Idag hände det intressanta att rätt svar nämndes i klarspråk, rakt ut och tydligare än tydligt av kommentatorerna … men det går ju inte att lita på vad sånt härnt båsfolk hittar på när de i nästa sekund rabblar namnstatistik, lustiga dödsfall i Bibeln och drajor som ska reklameras. Men se så tydligt det är:
Jesper: Tomtarnas vaktparad, Die Forelle och Döden och flickan. Allt pekar mot Schubert, om det inte vore för Alfonsdockan. Alltså gissar jag på Per Holmgren, för här snöar det något rent förfärligt.
AndersGM: Tomtarnas vaktparad är en trevlig julmelodi, dock inte den som förekommer i Kalles jul. Det är ju som du skriver Schubert, nämligen Marche Militaire.
Fredrik I: Men vänta nu. Öringen ska förstås föra tankarna till Forellkvintetten. Kan Schubert ha med det hela att göra? Han använde sig av texter från jenarna Goethe och Friedrich Schiller i sin musik.
Wickmanskan: Det är ju lätt att förledas att tro att det är Schubert. Jag har dock snöat in på en alternativ person. Det är med största sannolikhet inte korrekt, eftersom jag inte kan motivera vare sig Alfons, Ellen eller den mördade fadern. Vems far är det som är mördad, förresten?
Ökenråttan: Observera vidare att Falstaff, fakir, liksom Harriet L., dog vid 31 års ålder. Och det gjorde även Schubert!!
Zkop: Dans. Och musik. Kanske inte Schubert med forellen, utan något annat klassiskt? En ek dyker upp. Eller en hel dunge?
Och så ska jag meddela att jag skrattade högt åt Ökenråttans ”I går dronten, i dag Drutten” och Citronens ”Schörmotskogen” samt Rosmans ”Jag har nu officiellt lämnat överklasslinjen och pussandet och istället beträtt en helt annan där fru Bovary drabbats av spunk, fiskar bara simmar, Glenn Schiller har en biroll och fått ny variant av röda hund.”
Hemlisbloggaren var ju Franz Schubert (1797–1828). Precis som Ökenråttan påpekade i båset, är det blott 31 levnadsår – de levde bra mycket mer effektivt förr i tiden. Michael Jackson hann minsann inte skriva sexhundra låtar, nio symfonier och lite annat skräp … och han blev i alla fall 50. Franz hann inte ens bli någe vidare uppskattad medan han levde (känns det igen?), men så fort han hade dött sprang Liszt, Schumann, Brahm och Meldelssohn omkring och upptäckte honom.
Lille Franz var ett av fjorton syskon, vara blott fem nådde vuxen ålder. Han spelade många olika instrument och ansågs synnerligen begåvad … och in på scenen nu i tonåren … (hotande muller i bakgrunden) …
SALIERI! SOM LÄRARE! Iiiiiiihh!
Men äsch. Salieri var ju mycket snällare i verkligheten än i filmen, så det var nog trevliga lärdomsår som gagnade dem bägge. Schubert var dock tvungen att arbeta som lärare (i andra ämnen än musik), vilket han inte gjorde med ett sprittande humör utan mer som min fysiklärare på högstadiet. När han kom loss från lärarjobbet, skapades tid att skapa, och unge Franz fullkomligen sprutade musikkompositioner ur sig.
Utan att göra succé.
Han blev ständigt refuserad och kritiserad och ingenting som han skrev lockade någon som helst publik – men att han var begåvad var alla (t.o.m. Beethoven) helt överens om. Ack, alla dessa missförstådda genier som kämpar i motvind tills de dör och blir erkända.
Men när Franz Schubert var 28 år, började det ljusna på karriärfronten och han var under i alla fall en tid inte så fattig längre. Åååååå sååååå går det opp, ååå så går det ner … för sedan blev Schubert svart i synen, deppig, arg och allmänt krasslig. Officiellt sades det att han led av tyfoidfeber (hosta, prickar på magen, förstoppning och diarré samt förvirring), men eftersom han uppvisade tydliga symptom för kvicksilverförgiftning – som kom av salvan som man behandlade syfilis med – så var det nog syfilis (huvudvärk, feber, svullna leder, kräkningar och förvirring) som han dog av.
Ledtrådarna i texten var som myror i en myrstack, t.ex.
- endast (Tantum Ergo)
- Halleluja
- Regnbågsöring (Die Forelle)
- Döden och flickan (Der Tod und das Mädchen)
- Ellens tredje sång (Ellens dritter Gesang)
- Marsch nr. 1 spelas i ”I jultomtens verkstad” på julafton
- Alfonso und Estrella.
Själv blev jag bekant med Schubert eftersom flera satser ur Rosamunda (hihi) användes av Hasse & Tage i Spader, Madame 1969. (Nej, inte heller jag begriper varför jag som femåring såg på detta som i förhandsreklamen sades vara ett ”nöje för överklassen” när det visades på tv.) Se så roligt. Hrrm.
Schubert tonsatte Goethes Der Erlkönig och den har faktiskt Rammstein tolkat på sitt sätt … men det här är lite lugnare såhär mittinatten:
Vi tar en till, va?
Såja, nu tar vi fram plommonstopet. Jag drar … nähedå, den personen har redan fått. (Alla bor ju kvar i hatten även om de redan har vunnit. De gläder mig.) Och därför draaar jag en annan … Flygbengan! Som … (leta, leta) … inte ens gissade utan bara skrev: ”Med den minskande klyftan mellan före och innan är väl innandöme och föredöme snart samma sak.” Vilket ju är jättekul!
Lucka 11 kommer imorrn vid sexsnåret. Troooor jag.
Aha. Det var DÄR nöje för överklassen kom ifrån.
Grattis Flygbengan!
Men varför hade en bokstav en annan färg i (Vinjettmusik)?
ja där ser man. men det röda n:et då?! puh, nu sova.
Tack och tack. Detta lyfte en annars bitvis småmiserabel dag.
Och där ser man någonting jätteintressant, ju. För eftersom namnet kom så tidigt bara liksom utgick jag ifrån att det var en ren ogissning och följaktligen fel, och blockerades i den riktningen … så dumt av mig.
Gratulerar flygbengan (och det Lotten citerar ovan estimerar även jag)
Förlåt, det är jag som har varit otydlig, Bengt! Jag råkade skriva Vijettmusik, och stoppade in ett n när jag såg det. (Sedan mejlade hakke mig också, det är bra med korrläsare.)
Men jag har som princip att när jag gör sådana korrändringar, så markerar jag det med en liiiiiiite avvikande färg så att om någon har skrivit en kommentar om felet, så ser man att det är rättat.
Och kunde jag då inte läsa och kolla om någon hade upptäckt det? Nej, inte just då. Förlåt om ni har googlat röda N, Bengt och Kristina!
Men, Michael Jackson är ju en svag jämförelse. Han hade moonwalk och en vante på ena handen. Det finns ju andra amerikanska , dansanta, mörkhyade moderna musiker födda 1958 som är mer genialiska. Ehrm.
Ingen fara. Men jag såg det i koden som man även bör leta ledtrådar i.
BENGT LETAR I KODEN!!!
Jag är skakad och rörd på en gång och inser att jag har misskött mig och mitt kodande.
Orangeluvan: Aha. Prince har skrivit 600 låtar! Och är inte 31 år! Allt faller på plats!
Men Lotteeeeen! Jag trodde det röda n:et var supersignifikant! Fast det passade inte alls med ”The scarlet letter”. Men i vilket fall så var det inte det som stjälpte mig, så ingen fara. 🙂
Ehrm, som klassisk ex-pianist med hyggligt mycket Schubert under bältet drar en nu täcket över huvet och somnar i skam.
Jamenvadfan!
Du kanske gömmer ledtrådar var som helst?
Säkert mihiiinst 600 låtar vid 32 års ålder.
Liten privatstory och duktig servitris
Litet värdshus/vinstuga: Bacharach i Rhendalen
Forell var beställt.
Vid serveringen frågade servitrisen (värdens unga dotter?) om hon skulle lägga upp/filea fisken för servering.
-Ja tack.
Vilken skicklighet! Avslutades med att ta fram den goda kötttbiten bredvis fiskens öga
Jag har sett HB:s brillor! På riktigt!
Grattis Flygbengan! Tack för igår SG, hakke, PK (som sover) och Barkborren med Tryckarmannen! Nu står det 8-2 till mej, vilket trots allt är bra statistik, nu ska bara resterande luckor besegras!
Eftersom Schubert var för lätt satsade jag på Hasse å Tage via Spader, Madame! (Bovary har fått spunk). Men jag medger att mitt tidiga Carl Johan De Geer-spår med Puss (bilden) och Sveriges magasin var rätt tilltalande och överklassigt det med.
Å så väl valt med just de fantastiska improvisationerna. Dom är min fokusmusik, som jag lyssnar på när jag behöver lugn och koncentration. Hemmasnickrad mindfulness. På diverse trista möten skulle jag vilja ta på hörlurar och ignorera medmötarna, men hålls tillbaka av sociala koder.
Mea culpa, allihopa. Hur smart var det, egentligen? Men det är vad som händer när inga vuxna är med. Jag sitter på läktaren med åsneöron en stund.
Ska man lyssna på Schuberts lieder då kan man välja Die schöne Müllerin med Fritz Wunderlich (också död vid unga år). Killen är ju kär i chefens/mjölnarens fru och sällan hör man en sån andlöst bedårad sång som med full koll och SÅ vacker röst dessutom.
Liksom Annika trodde jag att det var fel namn för att det avslöjades öppet gång på gång på förmiddagen och följde därför inte upp det spåret till att börja med, fastän det lät bra. Istället spanade jag på något annat och tyvärr nämnde även jag namnet vid tretiden. En knapp timme efter jag skrivit första kommentaren insåg jag att det var Schubert (Hallelujah och Estrella …), och önskade att jag kunnat redigera bort namnet i mitt första inlägg.
Helt blåsippad igår! Jag har klart sämre statistik i år än tidigare. Får komma på spurten.
Jesper, ta bort åsneöronen! Det måste vara höjden av (k)lurighet; att förleda och förvilla genom att bara presentera sanningen. Som flera andra blev mitt Schubertcentrum i hjärnan helt blockerat, tack vare/på grund av dig (med flera). Mycket skickligt gjort!
Äntligen har jag förtjänat min tröja! Med så god hjälp kunde till och med jag. Kanske var jag onödigt diskret med att babbla om Jan-Peter och Lars-Olof i Lund och Umeå, men det passade ju bra in för att få in Franz-Peter.
ALL musik i Spader Madame är skriven av Schubert.
Från griskind är steget inte långt till fiskkind.
Jag håller med Linisen om att Jespers insats var värd ett A+.
Orangeluvan: Och sedan när man har gått från griskinden till fiskkinden kan man tänka på munfisken, som faktiskt är ett slag med knuten näve.
[…] Bara TVÅ gånger? fokuserade jag på. Eva-L, däremot, drabbades av ruelse och ånger och kastade sig in i mejlvärlden och skrev till mig att jag kunde radera kommentaren om jag ville. But nooo. Vad vore Julkalendern utan en och annan Schubert? […]