Analyze this. Vi åt, vi spillde, vi drällde, vi sa fula ord, Petra klagade på maten, någon drack upp min öl, alla ville egentligen tatuera sig och servitrisen stal hela showen. Det var alltså på det hela taget en perfekt kväll. Men då visste vi inte att vi ett par timmar senare skulle återuppleva fredagskvällen för fyra år sedan.
Närvarande:
Gnestapelle
Sara Sofia
Studiomannen
Petra
Stellan 1 2 3
Mikumaria
Carnebro
Anna Toss
Bookydarling
Kulturbloggen
Fru Decibel
Åsnan
Lotten
Efter maten gick vi precis som brukligt är till Park och klämde och kände på allt och alla, trängde oss in i en hiss, forcerade dörren in till en svit (ack ljuva minnen från 2006), trängde oss ut på balkongen, letade förtvivlat efter glas och funderade på att vika små kåsor av papptallrikarna. Jag fick i uppdrag att leta efter vin under sängen och fann då att svithyraren städar precis som jag.
I morgon ska jag återkomma med bilder på vin i säng, skor en masse och kanske en författare. Men det svider och bränner och irriterar djupt i min själ att sviten intill rymde hela Svenska Akademien. Om de bara hade släppt in mig hade jag slagit dem med häpnad eftersom jag redan nu vet vem de tänker dela ut pris till i december.
_______
Nu är det ”i morgon”.
Typisk bokmässebild 1: en paneldebatt. Behövs förlagen, behövs redaktörerna, ska förlagen eller författarna bestämma och måste alla ge ut samma slags böcker och vem ska egentligen bestämma (eller sa vi nåt om det nyss?) och vad driver människan och är vi inte alla lika onda människor när allt kommer omkring?
Typisk bokmässebild 2: Jag brinner verkligen för mitt ämne och vill verkligen berätta hur kul det är och vad jag har kommit fram till och lyssna nu alla för det jag har att läsa här från mitt manus är jätteintressant och viktigt och roligt. Redan de gamla gre…
Typisk svitbild: Skorna sitter på tätt stående människor i festsviten. Och detta var ändå i det glesa rummet – i det andra rummet stod folk precis sådär som man ligger om man är fem i en hängmatta.
Atypisk svitbild: Stackars, vinindränkta sängen är blöt och kall. (Fast egentligen tror jag att ett mord nyss begicks.)
Här ska Petra tatuera sig. Alla andra som jag någonsin har träffat någonsin i hela mitt liv ska också tatuera sig – om inte nu, så när det inte längre är coolt att tatuera sig. Om jag hittas mördad och inte kan identifieras, kommer Columbo att suga på sin cigarr och mumla ”no tatoos, aha, it must that Lotten – the No-Tattoo-Woman”.Just nu, på lördag eftermiddag, sitter jag på X2000 som susar hemåt. Alla här inledde resan genom att högt och tydligt deklarera i sina mobiler vad de gjorde nu och vad de gjorde igår och inatt.
– Är på tåget nu. Somnade halv sex i morse. Träffade alla.
– Är på tåget nu. Somnade sju i morse. Träffade Roy Andersson.
– Är på tåget nu. Har inte sovit sedan i torsdags. Träffade Lennart Hellsing.
– Är på tåget nu. Kom hem samtidigt som Carl-Jan. Lill-Babs hälsar förresten.
Förbluffande många tar sig en återställare på tåget (ölen och vinet flödar som sutte vi på en taverna i Italien). Nu sover alla så sött.
Gåta: hur gammal är mannen som står bredvid Fredrik Strage?
{ 35 kommentarer… läs dem här under eller lägg till en }
Du är beundransvärt snabb att blogga. Jag tror att det här är URL:en till Sara Sofias blogg:
http://www.finest.se/userBlog/?uid=29829
Nu fattar jag: fick sms från nån som var i den andra sviten, som pratade om att "i den andra sviten verkar det vara roligare."
Come swish around, my pretty punk,
And keep me dancing still
That I may stay a sober man
Although I drink my fill.
Sobriety is a jewel
That I do much adore;
And therefore keep me dancing
Though drunkards lie and snore.
O mind your feet, O mind your feet,
Keep dancing like a wave,
And under every dancer
A dead man in his grave.
No ups and downs, my pretty,
A mermaid, not a punk;
A drunkard is a dead man,
And all dead men are drunk.
Vems svit?
Svar till "odrucken och hemma".
Tack, Kulturbloggen, nu har jag fixat länken.
Sandra: Och när du messade Anna om Ritz och fick svar från mig berodde det på att Annas telefon dog en sorglig batteridöd.
AB: Sviten som vi var i tillhörde samma person som 2006 — när du var med. Den andra sviten hade jag kunnat ge min högra hjärnhalva för att få komma in i.
Glömde: igår fick jag även veta ett och annat om mig själv:
1) Jag påminner om Kenny Starfighter inte bara när det gäller framtänderna.
2) Jag skriver för långt.
3) Jag skriver för ofta.
Har efter moget övervägande bestämt mig för att hyra och granska Kenny Starfighter samt strunta i punkt 2 och 3.
Jamen i din svit var det ju fullt med intressanta människor ju, såg jag på annan blogg.
Nästa gång kan du ta med en hörtratt modell Julia Caesar. Oavsett vilken svit du då befinner dig i, kan du behändigt tjuvlyssna på den intill.
Jag har två gissningar på gåtan: Antingen är hen lite, men bara lite, äldre än portföljen eller så är han mycket yngre än den eftersom han ärvt den av sin farfar.
För övrigt är jag övertygad om att mobiltelefoner bara är en avancerad form av fjärrkontroll vars främsta användningsområde är att bestämma folks (påstådda) position.
Wv=trine, är hon också på tåget? Hälsa i så fall.
Min gissning på portföljmannen är 68 år, med viss gardering för något äldre.
Men du Lotten, jag är också en icke-tatuerad-person (itp). Skall vi bilda ett hemligt sällskap?
Jag är säker på att det är en hon, där på tåget, och hon är 24.3 år.
Jag är också odrucken (än så länge) och har obesökt bokmässan i hela mitt liv eftersom den ligger så ocentralt och avlägset. Måste hitta på nåt projekt som ger anledning till obligatorisk bokmässenärvaro.
Icke heller jag tänker tatuera mig, någonsin. En god vän tatuerade en ros ovanpå vänstra bröstet i 29-årsåldern. Den har slaknat en del men risken finns att den kommer att se ut som något som passar på komposten om ytterligare några år.
var är bilden på kärleken mellan två tonårskillar liggandes på varandras magar?
60 såklart.
Columbo sög väl på slickepinnar? Dessutom så får nudelfrisyren/flätan skilja oss åt, ety här kommer ingen tatuerarnål nära!
Ingela, jag håller med. Den där bokmässan ligger rätt avigt till.
wv säger gatteas. Är det nån konstig stavning på grattis eller på franska bakelser?
Jag ställer en dum fråga: vad är den stora poängen med bokmässan förutom böckerna?
t-a-t-t-o-o. Tror att det är första gången någonsin du stavat fel.
Oerhört trevligt igår. Måste se till att tvinga in quizar nästa gång vi ses!
Jag tror att Översättarhelena har helt rätt med 60 – baserat på något jag läste i en annan blogg om någon med vita byxor på Bokmässan
Kanske associerar jag helt fel.
Efter googling gissar jag också på 50.
OJOJ, slarv.
60 menar jag.
Ica-som-vill-ha-in-en-extrabild: Jo hörru, bilden med två på varandra liggande killar blev tillsammans med 714 andra bilder refuserad. Förfärligt men varje dag ett faktum. Andra refuserade bilder är sovande karlar på tåg, spillda kaffemuggar, en snorkråka på kind samt eremitkräfta på bakgård.
För ovanlighetens skull har Översättarhelena rätt i sin gissning på 60. Lika rätt har då Paula och B i Åbo, förstås.
Rätt har även Studiomannen i att jag har stavat tattoo fel, men fel har han i att jag aldrig har stavat fel frut, för det har jag mågen gån. Ideligen, skulle jag nöstan kunna drissta mig till att skriva.
Men felast har Cecilia N:
Kojak med slickepinnen
Columbo med trenchcoaten
Ack, ack.
Nu, Jessika! "Vad är den stora poängen med bokmässan förutom böckerna?"
Om du hade kommit och struntat i böckerna helt, komplett och totalt, hade poängen varit denna:
Du hade gått omkring med mig en stund och ätit godis i vissa montrar, pillat på böcker i andra och pratat strunt med alla mina f.d. kolleger.
Sedan hade jag lämnat dig i händerna på Ica, och så hade ni gått omkring och antastat helt främmande människor och gett dem böcker eller visitkort bafatt.
Sedan hade ni tröttnat.
Ica hade börjat leta efter öl, så då hade jag letat upp Översättarhelena och ni hade sedan gått omkring och hälsat på människor som du aldrig någonsin hade hälsat på annars. Ofta blir det så här:
- Heeeeeeeeej!
- Men Översättarhelena! Heeeeeeeej!
- Får jag presentera, det här är Lotten.
- Hej. ursäkta, jag måste bara …
Men mellan alla dessa extremt flyktiga goddagjagskiteridig, hittar man guldkorn av nya bekantskaper som kan förändra livet och världen.
Och sedan är det ju bloggträffarna, förstås.
Är det kanske en malmöpåg född den 21 maj?
Jag tänker heller aldrig någonsin tatuera mig, inte ens en banan på hakan, även om det är gulligt.
Varför fick vi inte träffa den djefla mannen?
Nä, Den djefla mannen kan man inte släppa ut bland folk.
(Ok. Han hade åkt hem till Sörmland igen, Fru Decibel.)
Var det en fredag kväll för tre, eller för fyra år sedan?
2006 plus 4 ger ju 2010.
Ack, jag minns denna svit, den gången dock utan vin i sängen (vad jag vet). Däremot i våra glas, där vi stod på balkongen och tittade ut över stan… och mitt förlag var riktigt imponerat, ska jag säga.
Nästa år (jo, jag har sagt det förr) nästa år! Då ska jag minsann dit och då ska vi ha vin i badkaret också!
Det var bara att ingen pratar lika exstatiskt om, säg, en matlagningsmässa, så till slut undrar en som aldrig har varit på bokmässa
. Låter kul 
Svar kommer nu: Ranelid är 60 år. (Men förmodligen klär han sig som en metafor.)
Kanske ett tips till 2010 års julkalender. Vi fotar kändisar, klipper bort huvudena och sen får alla gissa på!
WV: Herpe ?
Inspirerad av Lottens rim blev det en haiku:
Malmöpågen är
sannerligen sextio år
och en metafor!
…men kanske mer en anakronism.
Var det Ranelid? Visst måste det ha varit Ranelid?
Visst var det det, Schmut!
(Jag har även bilder från när han föreläser i laxrosa, v-ringad tröja.)
Jag är så tacksam för att jag inte tatuerade mig, då innan alla gjorde det, när jag var som mest sugen.
Och inte gjorde jag det senare heller, NÄR alla gjorde det. Så jag är ofärglagd och au naturel, med bara ärr och grav-märken på magen.
Men men, de gustibus non est disputandum! Så gadda på om du vill.
Haha, ja servitrisen ville iaf försöka stjäla showen
Ja, hur blev det med alla tatto-bilderna egentligen…misstänker att det finns någon suddig bild på en kroppsdel av undertecknad bland dem..
Vi var ju i sviten där det hände…
Det var kul, snart är det bokmässa igen, då gör vi om ´et.
Maria
mikumaria