en godsvagn, men där kan jag ha fel. Var ju inte så gammal.
Men var det inte Jonas som fick ett kafé i sin buk? Strandad i Göteborg? Am I misinformed?
Nej, det är den där åldringen ”Malmska valen”, Cruella!
Precis. Eller rättare sagt tvärtom. Det finns ett seglivat rykte om att det har varit servering i Malmska valens buk, men det har det faktiskt aldrig. Däremot är den mysigt inredd med stoppade bänkar på kindernas insidor och brokadtyg i gommen, ja, ni fattar. Men för att minska slitaget på valstackarn får man numera bara gå in i den en gång vart fjärde år – på valdagen.
Aha. Fattade aldrig riktigt hur kaféupplägget och den minst sagt medfarne Jonas gick ihop.
Alla frågor får svar. Till slut.
Nämen stackars val!!
Jag jobbade ett tag på naturhistoriskt museum och där fanns, fast inte för allmänheten, en fullt bevarad säl, nyligen död. Lukten av formalin och sprit var rätt genomträngande.
@cruella: Jag menade förstås namnen deVille, ingen annan.
Ö-Helena: kan KB betyda något annat än… KB? Vad?
Men Ö-Helena, nu skarvar du väl!? Luktade inte valen förskräckligt? Fick gästerna kanske en klädnypa att sätta om näsan så de inte kände lukten?
Stefan Andhé skrev om Valen på sid. 90f i sin bok ”Mormor och jag”. Den (boken alltså) kom ut 1987, Hagabergs förlag, ny upplaga 1992 på Norstedts. Eftersom han (SA) är född 1944 och inte var så värst gammal när fröken tågade iväg med barnen för att titta på Valen bör det hela ha ägt rum på 1950-talet. Valen låg på en godsvagn på stationen i Linköping.
Ö-Helena: Nja, gästerna; besökarna menar jag väl mera.
Malmska valen luktar inte men är däremot lite kladdig på utsidan.
KB betyder (*viskar*): knullbar. Det är en komplimang.
Och att den är kladdig på utsidan har ni förstås inte hört från mig, eftersom det är förbjudet att vidröra den.
Jag har fotograferat kladdet! Och inte petat på Malmska valen ett dugg. Inte alls.
Gerbilen (som just nu också måste kallas Ökenråttan för sammanhangets skull) — den val som Stefan såg är den norska; samma som John Lindgren ställde ut i syfte att tjäna sig en rejäl hacka. Det var andra tider det.
Har nu hittat och läst ett tidigare inlägg om ”Jonas”. https://www.lotten.se/2006/09/valbloggen.html#comments
Synd att kommentatorerna Karina och Jonas ej återkommit med kompletterande information.
Men hur funkade det där med halvkonserverad? Betyder det att den var halvrutten i övrigt eller hur funkar det?
Den var balsamerad på något sätt, men förruttnelsen gick inte att stoppa helt om man inte fyllde på formalin. Eller så låg den på kolsyreis som en annan källa säger.
På Järnvägshistoriskt forum finns en kort diskussionstråd som ger liiiite mer, men mest lösa teorier. Alla blandar ihop de två blåvalarna och den Malmska valen.
Hm. En annan turnerande döing: en norsk blåval med pojke i gapet 1951.
Sorry båset, att ni fått vänta så länge på min entré men jag har val-digt (i dessa internationella tider skippar vi ibland vissa prickar?) mycket att göra. Detta är tyvärr bara ett stopp innan jag måste fortsätta jobba.
Men, jag lovar höra med mina (val)kollegor om de på något sätt var insyltade (samt kolla med andra kontakter som kan tänkas veta).
@Pikoföretagaren: För att konservera mjukdelar på ett djur så behöver den aktiva förruttnelseprocessen stoppas, det gör man genom att förstöra nedbrytande enzym och att stegvis byta ut kroppsvätskorna mot framförallt alkohol (procenten är viktigt!). Formalin är effektivt men det är hälsovådligt och numera vet man att det också ger skador på cellstrukturer som man med ny teknik vill kunna studera.
Denna val hade sannolikt bara genomgått det första steget, behandlingen med formalin. Att byta ut kroppsvätskorna med sprit hade nog blivit både för dyrt och tagit för lång tid. Och logistiken! Vem hade haft en simbassäng att låna ut för att lägga valen i sprit??
Ah, äntligen! Dieva!
Alla som berättar om valen vittnar ju om att den luktade rejält. Var det månne förruttnelsen (ett favoritord) eller luktar balsameringsmedel också illa?
Jag har förresten mejlat till både Norrbottenskurirens arkiv (tack, Luleå-Anna, nu har även Karin Rönnbäck engagerats) och Örjans förslag Bror Erik Ohlsson.
Formalin luktar starkt (om någon kommer ihåg malkulor så är det så det luktar).
Har du brådis behöver du inte vänta på mig, du kan även mejla till Göran Nilson på Göteborgs naturhistoriska museum, han har varit med tillräcklig länge för att kanske komma ihåg även om han inte själv var delaktig (fast oddsen är ganska goda). Adress är den vanliga varianten: fornamn.efternamn [at] vgregion.se
(Du får skylla på mig.)
Jag såg också valen i verkligheten 1973 i Östersund 🙂
Det hade jag helt glömt bort tills jag läste det här. Minns inte så mycket av det (trots att jag var 10 år), tror det var mamma som vill se den egentligen.
John Lindgren som i Gröna Lund?
Se där, Kerstin — kan jag månne skriva om något annat o-minnesvärt i morgon? (Det händer ju inget i januari! Jag måste återanvända gamla bloggtexter och rota i gamla böcker för att ha något att skriva om! Om jag ändå kunde bryta benet i alla fall!)
Japp, Gerbilen, John Lindgren som i Gröna Lund-John. Jag har en bild på honom, iförd hög hatt och dam.
Hur är man ”iförd dam” utan att det blir ekivokt?
1973 var ett tillräckligt spännande år även utan valar (vilket faktiskt låter helt sjukt och jag tror ni hittar på allihopa!) eftersom det var det år då Luna såg dagens ljus. I en av de sagda städerna, no less! Måste fråga mamman om hon minns det. Jaja, jag menar såklart valen Jonas, jag förutsätter ju att hon kommer ihåg att jag är född, och var och när och sådär.
@Lotten Bergman: Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, det kan bli uppfyllt.
(Gammalt djungelordspråk)
Tror ni det finns intresse för att se valskelett på långtradare på resa genom Stockholm?
Aha, nu fick jag veta mer om konserveringen!
Men allvarligt, var inte det där valprojektet på det hela taget rätt äckligt ..?
Ok, jag erkänner. 20 och 24-bilders kassetter kommer jag ihåg från när jag hade en instamatik men 12-bilders kom jag inte ihåg. Det kom Wikipedia ihåg åt mej.
Allvarligt talat så är valturnén fullständigt vansinnig. Fullständigt. Jag har till och med svårt att komma på vad som skulle kunna vara en parallell i nutiden. Följande parametrar måste ingå:
1) bökigheten är enorm pga. fysisk storlek och geografisk förflyttning
2) själva objektet degenererar över tid
3) vinsten är marginell
Men samtidigt är det ju ett för åskådarna säkert minne för livet. När Dieva åker ut på turné med sitt valskelett måste man nog – för att locka dagens upplevelsevana barn som har snorklat i Thailand – ha godisregn inne i valens revbensgrotta.
Nu ska jag gå iväg och bryta ett ben eller två.
Off topic. Såg igår delar av gammalt TV-program om Monica Zetterlund. Noterade att Torbjörn Axelman i intervju från 1962 Ni-ade Monica.
Minne för livet, ja! Så här skrev Stefan Andhé: ”Och händer det mej något riktigt uppochnedpåvändande underbart, så tänker jag:
Det är som när valen kom till Linköping.”
Lindgren-familjen har ju inte bara haft valförevisare i sin krets; de utmärker sej även för sina juldekorationer från jul till juni.
Förmodligen var det valen som kom till Linköping, som också dök upp i Jönköping någon gång under tidiga femtiotalet. Minns jag rätt låg den på någon järnvägsvagn, inte vid Jönköpings Centralstation utan vid Jönköpings Hamnstation. En liten station som inte låg vid Vättern utan vid Munksjön. Därifrån avgick tåg eller rälsbussar till Vaggeryd. Valen var i alla fall enormt stor. Minns jag rätt så hölls den våt på utsidan via något rinnande vatten. Om det var en blåval vet jag inte, men en bardval av något slag var det.
Fast din val är Jonas’ föregångare — alltså John Lindgrens val, Agneta!
Senare fanns det, f ö, ett dött sjölejon bevarat på samma sätt.
Preliminära uppgifter i min utlovande undersökning antyder att valen nog turnerade under första hälften av 60-talet och att den i Stockholm visades upp på medborgaplatsen.
(Den bör också antingen ha varit en vikval, sillval eller knölval eftersom de är de enda arter av bardvalar (d.v.s. de som silar havsvattnet med barder efter föda istället för att fånga byten med tänder) som har strandat i Sverige under 1900-talet.)
But nooooooo, jag var ju inte född i början av 60-talet.
Aaah, men kan detta vara ett exempel på ett annat fenomen, detta att andras berättelser till slut uppfattas som en egen upplevelse. För inte kan väl valar ha regelbundet varit på turné!?
Den spännande upplösningen kommer (i nästa ?)!
(Har för övrigt noterat att mitt föregående inlägg innehåller början till dagens finn-fem-fel, tacksam för korr.)
Men bör inte Andhés barndomsval vara identisk med min? Mycket troligt att det var Lindgrens norska blåval.
Jag flyttade till Finspång 1969 och jag vet att jag såg den där. På grusplanen nästan mittemot gymnasiet där nu Komsum har en butik. (F ö är gymnasiet namngivet efter Fridtjuv Berg som både var från Finspång och stod för stavningsreformen.)
Min mamma såg en turnerande val i Skåne nån gång som måste ha varit på 40- eller 50-talet.
Hur många turnerande valar fanns det egentligen?
Åh tack Lotten!
Jag har alltid funderat på om det bara var en konstig dröm jag hade … att jag när jag var 6 år gamma åkte iväg med mamma och tittade på en val i Ludvika. En val på ett lastbilsflak …
Det var så vaga minnen och efter några år började jag tro att det kanske bara var fantasier eftersom det verkade så osannolikt! Men med en rysning känner jag faktiskt igen både val och flak. Det hände! 🙂
Och jag kan nog hjälpa till att fastställa årtalet till 1973.
Jag bodde i Ludvika något enstaka år. Jag gick då på ”lekis” och var således 6 år. Jag är född 1967. 🙂
Jag kommer ihåg att jag blev lite besviken på valen. I min värld (Disneys värld?) skulle en val vara mycket rundare och ännu större!
Men upplevelsen var uppenbarligen värt det ändå, eftersom det fastnat i mitt minne. (Även om jag till slut började tro att jag inbillat mig alltihop)
Jag har en instamatickamera kvar, sannolikt från början av 70-talet. Och blixtkuber också. Dock ingen filmkassett, vilket är lite sorgligt. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den, men jag tänker iallafall inte slänga den som vissa i hushållet har låtit antyda att jag borde göra.
Jag minns också den där valen som kallades Jättevalen Jonas när jag såg den. Det måste ha varit innan 1973, för vad jag minns så fick man gå in i valen via munnen. Det var utlagt plankor som man gick på, inne i kroppen. Jag såg den på torget i Ängelholm men som sagt det måste varit tidigare.
Nämen dra på trissor! Då har du ju helt andra minnen än vi andra, Ingrid D. Snacka om att utredningen inte är färdig! Plankor in i valmunnen!
(Och här sitter jag och trycker på ett tidningsurklipp. Från 1973. Mer om det senare. Moahahahhaaa.)
[…] är fullständig! Förlåt min intensiva valjakt, men sedan jag fick bildbevis av Anders I som till och med hade fotograferat sin upplevelse, har jag vänt på flera stenar. Och […]
Hej!
Jag har sett den där valen vid två olika tillfällen i Landskrona. Första gången kanske redan på 50-talet. Jag var väldigt liten men minns att man fick gå in i den!
Andra gången var nog i slutet av 60-talet. Då var valen gammal och skrumpen. Tjäraktig. Man fick inte gå in i den. Det såldes vykort av den och jag tror den kom från Norge?
Hej Ellinor! Vi har faktiskt kommit till den slutsatsen att det handlar om två olika valar! Eller kanske till och med tre — för den som jag såg 1973 kunde man på inga villkor gå in i.
Det här är ett outtömligt ämne!
Hej. Jättevalen Jonas var på besök under sin turné i Karlskrona. Jag kommer ihåg lastbilsflaket och valen väldigt tydligt. Det var 1973 och jag var 11 år. Platsen den stod på var Chapmansplan i Karlskrona. Vi satt vid bordet och diskuterade valar när jag berättade för mina barn om Jonas. Så googlade jag o fann denna sidan! Tack!
Tack, Jörgen — rätt som det är kan vi skapa en turnéplan när det gäller Jonas rutt! Karlskrona: check!
Jag besåg denna attraktion på 50-talets slut. Den kom till min hemstad Karlskoga på långtradare (lastbil), och man kunde för ett visst inträde komma in och titta. Vidundret var på något sätt konserverad – huden var som papp minns jag (man fick säkert inte vidröra den). Minns inte vad det kostade att betitta den, säkert någon krona. Som grabb var man imponerad av storleken på ”fisken”. Jag hade ju sett något liknande på Sjöfartsmuseet i Göteborg, där det fanns en val man kunde gå in i. Undrar om den finns kvar.
Hej,
Till alla städer som valen Jonas bevistade ska läggas Värnamo. Jag hade gissat 1971-72 men 73 kan säkert också stämma. På Oxtorget mitt i stan,inne i ett tält låg han i alla fall, Jonas. Jag och min far var där och vi kunde konstatera att den var stor och svart. Spännande, och en riktig ”klassiker” om man tänker på det så här i efterhand.
Snart måste vi nog göra en karta och pricka in turnédatumen!
Kul att en gammal uppstoppad val kan skapa ett sånt intresse nu, snart 40 år senare. Jag har också sett den live (fast den var uppstoppad eller mumifierad), men det kan ha varit en annan val ? Som jag minns så var det tidigare än 1973. Men mitt minne, som faktiskt är fantastiskt bra, har ändå narrrat mej av och till.
Ha en bra dag alla ”Valdiggare”.
Vi måste helt enkelt tillsätta en valutredning!
En utredning inte om valfrihet utan om valdistrikt eller valkretsar, kanske?
Valfrihet! Ja!
Valen var också i Norrtälje 1973
Valen Jonas var i Klippan tidigt 70tal. Minnen från de som var där finns att följa på facebooksgruppen Du vet att du är från Klippan med omnejd…
Valen har varit i Flen!
Hurra, Flen! (Men vilket år?)
Jag kommer ihåg Valen Jonas såg den med Pappa i Värnamo där vi bodde då tror våren 1973, vi flyttade på hösten 1973 till eget hus längre till enort lite längre norröver.
Jonas var stor svart och luktade illa.
Valen var i Nynäshamn i mitten av 70-talet. Jag minns den väl och den var lite läskig och luktade unket. På facebook är det en väldans diskussin om den den här adressen: http://www.facebook.com/groups/bytesgruppen/#!/groups/351590351577594/
Ser att diskussionen om valens turnéplan fortfarande lever. Jag tycker mig minnas att jag sett den i Nybro. 1973 verkar vara ganska rimligt, då var jag tio år och det kan nog stämma. Jag tror den låg på ett långtradarsläp som parkerades strax intill Paradisskolan.
Ja, det är bara att fylla på med info här. När vi har hela turnéplanen skapar vi en kioskvältare med allas instamic-foton!
Never ending story . . .
Ingen instamatic-bild, den kameran fanns inte när den här valen förevisades i Uppsala i slutet på 50-talet.
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=526756844008147&set=o.182114211908694&type=1&relevant_count=1&ref=nf
Vad roligt, Alf — jag lägger upp den bilden också!
En bild till, och lite kommentarer från Andreas Löfström:
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=386161328126223&set=o.182114211908694&type=1&relevant_count=1&ref=nf
Kortet märkt ”Blåsillvalen Jonas IV ,Skåne 1972”, publicerat i Sydsvenskan tillsammans m ytterligare några…Val nummer fyra el bild nr fyra??…mysteriet tätnar…
Kan inte stämma för mig såtillvida att jag har ett ,möjl efterhands-, minne att jag gick in i valen via gapet..kan dock inte ha varit denna val då jag uppnått 21 års ålder 1972…kan ha varit den lindgrenska som turnerade på 50-talet…måtte vi få klarhet…!!
Hmm..vid närmare efterforskning visar det sig att bilden är (kan vara) tagen i Odense, Danmark 1951…den lindgrenska valen, strandad 1948..i omlopp fram till…54.kanske ??
Alf: Keep ’em coming — rätt som det är har vi tillräckligt mycket material för att göra en valutredning!
I sanning ett berest kadaver, eller snarare (minst) två. En ofullständig lista på besökta platser:
Bromölla, Finspång, Flen, Hällnäs, Jönköping, Karlskoga, Karlskrona, Klippan 70-tal, Landskrona, Leksand, Linköping, Ludvika 70-tal, Luleå 70-tal, Malmö, Norrtälje 70-tal, Nybro 70-tal, Nynäshamn 70-tal, Odense, Stockholm, Uppsala 50-tal och 70-tal, Värnamo 70-tal, Ängelholm, Östersund
Det fanns en hon också . . .
http://biblioteksvagten.dk/single_question.asp?quid=150024:d66f5598-bdc2-7bc4-1953-e9f0574829cb
Nämen Alf! Det blir ju bara bättre och bättre!
Mrs, Harøy figurerade 1954 i Times, minsann!
Hej, jag har minne från sent -50 tal (tror jag) att jag såg valen på torget i Ockelbo . Den låg på ett flak, det var mycket folk som samlades runt den,..jag tyckte att det var läskigt…jag har sökt info om detta, tack för att jag hittade hit iaf. 🙂
Hej Margareta Flyckt — vi tror att det handlar om två olika vallik och fortsätter att samla ihop information!
Här kommer ett senkommet tillägg i valfrågan! Min käre far drog sig idag till minnes att han hade sett en stor val på ett flak utanför sitt fönster i barndomshemmet i Söderköping. Det var troligen 1954.
Jag visste väl att jag hade läst om valen här hos Lotten!
Även senkomna tillägg är välkomna tillägg, Lilla E!
Så glad jag blev nu!
Jag har frågat min mamma om detta verkligen har hänt, eftersom jag var tämligen säker på att det gjort det – hur vansinningt det nu än lät!
Hon kunde inte påminna sig detta alls, och jag började tro att jag drömt alltihop – vilken lycka när jag ser att det var på riktigt!!!
Tacka alla 🙂
Lisbeth
Vill tillägga att det i mitt fall måste varit Jonas, och att jag då var i 10-årsåldern.
I Lidköping – på torget 😉
I Mjölby vid Folkets Park!
Men visst är det underligt att de vuxna inte kan påminna sig något så stort och märkvärdigt?
Ja, visst är det? Men man tar väl större intryck som barn – fast det det var ju sannerligen inte ”vardagsmat” inte, så även vuxna borde komma ihåg 🙂
Jag såg Jonas i Höör i Skåne i början av 70-talet
[…] åtta intervjuades jag av Radio Uppland från Radio Sörmlands lokaler om blogginläggen som handlade om valen Jonas som turnerade i Sverige på 1970-talet. (Ljudklippet finns […]
Men så roligt!
Såg precis ett program”Havets jättar” på tv’n berättade då för tanten att jag sett en val på riktigt som barn, att den hette Jonas och tunerade på ett lastbils släp.
Googlade och hittade hit.
Detta var tidigt 70 tal (73 stämer säkert) i Osby norra skåne, vid Parkskolan.
Minns att det luktade.
Ett roligt minne så här 40år senare☺️
Ett snack om utställda valar kom igång på ett PRO- möte. ”Alla andra” talade om en 70-tals val. Jag mindes ”min” val från flickskoletiden i Jönköping på tidigt 50-tal. Puh, den valen har alltså också funnits.
Hittade också hit då jag sökte efter valen jag såg i Uddevalla på Kotorget, och det bör vara den val som turnerade i slutet av 50-talet början av -60. Var förmodligen där med skolan som jag började -61.
Minns att den låg på något flak och att man kunde gå in i den. Hur den luktade har jag inget minne av men visst stank den.
Vad kul att de gamla valminnena fortsätter att ramla in här!
Vad otroligt roligt att hitta det här! Jag var fem år och bodde i Flen när min morfar och jag gick till torget och tittade på en stor val på ett lastbilsflak. Jag har med åren blivit mer och mer övertygad att det här är ett ganska bisarrt påhittat minne som min hjärna skapat utifrån någon film eller så. Men ikväll började vi prata om något naturprogram på TV och minnet dök upp. Jag googlade och hamnade här. Och mitt minne var alltså äkta! Jag har faktiskt sett den här valen på riktigt! Superkul att valen gjort så stort intryck på fler människor. Finns ingen T-shirt att köpa med texten ”Jag såg valen Jonas!” eller nåt att köpa? 🙂
Vilken jätterolig t-shirt-idé, Johan!
Hej.
Vil du vide mere om hvalen Jonas, så sende mig gerne en email:-)
Tak
Hej!
Såg valen i Vetlanda någon gång på 70-talet. Försökt hitta fakta om den, men är svårt.
Jag har också sett valen! I Örnsköldsvik. Tidigt 70-tal borde stämma. Jag är född 63 och det känns som jag var rätt liten. Lastbilsflak, ja. Märklig lukt.. Ja kanske.
Jag minns också Valen när den var på turné i Borlänge. Minns även alla plancher med jämförelserna, hur många elefanter mm som valen vägde.
Min sambo och jag minns att vi i början av 1950-talet besökte Centralstationen i Linköping för att titta på en stor val. Den låg på fyra järnvägsvagnar om vi minns rätt. Det är väl troligt att den visades upp runtom i landet.
Jag såg valen i Umeå på 70talet.
Har haft samma undran om jag drömt eller det var verkligt. Nu vet jag. Såg valfisken Jonas i Ängelholm kring 1973. Har även googlat fram en notis från sydsvenskan som jag hoppas går att få fram i min kommentar.
Du är inte ensam om detta ytterst underliga minne, Kennet Persson!
Det finns en fin låt om valen Jonas:
https://open.spotify.com/track/35cRtWDgg1fkGkXQDp3sbV?si=-lIarV7hS-OHo-moY5v-rg
Oj, George! Det var som fan! Fantastiskt!
(Men han ”tittade in i Jonas’ simmiga öga” …? Hmmm. Det får vi lägga i facket ”poetisk frihet”.)
Jag såg valen Jonas på nya torg i Åstorp 1973.
Och du glömmer det aaaaaaldrig, Roger!