För 19 år sedan körde jag i ungefär 2 km/h in i en extremt skör vägnamnsskylt som började luta. För 15 år sedan krockade jag i 70 km/h med en stolpe så att ena backspegeln skalades av. I onsdags krockade jag lite med en bil som måste ha varit gjord av äggskal, men som såg ut som en äggula.
Här har vi problemkorsningen, som är en fyrvägskorsning med en påhängd y-vägsdelning, kryddad med cykelvägar. Jag har redan här ritat in våra respektive vägval så att ni ska förstå.
Men ack. Det är ju sommar på bilden. Hur ska ni då kunna förstå, vara deltagande och igenkännande? Nä, det blir till att gå ut och fotografera.
(Fotograferingspaus. Hissmusik hörs i fjärran. Någon sätter på kaffe.)
Såja. Jag har nu på ett synnerligen pedagogiskt sätt på den nytagna bilden nedan ritat in den gula krockbilens sneddning i kurvan.
Nu tänker ni er att jag kommer där bakom kröken. (Bilen är 26 år gammal och går som en moraklocka: tungt, stabilt, pålitligt och med ett himla mäcklande. Den är på väg att klassas som en sekruttbil bara för att den är så bedrövligt ful med vattenfyllda blinkrar och nedsjunket, fransigt innertak.) Då dyker den där äggulan upp som gubben i lådan.
Jag – som körde i ungefär 15 km/h – bromsade lite lätt. Den gula tvärnitade, tror jag. I 10 km/h respektive 15 km/h krockade vi så att ett THUD utan utropstecken hördes säkert … ett par meter bort.
Vi klev ur våra respektive bilar och följande helt sunda och logiska dialog ägde rum mellan mig och den gula bilens ägare:
– Hej … du tog kurvan lite snävt, kanske … sa jag.
– Ojojoj, det är vinter och halt, svarade kvinnan i den lilla gula bilen.
– Vi må… du har försäkring, antar jag?
– Jajajaja, jag vem du är, vet var du bor, därborta i stora huset. Du har så många barn.
– Ja, just det. Är du ok?
– Det är vinter! Jag kan komma hem till dig och så kan vi …
– Ja, det blir bra. Kom hem till mig ikväll så skriver vi på alla papper som behövs! sa jag klämkäckt som en äppelkindad Anderssonskans Kalle.
– Ja! Ojojoj.
– Vad bra att vi inte är arga!
– Ja! Det är ju så kallt och vinter!
– Ses ikväll hemma hos mig då! Du är glad och jag är glad!
– Hejdå!
– Hejdå!
Och så åkte hon iväg.
Min bil hade krossade blinkerlampor. Den gula bilen hade ett badbollsstort hål på bakre stänkskärmen. Jag plockade upp några bitar och sa högt och tydligt VAAAAAAAA? eftersom jag i min lilla bubbla och skyddade verkstad inte hade den blekaste aning om att moderna bilar görs av samma material som avocadotråg.
Den brännande frågan är nu hur det gick när vi skrev på pappren och om vi var överens om skuldfrågan samt om det hela var trevligt, eller hur?
Well. Hon kom aldrig.
Kanske dyker hon upp när det inte är så kallt? Som en vårprimör.
Gubben i lådan är ju en urgammal leksak – långt före Hylands hörnor. Säkert från 1800-talet eller ännu äldre. Om någon nu skulle undra över var hörnas idé kom ifrån.
Gul bil? Av plastresterna skulle jag snarare säga beige.
Eller hur skulle Bengt Grive ha uttryckt sig?
Antager och hoppas du har noterat reg.nr på den andra bilen, även om du inte var vållande.
Nu håller vi tummarna att hon bara bröt benet lite och därför inte kunde komma eller ringa och säga att hon skulle bli sen.
Men vaff… Så får man ju inte bära sig åt!! Jag blir upprörd å dina vägnar! Framför allt får man inte bete sig så när man stöter på en ärlig människa som tror folk om gott. ”¤¤&/#E½!!!
Neeeej! Jag tänkte precis att nej Lotten du kan inte släppt iväg henne bara sådär. Hon kommer ju aldrig att dyka upp! En erfarenhet rikare: lita aldrig på människor när det kommer till försäkring- och skuldfrågor. Dock visste hon ju vem du var och bor antagligen i närheten så skicka ut den djefla orienterande mannen på lite detektivjobb.
Man behöver inte skriva på pappren tillsammans, men det visste du väl redan.
Påminner mig om det glada utropet ”– Men sicken tur att jag har en blogg! sa jag och tog denna bild.”
https://www.lotten.se/2009/01/men-inte-r-det-som-i-dakar-rallyt-i-alla-fall.html
Du har väl pratat med ditt försäkringsbolag? Var det Toyotan som var inblandad? Hon kom ju visserligen från höger, men jag kan inte tänka mej att det är ok att köra vänstertrafik ändå. Avgörandet av skuldfrågan, vållande och allt vad det heter är inget som ni inblandade har med att göra. Det är något som försäkringsbolagen gör helt på egen hand och det är inte kopplat till trafikregler. Dom dömer som dom vill. Det blir säkert delat vållande, trots att du inte gjort något fel.
Jag vill passa på att önska ett bloggämne. En utredning om vad som gör Strindberg så stor och fantastisk och om han är stor på riktigt eller bara i sverige. Får man hälsa?
Sniglar på ögat till henne.
Oj, oj, hon anar inte biljett bloggbåsgetingbo hon har hamnat i! Om hon inte skamset dyker upp och förklarar sig får du mobilisera hela bloggosfären.
Strax före jul blev jag i halkan påkörd av en såpakändis ( Robinson 2010). Vi klev ur, konstaterade att vi inte såg nåra skador, fotograferade respektive oskada och registreringsskylt samt utväxlade telefonnummer. Lyckligtvis blev ingen av bilarna märkbart skadad. Försäkring i all ära men det blir ett sånt himla meck innan allt är fixat.
Husch, jag bara rös! Bilden där man ser den lömska gula ormen komma slingrande åt ditt håll. Vilken dramatik.
Signalamentet är lite vagt – var det en fyradörrars bil? Liten eller stor? Fyrkantig eller rund? Sedan eller kombi? Märke? Och den Mystiska Kvinnan – vilken ålder? Dialekt?
Men hallå, bilen var gul, liten och förmodligen söt. Det räcker väl som beskrivning, vad begär ni?
Jag ska definitivt skicka ut den orienterande djefla mannen på spaning. Dock finns en relativt stor risk att gulan är inlämnad på reparation. (Den var knallgul, jag lovar. Jag tror att fotograferingen mot den vitblåa snön stökade till det i mobilkameran.)
Jag tog inte registreringsnumret – jag sneglade inte ens mot skylten! Och ja, bilen var liten och gul och söt och rund … ah, det var säkert en Bubbla! Damen var i min ålder (vilket gör mig till dam?) och hade mörka ögon men inte mörkt hår. Eller om hon hade mössa?
Hjälp vilket sanningsvittne jag är. Lisbet Palme, allt är förlåtet.
Jag lämnade in en skadeanmälan via nätet till If på onsdagskvällen. Jag fick en bekräftelse på att de skulle återkomma ”inom 24 timmar”.
Well. Det har de inte gjort.
Ring runt till lokala verkstäder & fråga om dom fått in en kantstött citron?
Eller en lömsk orm?
Kom på en sak. Ponera detta:
• Jag har en känsla av att jag har sett ett hus med en gul bil.
• Jag tar reda på husets adress.
• Jag kollar vilka som bor på just denna adress.
• Jag kollar upp vad en viss person har för bil registrerad på sig.
Kan man det?
Sedan skriver jag en kioskvältare där den blonda, blåögda hjältinnan gör just detta.
Klart du kan!
http://www.transportstyrelsen.se/vag/fordon/fordons-agaruppgift/
1-3 är inga problem,.
Att kolla upp vilka som är skrivna på en viss adress
kan du göra genom ratsit: http://www.ratsit.se/
Gällande om personen äger en bil, så ring transportstyrelsen..
Jag vet inte om de kan lämna ut sådana uppgifter men det
kan vara värt ett försök i alla fall.
Vad säger ni om Familjen Flinta?
Min bästa krockhistoria var en gång (å herregud det var när syster bodde därborta, det måste ha varit ända nere på åttiotalet) när vi körde in mot en parkering och en bil backade ut från sin position rakt på oss. Irriterad hoppade min andra hälft ur bilen och sa ungefär ”vad gör du, tittar du inte bakåt när du backar?”. Svaret blev ett synnerligen fåraktigt ”Jag tittade innan jag satte mig i bilen.”
(Lätta plåtskador, och den skyldige krånglade inte och inte hans försäkringsbolag heller)
Som sagt lärdomen här är att ALLTID hala fram mobilen och ta massor med foton på allt möjligt. Allt från platsen, skadorna, reggskylt t o m föraren mm mm.
Annika, jag har en liknande. Jag hade parkerat och satt och letade efter något papper när jag i ögonvrån ser en man komma till sin bil på andra sidan av parkeringsplatsen, starta motorn och backa rakt över och på min bil. Jag hade inte bilnyckeln i så jag kunde inte tuta eller göra någonting. Hans förklaring var att det inte brukade stå någon bil där.
Jag har också en liknande! År 1999 körde jag omkring och letade efter ett visst hus som sades vara till salu. Jag kryyyyypkörde på en gata när en bil kom som skjuten ur en kanon från en garageuppfart. Tjoff, pang så hade jag en enorm buckla i dörren som är förarens.
Tänk om den bilen hade varit en gul äggbil. *ryyyys*
Hörnu LL99, den där länken var ju farlig. (Man fastnar och måste plötsligt läsa om folk som bor i kamouflerade hus.)
Men hur går det med knät? Ömmar det, haltar du? Eller kan du röra dej hyggligt obehindrat?
Nu är frågan alltså om jag ska blogga om knä, Strindberg eller haggis imorrn.
Du kan ju blogga om försäkringsbolag.
Passa på att klara av tre när du ändå är igång. Så kan du vila på den sjunde dagen!
Min ”köra-på-upplevelse” var ganska positiv. Körde in i en Renault för ganska länge sedan. Vi åkte till en verkstad och verkmästaren gjorde en uppskattning vad det skulle kosta. Jag betalade i franc (ungefär samma som kronor på den tiden). När jag kom hem till Sverige förutsatte försäkringsbolaget att det var engelska pund det handlade om (troligen därför att utlandet=England (jo, det heter ju inte storbritanniska pund)) så jag fick ut en oherrans massa pengar. När jag ifrågasatte summan hänvisade försäkringsbolaget till noteringarna i tidningen. Jaha – jag fick väl ge mig då och gjorde så med illa dold belåtenhet.
[…] som i dagens inlägg, där hon mycket pedagogiskt beskriver hur det går till att ”krocka lite”. Igår påminde hon oss om ”Frufridagen” och första #blogg100-inlägget handlade om att det […]
Blogghyllningar till dig.
http://jardenberg.se/b/003-av-blogg100-om-att-dubbelkolla-siffror-och-om-lotten-roligast-i-bloggosfaren/
Tack för länken, Örjan! Så slipper jag blåsa i eget horn. (Förlåt. Vad fasen heter blow one’s own horn på svenska?)
Vi brukar använda det nedsättande (och väldigt tråkiga) ordet ”skryta”.
Lite mer positivt är kanske: stoltsera, briljera, trumpeta ut, bravera?
Slå på trumman för sig själv?
Tuta i egen lur!
Hoppas nytillkomna nyfikna läsare även lämnar en kommentar här i båset.
Jag hoppar tillbaka till jämställdhetstemat, för i vår familj sköter PK maten och jag har ansvaret för alla krockskador, egentillverkade plåtskador, p-böter och bensinstopp, men igår var det PK som bröt av tanklocket! Halleluja! (tänkte jag)
Det var duktigt gjort! Tanklock är väldigt svåra att bryta av. Gjorde han verkligen det?
Okej, det var den där plastiga luckan framför tanklocket om man ska vara noga. Intressant att se hur lite material det där fästet/gångjärnet innehåller och att det faktiskt ÄR av plast! Vid minus tjugo säger det bara popp så är det av. Jag har bestämt att det kan lagas med klister och eftersom vi leker ”Wagner the dog” idag så kommer PK snart på det också.
Men vilka sorts klister fungerar felfritt vid applikation i minusgrader?
Pysse, som är materialkvinna, menade nog lim. Kanske till och med en tvåkomponentsepoxy, eller CA-lim. Reparationen kan ju vänta tills det är dags att byta bil. Det är först då som det estetiska räknas.
Niclas…..Funkar inte tutan utan nyckel i?….
Så. Ingen haggis än. Och ingen uisgebaugh heller — än. Men det är hur som helst Burns Night, och den som vill träna sin skotska kan gott läsa här, och förutom huvukratsandet och njutningen finna ursprunget (i alla fall titeln) till ett 1900-talets litterära mästerverk.
*f’låt … sitter här och är lite sentimental över Rabbie*
Är det skillnad på klister och lim? Det är när det limmas som det måste vara plusgrader, men sedan ska det hålla vid kallt väder. Det finns riktigt avancerade lim att köpa nu för tiden, men när jag var liten lagade grannpojken mina söndriga spadar med en cigaretttändare. Jag var fyra-fem kanske och såååå imponerad! Som trolleri.
Som plastspadar alltså, och du (Pysseliten menar jag) hade en grannpojke som hade en cigarettändare som han fick/kunde/kom undan med att ”löda” ihop bitarna med … jag ser början till en helt fascinerande självbiografi här!
Okej, han var säkert 13 eller 15 år och rökte, tillsammans med sina föräldrar. Vi pratar 70-tal! Våra plastiga röda och gröna sandlådespadar kunde han laga, åtminstone ett par gånger. Skulle gissa att vi slet ut ett ton sådana spadar.
Annika, det kanske går lika bra pölsa i stället. (Eller kanske inte.)
You powers, who make mankind your care,
And dish them out their bill of fare,
Old Scotland wants no watery stuff,
That splashes in small wooden dishes;
But if you wish her grateful prayer,
Give her a Haggis!
(Som slutklämmen på Robert Burns ”Address to a Haggis” lyder.
Tydligen är fopollstjejer tuffare än baskettjejer. Jag är besviken och kränkt.
Annika, den Burns var citerad på ett födelsedagskort som PK fick från Laphroaig här om dagen. Kul!
Litteraturkunnige Lotten m fl i båset.
Haggis har fått ett poem sig tillägnat av Robert Burns. ”Adress to a Haggis”.
Känner du (eller andra båsdeltagare) till andra rätter som fått likartad poetisk uppmärksamhet.
Jag lämnar alltid lapp på de bilar jag råkar köra på. Oftast står de bakom av någon anledning. (Tänka tänka … jo … jag har nog bara petat på tre andra bilar med min bil, och de stod bakom.)
En gång hörde den andre av sig. Men hans bil var firmabil så han var inte personligt berörd tydligen.
Karin: Burns diktade tydligen med dialektstavning. Påstått original.
Ye Pow’rs, wha mak mankind your care,
And dish them out their bill o fare,
Auld Scotland wants nae skinking ware
That jaups in luggies:
But, if Ye wish her gratefu prayer,
Gie her a Haggis!
Källa: http://en.wikisource.org/wiki/Address_to_a_Haggis
Mer av barnkammarrim:
PORRIDGE
I don’t like porridge,
Skinny and brown;
Waiting for breakfast,
When I come down –
Whatever happens,
However late,
Porridge is always
Sure to wait!
Nobody steals it,
They clear the dish
Of eggs and bacon,
Or cheese, or fish;
They eat the butter,
And take the tea,
And all the good things
Meant for me.
BUT
Whatever happens,
However late,
Porridge is always
Sure to wait!
Okej okej okej! Jag ska genast börja skriva morgondagens haggisinlägg!
Oj, Burns night, då borde jag brista ut i John Barleycorn!
Fast det är lite väl sent en fredagkväll, får bli en annan gång, på bloggträff kanske.
Agneta. Tack!
Äter själv gärna havregrynsgröt till frukost.
Med (egenkokt) äppelmos
och
smörgås med salt/ättiksgurka på.
Alla ”experter” påstår att gröt är jättenyttigt. Det är det inte. Det är bara äckligt.
Gunnar, 5 år.
John Barleycorn? Okänd för mig.
Lyckligtvis kan Wiki ge mer info.
http://en.wikipedia.org/wiki/John_Barleycorn
Dagens musiktips till de som är innehavare av ett spotify konto.
The Tom Collins Band.
Jag har letat men inte lyckats hitta någon info alls om bandet.
John Barleycorn, sjungen på enkelt och vackert vis av Steve Winwood, vars röst var gudomlig när han var sjutton och fortfarande är gudomlig. (Och texten handlar ju egentligen om uppfinnandet av whisky, så låten är det inget fel på heller).
Uppfinnande av whisky?
Sådant bör Lotten vara kunnig om.
Ref: Hennes översättning av specialbok
Men hänger ni här fortfarande? Aha … ni väntar på haggis.
Jorå, här är Burns-varianten på Barleycorn-texten, och den handlar ju om hur det stackars kornet behandlas för att sluta som dryck. (Sedan är det väl en annan sak att Burns knappast uppfann sången själv, han tog vad som redan fanns och spann vidare.)
Tittar in så här på natten bara för att säga go’ natt! Hade tänkt skriva något annat men har glömt det på vägen. Återkommer til haggisen.
Visst väntar vi haggisen.
Även nyfiken om det blir tal om Pfaltzisk Saumagen inkluderande landets tidigare förbundskansler.
Den senare rätten antager jag SG redan har erfarenhet av.
Moving on! Passera! Nästa haggis! Rotera!
Vi kan väl avsluta den här korn och whiskyrelaterade avdelningen med en liten sång om hur corn squeezin’ resulterar i mighty pleasin’ White Lightning?
http://www.uulyrics.com/music/del-reeves/song-white-lightning/
Nu är det frukostdax. Jag tror att Pysse har gjort scones.
[…] som ung student, krockat som radiopratare och blivit påkörd som sittande i en bil och som simpel bilförare. Jag har även en mörk natt på Tunavägen i Lund blivit påkörd av en grabb i ”farsans […]