Det här har Gustafsson & Schyffert inte alls bett om

Och alla ba:

– Vilken Gustafsson? Robert? Bengt-Åke?
– Bjöööörn Gustafsson!
– Vilken Björn Gustafsson?
– Den unga!
– Inte Alfred?
– Nej, det är ju Björn Gustafson!

Artonåringen har förstått vad som går hem hos mig. Jag vill inte få mjuka paket när jag fyller år (om de inte innehåller sushi), utan något som innebär tjolahopp. (Fri definition.) Därför hamnade jag igår kväll på en ”testföreställning” av Gustafsson & Schyfferts vårturné.

Och det hela kan sammanfattas med fyra ord: jag är djupt avundsjuk. På dem på scen. Jag vill också åka på turné och stå inför horder av människor som gladeligen betalar 100 spänn var för att få skratta åt något som verkligen inte är färdigt eller genomarbetat och som är så tacksamma för att få skratta att de faktiskt skrattar ännu lite till. Björns material var så ogenomarbetat att det var som att jag skulle ha inlett mina skrivregelsföreläsningar så här

– Hej. Usch. Nämen ni vet. Jag är alltså jättebr… nej, jätteintresserad av vahettere … Vänta jag kom på att jag kan börja på en annan grej. I love skrivregler. Jag kan gå igång, gå i spinn och kyssa semikolon. Nej, jag lovar. Dom ser ut som bollar och krabbklor i ett! Och när jag var liten var världen inte alls som den är nu. Vänta ska jag bara kolla på mitt papper här. Jahaaa.

Det blir säkert bra vad det lider – men om man går upp på scenen och säger att man verkligen är oförberedd och oplanerad är det verkligen inte så bra att man är oförberedd och oplanerad, för då överraskar man inte alls. Brasklappar är liksom inte att rekommendera i ståuppsammanhang.

Henrik Schyffert hade till skillnad från Björn Gustafsson en relativt färdig show redo. Det är bra, för då är ju en provföreställning faktiskt en provföreställning och inte bara en deadline som man har bokat in för att få något gjort.

Eh. Hör ni att jag är lite styv i korken? Att jag låter som om jag vet precis vad jag talar om och har varit on the road i 20 something years och att jag vill dela med mig av min livserfarenhet? Japp, precis så kändes det.

Jag såg klart och tydligt att

• Henrik Schyffert än en gång hade för kort tröja (jag har sett honom på scen förut) som visade magen (som fortfarande var alldeles utmärkt snygg)
• Björn Gustafsson såg blyg ut på ett ytterst charmerande sätt
• Schyffert skrek i micken och borde variera tonläget för extra effekt
• Björns uttalande om att han hade bacillskräck gick hem hos vissa i publiken med bacillskräck
• de båda drack vatten ur samma flaska fastän Björn ju led av bacillskräck
• de båda behöver min regihjälp.

Satt jag alltså där, drabbad av hybris, och fantiserade om att få hjälpa till? Japp. (Och det är här jag kniper käft och väntar på telefonsamtalet med an offer I can’t refuse.)

Men nu till det allra bästa: Henrik Schyffert har nämligen kommit på hur man skojar med sådant som är roligt men som man inte kan skoja om utan att riskera påhopp och kränkningsutskällningar:

1. Man talar på ett extremt tydligt sätt om att man är för invandring och inte emot på något sätt.
2. Sedan skämtar man om detta på ett sätt som är hysteriskt roligt – men man vet ju att han inte menar allvar för att han ju på ett tydligt sätt har talat om var han står i frågan.
3. Man talar om att man är för jämställdhet och feminism.
4. Sedan skämtar man på ett otroligt roligt sätt om schablonbilder hos män och kvinnor – men vi vet ju att han inte menar allvar för att han ju på ett tydligt sätt har talat om var han står i frågan.
5. Man drar enkla poänger genom att tala skit om offentliga personer som alla i ens närhet ogillar (Jan Björklund och Jimmie Åkesson) för att inte riskera ogillande från publiken som vore publiken en enda man.
6. Man är varmhjärtat nostalgisk inför allt från förr, för det är alla.

Det blir säkert en vansinnigt rolig tillställning i vår eftersom jag redan nu kan säga att jag skrattade såpass att jag började bli bekymrad över mascaran. Schyffert måste bara ta på sig en längre tröja och bestämma sig för om tjejen han pratar om är hans ”nya tjej” eller hans (f.d.) ”fru” (han blandade lite) och Gustafsson måste … planera bättre. (Sade hon snällt samtidigt som hon funderade över varför hon inte tog bladet från munnen och sa: ”Jag vet hur det är, man kommer bara inte på nåt ibland, Björn.”)

Vad säger ni – visst borde jag väl åka på språkpolisvårturné? Vabaha? Säger ni att ”folk skiter i skrivregler” och ”skrivregler suger” samt ”kom inte här och kom”? Jamen vaff…