Man sitter där på en trevlig middag och så tar någon upp ämnet nylonstrumpor – och vips handlar diskussionen om vilken hockeyspelare det var som i NHL gjorde succé med svart nagellack. På en tand. (Det är så här rykten sprids: vi har inte klargjort vem hockeyliraren var.)
Associationsbanorna må vara triviala, men ibland skapar de storverk. Jag bläddrar i en bok som heter Connections (James Burke, 1975) och som handlar om hur uppfinningar via associationer och slumptillfällen hänger ihop. Visste ni t.ex. att den de brittiska kossorna bodde med människorna inne i städerna tills järnvägen uppfanns? När man på 1800-talet kunde börja forsla mjölken via tåg, fick korna (äntligen) flytta ut på landet.
Men från mjölk till något annat. Här ska göras tvära kast.
Automatisering was da shit på 1700-talet; t.ex. gjorde man ju vävmaskiner med hålkort. (”Ju” skriver jag för att när kommentatorsbåset häromdagen inte höll sig till ämnet, diskuterades hålkorten och vävarna.) Detta utvecklades till en storindustri när Napoleon kom hem från Egypten med mönstrade sjalar i bagaget. De blev så populära att väverierna gick för högtryck och simsalabim, vandrade hålkorten in i datorerna under 1900-talet.
Och nu ska jag inte hålla mig till ämnet (vilket det nu är). Jag har hittills bara gått som katten kring het gröt för att få orsak att publicera en bild från min klädbibel från 1973: Rowells postorderkatalog.
Allt utom bildkvalitén är fantastiskt. (Klicka på bilden så blir den större.) Byxornas skärning i skrevet, illröda knappar för säkerhets skull om någon skulle sakna något att fästa blicken på, skorna, decimeterfållen … åh.
”Funktionell, lagom tuff DRESS I CHAMBRAY – sommarlätt tvåskaftsvävd 100 % bomull. JACKA i figurnära modell med effektstickningar. Snitsig svalvingekrage och blixtlås fram.”
Va? Lagom tuff, snitsig och svalvingekrage!
Längre ner kan man läsa om en ”störtskön, fräsig dress” och ”byxor i snitsig modell som sitter ’tajt’ över höfterna”. Men det är inte allt. För vad motsvarar 159 kronor i 2011 års penningvärde? Jo 990 kronor! (Fast då ingår nitmarkeringarna förstås.)
Men nu måste vi definiera det där tyget som heter chambray: ”Tyg med varpen enfärgat kulört och en väft som alltid är vit. Varpen består av två trådar parallellt och väften av enkeltråd. Bindningstekniken är tuskaft, och materialet oftast bomull.”
Men vem var den där hockeyspelaren egentligen?
Är du helt säker på det där med mjölk? Jag tycker det ser ut som om tåget var fullt av en helt annan koprodukt.
På B svarar jag ”Stisse” Johansson.
Ishockeyspelaren var troligen Sean Avery.
Han hade en gång svart nagellack på sin ”fighting hand” i
syfte att skrämma motståndarna.
Hepp! Den här tråden verkar vara den perfekta där jag kan slänga ur mig frågan om det nu är vedertaget att säga växt istället för vuxit och om ja, vad ni tycker om det? Själv får jag rysningar efter ryggraden varje gång jag hör det.
Edit: Mina rysningar är snarare kalla kårar.
Jag läste om julkalendern i förra inlägget och skulle hojta Sean Avery, men det hade ju någon redan gissat på, så jag får väl dra till med den mindre kände hockeyspelaren Borlando Room…
Vad betyder egentligen utropstecknet efter ”990 kronor”? Först tänkte jag att du tyckte att det var fantastiskt billigt för denna snitsiga dress med effektstickningar. Sedan tänkte jag att du tyckte det var oväntat mycket för en trots allt ganska ordinär postorderutstyrsel. Nu känner jag mig tveksam. Betydde kanske utropstecknet att det var ett oerhört passande pris, exakt vad man hade trott, liksom?
Ö-helena: Jag tycker att 990 kronor för en DRESS I CHAMBRAY, hur mycket den än har vit väft, är fasansfullt dyrt. (Undvek utropstecken där. ”Fasansfullt” räcker liksom.)
Eh. En snabb undersökning med dem som sitter bredvid mig visar dock att 990 spänn, ja det kan man minsann tänka sig att betala för en liten näsduksstor kjol. En handväska. Ett läppstift. En hylsnyckelsats. Jahaja.
Ah! Sean Avery! Tack! (Det namnet hade jag faktiskt inte kunnat skaka loss ur minnet utan er. Men målade han verkligen en tand eller ”tappade” han den bara?)
Niklas
Ja, ser mer ut som dynga – eller nåt. Också en värdefull koprodukt.
På B kompletterar jag svaret med att Stisses födelsestuga (banvaktsstugan i Tyskbo) i Horndal numera inte kan ses från väg 68. Den kanske till och med är riven?
Detta är väl en lagom spridning av ämnen? Men ändå att hålla sig till det?
”Lagom tuff”! Känner mig träffad.
En svalvingekrage matchas ju perfekt av en måsvingefrisyr!
Var det där med svart framtand en hyllning till vikingarnas tandfilning med efterföljande svärtning?
Se bl.a. Lunds universitets historiska museum eller den här artikeln: http://www.guardian.co.uk/science/blog/2011/jul/11/tooth-filing-craze-vikings
Jaha? Stisse Johansson. Jag tänkte på Stisse Larsson. Så då har vi spridit ämnet ytterligare.
Men så roligt att se ordet ”snitsig”, det är minsann inte varje dag. Ett ord som förtjänar att användas lite oftare. Är det inte lite onomatopoetiskt?
Tänkte komma med något slags ordvits om ”modeord” men det är lite för tidigt på måndagmorgonen. Men det är roligt med adjektiv genom tiderna.
PK: Snitsig är verkligen ett expressivt ord. Ett ännu äldre ord med samma betydelse ungefär är stunsig; användes så där på 1920-talet, vidpass. Fast kanske mer om personer? Stunsiga Lotten, hur låter det? Med sin snitsiga hoodie. Va?
Brittiska kossorna är väl ändå flera? (Har aldrig korrerat förut och känner mig ogin. Är det naturligt?)
PK, snitsigt används verkligen inte tillräckligt!
Gå en kurs på Kims stilskola och utveckla din personlighet från möshumla till snitsig fleptrut!
Examinator: Magdalena Ribbing
Tack för korrläsningen, Dina!
Nä, om man skulle gå och ta på sig ett par snajdiga braxor?
@ Skogsgurra: banvaktsstugan i Tyskbo finns kvar
Min mor fick alltid Rowells och Cellbes postorderkataloger. Det hände att jag bläddrade i dem och minns att särskilt Cellbes urval var minst sagt torftigt.
Hasse
Åker du förbi där ofta?
Hasse och SG: Undrar i så fall om också björken, i vilken fd SJ-chefen Stisse Larssons far gillrade upp koppartrådar för att kunna ta in kortvågssändningar på tjugotalet, också finns kvar. Enligt lokal legend ska länsman ha alerterats av oroliga ortsbor, så han förhörde sig om vad som pågick. Stisse förklarade och undrade om det på något sätt störde länsman. Det gjorde det inte och så var den saken klar.
en länsman jag kände till i min ungdom, var ute och åkte med sin bil i skymningen på en av de krokiga byvägarna, det bar sig inte bättre än att han råkade krocka men en traktor i en kurva. De båda förarna klarade sig, farten var kanske inte så hög så de fortsatte i varsin riktning och länsman råkade i nästa kurva krocka men en traktor till. Det är då de berömda orden kommer ” jag hade ju just mött en traktor, inte kunde jag tro att det skulle komma en till”…
Hm. Man skiljer alltså på tvåskaftad vävning och tuskaft?
Jag fattar för övrigt inte den där tågolycksbilden. Det ser ju bara ut som själva ångpannan som ligger där i förgrunden. Var är själva lokförarsidan? Det ser ut som om skorstenen är närmast fotografen, men skorstenen är väl längst fram eller? Jag inser plötsligt att ångloksanatomin är mig främmande.
Men om min tes stämmer att skorstenen är främst, då borde lokförare och eldare befinna sig under de där tre syllarna som ligger bakom röret. Huvva.
Om min tes inte stämmer så befinner de sig utanför bild i nederkant.
Och var är då det andra tåget?
Min olyckstes är att ångpanneröret befunnit sig på en bro över lerigt vatten (se hur bråten speglar sig till vänster — och jag menar vänster) men bron höll inte utan brakade ihop rätt ner.
Då är det en uppskottad bank som alla herrarna sitter på, en förhöjning av marken för att få en jämnare nivå på järnvägen.
Dessutom är det en massa bråte runt ikring; männen till höger (och jag menar höger) står på en brädhög. Den tror jag ska användas i något, inte att den är ditlagd för att hjälpa till vid olycksbärgningen utan att den legat där tidigare.
Jag tror att järnvägen inte var riktigt klar när man av okänd anledning fick en ångpanna på bron som sjönk ihop under tyngden.
(Se t ex slangen som dränerar något långt bak i bild fram till avloppsröret fram till vänster.)
Angående priset 990 kr verkar det väl ganska rimligt för ett par byxor och en jacka. Jag menar, vad kostar ett par byxor resp en jacka nuförtiden?
Att man sen skulle vilja ha ett mer modernt snitt kan man ju förstå. Det ville ”de” ju redan 1973.
@Margareta: Var det bettider? Då skulle inte den bortförklaringen hålla.
Men kom inte loket lite snajdigt nedifrån, så att säga. Och körde in i en blivande banvall där i övre delen av bilden. Själva tågvagnarna med mjölk finns då utom bild, under fotot . ? – Är det ett lok, förresten? Nu tycker jag nästan det ser ut som en u-båt!
Nu har vi lyckats sabotera det ursprungliga ämnet så grundligt att ytterligare en avvikelse kanske kan accepteras?
Ni som var med på den improviserade bloggträffen för en dryg vecka sedan kanske minns de ”hemliga” deltagarna allanåstaffan? Jag fick just mail från hälften av det paret, Staffan, alltså.
Så här säger han: ”Landade i Karachi imorse. Pakistanska försvaret mötte upp på flygplatsen utan att jag hade en aning om att de skulle göra det. De tog mig genom alla kontroller på några få minuter! Utanför väntade militäreskort och vi åkte in till hotellet i militärkaravan. Beväpnade soldater med k-pistar som stack ut genom rutorna, somliga vända framåt, somliga bakåt. Färden gick under mer eller mindre konstant sirenpåslag. Trafikpoliserna stoppade all annan trafik i korsningarna för vår skull. Jag var ensam civil och satt i en stor van med kraftigt tonade rutor. Är det farligt här i Karachi?”
Tja – vad svarar man på sånt? Troligen? Eller Jasåinihelvete! Detta med att ensa radar och eldrör verkar vara lite mindre idylliskt än jag föreställde mig.
SG: Allanåstaffan är alltså ett radarpar?
Haha! Ja, det kan man säga.
Hasseåtage, Magnusåbrasse, Allanåstaffan.
Ett tyg vid namnet Chambray, kändes något obekant. Men tydligen är det detsamma som en tidig variant av batist enligt den uppslagsbok som Lotten inte använde:
»batist
bati´st, ett lätt och tämligen glest tyg av tätfibrigt, fint garn, vanligen av bomull eller polyester/bomull. Det används ofta till näsdukar och blusar.
Ursprungligen var batist en lätt tvåskaftsväv av tätfibrigt handspunnet lingarn som kom från trakten av Cambrai i norra Frankrike. – Ordet batist (franska toile batiche, batisse) har sammanställts med Baptiste de Cambrai, en fransk vävare på 1200-talet, som ansetts vara vävens skapare; denna etymologi har dock ifrågasatts, varvid i stället ordet anknutits till verbet battre ’slå’.«
Cecilia N: Sång tillägnad ditt inlägg?
http://www.youtube.com/watch?v=C-PNun-Pfb4
Usch, hoppas Staffan kan vara trygg. Det är säkert lite skakigt efter Natos bomber förra veckan. Hälsa från Pysse!
Men Agneta, batist är ju ett TUNT material. Vi fick små skjortor av batist till våra bebisar.
”.. anknutits till verbet battre…” Hu! Hur kan man sy bebiskjortor av ett sånt våldsanknutet tyg?
Jag tror inte att jag hade batistskjortor till våra bebisar, utan skjortor i ett bomullstyg som kallades madapolam och var ett blekt, tätt, mjukt och glansigt tuskaftstyg av bomull. Batist är väl glesare? Förknippar batist med näsdukar. Men det jag inte är klaröver är vad det här det här tyget som kallas Chambray kan ha för annat namn.
Men madapolam! Varför har jag inte kunnat det ordet i alla mina dar?
Tuskaft? Finns det enskaft och treskaft också?
Javisst, Agneta, näsdukar av batist. Så mjuka och snälla mot näsan när man grät och i följd av gråtandet behövde snyta sej. (Detta var innan man lärde sig att gråta utan att därför behöva snyta sej. Det finns konster som man vore glad att slippa behöva lära sej.)
Madapolam klingar avlägset bekant … Låter präktigt. Morfars generation?
Batist heter också cambric.
Batik, det var fint det 1973! Min moster gjorde batikmönster på trosorna.
Enskaft finns inte. Treskaft borde kunna finnas och kallas då antagligen kypert.
Skaften talar om hur många skälmöjligheter det finns.
Tuskaft höjer varannan tråd och sänker varannan och så går inslaget in emellan. När nästa inslag görs har adventspsalmen inträtt: Berg sjunken, djup stån opp!
Kypert på tre skaft borde betyda att man väver i valstakt. En av tre varptrådar går ner och så byts de av med dessa nedskäl var tredje gång (och således är de uppe två gånger.) Då blir det en sån där diagonal rand som finns i jeanstyg.
Jag har också för mig att babyskjortorna som jag och barnen och systerbarnen ärvde efter vår (syrrans och min) pappa var i batist. Så har det sagts mig.
Christer, jo, grumligt vatten, men om det ska vara broar av den kvaliteten som besjungs kan jag betacka mig det ”stödet”.
Förresten, hur gör en bro när den seglar? (Sisådär 3.50 in i låten)
Husguden Hellquist har en liten lista på tyger som fått namn efter de orter där de (först) tillverkades. Den ser ut ungefär som man kan förvänta sig: muslin, från Mosul, kambrik från Cambrai, (där den där linnevävaren Jean-Baptiste verkade, varav batist), kretong från Creton, tyll från Tulle och madapolam från gissa var? Madapolam i Ostindien, förstås. Det ortnamn som kan vara lite knepigt att identifiera är ursprungsorten för kalikå – Calcutta.
Tack CN! Kypert trodde jag att jag var specialist på. Jag jobbade en gång för länge sedan med textilmaskineri på ASEA. Då fick jag en massa onödig kunskap. En av dem var att det finns något som heter kypert. Det har alltså med ”skaftigheten” att göra?
En annan sak var att när man väver ullsaker så heter det kätting och vävt men vid bomullsgrejer skulle det heta varp och inslag. Eller så.
Cecilia N – > Beskrivning på det väv som kallas Chambrai fick också mig att tänka jeans och därmed väven denim.
Så här förtäljer uppslagsboken om
ka´mbrik (av Kamerijk, det flamländska namnet på Cambrai, norra Frankrike), förr även kammarduk, tunn, tät tvåskafts bomullsväv (tidigare även linneväv), som är något tyngre (grövre) än batist. Det används till foder, näsdukar m.m.
Vilket ju inte överensstämmer med »den nya modekvaliteten chambray«. Misstänker att texten i postorderkatalogen inte riktigt vet vad den talar om.
Och denim behöver vi inte ens ta upp eftersom alla vet varifrån det kommer.
Denims ursprungsort haver jag besökt i min ungdom och beskådat en antik amfiteater från 100-talet eller så.
Cecila N:
Tuskaft- som mors trasmattor
Treskaft alt kypert- som mormors handdukar i brudkistan?
Rätt uppfattat?
Dräll = treskaft eller rent av femskaft.
Uppslagsboken tillhandahåller därom:
»dräll, vävteknik med vilken man kan framställa en geometrisk mönstring genom motsättning i vävbindningen mellan ytor som domineras av varpen och ytor dominerade av inslaget. Denna åstadkoms enklast medelst 3+3 solvskaft men oftast genom femskaftad satin i vanlig skaftvävstol. Utom denna motsatsbundna dräll, vanligen i linne, finns dels enkla, såsom droppdräll, använda sedan medeltiden, dels yngre, förenklade, t.ex. daldräll, ofta i halvlinne. – Ordet kommer av medellågtyska drelle, av medelhögtyska dril(i)ch (tyska Drillich), av fornhögtyska drilich ’trefaldig’, en ombildning av latinets tri´lix, enligt nutida vävterminologi ’treskaftad’.«
Vad fint — här behövs jag ju inte alls! Måste göra andra ting. *vissel*
Och manchester kommer från Manchester.
Men jag undrar över gummistövlar, kommer de från Nya Zeeland månne?
Oh, vad hittar man här om inte vävinnehåll!
Vävstolar med hålkort och tuskaft i samma tråd! Det är väl ändå varandras motsats, två skaft (enklaste enkla) och massor av intrikata mönster.
Den vita väften borde också höra till det förenklade. Tänk bara så många giftiga ämnen som aldrig behöver användas när man hoppar över att färga garnet.
Man kan alltså inte väva med ett skaft, det går åt minst två. Hur många man kan ha beror på hur stort utrymme man har när man bygger vävstolen. Det blir väldigt avancerat efter ett tag. Själv väver jag en del med åtta skaft, och får då (8 x 8) 64 trampsnören att knyta. Där går gränsen för mej.
Det här med bomull och lin är intressant. Lin odlades ju i Sverige, men när började vi importera bomullen?
Treskaft är ganska komplicerat. Det är enklare med fyra. I en vanlig svensk vävstil så balanserar skaften nämligen mot varandra, så ett ojämnt antal kan bli lite i otakt.
SG: ”onödig kunskap” Skulle du vilja definiera vad onödig kunskap är för nåt?
Ah, ”onödig kunskap” är djuuup ironi, tror jag. Utom när det gäller mig, för hjälp vad liten användning jag har av låtarna i 1975 års Melodifestival. För att bara ta ett exempel. (Lady Antionette! Bang, en boomerang! Michelangelo! Ska vi plocka körsbär … osv.)
Iklädda vävnader utför dessa en sorts vävning
Bäst definieras det väl som det där som man kan utan att egentligen behöva det. Men som ger möjlighet att fundera över saker i stället för att bara acceptera, som ger möjlighet att uppfatta blinkningar och referenser i filmer och böcker. Det som gör att man inte är en fackidiot och det som gör att man uppskattar en sådan plats som Lottens blogg.
Ja, så ungefär tror jag att jag skulle definiera onödig kunskap.
Maj Korner: Manchester. Corduroy??http://en.wikipedia.org/wiki/Corduroy
Eller att veta att den gamla svenska benämningen Korderoj är detsamma som Kungliga ränder aka Manchester. Det är onödig men lite rolig kunskap.
Bomullsindustrin började på 1830-talet i Sverige. För Europas del började den i England på 1700-talet, så innan dess hade vi nog inte mycket bomull i Sverige. Man vävde hemma i lin och ull.
Skogsgurra: Stor protest. I samband med Lottens blogg har jag inte funnit någon onödig kunskap.
Vad vore vi andra utan dina härvarande kommentarer?
Mitt svar-klart mindre informerade
Örjan: Ja mycket kunskap
Skogsgurra: barndomshistoria som jag inte känt till tidigare bl a.
Cecilia: tror inte det växte betor där.
Men ny lyfter vi samtalet en nivå tycker jag. Är det någon som känner till Den Fantastiska Vävstolen med Kontramarsch tillverkad av J.C Ivald i Rörösjö Patent nr 86?
Jag har för mig att kattun (cotton alltså) kom till Sverige på 1700-talet. Och så googlade jag lite och såg att jag mindes rätt
Va? Har du en till vävstol med mysko historia?
Jag tog för givet att det var Henning du åsyftade nu, men det var ju bara en bandvävstol.
Bomullen importerades till Sverige förmodligen även före 1700-talet, men inhemsk (industriell) tillverkning kom i gång på 1800-talet.
Boken »Kattuntryck – svenskt tygtryck 1720–1850« ska jag ha, men hittar den inte just nu.
Lotten: Jag har fem. Två olika kontramarsch, tre vanliga trisstolar och tre bandvävstolar, Henning inräknad. Dom flockas här. Jag vet inte, det bara blev så.
Kicki+ Cecilia N. Kan ni översätta till okunnig?
Örjan
Min syster Kicki har något slags problem. Samma som jag, men jag samlar räknestickor. Hon samlar vävstolar och tillbehör. För övrigt är jag lika lost som du. Det enda jag skulle kunna bidra med är att Henning var en katt som vi hade för ganska länge sedan. Men det passar liksom inte in riktigt. Saknar tydligen nödvändig kunskap i detta sammanhang 🙂
Kicki: Hittar inget om vävstolen, men en bild på dess upphovsman
Kicki: Här finns lite om Johan C. Iwalds syster, som var en duktig väverska uti Amerika och där nämns även att brodern konstruerade en vävstol.
Jag läste nog slarvigt. Det ser ut som om det var systerns man som konstruerade och brodern John som försålde i Sverige.
Skogsgurra, jag hade en rund räknesticka (ett ord som blivit så omodernt att stavningshjälpen föreslår ”räknestick a” vad nu det kan betyda) ett tag i skolan. Rätt rolig men noggrannheten på kvadrat och kubskalorna blev inte så stor. Har du någon i din samling?
Rund. Som i cirkulär eller cylinderformad? Eller utformad som en pennmugg? Jo, flera stycken har jag. Men jag är alltid beredd att betala bra för intressanta stickor. Kan det vara en Tröger? Eller Otis? Kanske en Loga aus Österreich? Eller en Faber Castell? Det finns också en System Wern från runt 1950. Dess skapare lever än och jag har besökt honom och hans bröder, samt skrivit en artikel om detta i the Journal of Oughtred Society. Vi är ungefär 1600 samlare runt världen. Tre i Sverige. Välkommen i gänget – vi har möten runt om i världen och har riktigt skoj.
Rund som i cirkulär. Därav problemen med de andra skalorna. Jag ska gräva i gömmorna och se om jag hittar den. I övrigt består min blygsamma samling av en Teknor från min gymnasietid och en Aristo Studio som jag ärvt.
Rörförstärkare någon?
Jag använde faktiskt en rund mojäng när jag jobbade som grafiker så sent som 1991, men kallade den för räknesnurra.
Niklas
Om du har tre räknestickor så är du redan en samlare. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen.
Pysse
Det förekommer fortfarande en mängd yrkesknutna ”stickor” runda eller ej. Den runda du nämner är nog i aluminium. Jag ser den då och då när jag besöker tryckerier. Piloter måste fortfarande kunna beräkna kurs och avdrift och andra parametrar med hjälp av en fiffig räknesticka med gradskivor och annat.
Niklas
Rörförstärkare? Njae. Men jag har en bra samling radiorör med tillhörande labmateriel. Plus en dynamisk rörprovare som fungerar. Tyvärr inte flaggskeppet AVO utan en mindre glamorös historia.
Min plan var att gå igenom ett antal vintage radiomottagare som står spridda i huset. Har inte hunnit dit än. Men ambitionen finns.
Skogsgurra: jag bor i Avesta men jag passerar ändå inte där särskilt ofta. Däremot har jag kollegor som bor i närheten av Tyskbo och de bekräftade att banvaktsstugan finns kvar.
Karin: jag känner inte till björkens öde. 🙂
Har alltid drömt om ett kök så stort att jag kan ha en stående vävstol där … Och ett stort slagbord i mitten där alla kan få plats. Hur stort hus måste man ha då? Eller kan man skippa andra rum?
Dina: Det finns ganska små vävstolar. Min lilla är sådär 1 x 1,5 m. Så kan man ju alltid plocka ner en vävstol, t ex vid större tillställningar. Och du behöver ju varken vävstuga eller matrum!
Men nu är jag lite besviken att ingen nappade på min association med gummistövlar och Nya Zeeland. Inte ens Skogsgurra.
Jodå. Jag har kompisar både i Christchurch och den där andra staden. Men jag ”håller igen” ganska ofta. Allt behöver inte sägas.
Agneta: Jag niger och tackar så knäna knakar. Det var riktigt intressant och nu fattas bara bruksanvisningen.
Örjan: Kontramarsch kan kanske jämföras med sevostyrning, det går bättre och trasslar mindre än om skaften är upphängda i trissor (trissvävstol).
Skogsgurra och Karin är mina storasyskon, och jag är ganska mycket sladdis men gör så gott jag kan.
Skogsgurra: jag samlar inte på vävstolar, ej heller på handsmidda flasköppnare det bara blev så.
Du menar att vävstolarna bara klev på och installerade sig? Som mina räknestickor? Döda ting är förunderligt levande.
Ungefär så, men det var ju inte tomt i huset när vi flyttade in. Är uthusen halvfulla från början så drar de liksom till sig mera saker. Visst är det konstigt.
Christchurch! Jag är nästan bästis med David Sim, den skotske arkitekten som bygger upp just den staden sedan jordbävningen och tsunamin!
Maj och SG: Men inte behöver man väl gå så långt? Det var väl ändå greve Wellesley?
I rörstärkarväg har jag haft en Marshall och en Orange. Och så hade jag faktiskt en SG ett tag. Sen blev jag ba sist.
Lite försåtligt där, Christer. Vi får se hur det utvecklar sig.
Lotten. Jag ska maila min polare i C. Han är säkert involverad i uppbyggnaden. Ska be honom hälsa David Sim från dig. Kan vara en skojig grej.
Jag tror att loket på bilden här ovan är på väg innåt/uppåt i bild. Hytten är inte med i bild, den finns strax under bildens kant. långt fram på den cyliderformade saken i mitten, som borde vara pannan, syns ett hål. Där tror jag att avgasningsröret(skorstenen) har suttit. Man kan ana själva chassiet på båda sidor om pannan.
Skönt att du kommer in här och pekar med hela handen, PK, så vi kan styra upp den här konversationen.
Jag tror dessutom att man håller på att bygga en bro och att tåget bromsat för sent och kört ut på den halvfärdiga bron som då kollapsat. Eller så är området översvämningsdrabbat och bron underminerad och försvagad och har på grund av detta, inte tack vare, tagit sin mats ur skolan när lokomotivet kört ut på den.
Jag är inne på samma spår (höhö) som du, PK; jag tror också att bron/järnvägen inte är riktigt klar eftersom det finns byggattiraljer lite runt om i bilden.
Jag tror man firar något. Alla ser ju uppklädda och avspända ut. Någon form av ”bro-taklagsfest” eller så …
Alternativt firar man att man lyckats stoppa den här nymodigheten med järnväg. Längst upp till höger i bild sitter någon till häst – ett fortskaffningsmedel som de kanske föredrog.
Jag läste någonstans att all kunskap är användbar, allt man lär sig har man nytta av inom fem år. Det är en bra tes, tycker jag.
(Vävning var för övrigt ett ämne som berördes i en fråga i det högskoleprov som ansågs hade anpassats mer till kvinnor. Den andra frågan handlade om östrogen. Jämställdhetsarbete är enkelt ibland. Ähum)
Att väva mattor (och att piska mattor) är rena rama styrketräningen, anses dessutom kanalisera adrenalin. Det är därför kvinnor väver mattor då?
Med kom loket ensamt luffande utan vagnar?
Om det vore ett tågset(?) som kom med fart borde även några vagnar hamnat på bilden.
Gissning. Bron hade kollapsat. Lokaföraren lyckades nästan stoppa sitt tåg, men bara nästan. Därför bara loket som störtade.
Brittiska gummistövlar och Nya Zeelands huvudstad har fått sitt namn från samma person: ”Wellington [we´liŋtən], Arthur Wellesley (före 1798 Wesley), från 1814 hertig av Wellington, kallad ”järnhertigen” (the Iron Duke), född 1 maj 1769, död 14 september 1852, brittisk militär och politiker (tory), fältmarskalk 1813, premiärminister 1828–30.”
Läs mer om stöveln: http://en.wikipedia.org/wiki/Wellington_boot
Lokaföraren? Nja, kanske annan dryckeskonsumtion kan ge förklaring, varför ev bromsning misslyckades.
Ernst Brunner.
Snart vinner ju embryo en t-shirt på ren och skär envishet.
Luckan med Ernst Brunner från 2007.
Agneta föreslår en ”bro-taklagsfest”.
Njae. Men kasta om och ändra lite så blir det en ”lokbrakfest” – det känns mycket troligare.
Jag hakar på vävdiskussionen, agneta; i eftermiddag träffade jag en trevlig herre som berättade om sin härkomst, och av alla små byar som jag aldrig hört talas om så var han från Rörösjön, precis som Iwald. Mycket märkligt.
Dina; runt 26 kvadrat skulle jag tro är tillräckligt. Min gamla hemkunskapsfröken, hon har både vävstuga och rejält matbord i köket. Och när man hälsar på för en lättare söndagslunch, då är det fyrarätters som gäller. Plus kakbuffé till kaffet, fast den intas i saln.
Jag hittade Iwalds syster Hon blev framgångsrik väverska i Amerika.
Från Rörön med omnejd har det tydligen kommit många snillen.
Ja jag var också och kollade på syster Iwald. Undrar om de har några släktingar kvar som vill ha en vävstol?